Ponnyföräldrar och ponnyungar

Jag köpte en ponny när barnen var 5 o 2 år gamla. 5 åringen (nu 12) rider inte längre men 2 åringen är numera 9 år och rider flera gånger i veckan. Ponnyn är också nu 9 år gammal. Den har varit till salu ett par gånger, efter bocksprång och sadeltvång och annat smått och gått som har kantat vägen, men som väl är har vi löst problemen efter hand och nu är hon en toppenponny som både körs och rids regelbundet. Nu ska hon föla i april så jag har köpt en ponny till eftersom intresset har ökat hos barnet. Vi rider ut mycket tillsammans, rider tillsammans på ridbanan, hoppar bana tillsammans mm. Det är kul att rida ihop. Min ridning blir väl lite lidande av det men det gör inget.
Har köpt en ponny till nyligen som även den bockar lite ibland. Vi försöker reda ut det och det går väl ganska bra. Har varit iväg på en julhoppning häromdagen och det gick hur bra som helst :)
Yngsta dottern, nu 5 år , rider hon också litegrann. Längtar tills vi kan rida ut alla tre.
På bilden är det inte den nya ponnyn med då den inte var inköpt vid tillfället utan den ljusa ponnyn är vår treåriga welsh ponny som också hon är dräktig och inte kommer ridas nu på ett tag. Vi har alltså tre ponnyer nu.
43278454_10156044412109426_985238478063140864_n[1].webp
 
Jag köpte en ponny när barnen var 5 o 2 år gamla. 5 åringen (nu 12) rider inte längre men 2 åringen är numera 9 år och rider flera gånger i veckan. Ponnyn är också nu 9 år gammal. Den har varit till salu ett par gånger, efter bocksprång och sadeltvång och annat smått och gått som har kantat vägen, men som väl är har vi löst problemen efter hand och nu är hon en toppenponny som både körs och rids regelbundet. Nu ska hon föla i april så jag har köpt en ponny till eftersom intresset har ökat hos barnet. Vi rider ut mycket tillsammans, rider tillsammans på ridbanan, hoppar bana tillsammans mm. Det är kul att rida ihop. Min ridning blir väl lite lidande av det men det gör inget.
Har köpt en ponny till nyligen som även den bockar lite ibland. Vi försöker reda ut det och det går väl ganska bra. Har varit iväg på en julhoppning häromdagen och det gick hur bra som helst :)
Yngsta dottern, nu 5 år , rider hon också litegrann. Längtar tills vi kan rida ut alla tre.
På bilden är det inte den nya ponnyn med då den inte var inköpt vid tillfället utan den ljusa ponnyn är vår treåriga welsh ponny som också hon är dräktig och inte kommer ridas nu på ett tag. Vi har alltså tre ponnyer nu. Visa bifogad fil 23217
Underbart att ni kan rida ihop. Du som också har/haft flera barn och en ponny(?) om jag tolkade det rätt, tkr du att det fungerade bra att de fick dela/turas om? Hur löste du det?
 
Jag fick min första ponny när jag var 11 år gammal, en D-ponny.
Mamma hade haft häst hela sitt liv, och tanken var att även hon skulle få rida på ponnyn lite smått, plus min yngre syster lite då och då. Utvecklades dock med åren till att det endast blev jag som red, men mamma var oftast med i stallet. Jag är jätteglada över att jag fick chansen att växa upp med ponnyn, men åndå hade möjligheten att få hjälp av mamma så att ansvaret inte skulle bli alltför stort. Superkul med ett gemensamt intresse! :love::love:
Roligt att höra. :) Vad skulle du säga är viktigt att tänka på som förälder, när man är hästintresserad själv och har skaffat en egen pomny till barnen? Vad tkr du att din mamma gjorde bra/dåligt?
 
Underbart att ni kan rida ihop. Du som också har/haft flera barn och en ponny(?) om jag tolkade det rätt, tkr du att det fungerade bra att de fick dela/turas om? Hur löste du det?
Det ena barnet har ridit i flera år och kan rida, vi har gjort så att vi har tex ridit ut en runda tillsammans, på vägen hem, innan stallet, rider vi inom huset vi bor, då får lillasyster (som är ombytt till ridkläder) komma ut och rida en sväng. Det är just ett sådant tillfälle som bilden visar. Först red jag o 9 åringen ut, sen hämtade vi upp lillasyster, gick tillsammans till ridbanan och red kanske en 15 minuter. Den yngsta kan inte rida själv ännu så jag leder då , eller går med bredvid. Den yngsta får inte rida lika mycket heller, hon får rida mer när hon blir äldre och kan hänga med bättre.
 
