Rädda ryttare!

[MnM]

Sv: Rädda ryttare!

Tack för välkomnandet!

Jodå, vi ger oss ut på kortare rundor häromkring. Men de turer jag VILL ta, och kommer att ta så småningom, innebär en hel del korsande av ganska hårt trafikerade vägar. Då vill jag verkligen veta att jag kan hantera henne fullt ut. Hon är helt trafiksäker, så den biten är jag inte orolig över.
Däremot får hon spunk av att möta eller se andra hästar när man är ute... Men jag antar att det bara är att utsätta henne för det och göra det till vardag.

Jag tror säkert att man kan hitta någon "quickfix" med hjälp av starkare bett eller annan utrustning, men jag har som mål att få henne att lyssna bättre på mina mjuka signaler istället. Så jag är medveten om att det kommer att ta lite tid....

Vill det sig riktigt bra så kommer vi även igång med ordentlig träning till våren! DET ser jag fram emot!!! Kommer att lägga en plan för damen och en för unghästen, och så kommer de att få följa med varannan vecka.

 

[Simply me]

Sv: Rädda ryttare!

Ja det är bara att kämpa på varje liten seger är ett steg framåt och så länge man går framåt gör det inget att det går sakta.

Låter som du har en bra plan med korta rundor och börja träna om någon månad och behåll drömmen om de långa härliga turerna, de kommer att komma om du kämpar på

 

[EmmaBovary]

Sv: Rädda ryttare!

Blev det någon lektion?

 

[Simply me]

Sv: Rädda ryttare!

Nej det blev tyvärr inte någon lektion den här gången, men det var inte jag som fegade ur och det är jag stolt över. Tjejen som skulle ha ridit den andra hästen är min medryttare och hon ville rida min häst på lektionen istället och självklart sa jag javisst. Men det kommer fler tillfällen.

Dagen efter red jag själv hästen och hon gick så himla bra att jag fortfarande lever på den känslan.

Känner det som toppen att vi nu är två som rider min häst, mina krav har sjunkigt och jag vet att hästen får vad hon behöver även när jag fegar, och jag fegar lite mindre nu.

Har till och med anmält mig till en stallritt, tydligen tradition i nuvarande stall, där vi rider in till närmaste bostadsområde på lite glögg o pepparkaka. Över 90-väg och in i bostadsområdet men jag har garantier för att det kommer gå sakta men vi kommer nog vara borta 3-4 tim. Ser fram emot det samtidigt som jag blir rädd, rida i klunga är det värsta jag vet men någon måste ju gå först eller sist så jag kommer försöka ta någon av de platserna.

 

[Simply me]

Sv: Rädda ryttare!

Ser fram emot morgondagens ridning, dock har vi fått massor med snö, men det gäller väl nästan alla. Hästen min kan tycka det är jättekul men hon brukar sköta sig.

Kommer ihåg en gång för jättelänge sedan, kan ha varit där min rädsla började. Hjälpte till lite på dotterns dåvarande ridskola (var arbetslös), som tack fick jag gärna motionera lite hästar som inte gått så mycket på lektioner i veckan. Ridskolan hade en gammal trög ponny som nästan ingen ville rida på annat än nybörjarlektioner, gick inte framåt frivilligt. Jag tyckte det var jättekul att rida honom själv i ridhuset och då var han inte så trög, lite trög och alltid snäll. Det kändes lungt och tryggt. Fick under sportlovet frågan om jag ville föja ut när ridlärarna och några av de duktiga stalltjejerna skulle ut en liten sväng, bla den tröga ponnyn behövde verkligen gå, visst sa jag. Trodde jag skulle få jobba som sjutton för att hänga med de andra men var inte rädd. Döm om min förvåning när han fick glädjefnatt började bocka, stack förbi alla andra i hiskeligt tempo, var var lugna fina Karino? Åkte givetvis av efter en stund, förstod inte vad som hände. Upp igen och med tre ridlärare som kunde få hem mig och hästen. Fick sen veta att det nog var typ 2 år sen han hade fått följt med på en tur ute i snön. Därefter har jag aktat mig för de flesta hästar och hållt mig till islänningar som är vana att vara ute i alla väder. Kan inte belasta underbara Karino för vad som hände, han kom strax efter till en fodervärd och levde loppan som sjutton som privathäst, bara en ponny som inte orkade vara ridskolehäst längre och som hade mer motor och känslor än vad han visade på ridskolan.

