Ponnyföräldrar och ponnybarn

[the_connemara]

Vad har hänt inom ridsporten på mindre än 10 år?

Jag tävlade ponny för kanske 10 år sedan, då var jag 13 år gammal. Då hade man med sig mamma och kanske pappa, men oftast bara mamma för min del. Mamma hade koll på alla papper o anmälde o betalade medan jag gick banan eller letade upp rätt bana osv.

Sedan lastade man ur ponnyn, jag tränsade och ledde ut ponny när mamma öppnat. Sedan höll mamma ponnyn och jag sadlade och klädde på mig medan mamma ledde runt ponnyn lite under tiden. Sedan satt man upp som vanligt och red iväg efter att man sagt vart man skulle rida. Man red fram och red sin klass. Travade av ponnyn, skrittade av ponnyn och hoppade sedan av och bad sedan mamman titta efter resultatet, om man skulle behöva ha ponnyn klar för prisutdelning eller om man skulle lasta in ponnyn i väntan på nästa klass. Efter en stund hade mamman hittat resultatet

Antingen red man ett ärevarv eller så ledde man bort ponnyn till transporten, bad mamma hålla ponnyn medan man plockade av sakerna och gjorde iordning ponnyn och sedan lastade man. Sedan plockade man iordnign sakerna inför nästa klass, borstade av skydden o bytte ev schabrak, sköljde bettet och hängde upp kavajen. Sen var det fika av mammas hembakta och breda mackor

Sedan upprepades proceduren med nästa klass och man åkte hem.

Hemma lastade man ut ponnyn, gjorde den iordning och gav den mat/släppte ut i hagen beroende på årstid. Sedan plockade man in alla saker på rätt plats och gjorde rent allting och slängde i tvätten osv medan mamma gjorde rent transporten.

Så långt allt väl, det låter väl rätt normalt?

Men nu för tiden, efter ett upphåll av "hästgemenskap" på 5 år (sedan ponnytiden tog slut, är 23 idag) är det visst inte så längre. Ett enkelt exempel är en terrängträning:

Mamman tränsar ponnyn, går ut och öppnar tranpsorten och ungen backar ut ponny. Ungen håller ponnyn. Mamman klär av, broddar och klär på ponnyn. Mamman räcker ungen väst o hjälm, vill du ha lite vatten? Mamman slänger upp ungen och säger åt den vart den ska rida, hur den ska rida fram sin ponny. Åtskilliga gånger under framridningen återkommer ungen till mamman, ibland irriterad över sin ponny, suckandes varpå mamman mäklar och lugnar. Erbjuder vatten. Samma sak under träningen. Efter tärnignen hoppar ungen av och mamman leder runt ponnyn, som ibladn inte ens är avtravad. Sedan håller ungen ponnyn. Mamman tar av blöta skydd o svettig sadel, broddar ur, tvättar av och täckar. Lastar och åker hem. Vad som händer hemma har jag ingen aning, vi har gud bevars eget stall, jag och mamma.

Vad är det som har hänt? Varför är vuxna så snabba med att klema bort sina barn?

 

[Equilina]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Har samma erfarenhet som du. Jag tycker det är lite läskigt att se vart sporten är påväg. Man lär sig varken planera sin ridning eller tävling, man behöver inte "kunna häst" för mamma är hela tiden där och servar. Hästen blir ett redskap, som en cykel. Får man punka så kallar man på pappa, han fixar medan man själv tar en fika...

 

[the_connemara]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Visst är det creapy


Och så det här att det är så SYND om barnen. Hästen är halt och det är sååååå synd om barnet som inte kan rida och som missade sin tävling som h*n läääängtat så efter. Och om hästen river ett hinder elelr missar en poäng så är det såååå synd om barnet igen för barnet ville såååå gärna få en rosett.

Vart tog hästkänslan vägen?

 

[Tooveee]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag kan tyvärr inte svara på detta då jag aldrig fått chansen att tävla varken ponny eller häst då min mamma vart allergisk och jag inte "kunnat rida"... Skulle mest av allt i världen vilja tävla en egen ponny/häst men... Hade jag kunnat/fått kan jag ju lova att jag skulle göra ALLTING själv, främst för att jag älskar hästar,känslan och djuret men sen även för att min mamma inte kan nåt om hästar och aldrig skulle ens röra en! menmen.. det är synd att det har blivit såhär..