Jag har två islandshästar. Den ena har jag haft i 10 år så han fanns i mitt liv innan maken till och med. Den andra köpte vi tillsammans för 5 år sen, då var äldsta dottern 1 år gammal. Det har visat sig att äldsta dottern är intresserad av hästar och att rida och att den yngsta islandshästen är en perfekt barnhäst. Så dottern har ridit sen hon var 3 år och för drygt 1 år sen började vi rida ut ihop och jag hade dom i grimskaft, efter ett tag så släppte jag dom så nu rider hon själv. Hon ska börja rida lite lektioner nu och se om det är något för henne eller om det är roligare med uteritter ihop med mig bara. Hon får välja. Skulle hon tappa intresset så gör det inget för hästarna är mitt ansvar och jag utbildar, tränar och tävlar båda två. Men det är roligt att hon vill rida och jag älskar att rida ut tillsammans så hoppas intresset hänger i :)

Yngsta dottern som är 3 år är inte alls så intresserad av att rida. Hon vill pyssla, mata och skotta skit :p I somras skaffade vi en minishettis (har henne på foder) för att se om intresset fanns ändå när det kom en häst i mer hennes storlek. Men nej, de ggr hon rider vill hon rida på min stora islandshäst :D Men hon åker gärna med i vagnen när vi kör shettisen. Troligen kommer shettisen få stanna för jag och maken har ett nöje i att ha en körhäst.

Toppen att jag vill ha islandshästar och att det funkar bra även för dottern.
 
Det ena barnet har ridit i flera år och kan rida, vi har gjort så att vi har tex ridit ut en runda tillsammans, på vägen hem, innan stallet, rider vi inom huset vi bor, då får lillasyster (som är ombytt till ridkläder) komma ut och rida en sväng. Det är just ett sådant tillfälle som bilden visar. Först red jag o 9 åringen ut, sen hämtade vi upp lillasyster, gick tillsammans till ridbanan och red kanske en 15 minuter. Den yngsta kan inte rida själv ännu så jag leder då , eller går med bredvid. Den yngsta får inte rida lika mycket heller, hon får rida mer när hon blir äldre och kan hänga med bättre.
Det blir ju nåt att se fram emot då för din minsta :) Låter som att ni löst det bra.
 
Jag har två islandshästar. Den ena har jag haft i 10 år så han fanns i mitt liv innan maken till och med. Den andra köpte vi tillsammans för 5 år sen, då var äldsta dottern 1 år gammal. Det har visat sig att äldsta dottern är intresserad av hästar och att rida och att den yngsta islandshästen är en perfekt barnhäst. Så dottern har ridit sen hon var 3 år och för drygt 1 år sen började vi rida ut ihop och jag hade dom i grimskaft, efter ett tag så släppte jag dom så nu rider hon själv. Hon ska börja rida lite lektioner nu och se om det är något för henne eller om det är roligare med uteritter ihop med mig bara. Hon får välja. Skulle hon tappa intresset så gör det inget för hästarna är mitt ansvar och jag utbildar, tränar och tävlar båda två. Men det är roligt att hon vill rida och jag älskar att rida ut tillsammans så hoppas intresset hänger i :)

Yngsta dottern som är 3 år är inte alls så intresserad av att rida. Hon vill pyssla, mata och skotta skit :p I somras skaffade vi en minishettis (har henne på foder) för att se om intresset fanns ändå när det kom en häst i mer hennes storlek. Men nej, de ggr hon rider vill hon rida på min stora islandshäst :D Men hon åker gärna med i vagnen när vi kör shettisen. Troligen kommer shettisen få stanna för jag och maken har ett nöje i att ha en körhäst.

Toppen att jag vill ha islandshästar och att det funkar bra även för dottern.
Så smidigt! Jag har själv tänkt på islandshäst men det blir nog en cob om jag får välja. Jag är kallblodsmänniska och barnen är också lite färgade av mig.
 
