Ponnyföräldrar och ponnyungar

[sassiball]

Vi har tittat på flertal ponnys. Nu börjar barnen tröttna så from kommer jag nog åka själv. Men, jag har hittat en utomlands som jag gillar och den kan jag inte titta på innan. Så nu velar jag över den. Både inkörd och inriden, totalt orädd, lugn och pålitlig. Men den är ju inte ngn fantastisk welshponny med steg eller extriör, och som med dom flesta i min prisklass vet jag inte om den har en stark stabil galopp på banan.

Efter alla provridningar har jag känt att trygghet är viktugast just nu, för mina barn är verkligen oruttinerade. Men jag vet ockdå att jag absolut inte vill ha en "sparkponny" som inte går fram utan upprepade, kraftiga dunkar från skänkeln. För det skulle dottern tröttna på direkt.

Det är jättesvårt att hitta en lagom framåt ponny. Det blir lätt antingen eller. Antingen seg och tung, reagerar inte för något, snubblar över hinder mm, eller så för stark och pigg, drar iväg. Och den ponnyn kan ju ha varit helt perfekt för säljaren, bara att deras barn är för lång.

Bra ide att köra själv och provrida. Jag hade med mig dottern och varje gång det inte blev något köp blev hon besviken (utom de tillfällen där hon själv direkt kände att hästen var för pigg/stark)
Jag förstår att du tvekar inför en som du inte kan provrida. Det är ju en chansning. Kanske kan du sälja den vidare om den är för stark för ditt barn? Men då krävs det att du själv kan träna/hålla igång den så länge kanske.

 

[sassiball]

@Askur2017 jag tycker också det var väldigt klokt och fint skrivet att hästen blir den rätta till slut. Jag känner att det passar absolut in på vår lilla welsh mountain, hon är verkligen den perfekta ponnyn trots att vägen inte varit sprikrak med henne.
Den nye vi har känner vi inte riktigt ännu, kanske blir det rätt, vi får se. Hoppas på det !

 

[Yrja]

Det är jättesvårt att hitta en lagom framåt ponny. Det blir lätt antingen eller. Antingen seg och tung, reagerar inte för något, snubblar över hinder mm, eller så för stark och pigg, drar iväg. Och den ponnyn kan ju ha varit helt perfekt för säljaren, bara att deras barn är för lång.

Bra ide att köra själv och provrida. Jag hade med mig dottern och varje gång det inte blev något köp blev hon besviken (utom de tillfällen där hon själv direkt kände att hästen var för pigg/stark)
Jag förstår att du tvekar inför en som du inte kan provrida. Det är ju en chansning. Kanske kan du sälja den vidare om den är för stark för ditt barn? Men då krävs det att du själv kan träna/hålla igång den så länge kanske.

Den som är utomlands är jag säker på inte är för stark, tvärt om då att den ev är lite för långsam, eller inte kan prestera på banan. Jag har sett den ta ett lågt hinder från trav, tog galopp efter. Såg bra ut, men det är ju ingen hopphäst. Den rids inte bra på filmerna men den ger intryck av att vara mkt snäll och lydig. Den ponnyn är den första som jag känner att jag nog lätt skulle kunna släppa mina barn på i skogen utan ledlina. Den ger lite shettiskänsla liksom, fast den är stor b. Den är inte skitsnabb, inga hastiga kast och inget "jag blir rädd och springer". Och den är inkörd. En såndär ponny som man bara gör med, okomplicerad. Men också som en shettis - kanske inte så rolig att rida på banan.

Och du har rätt, man kan sälja om det inte passar. Men jag är dålig på sånt.

 

[Lo_]

Min snart fyraåring har vuxit upp i stallet och ridit en del sen hon var ett ungefär. Min islandshäst är mycket vänlig och förtjust i henne men reaktiv som få så rätt olämplig som barnhäst för ridning. Det funkar i skritt och med pyssel på marken, håller intresset i sig så kanske vi skaffar ponny eller lämpligare islandshäst när hon är 7-10 år. Kanske.

 

[Yrja]

När man inte haft egen ponny så vet man ju inte riktigt vad ponnylivet kommer att vara. Det var nog därför jag startade den här tråden... vad gör era barn med sina ponnys?

Jag ser framför mig 95% skogsridning ihop med min häst. Nåt pass då och då på banan där jag instruerar, balansövningar och nåt hopp, träna på galoppen. Ingen rida i form ännu, mer lång och låg, avspändhet och lydighet. Sparka pilatesboll, hinderbanor, tolka i snön. Kunna ta in och pyssla med ponnyn när man vill utanatt mamma är med, promenera i trädgården, fika under äppelträden, åka till ridskolan och testa terrängbanan med kompisar som ockdå har egen ponny, träna trick från marken, lära sig horsemanship och lasta själv. Basic basic och bara 100% glädje och nöje, kanske 1 % allvar. Och då ser jag framför mig en knubbig cob utan några stora invändningar eller oro. Inte en vältrimmad welsh. Men det kanske går med en sån också?

