Jag förstår hur du menar. Och det är en fin tanke, men det är tyvärr ofta dumt när det handlar om affärer. Och det är känslomässigt nog när det är ett djur inblandat, så blanda inte in några känslor i övrigt. Inte tycka synd om en säljare, särskilt inte en näringsidkare. De vet vad som gäller och jag livar att de har budgeterat för när det går snett. De har sällan minsta relation till hästen heller.
Så risken med hur du tänker är att man börjar vara "snäll". Eller tycker "det är klart säljaren måste få tid att..."
Ett år senare i rätten kommer "snällheten" tala emot dig. Inom juridiken finns ingen snällhet, däremot finns det att ha accepterat. Så genom att vilja vara snäll kan du förlora ett annars solklart tvistemål senare t ex.
Du skulle inte vara snäll på samma vis mot en bilförsäljare. Eller undra när bilen gick sönder och visste förr-förra ägaren det och... En häst och en bil är jämställda i lagens ögon.
Stäng av känslorna, glöm snällheten. Endera behåller man hästen och tar saker via försäkringen. Eller så reklamerar man och yrkar prisavdrag och behåller eller så reklamerar man och yrkar hävning och köpets återgång + ev skadestånd. Men absolut inte börja slira runt, inga "jag vill häva" som
blir "okej vi kan ju försöka behandla men om det inte hjälper vill jag häva" eller liknande. Så många välvilliga köpare har satt sig själv i både ekonomisk och känslomässig misär så. Tyvärr.
Och god diskussion. Nja. Man ska inte vara otrevlig, men det ska inte diskuteras när hästen kanske fick sina röntgenförändringar. Det ska informeras om att den nu, inom 6 mån efter köp, har det. Sen ska det med hänvisning till det reklameras och informeras om vad man yrkar (prisavdrag, ersättningsvara eller häva köpet. Ersättning går inte så bra på häst). Sen väntar man och set vad säljaren svarar. Man för inte en "god diskussion om när det kan uppstått". Inte om man vill reklamera.
Vill man behålla hästen för betalt pris kan man diskutera och klura och spåna bäst man vill