Ja det var ett av mina bakslag, men idag minns jag den hästen och den turen med ett leende, men känslan av att totalt tappa kontrollen på det sättet kommer tillbaka första gången varje år när jag ska rida i snön. Vet också att min tant älskar snön och att galoppera över ett snöklätt fält är det bästa hon vet. Får ta det lungt imorgon, galoppen får komma när vi är vana vind snön....

Ursäkta långt inlägg men var så skönt att skriva av sig. Tycker den här tråden är toppen, inga pekpinnar, alla kämpar på och vi är många. Vill höra mer om andras erfarenheter

 

[Tussinussen]

Sv: Rädda ryttare!

Döm om min förvåning när han fick glädjefnatt började bocka, stack förbi alla andra i hiskeligt tempo, var var lugna fina Karino?

känslan av att totalt tappa kontrollen på det sättet kommer tillbaka första gången varje år när jag ska rida i snön.

Tänk vad sånt kan sitta i. Jag hade en nästan exakt likadan upplevelse när jag var elva år, på en kusins ponny. Han var tryggast, tryggast av alla, och jag red på en åker (min kusin var med) och jag skulle få testa galopp för första gången. (Var hur modig som helst då.) Min kusin sprang och lockade ponnyn och jag skänklade på och till slut kom han upp i galopp. Sen fick han glädjefnatt, stack plötsligt och började springa runt, och började sikta mot ett uppställt hinder. Jag hade aldrig hoppat, så jag styrde bort honom och då började han tokbocka i stället och bockade av mig. Jag slog mig ganska rejält.

Jag tror att det som var värst - det kanske var lika för dig - var att det var just den TRYGGA ponnyn som betedde sig så. Hade det varit "den som var lite knäpp ibland" hade jag inte upplevt det som ett svek, för det var det jag gjorde.

Och det sitter fortfarande i hos mig - trots att jag faktiskt har galopperat många, många språng sedan dess - att "börjar man galoppera ute så kan vadsomhelst hända". Jag måste liksom aktivt lägga bort den känslan varje gång jag ska galoppera på ett fält eller ett annat ställe där hästen ser långt framför sig och förstår att det är bara att springa på.

Hjärnan är en konstigt sak

 

[Simply me]

Sv: Rädda ryttare!

Jaha nu var det dax igen, har fegat och inte tordats upp på hästen sen det kom mycket snö. Blir så arg på mig själv, för nu är det bara jag som fegat. Här har man en toppenunderbar häst, stadig på foten, orädd osv, alla förutsättningar för att kunna få till en lugn och fin ritt i det härliga vädret. Min medryttare har också ridit två gånger i snön så det lär ju inte vara nyhetens behag för hästen.

Har dock tömkört en del under veckan, vilket vi inte gjort det senaste halvåret och både jag och min häst uppskattade det. Om jag fortsätter vara så här löjlig så kanske det är bättre att ta upp körningen igen, men om jag ska ut med vagnen måste vi korsa en 90-väg... Vilket givetvis skrämmer mig men det borde ju gå bra om jag leder över, köra över skulle jag aldrig tordas. Men även på andra sidan vägen är grusvägarna smala, dock inte så mycket trafik men kan bli problem med möten. Usch blir inte bra hur jag än vänder och vrider på det hela.

 

[Crash]

Sv: Rädda ryttare!

kl

åh precis rätt tråd för mig!

Jag hade en häst för några år sedan som skrämde skiten ur mig, folk i min omgivning blev förvånade om jag inte hade blivit avslängd minst en gång under ridpasset. Det gick så långt att jag svor på att aldrig mer sätta mig på en häst igen. Men som så många andra här inne så kan jag inte leva utan hästar och en kompis lurade upp mig på en nallebjörns-snäll häst som hjälpte mig att få tillbaka självförtroendet och det roliga i ridningen.

Min nuvarande pålle skaffade jag för 1,5 år sedan, han var fem år och endast riden rakt fram i samtliga gångarter... vi utvecklades med stormsteg och debuterade på dressyrbanan i våras. Han är allt jag någonsin kunnat drömma om! Snäll, känslig, lättlärd, ja ALLT! Min drömhäst helt enkelt. Allt har gått som en dans, förutom några kortare konvalecensperioder där igångsättningen har gått helt smärtfritt. Fram tills nu.

Gav honom 2,5 veckors vintervila när lervällingen var som värst, i samband med detta blev han igenomkollad av ET och hon hittade inget särskilt.

