Rasvals-tråd

[SaraMara]

Vi är hundlösa för första gången på typ 22 år, bortsett från ett glapp på några månader för 13 år sedan och det är så tomt och sorgligt och hemskt och kasst allting att jag inte står ut om jag inte ser framför mig en ny hund inom en rimlig horisont.

Maken och jag har båda erfarenheter av terriers från barndomen (jag strävhårig fox och welsh, och maken westie) men har tillsammans bara haft setter. Först en ljuvlig irländsk röd setter och efter hans bortgång en helknasig men fantastisk gordon settertik.

Vi älskar båda setterns livsglädje, människokärlek, trygghet runt barn, energi och vilja till rörelse och happy-go-lucky-attityd. Vi älskar kanske inte tikens stressnivåer som ofta blev för höga för hennes bästa, att hon var Väldigt svårt att passivitetsträna och att hon hade grav separationsångest, men uppskattade verkligen hennes oräddhet, att hon inte var ett dyft skotträdd, att hon gick bra ihop med Alla andra hundar och var världens bästa kompis till dottern och omvände flera hundrädda kompisar till dottern.
Ingen av dessa var någonsin särskilt härliga att gå med i koppel (nivå någonstans besvärlig till katastrof om man ska vara ärlig). Inkallning funkade däremot oftast toppen om inte det flög upp sjöfågel...

Vi dras mot irländsk setter igen, eftersom de är så rasande vackra och vi känner att vi inte kan förmå oss att riskera hamna i jämförelser med den djupt sörjda tiken som nyss somnade in efter 12,5 år hos oss (samma princip som fick oss att lämna irländarna för gordon förra gången). MEN: vi vill ändå försöka tänka klart och välja smart.

Finns det någon lite mindre hund som är liknande? Viktiga egenskaper vi söker denna gång är:

* Familjekär och bra med barn
* Tåla miljöombyten (spenderar mkt tid i husvagn)
* Vilja ha mycket motion men kanske inte behöva enorma mängder regelrätt träning utöver basic-nivå
* Kunna åka bil bra
* Vara bra med andra hundar
* Inte en "skällig" larmhund
* Inte skarp utan hellre mild i lynnet
* Låg separationsångestnivå - kunna vara ensam i upp till fyra timmar efter normal ensamträning
* Inte för mycket pälsvård
* Gilla vatten och snö
* Inte skotträdd
* Sund ras utan alltför stor risk för hälsoproblem (vår gordon hade t.ex. inte en sjuk eller halt dag i sitt liv innan hon fick ålderskrämpor på slutet)

Jag båda dras till och avskräcks från terriers (tittar särskilt på irländsk eller welsh), rädd att vi inte är skickliga nog för att inte få ett monster? Egentligen skulle jag vilja ha en irländsk setter i typ welsh spaniel-size.

Har ni några tips?

 

[Red_Chili]

Om ni vill kika på något helt annorlunda, kolla in vinthundar. Generellt friska och familje-älskande, okomplicerade i alla tänkbara situationer, älskar fysisk motion men kräver ingen direkt mental träning (även om de såklart kan uppskatta det också). Däremot är de ju tämlingen ointresserade av främlingar och har inte samma "älska hela universum"-attityd som en stökglad spaniel eller setter

 

[Tiffany]

Vi har welsh springer spaniel. De stämmer med alla punkter du räknar upp förutom att det är vanligt med separationsångest i rasen. Och så finns det en del märklig avel och allergier och svajiga mentaliteter mm. Men det finns väl i många hundraser. Men våra är friska. Eller kolla in någon annan spaniel ess eller cocker. Men om ni trivdes med irländsk setter varför inte satsa på det igen?

 

[SaraMara]

Vi har welsh springer spaniel. De stämmer med alla punkter du räknar upp förutom att det är vanligt med separationsångest i rasen. Och så finns det en del märklig avel och allergier och svajiga mentaliteter mm. Men det finns väl i många hundraser. Men våra är friska. Eller kolla in någon annan spaniel ess eller cocker. Men om ni trivdes med irländsk setter varför inte satsa på det igen?