Jag är inte ponnymamma själv men väldigt många av mina vänner är det, nu är många ponnybarnen i övre tonåren och en del har gått över till häst. Gemensamt för nästan alla av mammorna är de red aktivt och hade egna hästar innan de fick barn men nu utövar sin hobby genom sina barn. Barnen i sin tur undrar jag ofta över om de är så intresserad egentligen, skulle de verkligen hålla på om inte deras mammor var med och fixade "allt"? Jag har en känsla av att de inte har det genuina intresset av hästen.
Äsch, det var ett litet sidospår men något som jag kom att tänka på 😊
 
Jag är inte ponnymamma själv men väldigt många av mina vänner är det, nu är många ponnybarnen i övre tonåren och en del har gått över till häst. Gemensamt för nästan alla av mammorna är de red aktivt och hade egna hästar innan de fick barn men nu utövar sin hobby genom sina barn. Barnen i sin tur undrar jag ofta över om de är så intresserad egentligen, skulle de verkligen hålla på om inte deras mammor var med och fixade "allt"? Jag har en känsla av att de inte har det genuina intresset av hästen.
Äsch, det var ett litet sidospår men något som jag kom att tänka på 😊
Detta har ju alltid varit min tanke med. Jag skulle ALDRIG köpa en ponny åt mina barn. Mitt intresse, dessutom ska man få jobba fören häst, blod svett och tårar, då förstår man värdet av det. Det har jag ju sett när jag var liten. Men sista året, sen de börjat på ridskola, har jag ändrat mig. Om de ändå ska rida, vilket dom vill, så ska det vara på ett sätt som jag tror på. Iaf just nu när jag ff har inflytande. Jag vill att det ska vara glädjefyllt, tryggt och med hästens välmående i fokus. Jag vill inte att min dotters mjuka hand och långa tygel ska motarbetas, jag vill att den ska få komma till sin rätt. Och jag vill inte behöva lämna barnen hemma när jag rider ut, när dom vill följa med. På en snäll och stabil ponny kan vi ju dela glädjen med att bo på en gård med hästar och skogen som granne. Vilken ynnest! Vi har testat att de får rida på våra stora, men det känns för farligt faktiskt. Men en lagom ponny kunde vi rida på riktigt ihop, utan begränsningar.

En vän sa till mig en gång att varför vänta, tänk om det inte blir något "sen"? Det ligger en allvarlig sjukdom bakom det påståendet och jag insåg att livet kan ändras så fort. Vad händer om jag inte finns "sen" och kan göra detta med mina barn? Även om vi bara håller på ett år och sen känner att det inte var för oss så har vi ju dom minnena med oss för alltid.
 
När jag behövde en (till) sällskapsponny så valdes en snäll och erfaren shettis. Barnet rider gärna men inte så länge ännu (han fyller två i slutet av februari). Om han fortsätter att uppskatta ridningen finns det större ponny på gården, min connemara är född 11 och kommer bli en finfin läromästare. Men blir han jätteintresserad så kan jag tänka mig att det blir en b-ponny också, russet vi har nu är 25.
 

Bifogade filer

  • D6EEAB49-ECEB-4E53-B914-2AE9B9E1AF29.webp
    D6EEAB49-ECEB-4E53-B914-2AE9B9E1AF29.webp
    580,9 KB · Visningar: 51
Vilken intressant tråd!

Jag har varit ponnymamma i tre år nästan på dagen faktiskt och känner igen allt du funderar på precis:)

Vår dotter var 6,5 när vi köpte vårt gotlandsruss. Dess för innan hade vi haft ynnesten att få låna en supergo shettis ett par år och hade hoppats få fortsätta med det ett tag till. Men så skulle han tyvärr flytta och där stod vi med ett härligt litet stall på nära håll med fantastiska islänningar och goa människor men utan ponny att låna till dottern.

Ridskola var jag aldrig sugen på, det var ut i skog och mark vi ville. Få de där fantastiska pratstunderna som infann sig så naturligt när hon red och jag knatade bredvid. Hoppa över små stockar jag släpade fram på bra ställen, galoppera över åkrar och ängar... underbart!!

Så jag började titta lite smått och hittade ett russ jag köpte på vinst och förlust. Usch vilken ångest jag hade i början! Men vi har lärt oss otroligt mycket med denna häst och hon är verkligen dotterns bästa vän idag.

