Problem hund, situation som börjar bli ohållbar

[Carmenzitaflower]

Vill varna för en lång historia men ska försöka göra den så kort det går.
Vi(jag och min sambo) Har två hundar, en liten havanais blandras och en renrasig Am cocker spaniel.
Vår havva är 5 år och världens snällaste hund, verkligen! Hon är dock otroligt undergiven.
Vår cocker spaniel flicka är 1 1/2 och är även hon världens snällaste, oftast! Ibland är hon min allra största mardröm här på jorden. Hon har ett resursförsvar som jag ALDRIG sett hos en annan hund. Inte bara mot vår andra hund utan även mot oss...Detta har suttit i sedan vi fick hem henne och tänkte att ''det växer väl bort'' för det var inte speciellt läskigt när en valp typ stor som ens hand morra när man stod för nära matskålen. Redan där gjorde vi största misstaget som vi kunde göra eftersom beteendet självklart eskalerat...

Nu vaktar hon olika saker men endast mat från oss, men mot vår andra hund tex soffor, bilen, hallen, ett tag var det sängen också men det försvann tack o lov.
Vi försöker öva henne med maten, jag handmatar ca varannan gång och vid matning stänger vi alltid in henne i hallen då vi så lägligt också bor i en etta och inte har nåt annat ställe att spärra av...(När vi skaffade en andra hund bodde vi mycket större men sedan gick saker åt skogen) Verkar nu som om hon blir arg bara andra hunden går in i hallen även när det inte är matning....
Just nu löper hon och det har eskalerat ännu mer och blivit MYCKET värre. Jag står snart inte ut, jag älskar henne så det gör ont men samtidigt orkar jag knappt leva för hon är verkligen hemsk. När hon blir arg på vår andra hund så biter hon inte hål i huden vilket jag iallafall tar som ett tecken på att det mest är en ''varning''. Men vår andra hund blir så rädd att hon mest sitter i ett hörn och skakar nu på dagarna och det är inte okej. Men dom har ALDRIG skadat varandra utan bråkat men inga som helst skador har det blivit.

Jag orkar inte mer, vi har tränat och kämpat med henne sen hon var ca 5 månader och det blir bättre i perioder men sen så blir det sämre igen. Vi kör agility med henne samt 4 promenader om dagen så understimulerad är hon inte heller.
Kan inte leva med denna hunden, men kan inte leva utan henne heller. Vissa dagar ångrar jag såååå mycket att jag skaffade en till hund, men sen kommer hon och lägger sitt lilla huvud i mitt knä, eller kommer så hon helt överlyckig med svansen som en propeller och gör hela ens dag.

Omplacering känns inte som ett alternativ då vi bara flyttar över problemet till någon annan, men att avliva en annars frisk hund känns inte heller rimligt, det är inget jag skulle klara av heller.
Jag har läst mycket på engelska sidor att detta är ett problem med just cocker hundar, så vi är inte ensamma om detta problemet trots att många uppfödare säger att dom absolut inte har några sådana tendenser.

Just nu känns det bara futtigt mot vår älskade havva, att jag tagit in ett monster i hennes liv som gör henne rädd för att gå runt i sitt eget hem...:'(

Jag har gråtit en vecka i sträck känns det som, den lilla hunden har juvertumörer också vilket inte gör att det känns bättre. Vad skulle ni gjort i min situation? finns det någon som haft det såhär?
Mina hundar är mitt liv och vill bara att allt ska bli bra för dom båda..

 

[dobbis]

För mig är det en no brainer, cockern hade åkt ut,ingen hund ska behöva leva som den äldre hunden.

 

[Carmenzitaflower]

För mig är det en no brainer, cockern hade åkt ut,ingen hund ska behöva leva som den äldre hunden.

Det är precis så jag känner :'( Men så otroligt svårt att ta det beslutet. Detta är dock inte ''det normala'' utan är extremt just när när hon löper. Oftast är dom vänner och ''bråkar'' max varannan vecka...Men vet inte om det förändrar någonting...

 

[Valptass]

Vilken fruktansvärt jobbig situation!

Jag skulle inte säga att en omplacering nödvändigtvis är att flytta över problemet, om hon får flytta till ett hem med mer utrymme/utan annan hund. Jag skulle säga att omplacering är ett vettigt alternativ, för som det är nu verkar ju inte någon av hundarna trivas i situationen. Jag tycker inte att den äldre hunden ska behöva vara livrädd i sitt eget hem, då är det bättre att cockern flyttar.

Det är svårt att jobba bort resursförsvar och acceptans för en annan hund om man inte har möjlighet att hålla dem åtskilda och låta dem slippa dela på resurserna så mycket. Så länge de inte är trygga med varann samtidigt som de måste dela på allt värdefullt och dessutom inte kan gå ifrån eller undvika varandra så är det inte så konstigt att de ryker ihop, och ju oftare de gör det desto mer spänningar får de inför varann vilket blir en negativ spiral.