Jag har stött på ett par lite knepiga welshar tyvärr, annars är de ju egentligen lite exakt vad vi söker storleksmässigt, men båda har varit svajiga och skarpa OCH haft såväl hud- som öronproblem så är lite avskräckt. Tyvärr.

Egentligen är det storleken främst som står emot settern, så jobbigt behöva välja bil efter stor bur osv.

Finns det ngn spanielvariant som är lite mindre ansatt av dålig avel tro?

 

[SaraMara]

Om ni vill kika på något helt annorlunda, kolla in vinthundar. Generellt friska och familje-älskande, okomplicerade i alla tänkbara situationer, älskar fysisk motion men kräver ingen direkt mental träning (även om de såklart kan uppskatta det också). Däremot är de ju tämlingen ointresserade av främlingar och har inte samma "älska hela universum"-attityd som en stökglad spaniel eller setter

Inte alls dum tanke. Fryser de inte ihjäl i fjällen i snö dock?

 

[Red_Chili]

Inte alls dum tanke. Fryser de inte ihjäl i fjällen i snö dock?

Inte med täcke på Mina hundars ena uppfödare bor i Boden, och jag har en vän som bor i Malå. Har själv bott i Piteå och tja, rent allmänt finns det en hel del vinthundar som bor långt upp i norr. Är sällan problem. Dock skulle jag nog inte köpa whippet eller italiensk vinthund då utan kika på någon av de något större raserna.

 

[MML]

Jag är kanske lite partisk och färgad av våra egna hundar, men jag tycker att det låter som att du vill ha en retriever eller en spaniel

Flatten ("min" ras) är väl just lite mindre, ca 5 cm lägre än irländsk setter, tror jag. Annars tycker jag att de stämmer in på allt på din lista.

Jag var själv inne på någon (lite större) spaniel ett tag, men både welshen och ESS valde jag bort då jag tyckte att de verkade lite för "spretiga" och kanske mer stress än vad jag är bekväm med (men det kan ju också vara just de hundar jag träffade). Annars tycker jag fortfarande att en bra ESS är en riktigt trevlig hund!

De andra spaniel-raserna som är lite större i storlek tycker jag ofta är lite väl pälsade (d. v. s. behöver mer pälsvård) och kanske också ofta mer tydligt jakt-avlade. Jag ska dock säga att jag inte gjorde några djupare efterforskningar, eftersom jag kände att det inte var "rätt" raser för mig. Jag kan därför inte uttala mig så mycket om dem.

 

[SaraMara]

Inte med täcke på Mina hundars ena uppfödare bor i Boden, och jag har en vän som bor i Malå. Har själv bott i Piteå och tja, rent allmänt finns det en hel del vinthundar som bor långt upp i norr. Är sällan problem. Dock skulle jag nog inte köpa whippet eller italiensk vinthund då utan kika på någon av de något större raserna.

Haha, ser framfor mig hur vi istället för en glad hund som skuttar med i skidspåren får en frusen lort som vi får baxa hem innanför jackan

Ja, men då blir det ju stor hund ändå - hamnar på nåt sätt alltid där…

 

[SaraMara]

Jag är kanske lite partisk och färgad av våra egna hundar, men jag tycker att det låter som att du vill ha en retriever eller en spaniel

Flatten ("min" ras) är väl just lite mindre, ca 5 cm lägre än irländsk setter, tror jag. Annars tycker jag att de stämmer in på allt på din lista.

Jag var själv inne på någon (lite större) spaniel ett tag, men både welshen och ESS valde jag bort då jag tyckte att de verkade lite för "spretiga" och kanske mer stress än vad jag är bekväm med (men det kan ju också vara just de hundar jag träffade). Annars tycker jag fortfarande att en bra ESS är en riktigt trevlig hund!

