Portionsstorlekar på restaurang

[Badger]

Jag ville alltid sitta med de vuxna. Det var mycket roligare!

Ja jag har suttit både med kusiner och med de vuxna och jag tycker båda är roliga.

Men jag skulle såklart inte uppskattat att sitta med ett gäng okända 1-9 åringar.

 

[Badger]

I det här fallet handlade det alltså om att samtliga andra vid bordet serverades mat som anpassades utifrån "att barn är kräsnare" men jag tvingades äta den andra menyn. Men jag skulle lik förbannat sitta vid barnbordet. Jag hade inte tyckt mer om maten om jag hade fått sitta med de vuxna, men då hade jag i alla fall sluppit se alla andra så kallade "barn" (min brorsa var 14!) sitta och äta mat som var betydligt godare. Det enklaste hade väl då varit att alla "barn" hade ätit samma mat, eftersom de gjorde bedömningen att alla de andra inte "kunde" äta den vuxna maten.

Sen är det väl lite som @Lingon är inne på att det dessutom kändes jäkligt förnedrande att i princip bjudas på bröllopet för att vara barnvakt (främst åt mina två kusiner som var fem och nio vid det tillfället). Men de släktingarna är för övrigt likadana fortfarande.

Men om din brorsa satt vid barnbordet också, och var 14 så förstår jag nog inte problemet lika mycket alls. Det var väl han lika gärna som var barnvakten? Behöver ens en nioåring barnvakt? De brukar ju vara jättevuxna, om nioåringen var storasyskon till femåringen så var det ju nioåringen som var barnvakten.

Barnbordet bestod alltså av en femåring, en nioåring, en fjortonåring och en femtonåring? Enda förolämpningen var väl i så fall att du inte fick barnmat? Eller att de inte helt enkelt spred alla ungdomarna bland de vuxna. Eller att de inte bara gav alla barnen den serverade maten.

 

[Tuvstarr]

Åh, jag minns då jag var 10 och farmor fyllde jämnt. Hon bjöd oss på restaurang, och jag hade väntat på det så enormt, eftersom min familj aldrig åt ute, annat än någon enstaka gång då vi var på resa.

Restaurangen var ett pyttelitet och tydligen väldigt fint ställe med ett fåtal bord, och de vuxna talade upprymt om hur trevligt det skulle bli att äta på ett så fint ställe.

För mig blev det en megaflopp. Menyn bestod av 2 rätter, någon fisk och nötfillé. Fisk tyckte jag på den tiden var äckligt, eftersom de ytterst få fiskrätter jag hade ätit i livet var gädda och strömming, som jag inte klarade av smaken på, samt någon dödtråkig torr vit fisk som ibland serverades i skolan.

Så jag fick nötköttet med rödvinssås, serverad rare eftersom pappa vill ha sitt kött så. Visste inte själv att man kunde välja stekningsgraden, pga att vi som sagt aldrig åt ute. Rare kött klarar jag inte av att äta än i dag, en av ytterst få saker jag är kräsen med. Så där satt jag med mitt dyra fina kött jag inte kunde äta, med en sås som för barn smakade äckligt, och fick skäll för situationen.

Det var ju inte egentligen restaurangens fel, de hade sin ytterst begränsade meny, och de hade knappast tänkt sig att någon kommer dit med barn. Men att de vuxna i sällskapet inte tänkte till alls då de valde restaurang, eller förklarade att man kunde få köttet stekt så mycket man ville, och lämna bort såsen

Så jag är glad att många restauranger har ett helt annat tänk kring barn i dag, och hade restaurangen erbjudit något aningen barnvänligare alternativ hade jag varit nöjd, helt oberoende av om det varit lövbiff eller kycklingnuggets.

 

[Badger]

Fast jag tror @Lingon svarade utifrån det inlägget jag skrev, och jo, det var riktiga barn. Inte en elvaåring, utan en femåring och en treåring, plus ett par ungar till under tio.

Ja det hade ju gått helt bort såklart! Inte kul.

(Vi har ju barnbord med släkten på sommaren, barnen är 4-13 de verkar bara glada över att vara av med oss andra. Men när den äldsten vill flytta därifrån så får hen ju såklart bara göra det.)

 

[Lingon]

Ja jag har suttit både med kusiner och med de vuxna och jag tycker båda är roliga.

Men jag skulle såklart inte uppskattat att sitta med ett gäng okända 1-9 åringar.