Det är jättetråkigt, men det låter inte helt lätt i er situation att jobba fram en trygghet och det finns aldrig garantier för att de nånsin kommer att acceptera varandra fullt ut.

 

[Telina]

Men stackars den andra hunden tänk att leva med att bli påhoppad regelbundet.
Jag hade omplacerat någon av dom.

 

[Red_Chili]

Jag skulle, om möjligt, kastrera (mitt mellan två löp) och sedan omplacera till någon som ni känner, vet att är bra och som INTE har en annan hund också. Går det inte att göra så, så tycker jag att hunden ska få somna in. I annat fall omplacera den (som jag förstår det som) okomplicerade hunden. Det är jättebra att ni ser till att de äter åtskilda, men i det här fallet verkar det inte räcka och ni måste göra det som båda hundarna mår bäst av, hur jobbigt det än är för er.

Även jag har träffat en resursförsvarande cocker. Kan tillägga att det är en av mycket få gånger jag faktiskt varit rädd för att hantera en hund (och då har jag hjälpt bekanta med stor brukshundsblandis som huggit folk illa, haft egen hund med resursförsvar och tja, är allmänt van vid att läsa av hundar och att hantera hundar på lite alla möjliga sätt). Den hunden fungerade dock med ägarna. Tanken var att jag skulle rasta den när de var iväg på jobb, men det var fullständigt omöjligt. Så tja, att situationen kan vara ohållbar trots att det är en ganska liten hund har jag full förståelse för.

 

[Telina]

Det är precis så jag känner :'( Men så otroligt svårt att ta det beslutet. Detta är dock inte ''det normala'' utan är extremt just när när hon löper. Oftast är dom vänner och ''bråkar'' max varannan vecka...Men vet inte om det förändrar någonting...

Du kan ju även omplacera den snälla hunden om du hellre vill ha kvar cockern?

 

[Carmenzitaflower]

Vilken fruktansvärt jobbig situation!

Jag skulle inte säga att en omplacering nödvändigtvis är att flytta över problemet, om hon får flytta till ett hem med mer utrymme/utan annan hund. Jag skulle säga att omplacering är ett vettigt alternativ, för som det är nu verkar ju inte någon av hundarna trivas i situationen. Jag tycker inte att den äldre hunden ska behöva vara livrädd i sitt eget hem, då är det bättre att cockern flyttar.

Det är svårt att jobba bort resursförsvar och acceptans för en annan hund om man inte har möjlighet att hålla dem åtskilda och låta dem slippa dela på resurserna så mycket. Så länge de inte är trygga med varann samtidigt som de måste dela på allt värdefullt och dessutom inte kan gå ifrån eller undvika varandra så är det inte så konstigt att de ryker ihop, och ju oftare de gör det desto mer spänningar får de inför varann vilket blir en negativ spiral.

Det är jättetråkigt, men det låter inte helt lätt i er situation att jobba fram en trygghet och det finns aldrig garantier för att de nånsin kommer att acceptera varandra fullt ut.

Tack snälla för din kommentar Ja fruktansvärt jobbigt är det verkligen, dom betyder så mycket och så funkar det inte :'( Jag funderar på om vi ska försöka hitta ett större boende, om det skulle kunna hjälpa att dom fick mer plats att hålla sig undan varandra. Men annars blir det omplacering, men fyy kan inte ens tänka mig ett liv utan min lilla glädjespridar :'(

 

[Carmenzitaflower]

Men stackars den andra hunden tänk att leva med att bli påhoppad regelbundet.
Jag hade omplacerat någon av dom.

Ja det är suuuperjobbigt, ''okej'' om hon bråkas med oss människor lite ibland men när det påverkar vår andra hund så har det gått för långt

 

[Telina]

Tack snälla för din kommentar Ja fruktansvärt jobbigt är det verkligen, dom betyder så mycket och så funkar det inte :'( Jag funderar på om vi ska försöka hitta ett större boende, om det skulle kunna hjälpa att dom fick mer plats att hålla sig undan varandra. Men annars blir det omplacering, men fyy kan inte ens tänka mig ett liv utan min lilla glädjespridar :'(

Tycker inte det är okej alls tycker du ska tänka på din lilla hund före dina egna känslor för dom. Så som din lilla hund lever nu ska ingen hund behöva leva.

 

[Telina]

Ja det är suuuperjobbigt, ''okej'' om hon bråkas med oss människor lite ibland men när det påverkar vår andra hund så har det gått för långt

Ja för länge sen :/

 

[Carmenzitaflower]

Jag skulle, om möjligt, kastrera (mitt mellan två löp) och sedan omplacera till någon som ni känner, vet att är bra och som INTE har en annan hund också. Går det inte att göra så, så tycker jag att hunden ska få somna in. I annat fall omplacera den (som jag förstår det som) okomplicerade hunden. Det är jättebra att ni ser till att de äter åtskilda, men i det här fallet verkar det inte räcka och ni måste göra det som båda hundarna mår bäst av, hur jobbigt det än är för er.

