Sv: Envis/rädd häst
Vi hade hästarna i långa rep, tror de var 5 meter långa. En longerlina blir lätt för mycket att hålla reda på och ett vanligt grimskaft är för kort.
Först tränade vi "vanligt" på banan att få hästarna att gå först, sedan över vanliga hinderbommar som alla hästarna hade sett förut (har jag för mig). Nu mins jag inte exakt hur vi gjorde, men jag har för mig att vi ledde hästen genom att gå ungefär vid frambenet. Att sedan "skicka" iväg hästen innebar att visa med handen frammåt att hästen skulle fortsätta gå, smacka lite och få hästen att ändra position i förhållande till ledaren. Ledaren hamnar då i jämnhöjd med magen/baken ungefär och påverkar hästen frammåt genom smackningar och förstärker med att vifta lite med änden på repet.
Hemligheten jag lärde mig var att uppmuntra lite i taget. Hästen ska stå med uppmärksamheten mot "hindret" hela tiden och inte tänka bakåt. Man uppmuntrar sedan hästen att ta ett steg i taget mot det som är farligt, och berömmer genom att sluta smacka/vifta och förstärker berömmet genom att använda rösten.
När hästen har kommit en bit närmare det farliga och fortfarande är nyfiken och uppmärksam avbryter den som leder hästen övningen och lägger en volt. Sedan upprepas proceduren och hästen får komma en liten bit närmare, men fortfarande nyfiken och frammåt. Då avbryter man igen och fortsätter tills man har klarat hindret.
OM hästen börjar backa lägger man genast till smackning, funkar inte det så viftar man med repet. Om hästen fortsätter backa ökar man förstärkningen och ibland använder repänden på hästens sida som extra förstärkning. Men förstärkningen måste OMEDELBART upphöra så fort hästen stannar och ersättas av beröm. På detta sätt undviker man att hästen blir stressad. Låt sedan hästen ta ett-två steg frammåt igen och avbryt sedan genom en volt. Upprepa som tidigare.
Min uppfattning är att "felet" många gör är att man förväntar sig att hästen ska gå förbi det farliga direkt och släpper inte trycken innan hästen är förbi/inne (i transporten). Då blir hästen lätt stressad över trycket som aldrig upphör. Istället gäller det att belöna hästen med eftergift (avsaknad av tryck) så fort den tenderar att göra rätt, och lätta på trycket igen när den gör fel eller när man återigen vill ha en reaktion (ett steg till frammåt).
Börja bara inte övningen med det som hästen tycker är SUPERLÄSKIGT! Då kan det ta flera dar att komma fram till föremålet, och en vecka att komma förbi (om man har otur). Börja med "vanliga" saker som finns i stallområdet men som hästen kanske kan tycka är konstiga när de står på ridbanan, t.ex. hinkar, ett hästsläp (att gå förbi) o.s.v.. Kanske hoppa ett hinder om hästen tycker det är roligt. Ofta tycker hästarna att det är läskigare när de måste gå förbi först. Fortsätt sedan med svårare och svårare saker, gärna sådant som man träffar på vid uteritter (gröna soptunnor t.ex.). Sedan kan övningen även göras på promenader i naturen.
Samma tänk används vid ridningen, tryck när hästen stannar, eftergift så fort den går frammåt ett steg. Låt hästen sedan stå och titta en stund och be sedan om ett nytt steg. Lägg en volt och gör om, precis som ovan beskrivet.
Det här kan man säkert leka lite med själv om man inte har några stora problem med hästen. Men för att förstå principen fullt ut tror jag det är viktigt att ta hjälp av någon som kan den fullt ut (och inte bara en hobbyryttare som gått en kurs en gång som försöker beskriva det på Bukefalos...). Framförallt kanske det är något att variera ridningen med så här på förvåren. Lycka till och ha det så roligt!
Vi hade hästarna i långa rep, tror de var 5 meter långa. En longerlina blir lätt för mycket att hålla reda på och ett vanligt grimskaft är för kort.
Först tränade vi "vanligt" på banan att få hästarna att gå först, sedan över vanliga hinderbommar som alla hästarna hade sett förut (har jag för mig). Nu mins jag inte exakt hur vi gjorde, men jag har för mig att vi ledde hästen genom att gå ungefär vid frambenet. Att sedan "skicka" iväg hästen innebar att visa med handen frammåt att hästen skulle fortsätta gå, smacka lite och få hästen att ändra position i förhållande till ledaren. Ledaren hamnar då i jämnhöjd med magen/baken ungefär och påverkar hästen frammåt genom smackningar och förstärker med att vifta lite med änden på repet.
Hemligheten jag lärde mig var att uppmuntra lite i taget. Hästen ska stå med uppmärksamheten mot "hindret" hela tiden och inte tänka bakåt. Man uppmuntrar sedan hästen att ta ett steg i taget mot det som är farligt, och berömmer genom att sluta smacka/vifta och förstärker berömmet genom att använda rösten.
När hästen har kommit en bit närmare det farliga och fortfarande är nyfiken och uppmärksam avbryter den som leder hästen övningen och lägger en volt. Sedan upprepas proceduren och hästen får komma en liten bit närmare, men fortfarande nyfiken och frammåt. Då avbryter man igen och fortsätter tills man har klarat hindret.
OM hästen börjar backa lägger man genast till smackning, funkar inte det så viftar man med repet. Om hästen fortsätter backa ökar man förstärkningen och ibland använder repänden på hästens sida som extra förstärkning. Men förstärkningen måste OMEDELBART upphöra så fort hästen stannar och ersättas av beröm. På detta sätt undviker man att hästen blir stressad. Låt sedan hästen ta ett-två steg frammåt igen och avbryt sedan genom en volt. Upprepa som tidigare.
Min uppfattning är att "felet" många gör är att man förväntar sig att hästen ska gå förbi det farliga direkt och släpper inte trycken innan hästen är förbi/inne (i transporten). Då blir hästen lätt stressad över trycket som aldrig upphör. Istället gäller det att belöna hästen med eftergift (avsaknad av tryck) så fort den tenderar att göra rätt, och lätta på trycket igen när den gör fel eller när man återigen vill ha en reaktion (ett steg till frammåt).
Börja bara inte övningen med det som hästen tycker är SUPERLÄSKIGT! Då kan det ta flera dar att komma fram till föremålet, och en vecka att komma förbi (om man har otur). Börja med "vanliga" saker som finns i stallområdet men som hästen kanske kan tycka är konstiga när de står på ridbanan, t.ex. hinkar, ett hästsläp (att gå förbi) o.s.v.. Kanske hoppa ett hinder om hästen tycker det är roligt. Ofta tycker hästarna att det är läskigare när de måste gå förbi först. Fortsätt sedan med svårare och svårare saker, gärna sådant som man träffar på vid uteritter (gröna soptunnor t.ex.). Sedan kan övningen även göras på promenader i naturen.
Samma tänk används vid ridningen, tryck när hästen stannar, eftergift så fort den går frammåt ett steg. Låt hästen sedan stå och titta en stund och be sedan om ett nytt steg. Lägg en volt och gör om, precis som ovan beskrivet.
Det här kan man säkert leka lite med själv om man inte har några stora problem med hästen. Men för att förstå principen fullt ut tror jag det är viktigt att ta hjälp av någon som kan den fullt ut (och inte bara en hobbyryttare som gått en kurs en gång som försöker beskriva det på Bukefalos...). Framförallt kanske det är något att variera ridningen med så här på förvåren. Lycka till och ha det så roligt!