Jag har aldrig varit så förtjust i barn. inte ens när jag var ett barn. Mina kompisar var roliga. Men barn som var yngre var bara tråkiga och störiga. Jag är mycket äldre än mitt syskon så jag är s.k. funktionellt ensambarn och har inte heller några jämnåriga kusiner eller andra jämnåriga barn i släkten. Så jag var van vid att umgås med vuxna och uppskattade deras konversationer om allt möjligt. Nån enstaka gång blev jag placerad vid barnbord och jag hatade det och tog det som en förolämpning av min intelligens. Hade det iaf funnits nån jämnårig som jag hade nåt gemensamt med hade det ju varit trevligt att sitta bredvid denne. Men i övrigt nope!

 

[Badger]

Jag har aldrig varit så förtjust i barn. inte ens när jag var ett barn. Mina kompisar var roliga. Men barn som var yngre var bara tråkiga och störiga. Jag är mycket äldre än mitt syskon så jag är s.k. funktionellt ensambarn och har inte heller några jämnåriga kusiner eller andra jämnåriga barn i släkten. Så jag var van vid att umgås med vuxna och uppskattade deras konversationer om allt möjligt. Nån enstaka gång blev jag placerad vid barnbord och jag hatade det och tog det som en förolämpning av min intelligens. Hade det iaf funnits nån jämnårig som jag hade nåt gemensamt med hade det ju varit trevligt att sitta bredvid denne. Men i övrigt nope!

Ok? Och jag är helt ensambarn och har alltid tyckt om att konversera vuxna och äta vad som helst som vuxna får att äta. Har placerats ibland mitt i middagen och ibland med kusiner. Och aldrig tyckt om "barn". Men att umgås med tre år yngre kusiner gör jag än idag och de är fortfarande lika smarta, kvicka, nice och roliga att umgås med nu precis som när jag var 14. Tweenies man inte känner kan vara lite truliga och blyga och jag brukar inte bryta igenom den muren, men de man känner är som vilken människa som helst. (Men jag har aldrig varit bra på den här passa barn grejen/tonen/moderfaderligheten/duktigananny.)

 

[Kiwifrukt]

Men om din brorsa satt vid barnbordet också, och var 14 så förstår jag nog inte problemet lika mycket alls. Det var väl han lika gärna som var barnvakten? Behöver ens en nioåring barnvakt? De brukar ju vara jättevuxna, om nioåringen var storasyskon till femåringen så var det ju nioåringen som var barnvakten.

Barnbordet bestod alltså av en femåring, en nioåring, en fjortonåring och en femtonåring? Enda förolämpningen var väl i så fall att du inte fick barnmat? Eller att de inte helt enkelt spred alla ungdomarna bland de vuxna. Eller att de inte bara gav alla barnen den serverade maten.

Det var en treåring som inte hade med vår släkt att göra överhuvudtaget och som vi aldrig hade träffat förut (så lagom kul både för det barnet och för mig att passa ett helt okänt barn om man inte är speciellt bra på att hantera barn eller ens överdrivet förtjust i barn), en femåring, en sjuåring, en nioåring med funktionsnedsättning som gjorde hen betydligt yngre, ytterligare en nioåring och så min bror som var 14, men som absolut inte skulle betungas med att passa barn, för det skulle jag göra. Jag ser åtminstone ett par fel i det här.

1) Ni kan inte tvinga en av era gäster att passa andras barn på ert bröllop. Vill ni ha ett bröllop där barn inte stör de vuxna så kan ni inte bjuda barn.
2) Att utse ett specifikt barn som ska passa alla de andra enbart p.g.a. dennes kön känns också rätt mossigt (även om det här är länge sen är det ändå i hyfsat modern tid).
3) Ett barn med speciella behov kan vara svårare än en "ordinär" nioåring, och så var fallet i det här läget.
4) Jag upprepar att vi aldrig hade träffat treåringen någonsin tidigare. Hen hade heller aldrig träffat oss.

Nu är detta jävligt långt från ämnet, anledningen att jag tog upp det var för att det diskuterades att en del barn gillar vuxen-mat och att det är tråkigt när man generaliserar. Det håller jag med om, det jag ville ta upp var att det kan finnas situationer när en person är i gränslandet mellan barn och vuxen där det blir fel åt båda håll, en person kanske vill äta vuxen-maten medan en annan som är lika gammal är superkräsen och vill ha barnalternativet (sån var jag!) och man kan fråga hur det så kallade barnet vill ha det om det ändå kommer finnas två alternativ. Inte bara förutsätta att person X har nått ålder Y och ska därför äta maträtt Z. Pratet om barnpassningen har väl egentligen inte med saken att göra, men jag tycker fortfarande inte att det var rimligt att jag skulle passa barnen.