Nu under igång sättningen har han varit JÄTTEPIGG (och då menar jag JÄTTE).. Som den snälla häst han är gör han inget dumt (i mina mått mätt), typ ligger på lite, brallar lite och vänder på bakbenen när han ser nått läskigt.. Men grejjen är den att jag har blivit så sjukt rädd igen... I torsdags fick min kompis leda mig (jag är 22 år gammal och har ridit sen jag var 5 år...) i typ 20 minuter, sen hoppade jag av...

Under helgen har jag först longerat av honom och sen suttit upp (i longeringsvolten, kanske 25 m i diameter) och skrittat, bara för att jag vet att jag måste upp, men med sjukt darrande ben och hjärtklappning... Idag kom min vän tillbaka och vi skulle rida på ridslingan.. Först gick det kanonbra! Jag både travade och galopperade några steg.. Sen stannade hon kvar på stallbacken och jag red runt själv (med nästan återställt självförtroende) det gick också bra, jobbade honom lite i skritten och hade precis börjat trava när han får se ngt läskigt, stannar upp, vänder på bakbenen och travar lungt åt andra hållet.. och vad gör jag? ingenting! Jag låter honom göra så bara för att jag är rädd för att han ska göra nått värre när jag säger åt honom!! Jag blir så arg och ledsen på mig själv Min vän fick gå med igen, vi kom förbi det läskiga stället, travar ifrån henne, han får syn på nått nytt läskigt - tänker vända - jag ryter - han går förbi, hur svårt var det alltså?! inte alls svårt, men jag har så många mentala spärrar.. (jag är dock sjukt stolt över att jag röt i)

Jag blir både ledsen, arg och besviken på mig själv. Jag älskar denna häst och han är verkligen gudasnäll egentligen, men mitt förflutna spelar mig ett spratt! ! Vad ska jag göra? Jag vill inte ge upp honom, han är ju trots allt min drömhäst!

Förlåt för sjukt långt och rörigt inlägg!

 

[Tussinussen]

Sv: Rädda ryttare!

.....men med sjukt darrande ben och hjärtklappning... Idag kom min vän tillbaka och vi skulle rida på ridslingan.. Först gick det kanonbra! Jag både travade och galopperade några steg.. Sen stannade hon kvar på stallbacken och jag red runt själv (med nästan återställt självförtroende) det gick också bra, jobbade honom lite i skritten och hade precis börjat trava när han får se ngt läskigt, stannar upp, vänder på bakbenen och travar lungt åt andra hållet.. och vad gör jag? ingenting! Jag låter honom göra så bara för att jag är rädd för att han ska göra nått värre när jag säger åt honom!! Jag blir så arg och ledsen på mig själv Min vän fick gå med igen, vi kom förbi det läskiga stället, travar ifrån henne, han får syn på nått nytt läskigt - tänker vända - jag ryter - han går förbi, hur svårt var det alltså?! inte alls svårt, men jag har så många mentala spärrar.. (jag är dock sjukt stolt över att jag röt i)

Jag blir både ledsen, arg och besviken på mig själv. Jag älskar denna häst och han är verkligen gudasnäll egentligen, men mitt förflutna spelar mig ett spratt! ! Vad ska jag göra?!

Men du gjorde det! Du löste det ju

Bara att kämpa på i samma anda.

 

[axel]

Sv: Rädda ryttare!

Här kommer en pekpinne eller mer sätt att inte ge spända hästar.

det funkar ju inte att alla som är rädda sitter o gaddar ihop sig. Det blir ju helgalet.

Ge den inte helledigt o rid aktivt utan att tjuvhålla hästen.

Din egen spänning alstrar ju energi hos hästen o den har ingen på som bestämmer - den tar över.. Om galoppen är otäck, trava då länge. Galoppera sedan o du får en nöjd häst. Annars blir det lite som boxvilehästar.

att de blir ystra av just galopp blir ju för att det är ovanligt o spännande. Klart att de inte vill stanna efter några språng.

Ta för vana att börja med galopp, så kommer det inte att vara så spännande o kul. Skritta på lång tygel- avspänt. Inte ständigt beredd= på tygeln. Det är säkerhetstänk på häst för mig. var själv som du vill att din häst ska vara.
Ingen som får rida på mina hästar med mig får sitta o vara beredd.

Som ni beskriver hästarna var ridskolehästarna som aldrig gick i hage när jag var ung- rena bomberna att ens leda till ridhuset. På Julafton red skötarna ut dem o de flög som plockepinn.
På den tiden var jag oxå rädd när jag red 3 åringar.. som inte heller gick i hage o det var väldigt kuperat med branta backar o inga brodd- barfota. Träffade på en räv en gång o jag fick mig en resa då det var snorhalt o jag inte vågade bromsa hästen. den svarade ej heller- skrämd.