 

[Yrja]

Min snart fyraåring har vuxit upp i stallet och ridit en del sen hon var ett ungefär. Min islandshäst är mycket vänlig och förtjust i henne men reaktiv som få så rätt olämplig som barnhäst för ridning. Det funkar i skritt och med pyssel på marken, håller intresset i sig så kanske vi skaffar ponny eller lämpligare islandshäst när hon är 7-10 år. Kanske.

Okej, ja innan de vill rida mer spelar det ju ingen roll. Min äldsta rider gärna min häst men när hon nu blir med självständig är han för stor för henne, och kräver ruttinerad ryttare när det gäller. Får han för sig nåt och inte får tydlig bestämd vägledning tar han över direkt. Tex i skogen. I skritt går det bra, lite trav någea steg. Men jag kan inte lita på att han håller sig i skinnet om han känner att han saknar vägledning. På banan går det bra dock, där är han trygg och väldigt skojjig. Han kan stuttsa lite in i galoppen men det kan hon nog hantera för det eskalerar inte och han gillar att stå stilla så han stsnnar om man inte kräver nåt av honom, eller tex tappar bslansen där.

 

[cirkus]

Den som är utomlands är jag säker på inte är för stark, tvärt om då att den ev är lite för långsam, eller inte kan prestera på banan. Jag har sett den ta ett lågt hinder från trav, tog galopp efter. Såg bra ut, men det är ju ingen hopphäst. Den rids inte bra på filmerna men den ger intryck av att vara mkt snäll och lydig. Den ponnyn är den första som jag känner att jag nog lätt skulle kunna släppa mina barn på i skogen utan ledlina. Den ger lite shettiskänsla liksom, fast den är stor b. Den är inte skitsnabb, inga hastiga kast och inget "jag blir rädd och springer". Och den är inkörd. En såndär ponny som man bara gör med, okomplicerad. Men också som en shettis - kanske inte så rolig att rida på banan.

Och du har rätt, man kan sälja om det inte passar. Men jag är dålig på sånt.

Om den verkar bra - åk och titta även om den är utomlands. Chansningen att du får hem något som inte alls stämmer med filmerna och svårigheten att du inte kan lämna tillbaka hade gjort att jag köpt osett från utlandet (ja förutom alla mina andra fördomar om importer som verkar för bra för att vara sant).

Vi har tittat på flertal ponnys. Nu börjar barnen tröttna så from kommer jag nog åka själv. Men, jag har hittat en utomlands som jag gillar och den kan jag inte titta på innan. Så nu velar jag över den. Både inkörd och inriden, totalt orädd, lugn och pålitlig. Men den är ju inte ngn fantastisk welshponny med steg eller extriör, och som med dom flesta i min prisklass vet jag inte om den har en stark stabil galopp på banan.

Efter alla provridningar har jag känt att trygghet är viktugast just nu, för mina barn är verkligen oruttinerade. Men jag vet ockdå att jag absolut inte vill ha en "sparkponny" som inte går fram utan upprepade, kraftiga dunkar från skänkeln. För det skulle dottern tröttna på direkt.

Det första stycket reagerar jag på. Barnen börjar alltså tröttna på att åka och titta på ponnyer? Hur ska du veta att det är rätt ponny om barnen inte får prova den? Dessutom har barnen verkligen intresse för en ponny om de redan har tröttnat? Eller att de skulle tröttna direkt om det var en "sparkponny". Jag hade väntat ett par år om jag var du och verkligen kollat om intresset finns.

 

[Zoya]

Jag förstår faktiskt det där med att barnen börjar tröttna. När vi letade ponny förra sommaren (2017) så var dte många mil i bilen för att komma fram till något som i princip inte alls var som förväntat. Min då 10 åriga dotter tröttnade också till slut. Så kul var det inte att åka bil i flera timmar flera gånger i veckan.

Dessutom gillar ju oftast barn alla ponnyer de ser och kan ju knappast bedöma om en viss ponny passar eller inte. Där måste ju föräldern ha det tränade ögat för att se om just den ponnyn är något för ens barn. Jag tycker personligen inte att provridningarna för barnets del sa så mycket alls egentligen.

