Sv: Rädda ryttare!
Trodde jag var ensam om det här. Så skönt att se att man inte är det. Kommer att bli ett långt inlägg känner jag. Hoppas någon av er orkar läsa allt
Är "lite äldre" och har inte ridit överhuvudtaget på något år nu. Har egna hästar, varav den ena har jag inte ridit en enda gång. Har inte ens suttit på honom. Den andra har jag ridit endast 3-4 gånger på alla dom år jag har ägt honom
Orsaken till min rädsla är att jag var med om en olycka för flera år sedan, och sen dess så har det bara blivit mindre och mindre ridning. Jag är rädd att något ska hända, och gör hästen en rörelse som jag inte är beredd på så får jag näst intill panik. Direkt efter olyckan så red jag, och åren därpå så red jag också, men rädslan har alltid lurat där, och har vuxit sig starkare och starkare hela tiden, och i takt med att den har vuxit, så har ridningen blivit mindre och mindre.
Jag har varit med hästar nu i stort sett hela mitt liv, men känner mig som en totalt nybörjare då jag kommer upp i sadeln. Och så fort jag kommer upp i sadeln så stressar min hjärna upp sig, och spelar upp ett scenario på allt som kan hända. Tycker detta är mycket tråkigt då jag verkligen älskar att vara med hästarna, och de har varit, och är fortfarande, och kommer för evigt att vara, hela mitt liv!
Detta problem blev också värre för mig efter att jag fick barn, vet inte varför. Kanske man automatiskt blir lite försiktigare efter att man fått barn, och har man då en rädsla som man kan koppla ihop med det, så kanske det blir värre.
Tidigare har jag jobbat i stall, så erfarenheten av alla sorters hästar finns där, men rädslan blockerar allt.
Till saken hör också att jag har börjat fega ur när det gäller att hantera hästarna från marken nu också. Och det här kan jag bara inte acceptera! Så länge jag är hemma på gården med hästarna, i stallet, i hagen m.m. då är det inga som helst problem. Men jag vågar inte gå ut på promenader och liknande längre heller
Min ena häst behöver få lära sig lite angående bilar och liknande, och var lär dom sig det? Jo, på någon lugn väg där det kan komma lite bilar. Men jag vågar inte gå ut med honom. Direkt jag tänker på att ta en promenad, så att han ska få lära sig, så börjar min hjärna att spela upp sina scenarion. Vilket har lett till att denna häst kan endast ridas på plan nu och aldrig ute i terräng
Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med det här problemet. Jag måste upp i sadeln, jag vet det, men tröskeln verkar vara så hög. Vissa dagar kan jag sitta på hustrappan och se på hästarna som går i hagen, och så får jag ett sådant sug efter att rida. Jag känner mig riktigt glad och sprallig, och vill inget annat än att hämta hästarna, sadla och sätta mig upp. Men det händer aldrig, på grund av att bara några sekunder senare, så kommer rädslan, och då går jag och gör något annat i stället.
Jag är så förbannad på denna rädsla!!
Tränare har jag försökt få tag på nu i snart 3 års tid, men endera så vill de inte komma ända hit där vi bor, eller så begär de så hutlösa summor för bränslekostnader m.m. så jag helt enkelt har inte råd (att transportera hästen till tränaren är ingen möjlighet)
Jag är ingen rikemans människa som kan slänga upp ett par-tre-fyra-fem tusen på träningar hur som helst, tyvärr. Verkligheten ser annorlunda ut än i sagorna, så är det bara.
Nu den senaste tiden så har jag också fundera på om det överhuvudtaget är någon ide att fortsätta med hästarna. Mitt hjärta brister då jag tänker på att sluta, och jag dör inombords bara av tanken på att sälja och sluta. Men vad annat kan man göra? Det är ju ingen ide att ha hästar då man inte vågar göra någonting annat än att leda till/från hagen och rykta/gosa med dem.
Tänkte dock försöka ta mig upp i sadeln nu i helgen. Lugnt och sansat och kanske åtminstone skritta lite, 5-10 minuter bara, för att få ett början någonstans.