Jag har ridit och skött ponnyn mest från början, något jag var helt beredd på. ibland tvivlat på om dottern verkligen har rätta intresset men det har alltid gått i vågor och aldrig slocknat helt så vi har hållt fast vid ponnyn med den bestämda regeln att följer man med till stallet är man där för att jobba och hjälpa till! Inget servande från någon annan med andra ord. Men jag har aldrig tjatat med mig dottern ut. Just för att jag vill låta intresset komma från henne. Och nu som 9,5 åring är hon en genuin hästtjej, tuff, stark, ordningsam och tålmodig! Och vill alltid med när jag börjar ta på mig stallkläderna:)
 
Vilken intressant tråd!

Jag har varit ponnymamma i tre år nästan på dagen faktiskt och känner igen allt du funderar på precis:)

Vår dotter var 6,5 när vi köpte vårt gotlandsruss. Dess för innan hade vi haft ynnesten att få låna en supergo shettis ett par år och hade hoppats få fortsätta med det ett tag till. Men så skulle han tyvärr flytta och där stod vi med ett härligt litet stall på nära håll med fantastiska islänningar och goa människor men utan ponny att låna till dottern.

Ridskola var jag aldrig sugen på, det var ut i skog och mark vi ville. Få de där fantastiska pratstunderna som infann sig så naturligt när hon red och jag knatade bredvid. Hoppa över små stockar jag släpade fram på bra ställen, galoppera över åkrar och ängar... underbart!!

Så jag började titta lite smått och hittade ett russ jag köpte på vinst och förlust. Usch vilken ångest jag hade i början! Men vi har lärt oss otroligt mycket med denna häst och hon är verkligen dotterns bästa vän idag.

Jag har ridit och skött ponnyn mest från början, något jag var helt beredd på. ibland tvivlat på om dottern verkligen har rätta intresset men det har alltid gått i vågor och aldrig slocknat helt så vi har hållt fast vid ponnyn med den bestämda regeln att följer man med till stallet är man där för att jobba och hjälpa till! Inget servande från någon annan med andra ord. Men jag har aldrig tjatat med mig dottern ut. Just för att jag vill låta intresset komma från henne. Och nu som 9,5 åring är hon en genuin hästtjej, tuff, stark, ordningsam och tålmodig! Och vill alltid med när jag börjar ta på mig stallkläderna:)
Tack! Va skönt att höra att jag inte är ensam med mina funderingar. Hur stor är eran ponny och din dotter? Och vad tkr du är viktigast när man väljer en? Vi har letat ett tag, med begränsad budget, och jag känner spontant att en trygg och stabil ponny som dom kan rida på i alla situationer är det viktigaste, än en ponny med kvalite att träna med. Jag hittar antingen det ena eller det andra. Jag vet att det kommer att bli tufft att sälja ponnyn i framtiden och vill att den ska funka så länge som möjligt, samtidigt är det viktigt att dom kan njuyäta av ponnyn nu, och att jag vågar släppa dom.utan lina när vi rider ihop, så att de verkligen får lära sig rida och inte bara åka häst. Tycker det är ett svårt dilemma iblsnd när man tittar på en ponny som är jättefin att rida, har stark fin galopp och verkligen är en bra ponny, men så vet jag att jag inte hade känt mig helt trygg med den ponnyn pga att barnen inte är ruttinerade nog äm.. då blir jag kluven vad som är viktigt. Hur tänkte ni när ni köpte russet?
 
Tack! Va skönt att höra att jag inte är ensam med mina funderingar. Hur stor är eran ponny och din dotter? Och vad tkr du är viktigast när man väljer en? Vi har letat ett tag, med begränsad budget, och jag känner spontant att en trygg och stabil ponny som dom kan rida på i alla situationer är det viktigaste, än en ponny med kvalite att träna med. Jag hittar antingen det ena eller det andra. Jag vet att det kommer att bli tufft att sälja ponnyn i framtiden och vill att den ska funka så länge som möjligt, samtidigt är det viktigt att dom kan njuyäta av ponnyn nu, och att jag vågar släppa dom.utan lina när vi rider ihop, så att de verkligen får lära sig rida och inte bara åka häst. Tycker det är ett svårt dilemma iblsnd när man tittar på en ponny som är jättefin att rida, har stark fin galopp och verkligen är en bra ponny, men så vet jag att jag inte hade känt mig helt trygg med den ponnyn pga att barnen inte är ruttinerade nog äm.. då blir jag kluven vad som är viktigt. Hur tänkte ni när ni köpte russet?