Även jag har träffat en resursförsvarande cocker. Kan tillägga att det är en av mycket få gånger jag faktiskt varit rädd för att hantera en hund (och då har jag hjälpt bekanta med stor brukshundsblandis som huggit folk illa, haft egen hund med resursförsvar och tja, är allmänt van vid att läsa av hundar och att hantera hundar på lite alla möjliga sätt). Den hunden fungerade dock med ägarna. Tanken var att jag skulle rasta den när de var iväg på jobb, men det var fullständigt omöjligt. Så tja, att situationen kan vara ohållbar trots att det är en ganska liten hund har jag full förståelse för.

Tack snälla för din kommentar. Så himla svårt är det :'( , vår äldre hund skaffade jag när jag var 17 och hon har därför levt med mig hemma hos min mamma. Min mamma hade kunnat ta henne och vill gärna ta henne(Alltså den äldre hunden) och jag vet att hon trivs super bra där, men samtidigt känner jag att det är ju hon som vart med mig först och hon är verkligen den som gör mitt liv värt att leva. Känns även helt fel att omplacera den hunden man haft längst pga att man tagit in en ny :/ Dom är fruktansvärda i resursförsvarssituationer, ögonen blir helt svarta och det finns inget att göra förutom att gå därifrån och hoppas att hon lugnar sig. Som tur är bråkar andra hunden inte tillbaka vilket gör att hon släpper efter typ 5 sek. Men fortfarande ja, ohållbart

 

[Carmenzitaflower]

Du kan ju även omplacera den snälla hunden om du hellre vill ha kvar cockern?

Min mamma kan ta henne men det känns inte rätt, min lilla havva är min absolut bästa vän i livet och skulle nog inte klara det, samtidigt som jag vill att min cocker ska ha det bra också :/

 

[Carmenzitaflower]

Vill bara skriva att TACK för att ni är så jäkla underbara och svarar, och inte är otrevliga. I många forum får man mest snäsiga kommentarer om hur dålig man är, men inte här

 

[Telina]

Vill bara skriva att TACK för att ni är så jäkla underbara och svarar, och inte är otrevliga. I många forum får man mest snäsiga kommentarer om hur dålig man är, men inte här

Du är inte dålig och dina hundar är inte dåliga men just er flock stämmer inte Jag har själv omplacerat tre hundar genom livet och trots att det känns jobbigt just då känns det alltid bättre när hunden eller hundarna fått det bättre.

 

[pepp]

Min mamma kan ta henne men det känns inte rätt, min lilla havva är min absolut bästa vän i livet och skulle nog inte klara det, samtidigt som jag vill att min cocker ska ha det bra också :/

Hundar tänker ju inte så och du får ju träffa havvan regelbundet hos din mamma?

Fick själv omplacera min hos mina föräldrar för drygt 3 år sen. Han blir lika glad han kommer hit eller åker till mina föräldrar

 

[Telina]

Min mamma kan ta henne men det känns inte rätt, min lilla havva är min absolut bästa vän i livet och skulle nog inte klara det, samtidigt som jag vill att min cocker ska ha det bra också :/

Den hårda sanningen är att hundar lever i nuet och klarar en omplacering hur bra som helst efter ett par dagar är den en del av den nya flocken ibland ännu tidigare.

 

[Takire]

@Carmenzitaflower

Kanske lilla blandrashunden kan flytta till din mamma tillfälligt medan du letar ett nytt hem åt cockern? Eller medan du funderar på hur du ska göra?

 

[Bulldoozer]

Eftersom du har din mamma så skulle jag ha placerat den äldre hunden där så länge så att man får lugn och ro att ta ett beslut.
Jag tycker inte att det är fel att omplacera den äldre hunden till ett hem där hon har det bättre än vad hon har det just nu. Det inte heller fel att omplacera cockern om man hittar rätt hem, det är möjligt att beteendet blir bättre av att byta miljö och bo utan hund kompis. I det senare fallet kan det vara svårt (eller omöjligt) att hitta rätt hem, få rutinerade hundmänniskor är sugna på att ta över en hund med problembeteenden. Jag tycker man omplacerar den hunden man hittar bäst hem till.

Löp kan förvärra en hel del men jag skulle inte vilja hålla två hundar i ett begränsat utrymme som en etta om den ena riskerar att hoppa på den andra även om det inte är så ofta.

Sen skulle jag ta cockern till en veterinär för att verkligen kolla att den är fullt frisk. En hel del hundar kan få ökat resursförsvar och bli allmänt griniga av smärta. Nu låter det i ert fall som det ett beteende som lärts in och eskalerat men jag skulle vilja vara helt säker innan jag tar ett beslut.

 

[Carmenzitaflower]

Du är inte dålig och dina hundar är inte dåliga men just er flock stämmer inte ❤ Jag har själv omplacerat tre hundar genom livet och trots att det känns jobbigt just då känns det alltid bättre när hunden eller hundarna fått det bättre.

Tack fina du, vad skönt det känns med människor som har förståelse