 

[Lillan86]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

det är verkligen synd att det är så här i vissa fall.. kommer ihåg när jag var och tävla och min pappa följde med, hans uppgifter var att köra mig dit öppna luckan köra mig hem ( lite mera hjälp skadat men men, hehe), allt det andra fick en snäll kompis hjälp mig med.. men jag tycker det är bra att man ser problemet, för nu vet jag hur jag INTE ska vara mot mina barn i framtiden!

 

[Jardina]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Pappa kör transporten (kräver E-kort) och framme så går jag och mamma och startanmäler kollar startlistor och går banan.
De fäller ner rampen, jag lastar ur, jag vet. besiktigar, de håller och jag gör iordning hästen.
Pappa går och jag kollar några som rider banan för att stömma av med avstånd osv.
Jag rider fram, mamma håller koll på när jag ska in på framhoppningen.
På framhoppningen höjer/sänker mamma.
Mamma eller pappa håller hästen och så tar jag av utrustningen eller så hjälps vi år om det är dåligt väder.

I stallet mockar pappa ur transporten och spolar rent den.
Mamma börjar bära in saker, jag fixar hästen och tar sen in saker.
Jag fixar iordning allt själv sen.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Det är ju hennes barn hon gör en otjänst mot som inte själv får ansvara för ponnyn sin. Vem är det som tävlar egentligen, mamman eller dottern?! Förmodligen kommer dottern att tröttna på att tävla och kanske på hästar i övrigt pågrund av sin daltande morsa.

Min mamma är den bästa och ställer upp utan att lägga sig i (för det mesta).

 

[Try]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Sen så finns det ju även dom söta små mammorna som värmer upp ponnysarna, skrittar av ponnysarna, samt rider ponnysarna alla dagar i veckan då ungen inte orkar. Här finns det ett par styckna som mockar åt sina barns ponnyer VARJE DAG, med motivationen "det ska ju vara kuuuul att ha häst, jag vill ju inte att hon tröttnar." dessa ungar är då 14-15 år.

 

[the_connemara]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

"det ska ju vara kuuuul att ha häst, jag vill ju inte att hon tröttnar."

Den är ju oxå bra Jösses alltså....

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Har ni inte hört talas om curlingföräldrar !! Det är det ni har stött på helt enkelt.
Var för en ponnyförälder som fick kritik för jag krävde.. Det är väl klart man kräver, tycker ju inte direkt det är billigt med denna sport o då vill jag att dottern skulle bruka allvar, med det menar jag inte resultat utan ansvar för det man höll på med o framförallt sportmanship med allt vad det innebar, tex visa hänsyn till hästen. Det klarade hon galant tills hon tröttnade vid 14 års ålder. Hon var rädd för att erkänna det tyvärr (kanke mitt fel) men jag kom på henne med att ljuga om att hon hade ridit ,slarvade med mockning o.s.v
O vips så sålde vi hennes ponny till ett bättre hem ,lite motvilligt från hennes sida men sedan när det var gjort var hon glad . Detta är nu 4 år sedan o det var en hel del som tyckte jag var hård men jag vägrade att bli curlingförälder.
Jag har precis som ni sett saker på tävlingsplatser som man helst vill glömma,
fattar inte de förälder som vill låta sig hanteras på detta sätt ,de skulle lära sig att sätta gränser. Skall tilläggas hon rider inte idag kanske någon enstaka gång på en av mina,men hon har sagt att hon inte vill hålla på med hästar för det är slavarbete i hennes ögon.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Sen så finns det ju även dom söta små mammorna som värmer upp ponnysarna, skrittar av ponnysarna, samt rider ponnysarna alla dagar i veckan då ungen inte orkar. Här finns det ett par styckna som mockar åt sina barns ponnyer VARJE DAG, med motivationen "det ska ju vara kuuuul att ha häst, jag vill ju inte att hon tröttnar." dessa ungar är då 14-15 år.

Ja, lite illamående blir man ju av själva situationen. Men å andra sidan är det väl lika bra att mammorna gör detta, det är ju förmodligen dom som har intresset. Tror inte att dessa ungar skulle ta lika väl hand om ponnyn om de inte ens orkar mocka eller rida den på veckorna. Så för hästens skull är det väl det bästa. Dock är ju frågan om dom ska ha häst öht, men det har dom ju uppenbarligen...