 

[Badger]

Det var en treåring som inte hade med vår släkt att göra överhuvudtaget och som vi aldrig hade träffat förut (så lagom kul både för det barnet och för mig att passa ett helt okänt barn om man inte är speciellt bra på att hantera barn eller ens överdrivet förtjust i barn), en femåring, en sjuåring, en nioåring med funktionsnedsättning som gjorde hen betydligt yngre, ytterligare en nioåring och så min bror som var 14, men som absolut inte skulle betungas med att passa barn, för det skulle jag göra. Jag ser åtminstone ett par fel i det här.

1) Ni kan inte tvinga en av era gäster att passa andras barn på ert bröllop. Vill ni ha ett bröllop där barn inte stör de vuxna så kan ni inte bjuda barn.
2) Att utse ett specifikt barn som ska passa alla de andra enbart p.g.a. dennes kön känns också rätt mossigt (även om det här är länge sen är det ändå i hyfsat modern tid).
3) Ett barn med speciella behov kan vara svårare än en "ordinär" nioåring, och så var fallet i det här läget.
4) Jag upprepar att vi aldrig hade träffat treåringen någonsin tidigare. Hen hade heller aldrig träffat oss.

Nu är detta jävligt långt från ämnet, anledningen att jag tog upp det var för att det diskuterades att en del barn gillar vuxen-mat och att det är tråkigt när man generaliserar. Det håller jag med om, det jag ville ta upp var att det kan finnas situationer när en person är i gränslandet mellan barn och vuxen där det blir fel åt båda håll, en person kanske vill äta vuxen-maten medan en annan som är lika gammal är superkräsen och vill ha barnalternativet (sån var jag!) och man kan fråga hur det så kallade barnet vill ha det om det ändå kommer finnas två alternativ. Inte bara förutsätta att person X har nått ålder Y och ska därför äta maträtt Z. Pratet om barnpassningen har väl egentligen inte med saken att göra, men jag tycker fortfarande inte att det var rimligt att jag skulle passa barnen.

Nej när det nu framgått att det fanns barn att passa så var det såklart inte rimligt att du skulle passa barnen.

Men samtidigt så borde nog typ alla över 10 i så fall suttit bland de vuxna så att föräldrarna förstod att de skulle passa sina barn själva. Precis som du kanske tyckte. (eller anställa grannens tonåring för att vara barnvakt antar jag)

Det var bara det att jag inte tyckte att det var så väldigt mycket en förolämpning mot just dig om din 14 årige bror också var där. Det hade ju inte varit snällt att lämna honom kvar där heller själv.

När det gäller maten kan jag tänka mig att det är svårt som värd att fråga många. Men att jag antar att en värd skulle kunna fråga ett barn, det äldsta till exempel. Det är ju som du säger 50/50 vad som funkar.

 

[Kiwifrukt]

När det gäller maten kan jag tänka mig att det är svårt som värd att fråga många. Men att jag antar att en värd skulle kunna fråga ett barn, det äldsta till exempel. Det är ju som du säger 50/50 vad som funkar.

Nu handlade det om ett barn och det var som sagt alltså redan planerat för två rätter.

 

[Lingon]

När det gäller maten kan jag tänka mig att det är svårt som värd att fråga många. Men att jag antar att en värd skulle kunna fråga ett barn, det äldsta till exempel. Det är ju som du säger 50/50 vad som funkar.

Det är väl väldigt enkelt faktiskt! Bara skriva på inbjudan att det finns barnanpassad mat till barnen om de vill ha och att gästerna ska meddela vilka/hur många barn i familjen som vill ha barnmaten och hur många som vill ha det de vuxna ska äta.

 

[Badger]

Nu handlade det om ett barn och det var som sagt alltså redan planerat för två rätter.

Men att jag antar att en värd skulle kunna fråga ett barn, det äldsta till exempel

 

[Badger]

Det är väl väldigt enkelt faktiskt! Bara skriva på inbjudan att det finns barnanpassad mat till barnen om de vill ha och att gästerna ska meddela vilka/hur många barn i familjen som vill ha barnmaten och hur många som vill ha det de vuxna ska äta.

Du har ju fortfarande problemet att du måste dra gränsen för vilka som är barn. Eller du menar att familjen själv får avgöra helt enkelt. Eller helt enkelt då ha en beställningsmeny så att alla får välja. Absolut det är ju en lösning. Det löser ju iofs fortfarande inte @Kiwifrukt s problem eftersom det är historiskt och min diskussion snarare handlade om huruvida värden var hemsk och dålig eller inte. (eller kanske bara gjorde en felbedömning)

Och jag kom fram till att när det faktiskt framgick att där fanns barn som behövde passas och att hon uttryckligen satts att passa dem så var det orimligt att göra på det viset.

