Portionsstorlekar på restaurang

[Raderad medlem 120709]

Kl för du har säkert redan läst om supersmakare men till er som förundras så har ca 25% av befolkningen väldigt myclet känsligare smaksinne än resten. Rent fysiskt alltså. Då blir det kanske inte så konstigt om man inte vill utsättas för diverse smakexperiment.

I mitt fall så tror jag att det har noll med några supersmakaregenskaper att göra och cirka allt att göra med att jag är autistisk, med allt vad det innebär av annorlunda upplevelse av sinnesintryck. Det är både smaker och konsistenser som är svåra för mig, och "vuxna" smaker är bland de absolut jobbigaste. Jag klarar inte vin, kaffe, något som kommer ur havet, kött i bit (är det minsta blodigt så spyr jag), grönsaker med besk/gräsig/jordig smak, etc etc. Ja, ni ser ju själva, jag är sorten som aldrig bör sätta sin fot på en fin restaurang.

Men jag kan tänka mig att det finns många som inte hör hemma inom något NPF-spektrum som har liknande problem, och där kan säkert något annat ligga bakom. Jag vet inte om jag tycker det är rätt att kalla det något specifikt, dock. Det känns som att det riskerar att bara göra det mer avvikande, istället för en normal variation i smaksinnet. Det ska rent krasst inte behövas någon speciell etikett för att kunna tacka nej till viss mat utan att ifrågasättas.

Kort och gott så vill jag att det ska vara mer accepterat att man är olika vad gäller mat. Jag vet att det är en norm att man som vuxen ska äta allt utan knot, och gärna vara lite äventyrlig på det, men jag kommer alltid att tycka att den är heldum.

 

[Trasten]

Fast nej, jag tycker isbergssallad är besk (iofs undviker jag den också eftersom det inte är en besk jag brytt mig om att lära mig tycka om, även om jag såklart äter den) och som jag skrev ovan tror jag inte alls det finns någon regel som säger att om man är känslig för beskt måste man tycka om varmkorv. Det beror väl snarare på vad man lärt sig tycka om.

Pak Choi är också beskt och te och mörk choklad men man kan lära sig tycka om en besk smak man känner. Så jag äter gärna Pak Choi men dricker inte gärna öl som är jättebeskt. Men jag kan dricka det och en vacker dag kanske jag vant mig. Kaffe är ju en sådan där besk dryck som nästan alla lär sig dricka, men det är ju onekligen något de flesta lär sig vad jag har förstått, så tar det väl olika lång tid bara. Vit hård honung tex har en vansinnigt udda och speciell smak, men den verkar det inte vara vanligt att inte tycka om ändå, som sagt tror det är vad man vant sig vid som liten.

För folk som känner smaker lätt kan ju också vara tex känsliga för smaker som konstgjord umami som finns i grillkrydda och viss korv, eller de där köttbullarna i disken som inte varit frysta osv (släkting).

Sedan är jag inte supersmakare utan bara inte okänslig, hade en väninna som är supersmakare, men det var ju mest choklad, läsk, kaffe, alkohol och sådant som inte gick.

Supersmakarna ska vara 25% av befolkningen så du har nog mer än en väninna med sådant smaksinne.

Det finns ingen regel som säger någonting. Jag trodde det framgick i mitt inlägg att det var en grov generalisering då jag nämnde det flera gånger.

Men i alla fall, jag har inte behövt lära mig att tycka om isberg, det smakar ju typ ingenting. Men andra behöver lära sig eller helt enkelt inte gilalr det. Det betyder inte att alla som tycker isberg är beskt ogillar isberg, eller gillar varmkorv.

Känner att det här med supersmakare inte riktigt blev tolkat som jag tänkte det. Jag menar bara att smaksinnet inte bara påverkas av erfarenheter och vanor utan också av generna. Folk som ogillar många grönsaker och gillar varmkorv (detta är en vanlig kombination faktiskt) kanske reagerar på de beska smakerna i många grönsaker, och inte reagerar så mycket på konstgjord umami. Det kanske inte enbart är en vanesak och personlighetsfråga utan kan också ha att göra med vilka gener man har och hur ens tunga ser ut och vad man ens uppfattar för smaker.

