Rädda ryttare!

Sv: Rädda ryttare!

ja det är jätteskönt!

Känner att jag inte har någon press på mig och så kan jag stå bredvid och se hur det går innan jag provar själv. Cardi har inga skor och det är en bit att gå till ridhuset så vi hoppar över ridning nu helt och hållet och jobbar från marken istället. Nu håller vi på med lite "friendly games" för att göra henne van vid beröring av olika saker. Så medryttare introducerar det läskiga och sen när Cardi har accepterat får jag prova :) Kommer även få lektioner på en snäll häst så jag får upp ridningen och självförtroendet igen.
 
Sv: Rädda ryttare!

Dax för en uppdatering. Vet inte om jag gör rätt eller fel men det måste bli rätt annars ger jag nog upp ridningen. På söndag flyttar jag hästen till ett litet stall, kommer bara vara stallägaren och jag, vet att stallägaren gärna rider ut med sällskap och det gör ju jag med. Kommer slippa trängas på ridbanan, ja det kommer mer bara bli hästen och jag och ingen kommer se när jag fegar, känns skönt. Idag delar jag stall med flera tävlingsryttare och även om ingen säger något så känner jag att jag inte räcker till, vilket jag tror höjer kraven på mig och även osäkerheten.

Vet inte vad jag vill med detta inlägg mer än skriva av mig, mina nära och kära tycker jag ältrar detta för mycket.

Vet som sagt inte om jag gör rätt, i mer än 10 år har mitt sto gått tillsammans med en valack och det känns hemskt att dela på dem. Det är min äldre dotter, den riktigt hästkunniga i familjen som har honom, så det känns ju hemskt att jag och min dotter inte längre kommer stå i samma stall. Men vi vill olika, jag ska nog hålla mig på skogsmullenivå även om jag trivs bra på ridbanan, men utan höga krav. Dotter vill träna och utvecklas. Känns jättehårt just nu men det kan ju också komma något bra ur det, bara vi har bott in oss i nya stallet och min häst har blivit kompis med de andra två så kan det kanske vara ett sätt för mig att växa som hästägare. OK ombytta roller när dottern tar hand om mamma... men det kan väl bli så eftersom jag började rida när dotter började leva för hästar.

Är också livrädd för att nya stallägaren inte tycker att jag räcker till som ridkamrat ute, har de sista åren bara skrittat och travat ute med sällskap. Någon liten galopp har förekommit när vi varit själva och haft en toppendag. Usch jag ser att jag är en mes när jag läser vad jag skrivit, men tror att flytten kan få mig att växa annars är det bara att sluta med hästeriet.
 
Sv: Rädda ryttare!

Spinner, det låter ju toppen. Sänk kraven, njut och ta hjälp av en bra medryttare så ni kan jobba hästen tillsammans, bra för alla parter. Lycka till :)
 
Sv: Rädda ryttare!

Jag tycker också att det underlättar med en mer kravlös omgivning , så det låter väl inte som en så dum idé att prova på! Hur gick själva flyttandet då, för det måste väl vara gjort vid det här laget idag? :)
 
Sv: Rädda ryttare!

Ja flytten är gjord, och jag tror jag har världens bästa häst. Jag var livrädd för själva flytten och hopsläppet men allt gick över förväntan bra. Var väl lite pip och några bakutsparkar mot nya hagkompisarna som verkade uppskatta att det kom ett litet snyggt sto till dem. Men det dröjde inte länge förrän min häst och en av de andra stod och kliade varandra :) och bara lite senare så stod alla tre på rad och åt. Idag lät jag damen bara gå i hagen och ytterligare bekanta sig med killarna.

I morgon nästa utmaning, ska upp på hästen första gången på nytt ställe... troligtvis blir det bara några varv lungt mys på ridbanan, men jag vet inte alls hur hon är på nytt ställe, har aldrig tidigare varit den första som ridit henne efter flytt....

Kan också tillägga att jag tog en väldigt liten ridtur igår på gamla stallet innan flytten, den ridturen började inte så bra, hamnade på backen med rumpan före. Men slutet på ridturen var jättelyckad, kommer sakna tjejen jag red ut med då, en tjej i mellanstadieåldern som så gärna ville att vi skulle ta en liten sista ridtur innan jag flyttade, vem kan motstå sådant?
 
Sv: Rädda ryttare!

EmmaBovary hur går det för dig nu? Du har peppat mig och frågar hur det går, men jag är nyfiken på hur det går för dig
 
Sv: Rädda ryttare!

Åh, det är skönt med hästar som är okomplicerade med nya kontakter och vid nya ställen. Min förra foderhäst var lite missanpassad socialt sett tror jag :D När jag flyttade henne till stallet som jag hade henne i och hon skulle få nya kompisar så trodde vi att det skulle gå smärtfitt. Hon var mycket äldre än de två unga stona hon skulle få gå med, de var rätt menlösa också, så vi räknade med att de skulle finna sina roller snabbt. Men icke! Min foderhäst var hopplös, muckade gräl med de andra, men sen tog hon inte striden utan gick och gömde sig i ett hörn :D Och sådär höll det på... det slutade aldrig bli spring så vi delade helt enkelt på dem och hon fick en annan hagkamrat.