Vi köpte ju till slut en från utlandet men det var vågat gjort och hade jag inte känt att jag kan rida och reda ut hästen själv om den inte är som beskrivet så hade jag nog aldrig köpt den. Nu visade det ju sig att det var en riktig guldponny men det visste man ju inte innan.
På Irland/England har de ju en helt annan idé om hästhållning mot vad vi har. De rider t ex inte direkt dressyr på sina hästar (dom flesta iaf) så hästarna är oftast dåligt skolade på det sättet. Men hoppa kan de. Problemet är att det oftast går i 190 och det är ju inte alla barn som tycker det är trevligt.

 

[Blyger]

Jag förstår faktiskt det där med att barnen börjar tröttna

Jag med.

Allra bäst vore väl att åka och kolla själv med en kompis och se, för att sen ta med barnet till en andra provridning om det är en lämplig kandidat.

 

[Yrja]

Om den verkar bra - åk och titta även om den är utomlands. Chansningen att du får hem något som inte alls stämmer med filmerna och svårigheten att du inte kan lämna tillbaka hade gjort att jag köpt osett från utlandet (ja förutom alla mina andra fördomar om importer som verkar för bra för att vara sant).



Det första stycket reagerar jag på. Barnen börjar alltså tröttna på att åka och titta på ponnyer? Hur ska du veta att det är rätt ponny om barnen inte får prova den? Dessutom har barnen verkligen intresse för en ponny om de redan har tröttnat? Eller att de skulle tröttna direkt om det var en "sparkponny". Jag hade väntat ett par år om jag var du och verkligen kollat om intresset finns.

Nå det kan jag nog avgöra själv om det är värt att köpa en ponny eller ej. Men det ska jag säga att dom är inte som jag var när jag var 8. Jag hade dött för en ponny. Mina barn har växt upp med häst hemma och tycker att min häst är perfekt för dom, dom behöver ingen annan i deras ögon. Det är jag som tagit detta beslut för att jag vill rida min häst själv, och för att jag vet att han är för stor och otrygg för dom. Det vet inte dom. De flesta tkr att jag är tokig som släpat runt dom och letat som jag gjort hela tiden, eftersom att dom är för små för att avgöra vad dom behöver, och vilken häst vi än tittat på så har dom sagt att den är bra. Även om jag hittar en ponny nära kommer jag nog att åka själv nästa gång faktiskt.

Vad gäller ponnyn i England finns inte ngn chans att vi åker dit, hade jag den ekonomiska möjligheten så hade det redan varit gjort. Och den är inte för bra för att vara sann.

 

[Yrja]

Jag förstår faktiskt det där med att barnen börjar tröttna. När vi letade ponny förra sommaren (2017) så var dte många mil i bilen för att komma fram till något som i princip inte alls var som förväntat. Min då 10 åriga dotter tröttnade också till slut. Så kul var det inte att åka bil i flera timmar flera gånger i veckan.

Dessutom gillar ju oftast barn alla ponnyer de ser och kan ju knappast bedöma om en viss ponny passar eller inte. Där måste ju föräldern ha det tränade ögat för att se om just den ponnyn är något för ens barn. Jag tycker personligen inte att provridningarna för barnets del sa så mycket alls egentligen.

Vi köpte ju till slut en från utlandet men det var vågat gjort och hade jag inte känt att jag kan rida och reda ut hästen själv om den inte är som beskrivet så hade jag nog aldrig köpt den. Nu visade det ju sig att det var en riktig guldponny men det visste man ju inte innan.
På Irland/England har de ju en helt annan idé om hästhållning mot vad vi har. De rider t ex inte direkt dressyr på sina hästar (dom flesta iaf) så hästarna är oftast dåligt skolade på det sättet. Men hoppa kan de. Problemet är att det oftast går i 190 och det är ju inte alla barn som tycker det är trevligt.

Precis, det säger alla till mig som har barn med ponny eller jobbar med barn och häst. Jag höll inte med först, ville att det skulle "klicka" mellan barnet och hästen och jag har absolut lärt mig mkt genom att låta dom följa med. Men vi har åkt på provridningar som legat 4-5 h bort, övernattat tom. Till slut blir det inte roligt, det blir ju aldrig ngn ponny. Vi åker 2 h, rider 20 minuter, jag babblar i 45 och sen hem 2 h. Jag förstår att dom tröttnar, tom jag tröttnade och tog en paus.

Min erfarenhet är att de cobar som kommer från UK och Irland många ggr är mkt stabila. Undantag finns såklart. Det finns inga garantier, det är en risk man tar.

 

[sassiball]

När man inte haft egen ponny så vet man ju inte riktigt vad ponnylivet kommer att vara. Det var nog därför jag startade den här tråden... vad gör era barn med sina ponnys?