Men jag ska försöka att inte skriva mer om detta nu för det har inte så mycket med saken att göra egentligen. Det var mest tänkt som en tankeställare till de som tycker att folk som föredrar varmkorv framför nån lyxrätt är märkliga.

YMMV

 

[Badger]

Supersmakarna ska vara 25% av befolkningen så du har nog mer än en väninna med sådant smaksinne.

Det finns ingen regel som säger någonting. Jag trodde det framgick i mitt inlägg att det var en grov generalisering då jag nämnde det flera gånger.

Men i alla fall, jag har inte behövt lära mig att tycka om isberg, det smakar ju typ ingenting. Men andra behöver lära sig eller helt enkelt inte gilalr det. Det betyder inte att alla som tycker isberg är beskt ogillar isberg, eller gillar varmkorv.

Känner att det här med supersmakare inte riktigt blev tolkat som jag tänkte det. Jag menar bara att smaksinnet inte bara påverkas av erfarenheter och vanor utan också av generna. Folk som ogillar många grönsaker och gillar varmkorv (detta är en vanlig kombination faktiskt) kanske reagerar på de beska smakerna i många grönsaker, och inte reagerar så mycket på konstgjord umami. Det kanske inte enbart är en vanesak och personlighetsfråga utan kan också ha att göra med vilka gener man har och hur ens tunga ser ut och vad man ens uppfattar för smaker.

Men jag ska försöka att inte skriva mer om detta nu för det har inte så mycket med saken att göra egentligen. Det var mest tänkt som en tankeställare till de som tycker att folk som föredrar varmkorv framför nån lyxrätt är märkliga.

YMMV

Supersmakare är ju väldigt intressant och jag läste gärna om det i boken Matmolekyler när jag köpte den och jag diskuterar det gärna. Men jag tror vi uppfattade det hela ganska olika bara.

Gener är såklart en dimension och jätteintressant. Men det finns också saker som smakfönster för bebisar och vad mamman åt när hon var gravid som kan påverka barns acceptans för smaker. På så sätt kan ju säkert kombinationer av vad man tycker om kunna gå i familjer, inte genom bara gener utan också genom vad som helt enkelt serveras och vad som förväntas.

Så för en supersmakare helt enkelt, blir det bittra en extra dimension man kan tycka om i viss mat och inte tycka om i annan, eller blir det en stoppskylt. Är känslighet för konsistens något som leder till experiment eller till att man inte kan äta grillkorv, eller annat än grillkorv osv. Är känslighet för lukten av lite härsket fett ngt som gör att man insuper ståndet med färska munkar eller inte tar sig in på festivalen.

 

[Kiwifrukt]

Vill barnen inte ha mat från den "tråkiga" barnmenyn går det ju jättebra att beställa från vanliga menyn. Det är liksom enklare åt det hållet än tvärt om.

Verkligen! Det är ju ingen som tvingar någon som är under en viss ålder att de måste äta från barnmenyn bara för att denna finns. Men om alla "finare" restauranger skulle slopa barnmenyn för att denna anses "tråkig" av vuxna och några få barn som inte behöver äta den utan kan äta från den vanliga menyn, vad blir kvar då för de barn som tidigare åt barnmenyn? Donken?

 

[Malibu_Stacy]

Verkligen! Det är ju ingen som tvingar någon som är under en viss ålder att de måste äta från barnmenyn bara för att denna finns. Men om alla "finare" restauranger skulle slopa barnmenyn för att denna anses "tråkig" av vuxna och några få barn som inte behöver äta den utan kan äta från den vanliga menyn, vad blir kvar då för de barn som tidigare åt barnmenyn? Donken?

