Sv: Rädda ryttare!
Här är en till rädfis till ryttare
Vet inte om jag tryckte på fel knapp nu när jag skulle svara på denna tråd men då ber jag om ursäkt.
Jag har ägt mitt sto sen hon var 1,5 år,hon är nu 7,5 år och ridit in henne själv.hon var så orädd och duktig som liten men under en av våra första uteritter så börjar sällskapshästen bråka och dennes ryttare åkte av och hästen skenade iväg och min lilla tös gjorde självklart likadant.....
Efter ca 2 km sken på ren grusväg fick jag kasta mig av på en upp plöjd åker för att slippa möta mjölkbilen som kommer runt den tiden,ville inte möta den och bli en kylarprydnad runt en krök.
Hästen skenar ytterligare vidare och jag fick rejäla skrapmärken,blånader och svullnader lite överallt.
Får väl tag på hästen efter någon km promenad med hjärtat i halsgropen och kollar över henne och sitter upp igen för att vi ska avsluta på ett bra sätt.
Efter det har hon till och från varit bakskygg och några ggr skenat helt okontrollerat med mig varav vi 2 ggr har gått omkull och jag fått henne över mig.
Som tur är hade jag min gamla häst som kunde peppa mattes självförstroende då han var en klippa,tyvärr förlorade jag honom ni 6/12 och har bara stoet kvar nu.
Hon har inte skenat på länge nu men jag blir så jä*** rädd så fort hon spänner sig,rycker till elelr liknande.....Vissa dagar går det jätte bra och andra åt skogen typ.
gALOPPADE HENNE PÅ GÄRDENA I HÖSTAS UTAN PROBLEM MEN SEN HÄNDE NÅGOT OCH NU TÖRS JAG BARA SKRITTA IGEN....SUCK.
Opps...caps...sorry
Har en tjej som rider henne ibland och hon är ute med henne i stora grupper och rider ordentligt och allt går bra,vet ju att det hänger på mig.
Har lagt ner mina höga krav och fokuserar på att vi ska ha kul i stället för att träna akademiskt för tränande en gång i veckan osv...Har kört mkt nh och trickträning vilket gjort enorma resulat och hon har blivit lugnare
Bytte även foder till hippolyt och efter nån vecka hade jag en mkt lugnare häst
nu kämpar vi på efter gammalgubbens bortgång att finna varann ordentligt när jag har mer tid fölr bara henne nu och vi tar en sak i taget.
Pga fibromyalgi har jag dagar då jag inte klarar att rida,då hittar vi på annat...promenad,nh,trick elelr bara myser....det har stärkt oss som ekipake massor.
Har en skräck att hon ska dra igen och jag ska fastna i stigbygeln....min absolut största skräck men försöker tänka bort det,köpte spna stigbyglar som vippar och om hon börjar muppa sig har jag kommit på mig själv att flytta ut foten i stigbygeln.
Är väl inte mega mega jätte rädd men ett stort obehag finns där och eftersom min kropp ibland är emot mig så tror jag det också spelar in.
Mina tips till er är...lyssna på er själva,försök våga prova,det är tillåtet att misslyckas och på vägen...försök ha roligt med er häst.
Tänkte lägga in en bild på mitt lokomotiv men komemr inte ihåg hur man gör...länge sen jag hängde här på buke