Jag fattar nog inte. min dåvarande ridlärare åkte av varenda gång från sin stora unghäst, men inte slutade hon att rida den för det. Det går över om man är fast beslutad. Min vänninnas unghäst skickade av henne på stallplanen 3 ggr innan de kom iväg. hon blev inte heller rädd, men jag ansåg inte att den skulle göra så o vi fick bukt på dumheten på ett par dagar. den hästen gick dock i hage.
här handlade det hela tiden om unghästar o det finns en anledning till att vem som helst inte ska skaffa en sdn.
köp heller inte en häst som nästan bara ridits i ridhus.

Om man är väldigt rädd kan man skaffa en kamikazepilot. Det blir ju en ond cirkel. Man påverkar ju hästen med sin rädsla. Den får då heller inte göra av med sin energi annat än att hoppa o skutta.
det ska jag göra den dagen jag inte vågar- om den dagen kommer....

Mentala kurser är bra.
Var på en för A. Sörenstams coach som var bra. Dissa det dåliga o anamma det bra.

 

[Crash]

Sv: Rädda ryttare!

Men du gjorde det! Du löste det ju

Bara att kämpa på i samma anda.

Tack för peppen precis vad jag behöver

men jag har redan börjat jaga upp mig inför eftermiddagens ridning Som tur är har jag en grym vän som ställer upp (den enda jag vågat tala om min rädsla med) och hon kommer även idag. Planen är att först longera så att han får springa av sig lite och sedan upp och rida, önskar att jag hade en hoppsadel bara, känns som att det är lättare att sitta kvar när han brallar då, men jag får väl nöja mig med att korta stiglädren några hål..

 

[Crash]

Sv: Rädda ryttare!

Det blev ingen ridning idag Kompisen fick förhinder och jag kunde liksom inte uppbåda någon motivation helt själv.

Däremot så longerade jag och insåg att herrn nog har tagit över kommandot lite nu under vilan (som sammanföll med den period i mina studier som varit mest hektiskt = inte så mycket mer hantering än till o från hagen) Så jag körde lite ledarskapsövningar istället. Det funkade faktiskt jättebra, vi gick ett varv runt stora slingan för att varva ner lite och då gick han super lugnt, han tittade inte ens på sånt han brukar göra.. Kan det vara så enkelt? Att han helt enkelt tagit över kommandot?! Jaja, nya tag i morgon, då SKA jag upp..

För övrigt har jag tänkt att sätta upp ett mål. För att ha något att jobba mot. I somras satte jag upp ett mål att vi skulle börja hoppa till hösten (ganska inaktuellt nu som ni förstår) Nya målet är att i februari ska han (läs: ryttaren, dvs jag) vara så ridbar att vi kan åka och träna för vår tränare.. Både han och jag älskar det, men för att det ska kunna bli verklighet måste jag ju först och främst rida regelbundet utan att bli rädd. + att han måste få tillbaka lite flås och muskler. och bli av med lite överskottsenergi.

Jag har ju så sjukt mycket drömmar med den här hästen, allt vi skulle göra och uppnå målen osv. Vill inte bara ge upp och köpa en ridskole-trygg häst. Jag vill ju ha min banan-häst Allt går, bara man vill (intalar jag mig)

Hur går det för er andra?

 

[EmmaBovary]

Sv: Rädda ryttare!

Här kommer en pekpinne eller mer sätt att inte ge spända hästar.

det funkar ju inte att alla som är rädda sitter o gaddar ihop sig. Det blir ju helgalet.

Det där stämmer ju inte alls! Snarare så tror jag att folk finner styrka och mer mod av att prata med likasinnade. Sen förstår jag faktiskt inte varför du kommer med pekpinnar när du i samma inlägg säger att du "fattar nog inte".

 

[EmmaBovary]

Sv: Rädda ryttare!

För övrigt har jag tänkt att sätta upp ett mål. För att ha något att jobba mot. I somras satte jag upp ett mål att vi skulle börja hoppa till hösten (ganska inaktuellt nu som ni förstår) Nya målet är att i februari ska han (läs: ryttaren, dvs jag) vara så ridbar att vi kan åka och träna för vår tränare.. Både han och jag älskar det, men för att det ska kunna bli verklighet måste jag ju först och främst rida regelbundet utan att bli rädd. + att han måste få tillbaka lite flås och muskler. och bli av med lite överskottsenergi.

Jag föreslår att du åker iväg och tränar så snart som möjligt istället! Tränaren kan kanske hjälpa dig med rädslan genom att peppa och kan hjälpa er på vägen med att få tillbaka flås och muskler.