De flesta restauranger har inte ens en barnmeny, åtminstone inte de jag brukar gå på. Det var längesedan jag gick på en restaurang som faktiskt hade det! Antingen tar man inte med sig sina barn (vanligt) eller så äts det något från vanliga menyn är min uppfattning. Sällan jag stöter på barn när jag går ut och äter, förutom typ bebisar som ammar. Men handlar säkert om vilken typ av ställe jag går till.

 

[Kiwifrukt]

De flesta restauranger har inte ens en barnmeny, åtminstone inte de jag brukar gå på. Det var längesedan jag gick på en restaurang som faktiskt hade det! Antingen tar man inte med sig sina barn (vanligt) eller så äts det något från vanliga menyn är min uppfattning. Sällan jag stöter på barn när jag går ut och äter, förutom typ bebisar som ammar. Men handlar säkert om vilken typ av ställe jag går till.

Och alla restauranger jag har gått på de senaste 15 åren har barnmeny. Ofta ett fåtal rätter från den vanliga menyn men i mindre portioner och så de där vanliga som barn brukar gilla, hamburgare, spagetti, pannkakor typ. Ser väldigt ofta barn ute? Så det beror säkert på vart man bor och vart man går. Vi har alltid gått till ställen som kanske är mer nischade mot familjer än mot AW/pub.

 

[Malibu_Stacy]

Och alla restauranger jag har gått på de senaste 15 åren har barnmeny. Ofta ett fåtal rätter från den vanliga menyn men i mindre portioner och så de där vanliga som barn brukar gilla, hamburgare, spagetti, pannkakor typ. Ser väldigt ofta barn ute? Så det beror säkert på vart man bor och vart man går. Vi har alltid gått till ställen som kanske är mer nischade mot familjer än mot AW/pub.

Ja som sagt tror jag det beror lite på var man går.
Jag går mest på vinbarer, mellanrättsställen eller ställen med avsmakningsmeny. Där är det sällan jag ser barn som är äldre än en bebis. AW-ställen/Pubar går jag extremt sällan på.

 

[Görel]

Vad gäller barn och smak så jobbar en kompis på en förskola som har en egen kock som lagar mat som till största delen är vegansk eller vegetariskt med mycket smak. Mycket rökt tofu och kikärter. De har inte problem med att barn inte vill äta.

 

[Kiwifrukt]

Ja som sagt tror jag det beror lite på var man går.
Jag går mest på vinbarer, mellanrättsställen eller ställen med avsmakningsmeny. Där är det sällan jag ser barn som är äldre än en bebis. AW-ställen/Pubar går jag extremt sällan på.

Den typen av ställen känns ju inte så barnvänliga så det är säkert en stor del av förklaringen. Jag var ett superkräset barn men är ändå glad att det funnits ställen jag har kunnat gå på. Lunchrestauranger funkar nästan aldrig för mig om de inte har en barnmeny. (Men jag tror inte barn överlag är som jag heller, utan någonstans mitt emellan.)

 

[Lingon]

Den typen av ställen känns ju inte så barnvänliga så det är säkert en stor del av förklaringen. Jag var ett superkräset barn men är ändå glad att det funnits ställen jag har kunnat gå på. Lunchrestauranger funkar nästan aldrig för mig om de inte har en barnmeny. (Men jag tror inte barn överlag är som jag heller, utan någonstans mitt emellan.)

Jag har varit på vanliga ställen som inte har barnmeny men som kan göra alla rätter i barnportion. Utom vissa uppenbara som t.ex. spätta och sånt som inte går att få mindre. Mitt barn tyckte att det var roligt att kunna få välja bland de vanliga rätterna och få det i barnportion.

 

[sjoberga]

Verkligen! Det är ju ingen som tvingar någon som är under en viss ålder att de måste äta från barnmenyn bara för att denna finns. Men om alla "finare" restauranger skulle slopa barnmenyn för att denna anses "tråkig" av vuxna och några få barn som inte behöver äta den utan kan äta från den vanliga menyn, vad blir kvar då för de barn som tidigare åt barnmenyn? Donken?