Själv har jag mer eller mindre bott på tävlingar från 12-18 års ålder och sett båda dessa varianter. Dvs ungar som gör allt själva samt de som har föräldrar som gör allt.
Jag har varit där som medhjälpare, åt mer eller mindre trevliga och bortskämda ponnytjejer. Emellanåt var jag mest där i egenskap av slav och som gjorde skitgörat i skymundan, för var man i vägen fick man sig en känga, bildligt talat. Jag förstår än idag inte varför jag stod ut med denna hunsning för att få hjälpa till. Jag vet inte. Men jag tyckte om tävlingar i övrigt.

Den enda tävlingen jag varit på i egenskap av ryttare (bortsett från klubbtävlingar) gjorde jag det mesta. Mina föräldrar tittade på men kunde ingenting om varken tävlingar eller hästar. Jag minns dock att jag skämdes inför dem eftersom allt var så dyrt, då de inte kunde förstå detta och ifrågasatte det mesta. Veckorna innan tävlingen var inte rolig hemma, då jag hela tiden var tvungen att försvara de kostnader som kom till följd av denna (enda) tävling. Tex anmälningsavgifter, vet.besiktning, uppstallning, transport, en kavaj mm. Det var inte roligt och det var den första och sista tävlingen jag åkte på.
Så ja, lite svårt har jag för att tycka synd om alla "stackars" ungar som missar en tävlingsdag då deras ponny är halt...

 

[stjarnfrugt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Har ni inte hört talas om curlingföräldrar !! Det är det ni har stött på helt enkelt.
Var för en ponnyförälder som fick kritik för jag krävde.. Det är väl klart man kräver, tycker ju inte direkt det är billigt med denna sport o då vill jag att dottern skulle bruka allvar, med det menar jag inte resultat utan ansvar för det man höll på med o framförallt sportmanship med allt vad det innebar, tex visa hänsyn till hästen. Det klarade hon galant tills hon tröttnade vid 14 års ålder. Hon var rädd för att erkänna det tyvärr (kanke mitt fel) men jag kom på henne med att ljuga om att hon hade ridit ,slarvade med mockning o.s.v
O vips så sålde vi hennes ponny till ett bättre hem ,lite motvilligt från hennes sida men sedan när det var gjort var hon glad . Detta är nu 4 år sedan o det var en hel del som tyckte jag var hård men jag vägrade att bli curlingförälder.
Jag har precis som ni sett saker på tävlingsplatser som man helst vill glömma,
fattar inte de förälder som vill låta sig hanteras på detta sätt ,de skulle lära sig att sätta gränser. Skall tilläggas hon rider inte idag kanske någon enstaka gång på en av mina,men hon har sagt att hon inte vill hålla på med hästar för det är slavarbete i hennes ögon.

Till såna som du.

Varför skulle du vara hård? För att du lärt din dotter att man sköter om det man har, och att man gör sig av med det annars? Det är sunt och precis vad alla ska lära sig.

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Till såna som du.

Varför skulle du vara hård? För att du lärt din dotter att man sköter om det man har, och att man gör sig av med det annars? Det är sunt och precis vad alla ska lära sig.

Tack ska du ha , men du anar inte hur många blickar man fick på tex. tävlingsplatsen. På träningar där man lärde känna föräldrarnar lite blev man påtalad att man var hård, dock inte av alla. Man behandlar inte sina föräldrar som skit utan jag tycker man ska vara tacksam att man har en förälder som ställer upp. Finns många fina barn som är ödmjuka , har sett det på tävlingsplatser o då är det nästan så man blir lite blöt i ögatför det är väl det finaste som finns när förälder o barn är som ett team o jobbar ihop. Jag har själv upplevt detta o glömmer det aldrig.

 

[Leteng]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag kan nog ingå i gruppen curlingföräldrar men jag gör det av egen fri vilja för att jag tycker att det är kul. MEN dottern tar inte för givet att jag ska sköta "marktjänsten" till henne. Har jag mockat till hennes häst kommer hon och säger tack och ofta har hon mockat till mina och då säger jag tack. Jag ser oss som ett team där hon är expert på att rida och tävla medan jag är expert på att hålla koll på startlistor, starttider etc. Vi gör det mesta tillsammans även i vardagen och det viktigaste tycker jag är attityden mot varandra och respekten. För en utomstående kan det nog se ut som jag springer benen av mig för dottern men jag uppfattar inte det så. Jag håller med att på tävlingar finns det många som inte alls verkar ha roligt. Mamma (oftast) och barn är sura och tvära, skäller och gormar på varandra och på hästen/ponnyn, är otrevliga mot funktionärer och medtävlande. Då undrar jag varför de håller på med detta. Det kostar mycket, tar mycket tid så varför är allt så negativt.

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag kan nog ingå i gruppen curlingföräldrar men jag gör det av egen fri vilja för att jag tycker att det är kul. MEN dottern tar inte för givet att jag ska sköta "marktjänsten" till henne. Har jag mockat till hennes häst kommer hon och säger tack och ofta har hon mockat till mina och då säger jag tack. Jag ser oss som ett team där hon är expert på att rida och tävla medan jag är expert på att hålla koll på startlistor, starttider etc. Vi gör det mesta tillsammans även i vardagen och det viktigaste tycker jag är attityden mot varandra och respekten. För en utomstående kan det nog se ut som jag springer benen av mig för dottern men jag uppfattar inte det så. Jag håller med att på tävlingar finns det många som inte alls verkar ha roligt. Mamma (oftast) och barn är sura och tvära, skäller och gormar på varandra och på hästen/ponnyn, är otrevliga mot funktionärer och medtävlande. Då undrar jag varför de håller på med detta. Det kostar mycket, tar mycket tid så varför är allt så negativt.

Ja "varför är allt så negativt" !! vem är det som vill tävla föräldern eller barnet
kanske man måste utreda detta först....... jag tror att kanske en del lever genom sina barn , kanske inte fel på sätt o viss att man vill visa denna värld man kanske själv har varit i ,men det fnns ju en gräns o den kan kanske inte alla hitta , o då blir det kanske negativt. Jag såg en del av barnen som tävlade att de hade en viss press från sina föräldrar , (de hade ju köpt dyr ponny med tillhörande utrustning o.s.v) o då blir det negativ stämning.
Nu har vi även modet att ta hänsyn til ena året ska det va rosa o andra året en annan färg, hjälmen ska se ut på ett visst sätt ...... klart det pressar föräldrar o då blir det lite negativt.
Kul att Du ser er som ett team , ett team innebär ju att alla hjälps åt o ingen står o tittar på o låter den andra göra slavjobbet ..heder åt er bägge det är sådant man vill se ute

 

[KonikNemo]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Kan bara säga att som du beskriver att du hade det när du tävlade, så funkar det när vår dotter är ute och tävlar.
Pappan är nästan aldrig med, mamman håller sig på sidan om och hjälper till där det behövs.
Det är ju dottern som ska tävla, inte mamman.
Skulle aldrig lägga mig i hur dottern ska rida.
Hon fixar allt från att anmäla till ärevarvet

 

[stjarnfrugt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Tack ska du ha , men du anar inte hur många blickar man fick på tex. tävlingsplatsen. På träningar där man lärde känna föräldrarnar lite blev man påtalad att man var hård, dock inte av alla.

Jag kan tänka mig, efter att jag själv deltagit på både träningar och tävlingar, dock inte i egenskap som annat än hästskötare. Men ögon och öron har man ju ändå.
Själv fick jag aldrig åka på några träningar och mina föräldrar var än mindre ute på sådant. Jag hade varit väldigt tacksam för att få kunna delta som ryttare, därför har jag som sagt väldigt svårt att ha överseende med bortskämda ungars beteenden.

Man behandlar inte sina föräldrar som skit utan jag tycker man ska vara tacksam att man har en förälder som ställer upp.

Exakt. Jag är oerhört tacksam för att mina föräldrar ens lät mig ha foderhäst. Det är lyx i jämförelse med de som inte ens fick rida. Att jag inte fick åka på träningar och tävlingar var det jag sörjde, samt gemenskapen man såg i familjer som delade sitt intresse. Så som du och Leteng beskrivit. Jag hade nog ingen högre önskan då jag var ponnyryttare, än att få ha det så.

Jag kan nu då jag är vuxen skämmas över den lilla tacksamhet jag visade mina föräldrar då jag var ponnytjej, men jag hoppas att min tacksamhet gått fram nu då jag i vuxen ålder kan prata med dom om det. Då man är 13 år och omges av jämnåriga som får vad de pekar på samt åker på träning och tävling varje helg, är det lätt att glömma bort att det är ett privilegie att ens (häst-ointresserade) familj tillåter en att ha en ponny på foder - man glömmer bort alla de som inte ens får rida på ridskolan.

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Kan bara säga att som du beskriver att du hade det när du tävlade, så funkar det när vår dotter är ute och tävlar.
Pappan är nästan aldrig med, mamman håller sig på sidan om och hjälper till där det behövs.
Det är ju dottern som ska tävla, inte mamman.
Skulle aldrig lägga mig i hur dottern ska rida.
Hon fixar allt från att anmäla till ärevarvet

Kan bara beundra dottern samt men framförallt Dig som kan låta bli att hjälpa henne o bli "hönsmamma". Viljan att tävla ska finnas .... om man nu är på tävlingsplatsen ,ska inte vara för att "alla de andra" gör det eller för att glänsa med de nyinköpta stövlar o.s.v.
Hos oss var det jag som föjlde med ,inte min fru som du skriver ! Väldigt ovanligt ! Varför? Är vi så uppdelad så pappa tar sonen med på hocky eller fotboll o sedan mamma till simning eller ridsport , Jämlikhet ??

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag kan tänka mig, efter att jag själv deltagit på både träningar och tävlingar, dock inte i egenskap som annat än hästskötare. Men ögon och öron har man ju ändå.
Själv fick jag aldrig åka på några träningar och mina föräldrar var än mindre ute på sådant. Jag hade varit väldigt tacksam för att få kunna delta som ryttare, därför har jag som sagt väldigt svårt att ha överseende med bortskämda ungars beteenden.



Exakt. Jag är oerhört tacksam för att mina föräldrar ens lät mig ha foderhäst. Det är lyx i jämförelse med de som inte ens fick rida. Att jag inte fick åka på träningar och tävlingar var det jag sörjde, samt gemenskapen man såg i familjer som delade sitt intresse. Så som du och Leteng beskrivit. Jag hade nog ingen högre önskan då jag var ponnyryttare, än att få ha det så.

Jag kan nu då jag är vuxen skämmas över den lilla tacksamhet jag visade mina föräldrar då jag var ponnytjej, men jag hoppas att min tacksamhet gått fram nu då jag i vuxen ålder kan prata med dom om det. Då man är 13 år och omges av jämnåriga som får vad de pekar på samt åker på träning och tävling varje helg, är det lätt att glömma bort att det är ett privilegie att ens (häst-ointresserade) familj tillåter en att ha en ponny på foder - man glömmer bort alla de som inte ens får rida på ridskolan.

Min dotter är nu arton år vi pratar helst inte om ponnytiden , får nog gå några år till skulle jag tro. Hon är aldrig med på mina tävlingar ofrågar knappt
om hur det går, så man kan kanske tänka sig hon är hästbotad helt okey för min del .. hoppas vi kan skoja om det om senare fram i livet o hon kan visa en unns tacksamhet. Jag är iallafall glad för den tiden o jag hoppas alla föräldrar tar vara på den tiden o får det bästa ut av den.
Du har så himla rätt man glömmer alla som inte har egen häst eller får rida på ridskola, men det kan man inte begära när man är mitt uppe i det o är ett barn ,tonåring.

 

[Tajger]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Fast jag tycker det är många pappor på tävlingsplatserna numera. Vad gör de? Bevakar sin investering? Är den som har E-kort (vilket ofta krävs till dagens transporter)? Eller har de rent av börjat upptäcka hästsporten och tjusningen med att umgås med sina (oftast) döttrar?

Och vad det gäller curlingen är det nog som en del av er säger, att mammorna är de som älskar tävlingarna. Vi i min generation (f 60) var inte så många som hade möjlighet att ha häst och att åka runt och tävla, men våra barn ska banne mej få möjligheten!!!