Det som är toppen med en ny plats är ju att man börjar om på ett tomt blad, nu finns det ju inget ställe som du på förhand kan bli lite nervös för, eftersom att hästen kanske konstrat där innan. Om jag vore som du så skulle jag promenera med pålle i omgivningarna innan det är dags att hoppa upp, så hur hon reagerar. :)

Det har inte blivit så mycket ridning under vintern. Mest varit pissunderlag och av någon anledning(det är ju inte min häst, så det lägger jag mig inte i), tror att det har att göra med någon krånglande bakhov, så vill inte ägaren ha fyra brodd i varje sko i bak, och inte heller snösulor. Det är ju verkligen lite från häst till häst hur mkt de halkar, vissa funkar ju utmärkt på två brodd i varje. Men inte han, han halkar som sjutton! Har gått att rida på ett gärde, men det vågar jag inte göra på honom :o har hört histoier om hur han ballat ur där. Fått rida en annan häst lite... och ska rida igen på onsdag, får se vilken det blir. Det känns inte alls bra att ha så lite ridning i kroppen, känner mig mest som en oformlig klump som flyger som en vante för minsta lilla. Och lite ridning gör även att mina hjärnspöken hinner växa sig större. Så just nu står allt lite still.
 
Sv: Rädda ryttare!

Har inte läst hela tråden, måste svara först :).

När jag var tonåring red jag galopphästar och travhästar och var inte rädd för någonting. Inte ens när jag åkt av vilket har hänt någon gång. Jag red flera hästar om dagen och många utav dom var inte särskilt trevliga men jag tyckte bara det var kul.

2004 köpte jag min första helt egna häst efter att ha arbetat i många år med hästar. Det var en 8 månader gammal arabhingst. Honom hade jag tills han var fem år och under dom åren red jag inte alls knappt. Det var mest hantering från marken och där är jag ALDRIG rädd.

När jag sålt min häst 2009 så var jag hästlös fram till hösten 2011 då jag köpte mig ett fullblod direkt från banan. Det var då jag märkte att jag av någon anledning blivit rädd för att rida. Jag red det här fullblodet, åkte av en gång men red vidare men väldigt försiktigt, absolut ingen galopp! Tyvärr fick jag ta bort henne i höstas så jag hade henne bara ett år.

Jag har nu köpt en ny häst som jag har slappnat av med till stor del, vi hade både galopperat och den biten men jag känner mig inte helt trygg på hästryggen och jag retar mig så himla mycket på mig själv för jag vet att jag kan och jag vet att det sitter i mitt huvud.

Varför har jag blivit så himla mesig? Jag som var så tuff och red alla sorters hästar förr utan minsta problem.
 
Sv: Rädda ryttare!

Tjohej, känner mig så nöjd idag. Har varit ute och ridit i en dryg timme tillsammans med en häst jag aldrig ridit med, visste inte eller hur hon som red red samt på en plats jag aldrig ridit på förut. Jag och min häst var lite trögstartade, var mycket att titta på enligt damen. Vi brukar dock vara sega i starten så det här var bara lite mer än vanligt. Allt gick bra, enda problemet var en vägbom vi skulle förbi, läskigt tyckte min häst men hon tog oss över på ett bra sätt på bortvägen, tyvärr skulle vi förbi samma bom på hemvägen. NEJ sa hästen, efter lite övertalning kom vi dock förbi men med för mycket hopp och flax för att jag skulle känna mig nöjd. Var lite sankt och hade frusit, vatten över och hästen trampade igenom isen. För övrigt en jättebra ridväg, men det kommer ta tid innan vi vill gå förbi bommen igen, kanske i sommar när det inte finns is där längre. Ja jag vet inte men det får vi lösa på något sett, kanske går att ta en längre sväng i skogen och komma förbi.

På hemvägen sen var min häst jättetaggad och tyckte det var så kul, utan att göra något dumt, ok vi höll inte så bra ordning på gångarterna blev nog mest grisepass men vad gör det idag?

Tror att sista hästflytten blev helt rätt, känner att allt kommer bli toppen bara vi bott in oss lite till och att vi börjar hitta i omgivningarna. Nöjd med dagen, på lördag blir det en tur till :)
 
Sv: Rädda ryttare!

Känns ju ändå som ett din grundpersonlighet i samband med hästar inte är en fegis! Utan som att du mer är inne i en svacka. Inte som tex jag som varit feg så länge jag kan minnas. Så det känns ju inte helt otänkbart att det går tillbaka till det "normala" för din del, med lite tid.
 
Sv: Rädda ryttare!

Vad roligt! Tror du gjorde rätt som flyttade :) Och du kan ju kanske hoppa av och traska förbi den där grinden?