Jag ser inte varför alla ska slopa barnmenyn, har sett finfina exempel på barnmenyer där barn också får känna sig som väl hanterade gäster som också är i fokus. Men det är också en bra ide att erbjuda alla rätter som är möjliga i mindre portion (lite oavsett ålder på mottagaren). Personligen tycker jag det finns en finess med att erbjuda en ganska jämn kvalitet i ambitioner och utförande på maträtterna som erbjuds och sättet de erbjuds på, och vara lyhörd för gästers önskemål helt oavsett ålder på dessa.

Så den där sladdriga utskrivna A4:an med extremt låga ambitioner på utförande i både form och rätter som man får bredvid en elegant utformad och genomtänkt meny får gärna försvinna. På samma sätt som att den sladdriga utskrivna A4:an kan passa fint på ett annat matställe, bredvid en annan sladdrigt utskriven A4-sida med andra rätter.

(Om barnmenyn bara innehåller rätter med extremt låga ambitioner i råvaror, utförande och kvalitet (vilket är alltför vanligt) och man inte kan beställa mindre portioner från vuxenmenyn - så är många barn i praktiken hänvisade till extremt låga ambitioner i råvaror, utförande och kvalitet - och det är det jag tycker är kasst.)

 

[Lingon]

Jag ser inte varför alla ska slopa barnmenyn, har sett finfina exempel på barnmenyer där barn också får känna sig som väl hanterade gäster som också är i fokus. Men det är också en bra ide att erbjuda alla rätter som är möjliga i mindre portion (lite oavsett ålder på mottagaren). Personligen tycker jag det finns en finess med att erbjuda en ganska jämn kvalitet i ambitioner och utförande på maträtterna som erbjuds och sättet de erbjuds på, och vara lyhörd för gästers önskemål helt oavsett ålder på dessa.

Så den där sladdriga utskrivna A4:an med extremt låga ambitioner på utförande i både form och rätter som man får bredvid en elegant utformad och genomtänkt meny får gärna försvinna. På samma sätt som att den sladdriga utskrivna A4:an kan passa fint på ett annat matställe, bredvid en annan sladdrigt utskriven A4-sida med andra rätter.

(Om barnmenyn bara innehåller rätter med extremt låga ambitioner i råvaror, utförande och kvalitet (vilket är alltför vanligt) och man inte kan beställa mindre portioner från vuxenmenyn - så är många barn i praktiken hänvisade till extremt låga ambitioner i råvaror, utförande och kvalitet - och det är det jag tycker är kasst.)

Jag tror att många tror att deras barn är kräsnare än de är. Jag har vid flera tillfällen haft barnets kompisar här när vi ska äta middag och har då erbjudit mat. Inget speciellt anpassat för kräsna barn utan vanlig mat som vi ofta äter. Vid flera tillfällen har kompisen tyckt mycket om det och berättat detta för föräldern som kommit och hämtat varpå föräldern förvånat utbrustit t.ex. "Men! Du tycker ju inte om torsk!" eller "När vi serverar torsk så vill du inte ha det". Om det är förälderns matlagning eller att mat blivit en negativ grej hemma vet jag inte. Hos oss blir det ju ingen press att äta och ingen sitter och noterar om barnet äter eller inte. Ät om du vill, låt bli om du inte vill. Ingen bryr sig. Vilket gör att de allra flesta gånger tycker de om maten och lite då och då vill de ha en portion till.

 

[jeennnnyy]

Jag tror att många tror att deras barn är kräsnare än de är. Jag har vid flera tillfällen haft barnets kompisar här när vi ska äta middag och har då erbjudit mat. Inget speciellt anpassat för kräsna barn utan vanlig mat som vi ofta äter. Vid flera tillfällen har kompisen tyckt mycket om det och berättat detta för föräldern som kommit och hämtat varpå föräldern förvånat utbrustit t.ex. "Men! Du tycker ju inte om torsk!" eller "När vi serverar torsk så vill du inte ha det". Om det är förälderns matlagning eller att mat blivit en negativ grej hemma vet jag inte. Hos oss blir det ju ingen press att äta och ingen sitter och noterar om barnet äter eller inte. Ät om du vill, låt bli om du inte vill. Ingen bryr sig. Vilket gör att de allra flesta gånger tycker de om maten och lite då och då vill de ha en portion till.

