Ponnyföräldrar och ponnybarn

[Tajger]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Eller så är "ungen" nästan 30, men mamma mockar fortfarande och gör i stort sett allt med hästarna. Tro mig, de finns!

Det där låter ju förskräckligt, men jag köpte häst i somras, och skulle nog aldrig gjort det om inte jag haft min 29-åriga dotter till hjälp. Jag hinner inte rida varje dag, men däremot mocka och fylla upp maten tar bara en kvart (vi har stallet hemma). Så även om det är hon som rider kan det mycket väl tänkas att jag mockar. Och jag betalar allt för hästen. Det var mitt val att köpa den, jag är glad att hon hjälper mig med ridningen.

Det är lätt att döma när man ser en situation utifrån, men det är inte alltid som det ser ut.

Däremot blir jag tokig när jag hör ungdomar på tävling eller träning som kommenderar, skäller, nonchalerar etc sina föräldrar som gör allt för att hjälpa till. Hade mina barn gjort det hade jag stoppat in hästen i transporten och kört hem!

 

[bortsprungenskitunge]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

hm är i ungefär i din ålder men jag fick vara glad om min pappa ens ville hjälpa mig att hålla i hästen.jag fick gör exakt allt själv.träna den,fixa och packa,göra den fin sadla,tränsa ta in och ut.fick till och med hålla honom själv när han hetsa upp sig och jag försökte få på transportskydd osv.
Nu förtidens ungar få allt serverat vad jag har sett. Håller med om de du skrev. Tar det inte bort tjusningen lite? det ska ju vara mytsigt och roligt att förbreda hästen och kämpa för att få den "göra som man vill" dvs fin och lydig. (dock utan slagosv)

 

[FengurLaugar]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

hm är i ungefär i din ålder men jag fick vara glad om min pappa ens ville hjälpa mig att hålla i hästen.jag fick gör exakt allt själv.träna den,fixa och packa,göra den fin sadla,tränsa ta in och ut.fick till och med hålla honom själv när han hetsa upp sig och jag försökte få på transportskydd osv.
Nu förtidens ungar få allt serverat vad jag har sett. Håller med om de du skrev. Tar det inte bort tjusningen lite? det ska ju vara mytsigt och roligt att förbreda hästen och kämpa för att få den "göra som man vill" dvs fin och lydig. (dock utan slagosv)

Jag håller med dig
Jag är glad att mamma och pappa finns till hjälp, men det enda dom gör är insläpp + utsläpp få dagar då jag sover hos min pojkvän. Men om dom inte ville göra detta hade jag stannat hemma. Men dom tycker inte det är jobbigt eftersom jag redan mockat, lagt in mat, fyllt vatten (om det inte är flera minus grader så det fryser) och förberett frukost.

Allt annat gör jag. Inför tävling sköter jag allt själv, mamma är med som sällskap och pappa kommer ibland som publik och får filma någon gång

Men jag är ju sån att jag VILL göra allt själv. Jag vill känna att det är jag som ordnat, tränat och gjort hästen fin inför tävlingen.

 

[Ponnytant]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

"Nu förtidens ungar får allt serverat................. "

Jag håller inte med och jag tror också att mångas minne (hur det var när man var i 10-12 års åldern) sviker. Det låter som de flesta här är i MIN ålder!

 

[Lillfi]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Det finns nog alla varianter av ponnyföräldrar. Eller gå och ställ er vid en fotbollsmatch för småknattar. Jag har gjort det en gång och aldrig haft så kul åt föräldrar. Så löjligt i mina ögon.

för att inte tala om hockey-bandymatch!!

Men jag själv hade inte föräldrar som ställde upp på mitt hästeri utan har fått skött det på egen hand. Skulle jag tävla som liten så fick jag lifta med andra och sköta mig själv på tävlingarna. Självklart saknade jag att dela både motgångar och framgångar med någon av mina föräldrar och att stöttas av dem. Så därför vill jag ge den biten till mina barn. Jag kör och finns till hands, både för att trösta och för att stå och göra vågen ihop med domaren vid prisutdelning. Annars skulle det vara tomt (dressyr kat. B)
Men DOM tävlingsfixar dagen innan och ser till att allt är med. DOM tar hand om pållarna på tävlingsplatsen till 90 %. Jag sköter mest klockan och har trevlig samvaro med andra ponnyföräldrar. (Lillfi och Bortkommen kan börja med ponnydressyr, jättetrevligt och inte lika slitsamt för nerverna)

haha!! Absolut, skulle passa mig och mina nerver ganska bra, för jag vågar knappt titta ibland på hopptävlingarna, för att jag tycker det är högt och läskigt . Men faktum är att dom ska nog satsa lite mer på dressyren i vår så förhoppningsvis så blir det tävling också, hon skulle göra sig mkt bra som dressyrponny också tycker jag... så vi kanske ses till våren nånstans, det vore skoj!!

Jag ser det faktiskt som en ynnest att få vara så delaktig i mina barns liv. De är på väg in i tonåren och tyvärr brukar den mesta tiden tillbringas med kompisar mm. Inte så mycket med mamma. Så jag tycker timmarna vi har i stallet är så jättemysiga och det bästa som finns är att rida en tur ut i skogen med sina barn bredvid sig på sina ponnier.

Jag delar din åsikt till punkt och pricka!! Och även din erfarenhet eftersom jag inte heller hade någon som backade upp mitt intresse som tonåring så vill jag kunna ge det till min dotter och jag njuter av varje stund som vi är tillsammans i stallet eller på tävling och jag är minst lika engagerad i våran snutteponny som hon...sen skadar det ju inte att jag är liten heller så jag rider henne ett par ggr i veckan, finslipar med dressyren....och det är bara såå kul att rida ponny tycker jag!!!

 

[Lillfi]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Håller med dig i det mesta! ponnytant som jag också är!

 

[Ponnytant]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Ser det. *vinkar*
Tyvärr är jag för stor för att rida på snutteponnysar - men dotterns fiiiiina dressyrare är en D-ponny som jag får lov att åka på ibland om jag lovar att inte bli ambitiös och försöka mig på något!
Men för att justera min inställning en aning - och ge vissa andra i den här tråden (delvis) rätt - varje gång man ger barnet ett gott råd eller hjälper till en extra gång (när det egentligen inte behövs) visar man samtidigt att man tycker att man själv gör det bättre och att barnet "inte kan".

Det är därför det är bra att inte vara "på" hela tiden. Även om det är SÅ KUL! Det inser jag nu - när dottern är bättre än mig i ALLT men ibland inte inser det riktigt.

 

[Lillfi]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Ser det. *vinkar*

vinkar tillbaks!

Tyvärr är jag för stor för att rida på snutteponnysar - men dotterns fiiiiina dressyrare är en D-ponny som jag får lov att åka på ibland om jag lovar att inte bli ambitiös och försöka mig på något!

hihi..ok, men våran är också en D-ponny, så sååå liten var jag inte, "snuttis" var mest menat för att hon e så söt, fux med bläs och så feminin och känslig...

Men för att justera min inställning en aning - och ge vissa andra i den här tråden (delvis) rätt - varje gång man ger barnet ett gott råd eller hjälper till en extra gång (när det egentligen inte behövs) visar man samtidigt att man tycker att man själv gör det bättre och att barnet "inte kan". Det är därför det är bra att inte vara "på" hela tiden.

Absolut, det passar jag mig för. Jag låter henne sköta allt med planeringen av sin ridning helt själv och med sin instruktör, för att insturera sin egen dotter är inte helt lätt, jag är inte så bra på att förklara heller så hon blir bara mer förvirrad. Hon går också banan själv på tävling och skulle mest tycka jag var ivägen om jag skulle följa med. Sen kan vi bolla ideer och frågor om just ridning vad gäller det tekniska, men ofta är det funderingar hon har som hon vill kolla med mig, hon har ju lärt sig på ridskola från början så det är kul att se att de faktiskt lärt sig en del där.

Även om det är SÅ KUL! Det inser jag nu - när dottern är bättre än mig i ALLT men ibland inte inser det riktigt.

Ja det är det som är så roligt också att se ekipaget utvecklas tillsammans, spec när det är ens egna barn så är det ju fantastiskt och se när de har fått en riktig ryttarkänsla. När vi köpte ponnyn (mars 2007) var hon tunn som en speta, idag är hon ett riktigt kralligt muskelpaket!

 

[Shudde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Men du, när vi var typ 14-15 vilket faktiskt inte var så länge sen . Så var det väl för sjutton samma sak. Det fanns precis lika många "bortskämda" ponnyungar då som nu, och precis lika många icke bortskämda.

Jag har så svårt för såna tankebanor, vad ska man göra med alla fina läromästare? Avliva? För ingen ska ju få ngt serverat.
För att inte tala om dessa hästintresserade föräldrar, ve och fasa, de måste absolut förbjudas att utäva sitt intresse tillsammans med sina barn.

Jag är snart 23, senast idag kom min mor och lämnade vår häst färdig och tog en jag hade hoppat när jag red i 2 grupper efter varandra.
(och nej, jag ser inte mig själv som en speciellt dålig människa, jag tycker jag har bra moral, trevliga vänner, en snart färdig universitetsutbildning, jag tjänar mina egna pengar och köper mina egna saker-inte knarkar jag heller!)

 

[Lillfi]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

jättekloka ord!
Jag har en vuxen son som tidigare utövat en helt annan sport och där fanns en hel drös bortskämda pojkar med riktiga curlingföräldrar som tvingade köpa dessa osålda bingolotter mm baka och fixa och hålla basarer, herregud, de vuxna gick ju på knäna... och inte blev de glade när pojkarna förolorade nån match, där kan man snacka om blodigt allvar, huh, så det finns nog i alla sporter men inte specifikt i hästsporten vad jag har märkt.

 

[terese]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

vinkar tillbaks!

Absolut, det passar jag mig för. Jag låter henne sköta allt med planeringen av sin ridning helt själv och med sin instruktör, för att insturera sin egen dotter är inte helt lätt, jag är inte så bra på att förklara heller så hon blir bara mer förvirrad. Hon går också banan själv på tävling och skulle mest tycka jag var ivägen om jag skulle följa med. Sen kan vi bolla ideer och frågor om just ridning vad gäller det tekniska, men ofta är det funderingar hon har som hon vill kolla med mig, hon har ju lärt sig på ridskola från början så det är kul att se att de faktiskt lärt sig en del där.

Annars kan det bli som här att dottern skriker på mig: -Kom ut och hjälp mig med skänkelvikningarna. NU!!!

Mamma får rycka in lite i den dagliga ridningen men annars är det tränaren som lär dem.

 

[Wiiee]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag fick min första ponny efter mkt tjatande till pappa.
Då hade jag tillbringat mina mesta tid hos grannarnas hästar. Det enda jag gjorde med dem var att skritta av dem någon gång ibland. Men jag var där i stort sett varje dag. & det var det som fick pappa att låta mig ha häst Jag fick min älskade lilla ponny & tävlade lite smått. Men aldrig att pappa överdrev med att hjälpa mig. Han körde & jag skötte hästen. Dock hjälpte han ju mig med ponnyn när jag gick banan men inte annars precis.

Fick min andra ponny så jag inte bodde med mina föräldrar, hon jag bodde hos mockade hos min häst varje dag(utan att jag bett om det) Men jag tog då ist & mockade hos hennes 2 hästar om inte hon kunde någon dag. Vi hjälptes åt med allt.

 

[Lillfi]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Annars kan det bli som här att dottern skriker på mig: -Kom ut och hjälp mig med skänkelvikningarna. NU!!!

Mamma får rycka in lite i den dagliga ridningen men annars är det tränaren som lär dem.

Jasså, Är det så hos er! Ja men det är ju perfekt om man kan rycka in lite då och då, det behövs ju säkerligen även om de tränar regelbundet för instruktör. Jag brukar alltid lyssna när min dotter rider lektion, dels för mitt eget nöjes skull men även för att kunna prata "samma språk" som just den instruktörn så det ej blir missförstånd. Själv har jag ridit och tävlat dressyr upp till msv (10 år sen men iaf), men att insturera så att det blir lättbegripligt är ju en hel vetenskap i sig.

 

[emsaan]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag tycker det går utför jag också...
I mitt stall så är det nästan ingen av de som är i ett år yngre än mig som mockar själv. De gör i ordning hästen (ytterst omotiverat, ser ut som de borstar i sirap. 5 tar på halsen.. och hästen är klar att ridas!
När en stackars ponny-mamma kommer hem med sina 2 ungar och 2 ponnyer går ungarna direkt in i huset, medan mamman lastar ur, fixar, ger mat och mockar. Dessutom får dessa i min ålder aldrig rida ut själv med sina kompisar. Mamman går/cyklar med varje dag de ska rida, även om de är flera som rider ut tillsammans.

Häromdagen där jag stod vid ridbanan och det är en tjej som ska provrida min häst kommer en hel karavan av ponnyer och ponnymammor in på ridbanan. Ungarna far runt på ridbanan hit och dit och mammorna står brevid mig och ropar oavbrutet saker som "mer högerskänkel!", "ha inte hästen så inåtställd!". Men det bästa var ju ändå när en ponny skenar ut från ridbanan ut på en äng som ligger bredvid och kör en bockserie på säkert 10 stora bocksprång. Då skriker mamman "sakta ner!" till ryttaren som febrilt försöker på stopp på hästen. Jag tycker då att det är rätt självklart
I mitt fall är det jag som bestämmer över mamma Vi delar häst, och jag är den som ger henne ridlektioner och bestämmer ev. foderändringar
Är det så stor skillnad på 16 åringar som rider ponny och storhäst?

 

[Lillfi]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

I mitt fall är det jag som bestämmer över mamma Vi delar häst, och jag är den som ger henne ridlektioner och bestämmer ev. foderändringar
Är det så stor skillnad på 16 åringar som rider ponny och storhäst?

Har man som du gått över till stor häst så har du antagligen ganska stor kunskap till skillnad om man tex börjat rida ponny sent i sitt liv. Vi har aldrig gått från b till c till d, utan vi köpte direkt en d-ponny eftersom tanken var att vi skulle kunna rida båda två och jag har hållit på med hästar så pass länge att ser mig som självklar huvudansvarig för tex foderstat. Vi både ger och tar tycker jag med respekt för varandras kunskaper och okunskaper...

 

[emsaan]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Har man som du gått över till stor häst så har du antagligen ganska stor kunskap till skillnad om man tex börjat rida ponny sent i sitt liv. Vi har aldrig gått från b till c till d, utan vi köpte direkt en d-ponny eftersom tanken var att vi skulle kunna rida båda två och jag har hållit på med hästar så pass länge att ser mig som självklar huvudansvarig för tex foderstat. Vi både ger och tar tycker jag med respekt för varandras kunskaper och okunskaper...

Så är det med mig och min mamma också, man diskuterar tillsammans och fattar beslut Fast då jag har mer hästkunskap brukar jag få det avgörade beslutet fast som den "lilla ängel" jag är lyssnar jag självklart på vad hon har att säga också
Fast jag har faktiskt alltid ridit storhäst.. Till och med när jag började rida. För jag har alltid varit jättelång!

 

[Nisse liten]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Hejsan.

Håller med dig helt och fullt.
Vi är en familj där den ena dottern tävlar, den andra äldre dottern tävlar inte pga sin häst.

I vårat fall är vi hela familjen på alla tävlingar som dottern är med på och alla hjälps åt med allt, vi ser det som en familjegrej och en trevlig utflykt när vi far i väg. Kan nog tro att många får den uppfattningen att vår yngsta dotter är otroligt "bortskämd" som får hjälp med allt. Men som du skrev så ser vi det som en familjegrej, och vår dotter tar aldrig vår hjälp för given och när tävlingen är äver tackar hon oss alla för hjälpen under dagen.

Att föräldrar hjälper sina barn, stöttar och uppmuntrar kan väl aldrig vara fel, och känner man inte personerna i fråga kan det vara lätt att missuppfatta situationen som man ser.

Otrevliga barn och ungdommar som skriker och ber sig illa åt är däremot tråkigt att se var det än förekommer.

Ha ett trevligt 2009 med många underbara stunder i stallet / Nisse