Men jag vet inte.. ger ni godis hela tiden som belöning på banan/ridhuset?
Jag kan bara se framför mig en häst som slutar gå och bara väntar på godis.
Jag ger aldrig mina godis, tycker dom blir odrägliga. Visserligen står dom i stallgången och boxen då. Har aldrig provat under träning så direkt med en tanke bakom.
Min sambo köper ju alltid godis på hööks till hästarna och dom har ju lärt sig var det står någonstans och dom vägrar gå om dom inte får en på vägen. Min ena river ner hela jäkla hyllan och tog tag i hela spannen och kastade runt tills locket öppnade sig och välte ut på golvet som han sedan dammsög i sig...alltså
Men min sambo vägrar lyssna på mig så det spelar ingen roll vad jag säger. Han går ut i stallet på kvällen när jag jobbar och ger sitt godis.
Som med allt så beror det på vart man är i träningen. Inte rider du en timme, tränar galoppombyten och piaffer på en häst som aldrig har haft ryttare på ryggen innan? Det är samma här.
I början krävs det mer belöning, sedan bygger man beteendekedjor, precis som man gör med hundar, och belönar när beteendet är klart. Hur långt tid man kan gå mellan belöningarna beror på utbildningsnivå, dagsform och mycket mer.
Ett av de första sakerna jag brukar lära in är att hästen ska stå still och titta rakt fram - och så får den godis. Det betyder alltså att om jag står på sidan så måste hästen titta från mig för att få en godis. Siktar den på mig på något sätt så får den helt enkelt inte godis. Sedan, precis som med all annan träning, så står hästen längre och längre innan den får godis. Första gångerna är det kanske bara att den tittar framåt en tiondels sekund, så får den godis. Sedan ökar man tiden. Hur långt tid detta arbete tar är väldigt olika givetvis. Precis som med all utbildning av djur. Vissa har lätt för att stå still och titta framåt, för andra är det den sämsta arbetsuppgiften man någonsin kan ha. Har man en häst som aldrig söker kontakt, är svår att fånga i hagen eller liknande så kan något annat vara bättre att börja med.
Sedan, när det är befäst ordentligt, så jobbar jag med det med annat. Jag slänger liksom inte både mig själv och hästen rakt ut i havet av positiv förstärkning, jag väljer mina övningar och tillfällen. Saker som behöver förstärkas extra mycket försöker jag göra mer med positiv förstärkning. Jag hade tex en häst som väldigt gärna gick med huvudet uppe i molnen under tömkörningen (inte inriden). Sänkte hon huvudet ett steg så stannade jag henne och hon fick godis.
Som det är nu så verkar det som att din sambo ger godis lite här och där, oavsett vad hästen gör? Kanske om den ser extra söt ut att den får fler godisar? Det är som upplagt för att ge problem. Det är liksom inte positiv förstärkning han håller på med. Det är bara godismatning.
En sak som jag tror att många missar är att det liksom är minst lika svårt att bli riktigt bra på positiv förstärkning som det är att bli bra på negativ förstärkning. Att helt fördöma en metod för att ens häst blev tiggig för att ens sambo gjorde något som har noll och inget med metoden att göra är lite som att fördöma negativ förstärkning för att man har sett dokumentären om Helgstrand och därför måste all negativ förstärkning vara djurplågeri. Inget av det blir rätt någonstans.
Liksom, bara för att jag vet vad både positiv och negativ förstärkning är så betyder det inte att jag har stenkoll på exakt hur man sedan omsätter det i praktiken, och det är samma för både positiv och negativ förstärkning. Annars hade det ju inte funnits så mycket tränare...
Och ju sämre man är på en metod, med tajming, exakt hur man ska utföra den osv osv, desto längre tid tar det att utbilda sig själv och hästen. Igen, oavsett vilken metod vi pratar om.