Mina barn känner garanterat större press att äta allt som serveras när de är bortbjudna jämfört med hemma. Det tänker jag gäller de flesta människor, eller?

Att de äter ”bättre” borta (för ja de äter inte allt hemma…) har garanterat inget med min matlagning att göra eller att vi har en negativ grej hemma. Förstår faktiskt inte hur du kan dra de slutsatserna utifrån det du tycker dig se. Mina barn (som är 3 och 6) äter när de är bortbjudna för att de inte ”vågar” säga nej.. och det kan säkert vara så att de nån gång få upptäcker att de gillar något de inte visste att de tyckte om

 

[Lingon]

Mina barn känner garanterat större press att äta allt som serveras när de är bortbjudna jämfört med hemma. Det tänker jag gäller de flesta människor, eller?

Att de äter ”bättre” borta (för ja de äter inte allt hemma…) har garanterat inget med min matlagning att göra eller att vi har en negativ grej hemma. Förstår faktiskt inte hur du kan dra de slutsatserna utifrån det du tycker dig se. Mina barn (som är 3 och 6) äter när de är bortbjudna för att de inte ”vågar” säga nej.. och det kan säkert vara så att de nån gång få upptäcker att de gillar något de inte visste att de tyckte om

Tja, när barnen glatt berättar för föräldrarna vid hämtning om den goda maten de fått hos mig tolkar jag det som att de faktiskt tyckte att maten var god och inte som att de kände sig pressade att äta.

 

[Eurydome]

Jag tror att många tror att deras barn är kräsnare än de är. Jag har vid flera tillfällen haft barnets kompisar här när vi ska äta middag och har då erbjudit mat. Inget speciellt anpassat för kräsna barn utan vanlig mat som vi ofta äter. Vid flera tillfällen har kompisen tyckt mycket om det och berättat detta för föräldern som kommit och hämtat varpå föräldern förvånat utbrustit t.ex. "Men! Du tycker ju inte om torsk!" eller "När vi serverar torsk så vill du inte ha det". Om det är förälderns matlagning eller att mat blivit en negativ grej hemma vet jag inte. Hos oss blir det ju ingen press att äta och ingen sitter och noterar om barnet äter eller inte. Ät om du vill, låt bli om du inte vill. Ingen bryr sig. Vilket gör att de allra flesta gånger tycker de om maten och lite då och då vill de ha en portion till.

Det måste bero på din positiva attityd kring mat och att du är en så bra kock!

 

[Kiwifrukt]

Mina barn känner garanterat större press att äta allt som serveras när de är bortbjudna jämfört med hemma. Det tänker jag gäller de flesta människor, eller?

Att de äter ”bättre” borta (för ja de äter inte allt hemma…) har garanterat inget med min matlagning att göra eller att vi har en negativ grej hemma. Förstår faktiskt inte hur du kan dra de slutsatserna utifrån det du tycker dig se. Mina barn (som är 3 och 6) äter när de är bortbjudna för att de inte ”vågar” säga nej.. och det kan säkert vara så att de nån gång få upptäcker att de gillar något de inte visste att de tyckte om

När man var liten kunde det dessutom vara en kul grej att äta hemma hos någon annan. Det vill säga, det var samma gamla vanliga spagetti som serverades hemma men det blev extra kul/festligt för att det var hemma hos någon annan. Och lite att kompisens familj lite la upp det som "vad kul att du äter här idag" och festade till det lite extra? Så gjorde både mina kompisars föräldrar och mina egna om jag hade kompis hemma.

Samt det där som du skriver. Man vågar kanske inte säga nej heller. Syrran visste att hon var allergisk mot fisk. Kompisens mamma bjöd på fiskpinnar. Hon åt för att hon inte vågade säga nej. Spydde sen i tolv timmar....