Jag visste också att det inte gick att få den ”perfekta” hästen, men ville ha ett bra utgångsläge att bygga vidare på. Viktigt var att ponnyn var trygg i sina grunder och gör rätt när ryttaren gör rätt. Alltså ingen alltför ung, det blev en 15-åring som ändå har många år framför sig enligt statistiken för russ. Hon är väldigt fint grundutbildad utan att kunna något extraordinärt på något sätt. Så dottern som kunnat rida lite hipp som happ med shettisen fick äntligen känna hur det är att rida en häst som vet vad hjälperna betyder och få lön för mödan efterhand. Shettisen hade liksom bara gas och broms. Här kan man flytta för skänkeln med lätta tryck och jobba mer från sätet och hålla mjuk hand utan att hästen ser chans att busa iväg. Var även bra att jag som liten vuxen kan rida lite då hon är bra byggd för att orka även mina (50) kg.

Sen har hon lagom mycket räv bakom örat och accepterar inte vad som helst. Blir dottern ofokuserad eller frustrerad visar ponnyn att då kommer man minsann ingenstans, men är man samarbetsvillig bjuder hon verkligen till vilket jag tycker är bra! Så hon har kastat av min dotter ett par gånger och bråkat lite men aldrig oförtjänt :angel:

Vi har fått göra det bästa av det vi fick tag på och jag har överraskats både positivt och negativt över denna häst under årens lopp. Det roliga nu i efterhand är att jag vill tro att hon har lärt oss lika mycket som vi har lärt henne så därför har hon blivit ”den rätta” vilket jag tror de flesta hästar blir med rätt inställning, tid och tålamod:heart
 
Jag visste också att det inte gick att få den ”perfekta” hästen, men ville ha ett bra utgångsläge att bygga vidare på. Viktigt var att ponnyn var trygg i sina grunder och gör rätt när ryttaren gör rätt. Alltså ingen alltför ung, det blev en 15-åring som ändå har många år framför sig enligt statistiken för russ. Hon är väldigt fint grundutbildad utan att kunna något extraordinärt på något sätt. Så dottern som kunnat rida lite hipp som happ med shettisen fick äntligen känna hur det är att rida en häst som vet vad hjälperna betyder och få lön för mödan efterhand. Shettisen hade liksom bara gas och broms. Här kan man flytta för skänkeln med lätta tryck och jobba mer från sätet och hålla mjuk hand utan att hästen ser chans att busa iväg. Var även bra att jag som liten vuxen kan rida lite då hon är bra byggd för att orka även mina (50) kg.

Sen har hon lagom mycket räv bakom örat och accepterar inte vad som helst. Blir dottern ofokuserad eller frustrerad visar ponnyn att då kommer man minsann ingenstans, men är man samarbetsvillig bjuder hon verkligen till vilket jag tycker är bra! Så hon har kastat av min dotter ett par gånger och bråkat lite men aldrig oförtjänt :angel:

Vi har fått göra det bästa av det vi fick tag på och jag har överraskats både positivt och negativt över denna häst under årens lopp. Det roliga nu i efterhand är att jag vill tro att hon har lärt oss lika mycket som vi har lärt henne så därför har hon blivit ”den rätta” vilket jag tror de flesta hästar blir med rätt inställning, tid och tålamod:heart
Så väldigt klokt skrivet. Jag håller med att man gör det bästa av fet man har. Jag fick en travare som min första, och jag är ju en sån som VILL ha nåt udda och otippat och överträffaförväntningarna. Efter den skaffade jag en brukshäst. Jag gillar kallblod och tror att jag vill köpa en cob till barnen. Mina barn gillar grova hästar, då de växt upp med min nsv, men de tycker alla hästar är fina om jag frågar. Jag funderar lite på om jag gör dom en otjänst när jag väljer bort fina welshponnys mot en lugn minicob... det är en sak att välja till sig själv men med barnen är ju ngt annat. Men ännu står ingen ponny på stallplanen dock. Jag kommer väl vela tills den gör det.
 
