Bor med en man som så fort jag vill prata om problem i vår relation så avleder han mig och börjar prata om vad han är missnöjd med. Alltid när jag vill prata. Han kommer aldrig vid något annat tillfälle och vill prata själv. Han vrider och vänder på ord så att i slutänden är det mig det är fel på.
Det har faktiskt funnits en period på ca 4 år som han var underbar. Jag kände mig avslappnad, vi hjälptes åt hemma och kunde prata innan irritation uppstod. Vi bråkade aldrig. Vi t om gifte oss. Vi var ett team. Jag borde förstått att detta inte skulle vara för evigt. En dag sa han " jag orkar inte vara snäll längre".
Nu i helgen skulle han jobba sen eftermiddag. Han sa att han skulle ringa om en stund när han visste hur länge han skulle jobba. Men han ringde inte. Det blev sent så jag ringde och sa att jag inte orkar vänta längre. Att han kunde äta något på vägen hem för att jag orkar inte laga mat. Jag hade tvättat, städat och tagit hand om husdjuren. Jag gick och la mig.
Nästa dag kommer jag hem från jobbet. Han är sur. Frågade om han var sur för att jag inte lagat mat dagen innan. Nä men "du kunde ha ringt innan du kom hem och handlat på vägen". Han var ju tvungen att handla. Den mat han börjat laga slängde han och åkte iväg för att äta ute istället.
Så var det igång igen. Den här gången gällde det att jag aldrig frågar hur han mår. Då sa han "hade du tyckt om att jag sa till dig att du ser sliten, ful och gammal ut". Senast jag gjorde det så sa jag " du ser sliten ut, du kanske ska jobba mindre". Då jobbade han minst 12 timmar per dag mån-fre. Då blev han jättearg. Jag hade sagt det på fel sätt. Förklarade då att jag sa det av omtanke. Sa också att jag i fortsättningen inte ska lägga mig i hur han mår.
Nu har han tydligen glömt det tillfället. Jag nämnde det och får höra att det var ett påstående och inte en fråga.Suck.
Nu tar han lite mer ansvar för husdjuren men inget annat. Jag tror att han vill att jag ska be om förlåtelse. Han sätter sig ner och väntar tyst på något, sen går han.
Tack för att ni läste behövde skriva av mig.
Det har faktiskt funnits en period på ca 4 år som han var underbar. Jag kände mig avslappnad, vi hjälptes åt hemma och kunde prata innan irritation uppstod. Vi bråkade aldrig. Vi t om gifte oss. Vi var ett team. Jag borde förstått att detta inte skulle vara för evigt. En dag sa han " jag orkar inte vara snäll längre".
Nu i helgen skulle han jobba sen eftermiddag. Han sa att han skulle ringa om en stund när han visste hur länge han skulle jobba. Men han ringde inte. Det blev sent så jag ringde och sa att jag inte orkar vänta längre. Att han kunde äta något på vägen hem för att jag orkar inte laga mat. Jag hade tvättat, städat och tagit hand om husdjuren. Jag gick och la mig.
Nästa dag kommer jag hem från jobbet. Han är sur. Frågade om han var sur för att jag inte lagat mat dagen innan. Nä men "du kunde ha ringt innan du kom hem och handlat på vägen". Han var ju tvungen att handla. Den mat han börjat laga slängde han och åkte iväg för att äta ute istället.
Så var det igång igen. Den här gången gällde det att jag aldrig frågar hur han mår. Då sa han "hade du tyckt om att jag sa till dig att du ser sliten, ful och gammal ut". Senast jag gjorde det så sa jag " du ser sliten ut, du kanske ska jobba mindre". Då jobbade han minst 12 timmar per dag mån-fre. Då blev han jättearg. Jag hade sagt det på fel sätt. Förklarade då att jag sa det av omtanke. Sa också att jag i fortsättningen inte ska lägga mig i hur han mår.
Nu har han tydligen glömt det tillfället. Jag nämnde det och får höra att det var ett påstående och inte en fråga.Suck.
Nu tar han lite mer ansvar för husdjuren men inget annat. Jag tror att han vill att jag ska be om förlåtelse. Han sätter sig ner och väntar tyst på något, sen går han.
Tack för att ni läste behövde skriva av mig.