Jag ser framför mig 95% skogsridning ihop med min häst. Nåt pass då och då på banan där jag instruerar, balansövningar och nåt hopp, träna på galoppen. Ingen rida i form ännu, mer lång och låg, avspändhet och lydighet. Sparka pilatesboll, hinderbanor, tolka i snön. Kunna ta in och pyssla med ponnyn när man vill utanatt mamma är med, promenera i trädgården, fika under äppelträden, åka till ridskolan och testa terrängbanan med kompisar som ockdå har egen ponny, träna trick från marken, lära sig horsemanship och lasta själv. Basic basic och bara 100% glädje och nöje, kanske 1 % allvar. Och då ser jag framför mig en knubbig cob utan några stora invändningar eller oro. Inte en vältrimmad welsh. Men det kanske går med en sån också?

Sommartid så är det mycket promenader till sommarhagen där vi helt enkelt matar ponnyerna med lite extra gräs, kanske sitter på den minsta ponnyn en stund , ryktar lite mm, pyssel. Samt vanlig ridning också, på ridbanan eller ut. Nu så är det nästan enbart ridning när 9 åringen är med, vi brukar börja rida på banan lite för att sedan avsluta med uteritt eller backträning. 9 åringen är inte så mycket för att pyssla, men 5 åringen vill gärna rykta , ge mat mm. 5 åringen får inte följa med varje dag för då skulle jag aldrig få ridit någonting själv.
Vår minsta ponny är en knubbig welsh , de finns också!
Idag var vi på en clear round med vår nye ponny och det gick så himla bra, så otroligt skönt för mig, ungen o ponnyn var pigga och glada.
Det fanns nog i alla fall 3 stycken welsh Mountains och något russ. De verkade alla lämpliga som förstaponny.

 

[sassiball]

Ekipaget idag! Blev inte några foton från själva hoppningen, jag kände att jag verkligen ville lägga all uppmärksamhet på själva ridningen och kunna hjälpa till om något skulle hända eller så, inte stå med en telefon i handen.

 

[Yrja]

Sommartid så är det mycket promenader till sommarhagen där vi helt enkelt matar ponnyerna med lite extra gräs, kanske sitter på den minsta ponnyn en stund , ryktar lite mm, pyssel. Samt vanlig ridning också, på ridbanan eller ut. Nu så är det nästan enbart ridning när 9 åringen är med, vi brukar börja rida på banan lite för att sedan avsluta med uteritt eller backträning. 9 åringen är inte så mycket för att pyssla, men 5 åringen vill gärna rykta , ge mat mm. 5 åringen får inte följa med varje dag för då skulle jag aldrig få ridit någonting själv.
Vår minsta ponny är en knubbig welsh , de finns också!
Idag var vi på en clear round med vår nye ponny och det gick så himla bra, så otroligt skönt för mig, ungen o ponnyn var pigga och glada.
Det fanns nog i alla fall 3 stycken welsh Mountains och något russ. De verkade alla lämpliga som förstaponny.

Va roligt att det gick bra!
Okej, ja det beror kanske på vad man har för barn mer, och vilka önskemål man har. Sen är jag ju dvag för kallblod, och det är barnen med. Så jag fastnar kanske lättare för dåna. Det känns hemtamt och tryggt.

 

[Yrja]

Visa bifogad fil 23308
Ekipaget idag! Blev inte några foton från själva hoppningen, jag kände att jag verkligen ville lägga all uppmärksamhet på själva ridningen och kunna hjälpa till om något skulle hända eller så, inte stå med en telefon i handen.

Så fina!! Jättefin ponny, hur stor är den?

 

[sassiball]

Så fina!! Jättefin ponny, hur stor är den?

Tack! Ja han är jättefin ! Han är 129, men är ganska högrest och på något vis ganska grov (rejäl rumpa) så han ger ett större intryck helt klart. Barnet är 145 lång. Det har gått lite upp och ner med honom, han har bockat ett par gånger och jag blev rädd och ville sälja... så allt har verkligen inte gått sprikrakt fram, men förhoppningsvis så efter att man börjar känna varandra och allt faller på plats så kan vi få det hela att fungera. Därav min lättnad att det gick så bra idag.

Han är supersnäll, men har helt enkelt lite humor tror jag, ibland kan han skoja till det med ett bocksprång, så det gäller att förekomma och undvika dessa tillfällen, eller lära sig reda ut dem.