 

[Lingon]

Du har ju fortfarande problemet att du måste dra gränsen för vilka som är barn. Eller du menar att man själv får avgöra helt enkelt. Eller helt enkelt då ha en beställningsmeny.

Jag tänker att man känner sina bröllopsgäster och vet var man ska dra gränsen och vilka ska kan tänkas vilja välja barnmaten. Annars är väl det lämpligt att fråga alla yngre än 18 år eller nåt sånt.

 

[athena_arabians]

Vad gäller mat till barn... om jag får gäster som inkluderar minimedborgare så tar jag väl inte ut svängarna i matlagningen fullt ut (dvs inte hetaste chilirätterna och så) men jag gör mat jag gillar själv och vet blir god. Skulle det visa sig att miniorerna inte vill äta så har jag alltid alternativ som jag kan svänga ihop snabbt.

Senaste gången det var barn här var det de som rensade faten när vi vuxna var mätta

 

[Kiwifrukt]

Du har ju fortfarande problemet att du måste dra gränsen för vilka som är barn. Eller du menar att familjen själv får avgöra helt enkelt. Eller helt enkelt då ha en beställningsmeny så att alla får välja. Absolut det är ju en lösning. Det löser ju iofs fortfarande inte @Kiwifrukt s problem eftersom det är historiskt och min diskussion snarare handlade om huruvida värden var hemsk eller inte. (eller kanske bara gjorde en felbedömning)

Och jag kom fram till att när det faktiskt framgick att där fanns barn som behövde passas och att hon uttryckligen satts att passa dem så var det orimligt att göra på det viset.

I just mitt fall känns det som att det ändå var fullt rimligt att fråga de två personer som varken var barn eller vuxna (jag och min fjortonårige bror) hur vi ville ha det. Övriga gäster var alltså små barn eller vuxna över 30. Men självklart kan man inte göra det om det är ett jättestort evenemang med många gäster, men man har ju faktiskt också ett val att faktiskt inte bjuda barn heller.

 

[Badger]

I just mitt fall känns det som att det ändå var fullt rimligt att fråga de två personer som varken var barn eller vuxna (jag och min fjortonårige bror) hur vi ville ha det. Övriga gäster var alltså små barn eller vuxna över 30. Men självklart kan man inte göra det om det är ett jättestort evenemang med många gäster, men man har ju faktiskt också ett val att faktiskt inte bjuda barn heller.

Absolut, men det är ju himla synd om man aldrig bjuder barn och ungdomar bara därför, utan jag höll med om att man kan fråga speciellt när det är så få.

Och dessutom passa på att fråga om man föredrar barnbordet eller vuxenbordet.

 

[Badger]

I just mitt fall känns det som att det ändå var fullt rimligt att fråga de två personer som varken var barn eller vuxna (jag och min fjortonårige bror) hur vi ville ha det. Övriga gäster var alltså små barn eller vuxna över 30. Men självklart kan man inte göra det om det är ett jättestort evenemang med många gäster, men man har ju faktiskt också ett val att faktiskt inte bjuda barn heller.

(Vad jag var osäker på var bara om det var läskigt gjort eller obetänksamt och jag lutade åt obetänksamt tills det framgick att du skulle på riktigt passa barn som faktiskt behövde passning. Vilket är direkt oschysst)

 

[escodobe]

Jag tänker att man känner sina bröllopsgäster och vet var man ska dra gränsen och vilka ska kan tänkas vilja välja barnmaten. Annars är väl det lämpligt att fråga alla yngre än 18 år eller nåt sånt.

Jag hade nog utgått från att ingen äldre än typ 7-8 behöver ha särskilt anpassad mat? Är man så gammal som 15 så tänker jag nog att en önskan om barnmat nog hamnar i samma fack som önskemål om specialkost när man är vegetarian, allergiker eller liknande. Att det ligger på en själv att säga till i förväg.

 

[Lingon]

Jag hade nog utgått från att ingen äldre än typ 7-8 behöver ha särskilt anpassad mat? Är man så gammal som 15 så tänker jag nog att en önskan om barnmat nog hamnar i samma fack som önskemål om specialkost när man är vegetarian, allergiker eller liknande. Att det ligger på en själv att säga till i förväg.

Ja, det kan jag ju egentligen hålla med om.