De andra spaniel-raserna som är lite större i storlek tycker jag ofta är lite väl pälsade (d. v. s. behöver mer pälsvård) och kanske också ofta mer tydligt jakt-avlade. Jag ska dock säga att jag inte gjorde några djupare efterforskningar, eftersom jag kände att det inte var "rätt" raser för mig. Jag kan därför inte uttala mig så mycket om dem.

Åh, flattarna gillar jag, också lite sådär Pluto-glada skitar som irländarna, men jag upplever dem som kanske ännu lite mer krävande? Känner att setterns energi och tre år långa tonår kanske är liksom taket

 

[AnneB]

En golden retrivertik? Kräver nog lite efterforskning då vissa utställningslinjer är svajiga mentalt och de mer utpäglade jaktlinjerna kanske kräver mer aktivering än du angett, annars tycker jag att en goldentik låter ganska klockrent.

 

[Red_Chili]

Haha, ser framfor mig hur vi istället för en glad hund som skuttar med i skidspåren får en frusen lort som vi får baxa hem innanför jackan

Ja, men då blir det ju stor hund ändå - hamnar på nåt sätt alltid där…

Haha Mina älskar(!) snö iaf. Regn är ofta värre än kyla. Tex en salukitik är ju inte speciellt stor. Ca 60cm och 20kg. Jag uppfattar de flesta retrievers som större, även om de mankhöjdsmässigt är mindre. Mer kroppsmassa och ett betydligt yvigare beteende.

 

[MML]

Åh, flattarna gillar jag, också lite sådär Pluto-glada skitar som irländarna, men jag upplever dem som kanske ännu lite mer krävande? Känner att setterns energi och tre år långa tonår kanske är liksom taket

Ja, jag har förstått att irländsk setter också ofta har liknande "superduperglad" mentalitet, som jag gillar hos flattarna

Möjligt dock att de är lite mer krävande än irländsk setter, men kanske på ett lite annat sätt? Jag upplever att de är enkla att träna och arbeta med då de har så mycket "will to please", så även om de vill mycket så är de liksom inte svåra (tycker jag).

Min dotters flat är snart 2 år, och visst är han unghund på många sätt fortfarande, men han har också börjat visa en "vuxen-mognad" allt oftare. Å andra sidan har jag hört de som har flattar på 10+ år som säger att de aldrig blir vuxna, så jag vet inte, jag

 

[Myrten]

Cocker av bra linjer. Stämmer in mycket väl. Det man behöver vara observant på är att inte få från skälliga linjer eller linjer med tendens till hög stress och separationsångest samt att föräldrarna ska vara sunda (inte skinniga) gällande ögon-läppar-öron. Och naturligtvis ha bra grundtemperament med rasens typiska livsglädje.

Med obs på ovanstående har ni möjligheter att hitta en hund jag tycker svarar mycket väl på det ni efterfrågar. Glada, nästan aldrig skotträdda, funkar nästan alltid bra med andra djur, gillar att hänga med osv. Sen är utseendet inte helt olikt setterns.

 

[SaraMara]

Cocker av bra linjer. Stämmer in mycket väl. Det man behöver vara observant på är att inte få från skälliga linjer eller linjer med tendens till hög stress och separationsångest samt att föräldrarna ska vara sunda (inte skinniga) gällande ögon-läppar-öron. Och naturligtvis ha bra grundtemperament med rasens typiska livsglädje.

Med obs på ovanstående har ni möjligheter att hitta en hund jag tycker svarar mycket väl på det ni efterfrågar. Glada, nästan aldrig skotträdda, funkar nästan alltid bra med andra djur, gillar att hänga med osv. Sen är utseendet inte helt olikt setterns.

Några tips på vad titta efter och vad undvika? Så svårt som ras-nybörjare att veta. Du får förstås gärna svara via PM om du inte vill outa några linjer här.

 

[Myrten]

Några tips på vad titta efter och vad undvika? Så svårt som ras-nybörjare att veta. Du får förstås gärna svara via PM om du inte vill outa några linjer här.