 

[Yrja]

Tack! Ja han är jättefin ! Han är 129, men är ganska högrest och på något vis ganska grov (rejäl rumpa) så han ger ett större intryck helt klart. Barnet är 145 lång. Det har gått lite upp och ner med honom, han har bockat ett par gånger och jag blev rädd och ville sälja... så allt har verkligen inte gått sprikrakt fram, men förhoppningsvis så efter att man börjar känna varandra och allt faller på plats så kan vi få det hela att fungera. Därav min lättnad att det gick så bra idag.

Han är supersnäll, men har helt enkelt lite humor tror jag, ibland kan han skoja till det med ett bocksprång, så det gäller att förekomma och undvika dessa tillfällen, eller lära sig reda ut dem.

Oj! Han ser mkt större ut! Va skönt att se, jag är lite rädd att de ska växa ur för fort men min dotter är bara 130 och jag har tänkt runt 125-129 med. Då är det gränsfall till stort eg. Din dotter ser ju ut att kunna rida sin ponny länge till!

Lite bus kan man ju ta och pigga ponnys är ju roligt. Sålänge det är lagom för ryttaren i fråga. Mina barn har inte grundstabiliteten än, reflexerna och kraften i sina hjälper, så därför känner jag att jag borde köpa en såndär klok, stabil och sävlig ponny. Men jag kanske inte ska underskatta deras förmåga, dom lär ju utvecklas när dom får rida mer här hemma. Jag tror jag är en liten hönsmsmma kanske...

 

[mackan]

Nå det kan jag nog avgöra själv om det är värt att köpa en ponny eller ej. Men det ska jag säga att dom är inte som jag var när jag var 8. Jag hade dött för en ponny. Mina barn har växt upp med häst hemma och tycker att min häst är perfekt för dom, dom behöver ingen annan i deras ögon. Det är jag som tagit detta beslut för att jag vill rida min häst själv, och för att jag vet att han är för stor och otrygg för dom. Det vet inte dom. De flesta tkr att jag är tokig som släpat runt dom och letat som jag gjort hela tiden, eftersom att dom är för små för att avgöra vad dom behöver, och vilken häst vi än tittat på så har dom sagt att den är bra. Även om jag hittar en ponny nära kommer jag nog att åka själv nästa gång faktiskt.

Vad gäller ponnyn i England finns inte ngn chans att vi åker dit, hade jag den ekonomiska möjligheten så hade det redan varit gjort. Och den är inte för bra för att vara sann.

Men varför i hela friden välja att köpa en osedd ponny på import till små barn du inte ens vet om de är riktigt intresserade ?

Du får ursäkta men jag blir totalt förundrad över tänket .

 

[Yrja]

Men varför i hela friden välja att köpa en osedd ponny på import till små barn du inte ens vet om de är riktigt intresserade ?

Du får ursäkta men jag blir totalt förundrad över tänket .

Varför tror du att jag köper en ponny utifrån mina barns intresse? Och är det ngt du ifrågasätter andra i din omgivning, om deras intresse är stort nog för att ha häst? Om du verkligen vill veta så har jag berättat tidigare i tråden varför jag väljer att köpa en ponny.

Jag har precis som du dömt folk som köper ponnys till sina ungar. Jag skrev oxkså i tråden att jag vägrat ens resonera om detta länge. Jag har dock insett att det finns flera anledningar än en till varför man väljer att köpa en ponny. Olika anledningar till varför man gör det och olika syn på vad för nytta den kommer att göra, vad som är syftet. Vi har en gård och jag saknar en ponny här som gör det möjligt för mig att inkludera mina barn i hästarna. Jag köper en ponny, till oss, för att den ska finnas här när mina barn vill delta. Jag har den lyxen att det inte kostar mig mer än att jag tycker att det är värt det. Jag köper inte en ponny för att mina barn brinner för hästar.

Mina barn har växt upp med kaniner, höns, getter, hästar, hundar och katter. Det är inte en ouppnåerlig rosa fantasi för dom, som det var för mig. För dom är det fodringar i mörkret, mockning i timmar, staket dom ska lagas och hö som ska in. Änsålänge har dom sett mkt lite av nöjet med att ha häst för dom kan ju inte rida våra hästar. För dom innebär hästar jobb, det är deras mesta erfarenhet av häst.

 

[Yrja]

@mackan Det är helt okej att fråga. Men du frågar inte, du ifrågasätter med en nedlåtande ton. Om du behöver be om ursäkt för din fråga, varför frågar du? Om du vet att din fråga inte är ödmkmjuk och med avsikt att få en annan syn på saken. För om det verkligen var så att du genuint ville förstå en annsn människans syn på livet, så hade du inte behövt be om ursäkt.

Det du gör är att kritisera mitt omdöme. Det är inte samma sak som att fråga, och det är faktiskt rätt oförskämt kan jag tycka.