 

[Tussinussen]

Sv: Rädda ryttare!

Jag föreslår att du åker iväg och tränar så snart som möjligt istället! Tränaren kan kanske hjälpa dig med rädslan genom att peppa och kan hjälpa er på vägen med att få tillbaka flås och muskler.

Håller med. Man kan rida en hel lektion i skritt om man så vill det. Finns mycket kul som man kan hitta på

 

[Simply me]

Sv: Rädda ryttare!

Håller helt med, får styrka av att känna att jag inte är ensam, fler har problem. Hoppas vi kan heja fram varandra lite, utbyta erfarenheter

 

[Simply me]

Sv: Rädda ryttare!

Just hemkommen från stallet, idag SKULLE jag ta första ridningen i snön, lite prirrig men bestämd åkte jag dit. Ingen annan där, usch tänk om det händer något... inga bra tankar. Mockade och fixade allt, fortfarande ensam.

Hämtade hästen i hagen, fixade iordning. Ut och upp och skrittade iväg, vi ville åt olika håll, Snekkja till en stor åker och jag till ridbanan, det blev dock ridbanan. Vill helst inte rida på åkern för en riktigt nervig häst går precis brevid... Nja ridbanan var nära på oanvänd sen snön kom, å det var så härligt att pulsa i djupsnö tyckte både jag och hästen, red bara för vikthjälper på lång tygel, kanon. Gick också bra att trava i snön men det var jobbigt sa damen. Sen vaknade jag till, klart Snekkja skulle till åkern. Skrittade snabbt som en snigel förbi den andra hästen så vi kom bortom hennes hage och brevid "vår" hage men det är en stor flock och de brukar inte bry sig om hästar brevid. Ut på åkern, var så härligt, öronen framåt, pulsande i djupsnö. Blev även både trav och en pyttegalopp.

Känner mig just nu så upprymd av känslan, så här ska det vara att rida. Gnistrande snö, pigg häst som lydigt gjorde vad jag ville och kändes väldigt säker på foten. Underbar dag hoppas fler som behöver den här tråden för lite självförtroende får en sådan dag i dag. Och om jag rannsakar mig själv så brukar de flesta ridpass går bra och ge en härlig känsla efteråt, bara jag själv planerar vad vi ska göra eller inte göra, de stora problemen kommer i vissa situationer som jag har lärt mig undvika.

 

[sophiabackstrom]

Sv: Rädda ryttare!

Jag blir skräckslagen när en häst lyfter upp huvudet och vill kuta iväg. Förra vintern var jag med om en olycka och höll på att bli förlamad.. kunde inte gå på 3 veckor och inte rida på 2 månader. Men sen satt jag upp igen, och sen dess har jag alltid varit rädd. såfort jag känner att hästen blir springig så sitter jag av.. Blivit lite bättre nu, då jag vet hur jag ska göra när de blir väldigt heta. men får fortfarande en klump i magen. Nu ska jag dock ta bort min rädsla helt, och har börjat göra det, nämnligen genom att rida en häst jag aldrig ens kunnat rida i mina mardrömmar haha.. en fullblods hingst! Men han är så gooo, även fast fart är det bästa han vet. Och nu helt plötslig kurar jag inte ihop mig och spänner fast benen när han blir lite het, nu lutar jag mig nöjt tillbaka, ned i sadeln och försöker göra det bästa av situationen! och det hjälper mig iaf!!

så ett tips, möt era rädslor (min har alltid varit heta hästar) och bekämpa dom, genom att göra skräckupplevelsen rolig! (just nu är hingsten det BÄSTA som hänt mig!)

 

[Tussinussen]

Sv: Rädda ryttare!

Men vad kul!

Det är just såna upplevelser man behöver samla på! Man liksom staplar dom ovanpå rädslan, den försvinner inte helt men den blir liksom gömd under allt det positiva. Och man lär sig at lita på sin häst.

 

[axel]

Sv: Rädda ryttare!

Du får ju bättre självförtroende i din ridning om man vågar o lyckas.

Men man måste ju identifiera var problemet ligger. Man påverkar ju hästarna väldigt mkt. Smittar med både rädsla o glädje/ mod. Vad väljer man? Vad skulle hästen välja om den kunde?
De flesta hästarna är ändå väldigt bussiga bara man ger dem motion.

Har man gjort sig illa är rädslan befogad, men många är rädda ändå.
Man behöver inte vara dumdristig.

Hälften vågat- dubbelt vunnet Grattis till början på ett nytt liv.