När det gäller sundhet tänker jag att man ska titta på hur föräldrarna ser ut. Så att de inte har hängiga ögon och läppar utan är torra i huvudena. Beträffande beteende tänker jag att det är bra att kolla hur tiken beter sig, att hon inte är stressig och skällig utan lugn men för den skull glad och livlig. En cockertik som är trygg har inga problem med att man tittar på valparna och hänger gärna med och vill bli klappad själv. De två av mina hundar som haft de temperament som tilltalat mig mest hade också osedvanligt trevliga mödrar.

Jag tycker det är rätt bra att gå på utställning och kolla hur hundarna beter sig utanför ringen. De kan gärna fara fram som furier men sedan vara lugna och inte sitta och gnälla i buren utan slappna av.

 

[SaraMara]

En golden retrivertik? Kräver nog lite efterforskning då vissa utställningslinjer är svajiga mentalt och de mer utpäglade jaktlinjerna kanske kräver mer aktivering än du angett, annars tycker jag att en goldentik låter ganska klockrent.

Maken är inte keen på all päls överallt, men jag är inte helt avskräckt, gillar rasen!

 

[Sel]

Maken är inte keen på all päls överallt, men jag är inte helt avskräckt, gillar rasen!

Alltså spanielpäls- goldenpäls, what's the difference?! Släng in schäfer, labbe och flat också.

 

[SaraMara]

Alltså spanielpäls- goldenpäls, what's the difference?! Släng in schäfer, labbe och flat också.

Spaniel är kanske lika illa ja… Äsch, han får foga sig tänker jag. Alltså Retrievers är inte så dumt alltså, men blir ju också stora å andra sidan. Asch så svårt, ska ju bli rätt för förhoppningsvis 10+ år framåt

 

[Maniac123]

Jag tänker på Labrador när jag läser din text.

Jag är uppvuxen med flat, och har en ESS. Rört mig mycket i spaniel- och retrieverkretar. Flat och setter tycker jag är rätt lika. Personligen tycker jag setter ofta är mer ”flams o trams” än flat, men vi har o andra sidan haft relativt lugna och sansade flattar. Finns många stressmonster också, tyvärr. Våra har varit balanserade, gillat att jobba och gjort det metodiskt och fokuserat utan flams o trams, men inte direkt krävt mängder med arbete ändå. Överlag tycker jag flattar är fantastiska och SÅ enkla hundar att leva med. Snälla, stabila, finner sig i allt.

Min ESS är typ hyperaktiv, ganska vass mot andra hundar och har separationsångest. Att de är vassa är väl inte jättevanligt, och de flesta är betydligt lugnare än min. Men separationsångest har jag uppfattat som ett vanligt problem i rasen tyvärr.. Sen har jag väldigt svårt för pälsen som inte alls är funktionell, så jag håller min nedklippt efter att hon tagit sina utställningsmeriter. Jag har också svårt för öronen och läpparna. Min har inga problem av det direkt, men det är ju definitivt inte sunt. Tyvärr har jag också sett många rädda ESS när jag har varit på utställningar.. Men storleken är perfekt! Jag tycker ESS är perfekt på väldigt många sätt, men nackdelarna väger så tungt för mig att jag inte kommer skaffa en igen.

 

[Niyama]

Inte med täcke på Mina hundars ena uppfödare bor i Boden, och jag har en vän som bor i Malå. Har själv bott i Piteå och tja, rent allmänt finns det en hel del vinthundar som bor långt upp i norr. Är sällan problem. Dock skulle jag nog inte köpa whippet eller italiensk vinthund då utan kika på någon av de något större raserna.

Jag brukar faktiskt möta två whippets (?) på promenad i min by, dvs västra jämtland. De är ju rejält påklädda men ser inte särskilt lidande ut. Känner de dock inte alls då vet inte vad de brukar göra med hundarna, jag skulle inte välja vinthund eller liknande med tanke på hur jag lever.