 

[Blyger]

Njae. Jag tycker barnmenyns rätter ska matcha restaurangens ambitioner i övrigt, inte bara när det gäller upplägg och tallriksval.

Jag håller med och har en ankedot på temat.

Som ung tonåring (eller kanske lite yngre? Inte gammal nog för att vara kvar hemma i alla fall) följde jag med mina föräldrar på en fin restaurang i en storstad. Vi skulle fira en släktings födelsedag.

Kräsen som jag var fanns såklart inget på menyn som passade. Vet inte om det fanns en barnmeny för mindre barn, men någon i sällskapet tyckte att jag också skulle få fin mat. Hen ringde därför till restaurangen i förväg och jag fick en fantastiskt god, väl anpassad måltid, typ köttbullar och potatismos i deluxe-tappning.

Mer sånt till barnen!

 

[Lingon]

Det måste bero på din positiva attityd kring mat och att du är en så bra kock!

Ibland undrar jag faktiskt över vad en del vuxna sänder ut för signaler till barn om mat. Jag har fått höra många korkade saker sen jag fick barn. Vuxna är t.ex. väldigt glada för att berätta för barn vad de inte tycker om och vad de eventuellt inte kommer tycka om. Istället för att låta barnet komma på det på egen hand. T.ex. "Ja, du kan få smaka om du vill men jag är inte säker på att du kommer tycka om det" och när ett litet barn 3 år gammal hade peppats av en vuxen att när vi kommer hem så ska du få X till middagen. Barnet blev peppad av den vuxnes positiva attityd och ett annat barn som var där som utbrast glatt att det älskar hen! Då tyckte barnets moster att det var lämpligt att säga till barnet att nä, det tycker du nog inte om. Barnet var 3 år gammal! Kunde hen inte få smaka det med entusiasm utan att en vuxen berättade förhand att det är något att var skeptisk mot?

Uppenbarligen lagar jag god mat då de flesta berättat glatt för sina föräldrar om den goda maten de fått hos oss. Den är sällan "barnanpassad" utan lagas så som vi vill ha den.

 

[jeennnnyy]

Tja, när barnen glatt berättar för föräldrarna vid hämtning om den goda maten de fått hos mig tolkar jag det som att de faktiskt tyckte att maten var god och inte som att de kände sig pressade att äta.

Jag tänker att det säkert kan finnas båda situationerna, nån gång har barn känt sig pressade att äta hos er, nån gång har de gillat maten.. Precis som jag också skrev kan man ju också med lite press komma på att man faktiskt gillar något Mina barn kan vara lite pipiga hemma, men har alltid ätit mycket i skola/förskolaoch andra sociala situationer. Tänker att huvudanledningen till det ändå inte är min kassa matlagning…

Tycker det känns som ett atypiskt barnbeteende att det första man gör är att berätta för sina föräldrar om den goda maten som serverats när man varit hemma hos en kompis och lekt så gissar att ditt underlag på att barnen älskar maten hos er är rätt litet

 

[Lingon]

Jag tänker att det säkert kan finnas båda situationerna, nån gång har barn känt sig pressade att äta hos er, nån gång har de gillat maten.. Precis som jag också skrev kan man ju också med lite press komma på att man faktiskt gillar något Mina barn kan vara lite pipiga hemma, men har alltid ätit mycket i skola/förskolaoch andra sociala situationer. Tänker att huvudanledningen tillfört ändå inte är min kassa matlagning…

Tycker det känns som ett atypiskt barnbeteende att det första man gör är att berätta för sina föräldrar om den goda maten som serverats när man varit hemma hos en kompis och lekt så gissar att ditt underlag på att barnen älskar maten hos er är rätt litet

Jag tycker att jag hör det rätt ofta faktiskt. Både bland barnets kompisar hemma hos oss och även mitt eget barn kan komma hem efter att ha varit hos någon annan och berätta om god mat hon ätit.