Idag blev det så att jag red Kurt (som halvfodervärd/medryttarpållen kallas) på gärdet trots allt. Det trodde jag aldrig att jag skulle våga. Men inte helt utan hjälpmedel :angel: Jag blev longerad och hade även på en graman som nödbroms. :o Det kändes dock otippat bra. Gramanen hänger ju lös mest hela tiden och är just bara en nödbroms, och att jag blev longerad kanske är lite pinsamt... min ridkänslan var fin. Han gick i en trevlig form mest hela tiden och jag satt ganska okej och var mjuk i handen för att vara jag. (Tur det med en graman i näven ;)) Känns toppen att jag fick med mig en bra upplevelse, speciellt eftersom att andra saker i mitt liv är lite kämpiga just nu. Ska få hjälp på backen även nästa gång, men sen blir det nog till att köra på mer som vanligt. Kändes roligt att rida igen, och jag uppskattar verkligen hästen, han rör sig trevligt och taktfast, är arbetsvillig och inger en bra ridkänsla och är nog helt enkelt den "bästa" hästen jag suttit på, men det har kommit lite i skymundan pga min feghet ett tag nu, men nu är jag som lite nykär igen! Ägaren pratade även om att vi ska se ut någon dressyrtävling åt mig framåt sommaren så vi har något att arbeta mot :love:
 
Sv: Rädda ryttare!

KL

Med risk för att bli utskrattad. Men jag är rädd för att rida i skogen :P
Inte just ridningen utan jag är livrädd att det ska komma fram ett djur. Och det gör ju inte saken bättre att jag har en häst som hör och ser allt heller så vi passar ju perfekt ihop :angel: haha. Det går bättre om det är fler med men ensam rider jag ALDRIG. Det vågar jag inte :P Tror ju dock inte att något händer om det kommer ett rådjur eller räv men min största farhaga är att möta ett större djur. Ja så "tuff" är jag :rofl:
 
Sv: Rädda ryttare!

Är du mest rädd för hästens reaktion när den ser ett större djur, eller är du rädd för det större djuret själv? :D
 
Sv: Rädda ryttare!

Tack. Härligt att det blev bra med ridningen på Kurt. Alla sätt är bra, kändes det bra för dig idag så kommer det bli bättre nästa gång. Lite extra hjälp kan mycket väl vara det steg i rätt riktning som du och ditt självförtroende behöver. Kom ihåg känslan nästa gång du rider.
 
Sv: Rädda ryttare!

Är det något speciellt djur? En älg kanske? :D Har en kompis med en hysterisk älgfobi, hon har problem med att vistas i samma rum som en tavla med ett älgmotiv på. När hon träffat på någon i skogen med sin hund så har hon lagt sig ner på marken och spelat död :D Det här var kanske inte ett så givande svar som kan hjälpa dig på något vis, jag tror inte att det är att rekomendera att tackla rädslan på detta sätt, men jag kan aldrig låta bli att berätta om det här när tillfälle ges! :angel:
 
Sv: Rädda ryttare!

Den bra känslan sitter i fortfarande, får hoppas att den gör det nästa gång det blir dags att hoppa upp i sadeln igen. Annars är jag hemskt duktig på att måla upp katastrofscenarion. Innan varje gång jag hoppar upp på en häst, och har så varit sedan jag var liten, så har jag tänkt "nu kanske jag kommer att dö".

Hur tycker du att det verkar gå gällande det här med att din häst och hennes kompis fick dela på sig? :)
 
Sv: Rädda ryttare!

Känns ju ändå som ett din grundpersonlighet i samband med hästar inte är en fegis! Utan som att du mer är inne i en svacka. Inte som tex jag som varit feg så länge jag kan minnas. Så det känns ju inte helt otänkbart att det går tillbaka till det "normala" för din del, med lite tid.

Tror du det? Jag hoppas själv att det är så men jag börjar undra. Det hela måste ju bero på den långa period som gått utan att ha ridit alls i princip.
 
Sv: Rädda ryttare!

Alltså oavsett vilket större djur som skulle komma ut gjorde jag nog i byxan. Men sen är det nog mycket det där när det prasslar till och man inte ser något. Jag tror det är DET som är det läskiga. För några veckor sen red jag och en till ut och det brakade till inte alls långt bort ifrån oss. Och jag satt då bra länge spänd som en fjäder och vågade inte titta bak ifall det var något äckligt som skulle följa oss. Töntigt ? Eh ja :P Haha :)
 

Liknande trådar

  • Låst
Hästhantering På förekommen anledning sitter jag och funderar på det här med hästar som springer på/över en människa, vilket ju i bland haft en...
16 17 18
Svar
351
· Visningar
15 512
Senast: Hedinn
·
Ridning Har insett att jag kan mycket om foder, hagar, beteende och träning från marken - men väldigt lite om hur man faktiskt lägger upp...
Svar
5
· Visningar
530
Senast: MiniLi
·
Träning Hej! Vi har två islandshästar som står på mina föräldrars gård, valack 23 år och sto 16 år. Vi har haft dem i många år och tidigare red...
Svar
12
· Visningar
1 236
Träning Hej! Jag ska köpa en häst som stått i ca 1 år pga privata anledningar hos ägaren. Den är riden kanske 5-10 ggr under ett år och lite...
Svar
19
· Visningar
1 672

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp