Ponnyföräldrar och ponnybarn

[Springsteen]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Min mamma avskyr allt som har att göra med hästar. Hon får inte heller följa med, hon har ingen känsla för något
när det gäller tävling/träning. Utan stressar bara både min ponny och mig genom att vara rädd eller irriterad.

Så min snälla Pappa kör mig på tävlingar, men inget mer. Han vet fortfarande inte vad träns heter, han kallar det grimma,
och kan inte lyfta hovarna på en häst, (efter 6 år med egen häst) men det är alltid han som är med på tävlingarna.

Pappas största nöje på tävlingar och träningar är att sitta i bilen och läsa tidningen, och titta på resultat tavlan
när jag ridit klart, för det är sådant han förstår

Men allt utom att köra och hålla i hästen när utrustningen ska på har jag träningar och tävlingar har jag fått sköta själv.

Så jag blir lite förvånad när vi åker på tävlingar och föräldrarna är så drivande! Vill inte ungen så fixar föräldern det.
En flicka, ett år äldre än mig (när jag var 17) kunde bland annat inte ens linda benen på sin häst

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Min mamma avskyr allt som har att göra med hästar. Hon får inte heller följa med, hon har ingen känsla för något
när det gäller tävling/träning. Utan stressar bara både min ponny och mig genom att vara rädd eller irriterad.

Så min snälla Pappa kör mig på tävlingar, men inget mer. Han vet fortfarande inte vad träns heter, han kallar det grimma,
och kan inte lyfta hovarna på en häst, (efter 6 år med egen häst) men det är alltid han som är med på tävlingarna.

Pappas största nöje på tävlingar och träningar är att sitta i bilen och läsa tidningen, och titta på resultat tavlan
när jag ridit klart, för det är sådant han förstår

Men allt utom att köra och hålla i hästen när utrustningen ska på har jag träningar och tävlingar har jag fått sköta själv.

Så jag blir lite förvånad när vi åker på tävlingar och föräldrarna är så drivande! Vill inte ungen så fixar föräldern det.
En flicka, ett år äldre än mig (när jag var 17) kunde bland annat inte ens linda benen på sin häst

Ja du , då hade Du tydligen drivkraften att tävla o var tydligen målmedveten o trivdes på tävlingsarenan, väldigt moget Kan ju beror på att Dina föräldrar var lite okuning så Du var tvunget att ta ansvaret själv o med det har Du växt i Dina sysslor, för det fanns ingen lätt tillgänglig hjälp att få.

 

[murran]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Såna finns i min klubb med..dottern till en av dem, är helt odräglig, man blir irriterad..hon tror hon står över alla andra..är lite förmer eller nåt sånt..och detta är föräldrarnas förtjänst, som tydligen skämt bort liiiite för mycket..
Tänker bara på, att när hon ska ut i verkliga livet, där det inte finns nån mamma eller pappa som passar upp och sopar mattan, så kommer fallet att bli hårt..Eller så kommer de att klema med henne i resten av sitt liv..

 

[Shudde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag är i din ålder, men red ponny tills jag var 18, dvs 5 års närmare betraktning..
Min mamma hjälpte mig mycket med mina ponnyer när jag hade två. Hon hjälpte till mycket på tävling när vi åkte med båda. Jag kan säkert ses som ett barn som hade curlande föräldrar. Men som flera här har påpekat- min mamma brann för det på ett annat sätt än jag gjorde. Hon fick aldrig ens skjuts till ridskolan när hon var liten utan fick cykla 2 mil enkel resa. För henne var det en dröm att kunna låta sina barn ha hästar.

Dessutom spelade jag fotboll på hög nivå och pallade inte riktigt rent fysiskt att ta hand om 2 ponnyer helt själv + träna efter skolan. Min livssituation krävde hjälp.

Sista året jag tävlade ponny och hade körkort hade jag bara en + en stor. Då åkte jag gärna själv iväg på både träningar och tävlingar, ngt jag gör fortfarande. Så jag känner inte att jag missat speciellt mkt kunskapsmässigt på att ha haft en curlande mamma, jag klarar mig bra ändå

 

[the_connemara]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag är i din ålder, men red ponny tills jag var 18, dvs 5 års närmare betraktning..
Min mamma hjälpte mig mycket med mina ponnyer när jag hade två. Hon hjälpte till mycket på tävling när vi åkte med båda. Jag kan säkert ses som ett barn som hade curlande föräldrar. Men som flera här har påpekat- min mamma brann för det på ett annat sätt än jag gjorde. Hon fick aldrig ens skjuts till ridskolan när hon var liten utan fick cykla 2 mil enkel resa. För henne var det en dröm att kunna låta sina barn ha hästar.

Dessutom spelade jag fotboll på hög nivå och pallade inte riktigt rent fysiskt att ta hand om 2 ponnyer helt själv + träna efter skolan. Min livssituation krävde hjälp.

Sista året jag tävlade ponny och hade körkort hade jag bara en + en stor. Då åkte jag gärna själv iväg på både träningar och tävlingar, ngt jag gör fortfarande. Så jag känner inte att jag missat speciellt mkt kunskapsmässigt på att ha haft en curlande mamma, jag klarar mig bra ändå

Av vad jag läst av dig innan så tror jag dock inte du faller under den bortskämda biten som är helt handlingsförlamade Jag har inget mot att föräldrarna hjälper till, men när ungen stå på samma fläck genom hela av o påklädningsproceduren med ponnyn o delar ut order som föräldern blint följer blir man ju lite trött.

Men mest av allt stör det mig att ungarna är så okänsliga mot ponnyerna och att föräldrarna går in och medlar i tid och otid De ungarna borde sparkas av ponnyn direkt och aldrig mer få sätta sig på den Folk som blir besvikna på sina hästar är inte värda ett ruttet öre i mina ögon, oavsett anledning. Då har man fan gått för långt

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag är i din ålder, men red ponny tills jag var 18, dvs 5 års närmare betraktning..
Min mamma hjälpte mig mycket med mina ponnyer när jag hade två. Hon hjälpte till mycket på tävling när vi åkte med båda. Jag kan säkert ses som ett barn som hade curlande föräldrar. Men som flera här har påpekat- min mamma brann för det på ett annat sätt än jag gjorde. Hon fick aldrig ens skjuts till ridskolan när hon var liten utan fick cykla 2 mil enkel resa. För henne var det en dröm att kunna låta sina barn ha hästar.

Dessutom spelade jag fotboll på hög nivå och pallade inte riktigt rent fysiskt att ta hand om 2 ponnyer helt själv + träna efter skolan. Min livssituation krävde hjälp.

Sista året jag tävlade ponny och hade körkort hade jag bara en + en stor. Då åkte jag gärna själv iväg på både träningar och tävlingar, ngt jag gör fortfarande. Så jag känner inte att jag missat speciellt mkt kunskapsmässigt på att ha haft en curlande mamma, jag klarar mig bra ändå

Kanske lite bakefter , men det hade kanske varit tillräckligt med en ponny för Dig då Du spelade fotboll på hög nivå. De måste ha varit jobbigt både fotboll o 2 ponnyer. Finns de som knappast kan ta hand om en ponny.

 

[Lillfi]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Kanske lite bakefter , men det hade kanske varit tillräckligt med en ponny för Dig då Du spelade fotboll på hög nivå. De måste ha varit jobbigt både fotboll o 2 ponnyer. Finns de som knappast kan ta hand om en ponny.

Fast det är ju för att de prioriterar bort sin ponny .... allt går bara man vill och kan planera sin fritid vettigt och förstås ta hjälp av bussiga föräldrar och kanske bra medryttare. Det beror ju också på hur ens skoldagar och schema ser ut för att det ska funka.

 

[cewe]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Min dotter var helt chockad efter senaste lokalhoppningen (förövrigt hennes första som tävlande)
Speciellt en unge som gapa och skrek på sina föräldrar och äldre syster att det var deras fel att tyglen tydligen gått sönder under ritten "JAG VILLE JU VINNA, DUMMA ER"
Vi hade också så att funktionären vid utsläppet gav alla ryttare en halv morot, flera av de som det inte gått så bra för vägrade ta emot moroten. Ofta med motiveringen "jävla häst, ska inte ha nån morot"

Min dotter (som fick en olycklig rivning med påföljande stopp på nästa hinder) kom ut med ett leende och tyckte att M varit såå duktig ändå och verkligen förtjänade sin morot. Då smälte verkligen mitt mamma-hjärta

 

[pulkaskurk]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Ja tänk om man hade haft det så lätt, min pappa är totalt ointresserad av hästar (det finns ju ingen motor att skruva med på dem) och mamma försöker iaf låtsas vara intresserad av mina älskade djur, tyvärr är hon tokallergisk så hon kan knappt se en häst på bild utan att få svårt att andas Dock så har dem ändå alltid ställt upp att skjutsa mig till stallet och även köpt ponnysar till mig och som tur är så har jag haft vuxna i stallet som mer än gärna hjälpt mig och lärt mig hur hästen fungerar Sen har väl mina föräldrar varit snälla och skjutsat mig till tävlingar och tagit hand om pappersbiten när jag var förliten för det men resten har jag fått sköta själv, att dem ens skulle hålla hästen i grimskaftet var totalt otänkbart för mina små ponnysar hade säkert ätit upp dem då enligt dem men dem fanns åtminstone alltid där och tittade och försökte med det lilla dem kunde göra Men jag tror samtidigt det har varit väldigt bra för jag har varit tvungen att lära mig allt jag kan själv och varit tvungen att ta ansvar för jag har aldrig haft någon som åkt till stallet och mockat för att jag inte har någon lust eller liknande, klart jag fått hjälp vid sjukdom och resor men inte annars.. Själv hoppas jag att mina barn i framtiden blir hästintresserade, ska självklart ställa upp med att skjutsa till träning och tävling osv men sen får dem nog faktiskt sköta sina hästar själva om dem nu vill ha någon... Tror att det är bra att lära sig redan som liten att ha djur och ta ansvar för dem.. tror att man har igen det i vuxenlivet sen...

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Min dotter var helt chockad efter senaste lokalhoppningen (förövrigt hennes första som tävlande)
Speciellt en unge som gapa och skrek på sina föräldrar och äldre syster att det var deras fel att tyglen tydligen gått sönder under ritten "JAG VILLE JU VINNA, DUMMA ER"
Vi hade också så att funktionären vid utsläppet gav alla ryttare en halv morot, flera av de som det inte gått så bra för vägrade ta emot moroten. Ofta med motiveringen "jävla häst, ska inte ha nån morot"

Min dotter (som fick en olycklig rivning med påföljande stopp på nästa hinder) kom ut med ett leende och tyckte att M varit såå duktig ändå och verkligen förtjänade sin morot. Då smälte verkligen mitt mamma-hjärta

Det är just sådana beteende man blir så jä.la trött på. Det är så man skulle vilja springa bort till dessa föräldrar o väcka dem .
Men man får se det possitiva ! Det är väl inte så många som beter sig så, tänk om det var alla som gjorde på detta sätt. Finns ju många många underbara små ryttare som älskar sin ponny det får vi inte glömma.

 

[Lillfi]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Det är just sådana beteende man blir så jä.la trött på. Det är så man skulle vilja springa bort till dessa föräldrar o väcka dem .
Men man får se det possitiva ! Det är väl inte så många som beter sig så, tänk om det var alla som gjorde på detta sätt. Finns ju många många underbara små ryttare som älskar sin ponny det får vi inte glömma.

Det finns säkert en o annan , fast jag har inte sett någon hittills som uppträtt olämligt eller illa mot sin ponny, men det kommer säkert i framtiden. Vi har ju bara varit ute i 3 säsonger än så länge. Men där har vi vuxna ett ansvar att tala om va skåpet ska stå, en ponny är ingen tävlingsmaskin och ens humör får aldrig, aldrig gå ut över ponnyn/hästen, inte på tävling och inte nån annanstans heller. Jag skulle inte dra mig för att påpeka det.

 

[Blackee]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag och mamma/pappa gör precis som du och din mamma gjorde.
Så det är inte alla som gör så...
Men visst, ponnybarn är bortskämda, för att deras föräldrar har skämt bort dem.

 

[Askersund]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Speciellt en unge som gapa och skrek på sina föräldrar och äldre syster att det var deras fel att tyglen tydligen gått sönder under ritten "JAG VILLE JU VINNA, DUMMA ER"
Vi hade också så att funktionären vid utsläppet gav alla ryttare en halv morot, flera av de som det inte gått så bra för vägrade ta emot moroten. Ofta med motiveringen "jävla häst, ska inte ha nån morot"

Delvis knapplån

I en del andra sporter, golf t ex så finns det uppföranderegler att hålla sig till. Man får inte dunka golfklubban i gräset och svära. I lagsporter med domare på planen kan spelare bli utvisade utan att publiken förstår varför, men då har spelaren mumlat något negativt som domaren hört och straffar därför med utvisning.

Kan inte liknande regler införas på hästtävlingar?

Är man inte mogen att ta förluster så är man inte mogen för vinster heller, anser jag.

När jag ändå är igång så undrar jag varför inte domarna varnar dem som bankar sporrarna i sidan på sin häst? Domarna varnar ju för alltför mycket användande av spö.

M v h
Askersund som bara sett ett fåtal tävlingar och inte är sugen på fler

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Delvis knapplån

I en del andra sporter, golf t ex så finns det uppföranderegler att hålla sig till. Man får inte dunka golfklubban i gräset och svära. I lagsporter med domare på planen kan spelare bli utvisade utan att publiken förstår varför, men då har spelaren mumlat något negativt som domaren hört och straffar därför med utvisning.

Kan inte liknande regler införas på hästtävlingar?

Är man inte mogen att ta förluster så är man inte mogen för vinster heller, anser jag.

När jag ändå är igång så undrar jag varför inte domarna varnar dem som bankar sporrarna i sidan på sin häst? Domarna varnar ju för alltför mycket användande av spö.

M v h
Askersund som bara sett ett fåtal tävlingar och inte är sugen på fler

Mitt i prick , underbart obs. detta är inte bara på ponnytävlingar tänkte på sporrarnar !!

 

[Shudde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Visst hade det kunnat räcka med en, men det här var ju en lösning som fungerade för oss uppenbarligen. Och om min mamma var beredd att göra den "uppoffringen" så är saken fine tycker jag. Jag tror som sagt inte alla ser det på samma sätt..

 

[Lella]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Hade själv heller inte lätt, red på ridskola en gång i veckan som mamma/pappa glatt betalde då de trodde det skulle gå över. Så tjatade jag hemma för att ens få ha en sköthäst på ridskolan, krävde lite men det gick genom, och sedan cyklades det till stallet 7 dagar i vecka i ur och skur, dock bara 5km enkelresa. En dag flyttade det in en fjording på en gård bara 1km från mej, tror jag var 13 då, och det cyklades dit i stället, red lektion och åkte fjordhäst 15 år var jag då jag tjatade åt mej en foderhäst (med följd att ridlektionerna slutade) "kan ju ge tillbaka den om jag tröttnar" sa jag och det gick, med egna pengar, dessutom kämpade jag i stallet för att få hyran så låg att jag hade råd. Mamma bara trodde jag skulle tröttna, hon måste ha varit lättad efter att foderhästen åkte och jag sörjde och pausade med stallet några år. 20 var jag då nuvarande ponnyhästen steg ur transporten, hela familjen var fly förbannad och det tog 2 år innan vi talade om ponnyn hemma.

Nu har jag tävlat lite men här får man bara tävla ponny tills man fyllt 16, klubbnivå går ju och det har det varit, men att köra ensam är lite trist, kompisarna är inte heller hästintresserade. Jag var verkligen avundsjuk på mina kompisar då deras föräldrar inte försökte sätta käppar i hjulen hela tiden, avundas fortfarande en del barn som har föräldrar som ställer upp eller ens visar sej i stallet mer än i bilen bakom ratten. Det skulle ha varit så skoj att tävla då det ännu gick, är lixom en genombakad ponnyfantast (dessutom rätt kort). En sak jag lärt mej är iaf planera, planera, planera och kämpa massor för att ens komma till start, brorsan lärde mej att "ska man ha nåt gjort ska man göra det själv", synd bara att en del av dagens rikemansungar sällan lär sej det.

Sen kan man ju ställa frågan att var kommer dessa barn att hamna efter 10-20 år då pappa/mamma inte är så nära till hands längre. En som är i min ålder med dyr hopphäst som pappa köpte henne då hon var runt 13, körde på henne och ordnade med med allt sitter i en butikskassa i dag då pappa helst inte betalar längre.

 

[XxLitetMonsterX]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

min mamma hjälper mig bara när jag ber om det.
mest saker som hålla häst när man gå banan eller fixa vatten till hästen.

det bästa som finns en stressig tävlingsdag är ju enligt mig att efter klassen gå tillbaka med ponny till transporten (som man dessutom har lyckats lura till sig bästa parkeringsplatsen till ex. avskilt och med gräs ) plocka av hästen saker och sen öppna en bildörr och äta en macka medans ponny betar gräset prec. utanför *håller i tyglarna*
det är bra avkopplande och avstressande.

hemma rider min mamma min häst en dag i veckan och ibland om hon följer med på nån helg mockar hon medans jag rider.
men jag åpker buss 1½ timmer nästan varje dag till stallet.

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Hade själv heller inte lätt, red på ridskola en gång i veckan som mamma/pappa glatt betalde då de trodde det skulle gå över. Så tjatade jag hemma för att ens få ha en sköthäst på ridskolan, krävde lite men det gick genom, och sedan cyklades det till stallet 7 dagar i vecka i ur och skur, dock bara 5km enkelresa. En dag flyttade det in en fjording på en gård bara 1km från mej, tror jag var 13 då, och det cyklades dit i stället, red lektion och åkte fjordhäst 15 år var jag då jag tjatade åt mej en foderhäst (med följd att ridlektionerna slutade) "kan ju ge tillbaka den om jag tröttnar" sa jag och det gick, med egna pengar, dessutom kämpade jag i stallet för att få hyran så låg att jag hade råd. Mamma bara trodde jag skulle tröttna, hon måste ha varit lättad efter att foderhästen åkte och jag sörjde och pausade med stallet några år. 20 var jag då nuvarande ponnyhästen steg ur transporten, hela familjen var fly förbannad och det tog 2 år innan vi talade om ponnyn hemma.

Nu har jag tävlat lite men här får man bara tävla ponny tills man fyllt 16, klubbnivå går ju och det har det varit, men att köra ensam är lite trist, kompisarna är inte heller hästintresserade. Jag var verkligen avundsjuk på mina kompisar då deras föräldrar inte försökte sätta käppar i hjulen hela tiden, avundas fortfarande en del barn som har föräldrar som ställer upp eller ens visar sej i stallet mer än i bilen bakom ratten. Det skulle ha varit så skoj att tävla då det ännu gick, är lixom en genombakad ponnyfantast (dessutom rätt kort). En sak jag lärt mej är iaf planera, planera, planera och kämpa massor för att ens komma till start, brorsan lärde mej att "ska man ha nåt gjort ska man göra det själv", synd bara att en del av dagens rikemansungar sällan lär sej det.

Sen kan man ju ställa frågan att var kommer dessa barn att hamna efter 10-20 år då pappa/mamma inte är så nära till hands längre. En som är i min ålder med dyr hopphäst som pappa köpte henne då hon var runt 13, körde på henne och ordnade med med allt sitter i en butikskassa i dag då pappa helst inte betalar längre.

Ja när föräldrarnar inte betalar längre kan det bli ett tufft uppvaknande , men vem tänker på det när man är mitt i det. Jag minns att det var som en snöboll
som rullade när min dotter tävlade, det krävdes mera o mera o man bara hängde på, kul tid ! inget snack om det, fanns ju också stunder då vi rök ihop så det gnistrade, för hun var lat eller orkade inte göra de saker som skulle till för att nå de resultat som hon önskade. Summering !! Vill mycket men
helst inte jobba för det.
Idag när hon ser tillbaks tänker hon helt annorlunda . Så det var en lärorik tid.
Hon är no totalt hästbotat för en bra tid framöver för hon vet vad som krävs. Alltså har jag säkert räddat en häst

 

[Dellizz]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Förstår exakt vad du menar! Jag är visserligen bara 14 år, men mina föräldrar har alltid sett till att jag ska sköta allt på rätt sätt. Mina föräldrar skämmer inte bort mig, och speciellt efter en träning så MÅSTE man ju ta hand om sin häst, eftersom den har ju bjudit på sig (om det gått bra) och om det inte gått bra, så kan den ju vara trött, febrig, eller lite illa, om den ALLTID går bra, då borde man kolla hästen..

Idag är det bara Tretorn stövlar, speed air hjälmar och en snuskigt stor summa pengar som gör att baranen rider.. De tar inte speciellt bra hand om sina ponnyer/hästar, och det gör mig förbannad... Vad ska hända sen?

Ska inte vi som verkligen brinner för att rida, och som kanske har en form av talang få kunna visa den? Ska alla rika ungar bara komma och tro att de är någotnting?? Jag blir så upprörd!!!

Fattar ej vart ridsporten kommer att leda oss, men ett är säkert, den kommer att förstöras, om vi inget gör, men vad kan vi göra??

// En bekymrad pys

 

[FengurLaugar]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Nu har jag inte läst alla inlägg i tråden, men det räcker med första sidan för att vilja skriva något!

till TS. Jättebra tråd!
Precis så här tycker jag också. Man ser mycket av detta på tävlingarna, tyvärr. Jag är 19 och sköter allt själv, det finns de som är 20+ som har mamma med som ska serva hela tiden.

Jag har alltid fått ta hand om min häst själv både hemma och på tävling. Det enda mamma gör är att kolla så hagen är hel på tävlingsplatsen (när hon ändå rastar hunden) och hålla lite koll på när jag ska in, eftersom hon håller sig vid banan oftast och jag värmer upp, så blir det naturligt
Men annars får jag binda upp hästen, sadla, sadla av, täcka, ge mat och vatten, borsta osv helt själv. Jag packar allt själv, för det är bara jag själv som vet vad som ska med, mamma vet inte allt om det. När vi kommer hem är det jag som fixar hästen och packar upp allt, mockar och backar rätt transporten efteråt osv.

Jag är ensam i mitt stall med mina två isisar, så det är bara jag som vet hur allt ska vara, och då fixar jag det också.

Jag åker alltid på träningar helt själv, ingen medhjälpare där inte. Andra som är med och tränar är helt förundrade över att jag åker helt själv! Men vaddå, jag behöver ingen betjänt.

Jag tycker att har man häst och är intresserad så tar man hand om det mesta själv. Det roligaste med att ha häst (tycker jag) är att ta hand om dom, att se hur fint det blir när man mockat inför kvällen, att se vad nöjda dom är när dom får mat och nytt vatten. Självklart vill jag göra detta själv, annars blir det inte samma känsla. Det är jag som valt att ha häst, inte mamma eller pappa.