Så väldigt klokt skrivet. Jag håller med att man gör det bästa av fet man har. Jag fick en travare som min första, och jag är ju en sån som VILL ha nåt udda och otippat och överträffaförväntningarna. Efter den skaffade jag en brukshäst. Jag gillar kallblod och tror att jag vill köpa en cob till barnen. Mina barn gillar grova hästar, då de växt upp med min nsv, men de tycker alla hästar är fina om jag frågar. Jag funderar lite på om jag gör dom en otjänst när jag väljer bort fina welshponnys mot en lugn minicob... det är en sak att välja till sig själv men med barnen är ju ngt annat. Men ännu står ingen ponny på stallplanen dock. Jag kommer väl vela tills den gör det.

Jag velade också massor! Gör alltid det vid stora beslut... men sen var det ändå mycket magkänslan när vi väl mötte vår nuvarande ponny som fällde avgörandet.

Vi hade ju vågat sätta våra önskemål lite högre från början men kände väl ganska snabbt att vissa av önskemålen vi haft inte var ”värt” det. Därför avskrevs de yngre mer nyutbildade hästarna med högre tävlingspotential så fort vi varit på en provridning, där jag inte ens lät dottern sitta upp efter min egen lilla tur på banan. Fantastisk häst men inte just där och då.

Så ut och hälsa på hästar till salu. Låt inte barnen vara med om de inte tål att det inte blir köp på en gång utan kolla lite själv först. Tror kanske bitarna faller på plats efterhand då och att du kommer få mer kläm på vad som känns viktigast för er:)
 
Mina yngsta har ett miniatyrsto men det är jag som tar hand om henne, de grejar helt kravlöst när de vill. Denna tiden på året stort sett inte alls. Hon är inte köpt till dom men är storleksmässigt så hon passar dom.

Min äldsta dotter är betydligt äldre och har en egen dponny, den får hon sköta helt och hållet själv (översikt från mig) överlag så sköter hon det jätte bra men disträ tonåring går inte att komma ifrån så det är titt som tätt jag får vara på henne om olika saker.
 
Jag velade också massor! Gör alltid det vid stora beslut... men sen var det ändå mycket magkänslan när vi väl mötte vår nuvarande ponny som fällde avgörandet.

Vi hade ju vågat sätta våra önskemål lite högre från början men kände väl ganska snabbt att vissa av önskemålen vi haft inte var ”värt” det. Därför avskrevs de yngre mer nyutbildade hästarna med högre tävlingspotential så fort vi varit på en provridning, där jag inte ens lät dottern sitta upp efter min egen lilla tur på banan. Fantastisk häst men inte just där och då.

Så ut och hälsa på hästar till salu. Låt inte barnen vara med om de inte tål att det inte blir köp på en gång utan kolla lite själv först. Tror kanske bitarna faller på plats efterhand då och att du kommer få mer kläm på vad som känns viktigast för er:)
Vi har tittat på flertal ponnys. Nu börjar barnen tröttna så from kommer jag nog åka själv. Men, jag har hittat en utomlands som jag gillar och den kan jag inte titta på innan. Så nu velar jag över den. Både inkörd och inriden, totalt orädd, lugn och pålitlig. Men den är ju inte ngn fantastisk welshponny med steg eller extriör, och som med dom flesta i min prisklass vet jag inte om den har en stark stabil galopp på banan.

Efter alla provridningar har jag känt att trygghet är viktugast just nu, för mina barn är verkligen oruttinerade. Men jag vet ockdå att jag absolut inte vill ha en "sparkponny" som inte går fram utan upprepade, kraftiga dunkar från skänkeln. För det skulle dottern tröttna på direkt.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag hoppas kunna bolla lite tankar med andra hästkunniga här. Jag, min man, och vår 17-åriga dotter kommer inom kort att flytta till en...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
6 714
Senast: mamman
·
Anläggning (Jag testar att ställa frågan i den här tråden istället för att göra en ny i ämnet - gissar att många här har koll.) Hur många här...
2
Svar
23
· Visningar
2 409
Senast: Svartkatt
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har funderat en hel del kring hur livet förändras, i bland relativt förutsägbart, och i bland åt helt oväntade håll. Jag förstår att...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
19 781
Senast: MML
·
Anläggning Kortversion: Vad har ni för erfarenhet av kaniner som tillfälligt sällskap till häst? Bra, dåligt, ingen effekt alls? Stressad kanin...
2
Svar
28
· Visningar
3 499
Senast: tanten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp