Ponnyföräldrar och ponnybarn

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Fast jag tycker det är många pappor på tävlingsplatserna numera. Vad gör de? Bevakar sin investering? Är den som har E-kort (vilket ofta krävs till dagens transporter)? Eller har de rent av börjat upptäcka hästsporten och tjusningen med att umgås med sina (oftast) döttrar?

Och vad det gäller curlingen är det nog som en del av er säger, att mammorna är de som älskar tävlingarna. Vi i min generation (f 60) var inte så många som hade möjlighet att ha häst och att åka runt och tävla, men våra barn ska banne mej få möjligheten!!!

Kan väl hålla med om att det står många fina ekipage på tävlingar , men det är mammor som är väldigt dominerande i antal.
Varför skulle inte pappor trivas att umgås med sina döttrar, många gånger fungerar far o dotter mycket bättre än mor o dotter.

 

[Leteng]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag vet precis vad du menar. Jag tillhörde dem som inte fick någon foderhäst utan "fick" rida en dag i veckan på ridskolan. Jag tyckte också att mina föräldrar var "snåla" men nu i vuxen ålder förstår jag hur mycket de fick jobba för att ge mig den lektionen. Det var mycket pengar för vår familj.

 

[Litenvit]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Det finns två sidor på detta: den ena är att det självklart är annorlunda idag. Begreppet "Curlingföräldrar" som sopar bort att svårigheter framför sina barn har ju inte kommit till utan anledning.

Men när det gäller hästar så måste vi även ta i beräkning att vi som är föräldrar idag och haft ett hästintresse som följt oss hela vägen, kanske inte hade hästintresserade föräldrar när vi var små. När jag var liten så skjutsade mina föräldrar mig till ridlektionen på sin höjd. De vare sig hade intresse eller kunskap om hästar.
När jag kör mina barn och ponny till tävlingsplatsen så har de en mamma som själv ridit och tävlat sedan hon var liten. Jag "kan" ju hästar och kan därmed hjälpa till på ett helt annat sätt än mina föräldrar gjorde.

Nu har jag ju även äldre barn men när de följer med på mina egna tävlingar så förutsätter jag att jag får samma hjälp som jag ger dem, d v s att de hjälper till att sadla på och av, borsta hästen etc. Vi räknar oss helt enkelt som ett team.

Så visst finns det föräldrar som klemar bort sina barn eller låter sig hunsas av sina bortskämda barn, men det måste inte vara så när man ser föräldrar som tar hand om ponnyn på tävlingsplatsen.

 

[Litenvit]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Kan väl hålla med om att det står många fina ekipage på tävlingar , men det är mammor som är väldigt dominerande i antal.
Varför skulle inte pappor trivas att umgås med sina döttrar, många gånger fungerar far o dotter mycket bättre än mor o dotter.

Håller med.
De gånger jag varit som mest nervös när ungarna ska tävla så har deras pappa åkt med dom istället, han är lugnare...

 

[Boop]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Fast jag tycker det är många pappor på tävlingsplatserna numera. Vad gör de? Bevakar sin investering? Är den som har E-kort (vilket ofta krävs till dagens transporter)? Eller har de rent av börjat upptäcka hästsporten och tjusningen med att umgås med sina (oftast) döttrar?

Och vad det gäller curlingen är det nog som en del av er säger, att mammorna är de som älskar tävlingarna. Vi i min generation (f 60) var inte så många som hade möjlighet att ha häst och att åka runt och tävla, men våra barn ska banne mej få möjligheten!!!

Så sa min pappa också. Jag och min syster har visserligen fått betala våra ponnyer själva, men han har ställt upp och skjutsat till träningar och tävlingar. Han ville att vi skulle ha möjlighet att hålla på md vårat stora intresse, något han aldrig fick möjlighet till. Det är jag otroligt tacksam för idag.
På grund av att han la en hel del tid (och pengar) på oss så blev han ju tvungen att stå tillbaka själv med sina egna intressen, det har man ju insett i vuxen ålder. Så, jag och min syster gav honom en resa i födelsedagspresent ett år, eftersom resor och att se nya platser är hans storsta intresse.

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Det finns två sidor på detta: den ena är att det självklart är annorlunda idag. Begreppet "Curlingföräldrar" som sopar bort att svårigheter framför sina barn har ju inte kommit till utan anledning.

Men när det gäller hästar så måste vi även ta i beräkning att vi som är föräldrar idag och haft ett hästintresse som följt oss hela vägen, kanske inte hade hästintresserade föräldrar när vi var små. När jag var liten så skjutsade mina föräldrar mig till ridlektionen på sin höjd. De vare sig hade intresse eller kunskap om hästar.
När jag kör mina barn och ponny till tävlingsplatsen så har de en mamma som själv ridit och tävlat sedan hon var liten. Jag "kan" ju hästar och kan därmed hjälpa till på ett helt annat sätt än mina föräldrar gjorde.

Nu har jag ju även äldre barn men när de följer med på mina egna tävlingar så förutsätter jag att jag får samma hjälp som jag ger dem, d v s att de hjälper till att sadla på och av, borsta hästen etc. Vi räknar oss helt enkelt som ett team.

Så visst finns det föräldrar som klemar bort sina barn eller låter sig hunsas av sina bortskämda barn, men det måste inte vara så när man ser föräldrar som tar hand om ponnyn på tävlingsplatsen.

Det har du rätt i vi är ju inne i ett generationsskifte det har jag inte tänkt på. Hur vanligt var det med hästsport på 1930-40 ,50 talet för medelsvensson ? Knappast inget ! Utan där gick gårdens hästar i skogen istället. Så därför kan väl dagens föräldrar (inte alla) som gick på ridskolan hjälpa till lite extra då de vet vad det handlar om ..... alldeles rätt ! Bara man vet gränsen så att inte ungen tar det för givet, låt barnen försöka själv men stötta dem.

Sen måste jag få tillägga att jag myser när jag läser att Du o Dina lite större barn som följer med på Dina tävlingar har ett samarbete, icke mig förunnat

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Så sa min pappa också. Jag och min syster har visserligen fått betala våra ponnyer själva, men han har ställt upp och skjutsat till träningar och tävlingar. Han ville att vi skulle ha möjlighet att hålla på md vårat stora intresse, något han aldrig fick möjlighet till. Det är jag otroligt tacksam för idag.
På grund av att han la en hel del tid (och pengar) på oss så blev han ju tvungen att stå tillbaka själv med sina egna intressen, det har man ju insett i vuxen ålder. Så, jag och min syster gav honom en resa i födelsedagspresent ett år, eftersom resor och att se nya platser är hans storsta intresse.

Betala era ponnyer själva ? Duktigt ! Undrar vart ni fick pengarnar ifrån ?
Sen måste jag hedra Dig o Din syster som har förstått vad uppoffringen från eran pappas sida handlar om. Nu menar jag inte att alla ska springa iväg o köpa en resa eller så, utan bara få höra de orden är guld värt. Undrar om Din pappa var ensam man ute på tävlingsplatsen på den tiden ?

 

[cewe]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

*kl*
Nu har vi ju inte egen häst utan dottern har tävlat klubbtävlingar och några enstaka lokala som varit i klubben regi.

Jag började rätt tidigt i dotterns "tävlingskarriär" på klubbtävlingarna göra mig oanträffbar, när jag upptäckte att min vimsa hade problem med att fixa saker själv utan räknade med att jag skulle hålla reda på utrustning, framridning och starttider mm
Men hon lärde sig av misstagen och är idag jätteduktig fixa tävlingarna själv.
Däremot ser jag massa andra ungar i stallet som saknar noll-koll på klubbtävlingarna för att mammorna (i flesta fall är det mammor) fjantar runt och fixar allt.
Det är synd för klubbtävlingar är ett bra ställa lära sig.

Kunde inte låta bli sist ge ett litet påpekande till en av våra privatjuniorer sist, som inte hade en aaaaaaning om hur hon skulle visa fram vaccinationsintyget "för det gör aaaaaalltid pappa åt mig"
-bra, svarade jag , då är det på tiden du lär dig.
Just för jag vet hur äckligt bortklemad den tjejen är, retade det mig till mitt värsta, tyvärr

 

[stjarnfrugt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

*kl*
Nu har vi ju inte egen häst utan dottern har tävlat klubbtävlingar och några enstaka lokala som varit i klubben regi.

Jag började rätt tidigt i dotterns "tävlingskarriär" på klubbtävlingarna göra mig oanträffbar, när jag upptäckte att min vimsa hade problem med att fixa saker själv utan räknade med att jag skulle hålla reda på utrustning, framridning och starttider mm
Men hon lärde sig av misstagen och är idag jätteduktig fixa tävlingarna själv.
Däremot ser jag massa andra ungar i stallet som saknar noll-koll på klubbtävlingarna för att mammorna (i flesta fall är det mammor) fjantar runt och fixar allt.
Det är synd för klubbtävlingar är ett bra ställa lära sig.

Kunde inte låta bli sist ge ett litet påpekande till en av våra privatjuniorer sist, som inte hade en aaaaaaning om hur hon skulle visa fram vaccinationsintyget "för det gör aaaaaalltid pappa åt mig"
-bra, svarade jag , då är det på tiden du lär dig.
Just för jag vet hur äckligt bortklemad den tjejen är, retade det mig till mitt värsta, tyvärr

Du förtjänar också några
Jag älskar denna inställning hos vuxna och föräldrar. Det är precis vad ungarna behöver.

Detta är inte hästrelaterat (eftersom ingen annan än jag är hästintresserad i familjen) men dock samma princip:
Jag har en syster som är 4 år äldre än mig. Våra föräldrar har verkligen gjort sitt yttersta för att vi ska klara oss bra och att det ska gå väl för oss i livet. Detta har de sett till att hjälpa oss med just på det sättet att vi fått sopa upp efter oss själva. Ibland har de låtit bli att hjälpa till när de sett saker gå åt fel håll, just för att vi själva ska lära oss att tänka efter före. Vi har fått lösa våra uppkomna situationer själva. Självklart har de hjälpt oss med mkt, men inte så att vi sluppit lära oss att leva.

Det motsatta har jag sett på en av mina vänner. Hon bodde hemma till 22 års ålder och det enda hon lärt sig om att klara sig var att städa sitt eget rum. Hon kunde inte laga mat, tvätta eller använda en diskmaskin. Då hon haft problem har hennes föräldrar löst dem åt henne, med påföljden att allt som gått snett skylts på att mamma och pappa inte gjort nog mkt för henne. Hennes pappa körde tex en gång 20 mil för att hämta ett paket med skor hon beställt från en butik, när han kom hem var det fel färg och hon blev totalt vansinnig och grinade och skrek varpå pappan ett par dagar senare körde tillbaka och bytte...
När hon flyttade vid 22 års ålder ringde hon mig och grinade en eller två ggr i veckan för att det var så jobbigt att hålla reda på allt hon aldrig tidigare fått lära sig - betala räkningar, handla, laga mat, tvätta och samtidigt orka plugga... Som sagt. Det är att göra sina barn en otjänst.

 

[Punkity]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Har precis som du sett detta fenomen mången gång och tycker det är lite skrämmande. Klart det är bra att föräldrarna är involverade och intresserade, men någonstans måste man lära sig eget ansvar. I min familj är jag den enda spm pysslar med hästar och har därför inte kunnat få så mycket hjälp hemifrån. Pappa har vänligt kört transporten fram och tillbaka och filmat ritten. Mamma har snällt skjutsat till stallet tidigt på morgonen när jag skulle åka och gick med ifall något skulle hända, men nära hästarna gick hon inte. Men de gjorde så gott de kunde vilket jag är sååå tacksam för. I övrigt har jag skött det själv och med hjälp av mina kompisar. (Kanske ska tillägga att jag bara tävlade ridskoleponny).

 

[stjarnfrugt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag vet precis vad du menar. Jag tillhörde dem som inte fick någon foderhäst utan "fick" rida en dag i veckan på ridskolan. Jag tyckte också att mina föräldrar var "snåla" men nu i vuxen ålder förstår jag hur mycket de fick jobba för att ge mig den lektionen. Det var mycket pengar för vår familj.

Precis.
För min del var min närmaste referens min bästa väninna vars föräldrar hade pengar som Krösus Sork. Självklart kallade jag mina föräldrar snåla och det ena med det andra, när jag jämförde mig med en tjej som vid 12 års ålder fick en tävlingsponny med meriter upp till MSV och åkte och tränade/tävlade för jämnan. Det var viss skillnad mot ett outbildat kbl utan papper, som jag kämpade med dagligen utan att ens få åka med och träna någon gång ibland...
Jag skäms som sagt över detta idag, att öht få ha en häst är få förunnat. Och jag var nog ganska gnällig och otacksam

Har fö skrivit en längre romanvariant av detta i tråden "Att lyckas i ridsporten utan pengar" som ni kanske läst...

 

[stjarnfrugt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Sen måste jag få tillägga att jag myser när jag läser att Du o Dina lite större barn som följer med på Dina tävlingar har ett samarbete, icke mig förunnat

Du kan få adoptera mig Jag är visserligen ingen ponnytjej men jag saknar att åka på tävlingar och hjälpa till

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Du kan få adoptera mig Jag är visserligen ingen ponnytjej men jag saknar att åka på tävlingar och hjälpa till

När ska vi skriva papper För Du anar inte hur tråkigt det är att vara själv alla andrar har någon med sig (känns så) . Men man har lärt känna en massa nytt folk o sedan har man ju blivit duktig på att planera.

 

[Boop]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Betala era ponnyer själva ? Duktigt ! Undrar vart ni fick pengarnar ifrån ?
Sen måste jag hedra Dig o Din syster som har förstått vad uppoffringen från eran pappas sida handlar om. Nu menar jag inte att alla ska springa iväg o köpa en resa eller så, utan bara få höra de orden är guld värt. Undrar om Din pappa var ensam man ute på tävlingsplatsen på den tiden ?

Vi sparade duktigt vår veckopeng/månadspeng från tidig ålder, eftersom vi snabbt blev varse att om vi någon gång skulle få någon häst så skulle vi bli tvugna att betala den själv. Vi sparade alla jul- och födelsedagspengar och började jobba tidigt. Från början var det simpla saker som att kratta löv, klippa gräs, rensa rabatter osv åt olika grannar. (Hemma har vi aldrig fått betalt - i pengar, för att hjälpa till.) Så till slut kunnde vi med gemensamma pengar köpa en ponny tillsammans. En, i princip outbildad sexåring som vi tränade och tävlade i två år. När vi sålde den hade vi tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa en ponny till oss var. Nu är det här många år sedan, priserna var lite annorlunda då.
Nu som förälder inser jag hur mycket han ställde upp och hur mycket han stod tillbaka själv. Det kan inte en resa betala tillbaka, det kan nog inget göra. Men det var ett sätt för oss att via att vi uppskattar stödet som vi fick.
Han var faktiskt inte helt ensam. En klubbkompis pappa var ofta med på tävlingar då kompisens mamma ofta jobbade helger. Så det var två pappor och en hel drös mammor. Jag tror att dom uppskattade varandras sällskap en hel del. Dom hjälptes åt och umgicks väldigt mycket, om än bara på tävlingar.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

När ska vi skriva papper För Du anar inte hur tråkigt det är att vara själv alla andrar har någon med sig (känns så) . Men man har lärt känna en massa nytt folk o sedan har man ju blivit duktig på att planera.

Kan förstå det. Eftersom jag aldrig tävlat desto mer själv, bara varit medhjälpare, så har ju sjävla tävlingslivet bestått av samvaron och att dela intresset. Det har ju varit hela nöjet för min del eftersom jag aldrig ridit. Synd att du bor i Skåne, annars hade du kunnat få en hästskötare iaf då det nog inte går att adoptera vuxna ^^

 

[Lillfi]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Du kan få adoptera mig Jag är visserligen ingen ponnytjej men jag saknar att åka på tävlingar och hjälpa till

Nej, jag vill adoptera dig!!!
Jag o dottern åker ut i vår på ponnyhoppning när säsongen drar igång ivår, och man behöver verkligen en extra hand ibland! Och jag lovar att du kommer bli behandlad som en drottning och ingen slav!!
Däremot känner jag inte alls igen mig i ponnymammarollen som The_Connemara beskriver. Trots att jag är gammal tävlingsryttare själv, (dressyr visserligen) så lägger jag mig inte i min dotters framridning, det sköter hon bäst själv, utan jag är den som håller, medans hon sadlar och det skulle aldrig falla mig in att skritta av ponnyn!!
Jag har heller aldrig sett någon mamma som gjort så. Jag träffar ofta bekanta andra ponnymammor och jag tycker inte alls att någon av dessa passar in i beskrivningen, dessutom är vi ofta fler från samma stall och jag känner ingen curlingmamma där heller. Jag tycker tjejerna sköter det mesta själv och är tacksamma för den hjälp dom trots allt får av sina föräldrar. Tycker ofta man ser pappor också, visserligen i minoritet men de finns gott om dom ändå, en del från vårt stall har bara sina pappor med sig tex.

 

[pompa04]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Dom har föräldrarna /barnen fanns 2003/2005 när min dotter var som mest tävlingsaktiv med sin b-ponny. Dottern tränade /tävlade då ihop med ett gäng tjejer varav två utmärkte sig genom sina föräldrar. Den ena svor o skrek kastad tyglarna till mamman o sa "kör hem hästjäveln" när det inte gick bra vilket mamman så snällt gjorde- tränarreaktion noll. Utvecklingen i den här tjejens fall blev inte bara en ny ponny utan fyra nya ponnier för så fort det inte gick bra så var det ju fel på ponnyn som genast såldes. Den andra flickan led jag med, om jag ska vara ärlig, mamman som en hök störandes varenda lektion (o tävling med för den delen)varenda träning ställde sig kärringen (förlåt) o bara babblade om sin unge o deras ponny tills hon slutligen blev utslängd av en tränare som inte tog att mamman störde o la sig i undervisningen. Många gånger grät tjejen och bad att få slippa men mamman puschade på o lät flickan veta att hon var en vekling. Att den här tjejen inte rider längre behöver väl knappast påtalas. (Den första tjejen rider dock o tävlar i div 1) Själv har jag försökt att anpassa mig till vad som är rimligt för barnets ålder o kunskapsnivå. Har jag lagt mig i för mycket (jo det har hänt) så har jag genast fått veta det. (jag är expert på att vråla been ! på p&j )Någonting har absolut hänt inom ponnysporten men i mina ögon är det nästan hemskare att vissa barn verkar ha fått på sin lott att uppfylla mammas (el pappas) ponnytävlardrömmar. Det är så allvarligt redan på klubbnivå att man kan tro att det handlar om OS.

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Nej, jag vill adoptera dig!!!
Jag o dottern åker ut i vår på ponnyhoppning när säsongen drar igång ivår, och man behöver verkligen en extra hand ibland! Och jag lovar att du kommer bli behandlad som en drottning och ingen slav!!
Däremot känner jag inte alls igen mig i ponnymammarollen som The_Connemara beskriver. Trots att jag är gammal tävlingsryttare själv, (dressyr visserligen) så lägger jag mig inte i min dotters framridning, det sköter hon bäst själv, utan jag är den som håller, medans hon sadlar och det skulle aldrig falla mig in att skritta av ponnyn!!
Jag har heller aldrig sett någon mamma som gjort så. Jag träffar ofta bekanta andra ponnymammor och jag tycker inte alls att någon av dessa passar in i beskrivningen, dessutom är vi ofta fler från samma stall och jag känner ingen curlingmamma där heller. Jag tycker tjejerna sköter det mesta själv och är tacksamma för den hjälp dom trots allt får av sina föräldrar. Tycker ofta man ser pappor också, visserligen i minoritet men de finns gott om dom ändå, en del från vårt stall har bara sina pappor med sig tex.

Vilken härlig plats du har hittat i sverige som slipper att uppleva det vi andrar upplever. Duktiga tjejer som fixar allt själv. Kanske det är eran sammanhållning i stallet som gör detta. Men här i skåne ser det faktiskt ut så inte generellt men det händer , inte helt ovanligt man ser en mamma gå runt med ponnyn o.s.v

 

[Lillfi]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Vilken härlig plats du har hittat i sverige som slipper att uppleva det vi andrar upplever. Duktiga tjejer som fixar allt själv. Kanske det är eran sammanhållning i stallet som gör detta. Men här i skåne ser det faktiskt ut så inte generellt men det händer , inte helt ovanligt man ser en mamma gå runt med ponnyn o.s.v

ja, det måste jag ha gjort!! vi håller till i sthlmsområdet!
Fast ibland så går jag också runt med ponnyn, så min dotter ska kunna få i sig lite lunch, om vi inte lastar in emellan förstås, eller om hon ska snabbkolla banan tex...

 

[stjarnfrugt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Nej, jag vill adoptera dig!!!
Jag o dottern åker ut i vår på ponnyhoppning när säsongen drar igång ivår, och man behöver verkligen en extra hand ibland! Och jag lovar att du kommer bli behandlad som en drottning och ingen slav!!

Oj, här var man tydligen hårdvaluta Det har jag nog aldrig varit med om