Ponnyföräldrar och ponnybarn

[Winx]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

kan bara svara för mig själv, men för mig är det exakt så som du beskriver hur det var för dig som "ponnyunge"
Jag har min första egna ponny och inga hästkunniga föräldrar, så det är jag som planerar å sköter allt, de bara håller honom när det behövs.
Är ändå evigt tacksam till mina föräldrasr som ställer upp och kör

 

[Shudde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag har häst och är intresserad, men jag har varken tid eller råd att prioritera honom före allt annat. Inte det intresset heller.
Ibland har jag med min mamma när jag har varit iväg med våran häst, ibland har jag det inte. Det handlar inte om att vara bortskämd utan om att min mamma är INTRESSERAD och ENGAGERAD i hästen, precis som jag är.

Jag har lite svårt att förstå vart man vill komma i den här tråden? Har man föräldrar som är villiga och engagerade och ffa har råd att ställa upp, så är väl det bara bra?

Jag åker också själv och tränar och tävlar och har gjort det sen jag red ponny, men det hindrar inte att det känns både säkrare och går snabbare om man är 2. Jag skulle inte vilja vara själv i en nödsituation med häst i transport, dock har jag inga problem att ens åka själv på flerdagars om ingen kan följa med. (på den tiden det var aktuellt ).

Sen ser ni ju bara en del av ungarnas liv, tex var jag rätt curlad när det kom till hästarna, men till fotbollsträningar och matcher fick jag ta mig själv, fixa skjuts, cykla eller åka buss. Det var en prioritering som mina föräldrar gjorde och som jag tyckte var helt ok. Jag tror heller inte mina föräldrar varit och tittat på en enda match under min "karriär" och då har jag ändå spelat fotboll på en betydligt högre nivå än jag tävlat på.

Jag tycker nästan det luktar lite avundsjuka, visst finns det de som köper framgång, jag har många i min närhet på hög nivå som byter hästar som andra byter underkläder, men jag har oxå sett på nära håll ungar som även nuförtiden kämpar sig fram på andras hästar och ponnyer och ändå når samma resultat.

Både pengar och kärlek är en klar tillgång, det tråkiga är att man inte får göra av med nåt av det utan att det luktar illa för folk..

 

[Ponnytant]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Morr. Idag är jag snarstucken och lägger mot min vana in en kommentar utan att ha läst igenom tråden ordentligt. Jag är ponnymamma och är trött dessa trådar som kommer upp ideligen.

Samtliga går ut på att "dagens skitungar är bortskämda och okunniga och föräldrarna curlar/"köper resultat via dyra ponnyer"/kräver för mycket - m.m, m.m.

I nästa mening kommer: "annat var det på min tid - JAG fick minsann.....".

Jag håller inte med om den bilden. Det finns "sådana djur" och jag har också mött dem - men DE FLESTA är inte sådana.

NU ska jag läsa igenom tråden.......... Kanske har jag fått den om bakhoven?
Förresten - på MIN tid skulle man ha varit VÄLDIGT tacksam om man fått tävla över huvud taget för det FANNS inte många tävlingar. Och så bodde vi i en låda på motorvägen (ni som sett Monty Python förstår.........)

 

[Ponnytant]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Åh! Ditt inlägg var det första jag läste när jag postat mitt "sura". Balsam för själen! Din mamma ska vara STOLT och jag skulle vilja krama dig!

 

[Leteng]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Du har väldigt rätt. Att ta hand om en häst är inte samma sak som att spela fotboll. Min dotter fick sin första ponny när hon var 6 år. Varför? Jo för jag ville att hon skulle ha häst och naturligtvis ville hon själv. (När man är 6 år vill man allt.) Men inte kan jag begära att en 6-åring ska klara allt själv! Och jag var väldigt medveten om vad jag gav mig in på när dottern fick ponnyn. Huvudansvaret måste ligga på mig. Likaså vill ibland ett barn eller ungdom göra något annat trots att de tycker att hästen är det roligaste som finns. En tonåring vill ut med sina kompisar, ha pojkvän etc. Om man då som förälder sätter sig i soffan en fredagskväll och säger "du ska ge hästen mat så du kan inte åka på festen - för JAG sköter inte din häst", ja, så tror jag inte många ungdomar vill fortsätta med hästen. Om det är att curla sina barn/ungdomar så att de kan ha sin häst OCH samtidigt ha ett liv utanför hästvärlden, ja, då gör jag det med glädje. Så länge jag ändå känner att ungdomen sätter hästen i första rummet. T ex en lördagsmorgon hör jag dotterns väckarklocka typ 8.00. När jag går upp så säger hon att "jag ska med mina kompisar idag så jag rider nu på morgonen och du kan ge eftermiddagsmat?" Visst har hon tagit sitt ansvar då?
En annan sida av curlingen är rent egoistiskt av oss föräldrar, nämligen att vi har koll på våra ungar. Vi gör det möjligt att ha ett uppslukande intresse, vilket gör att de förhopningsvis inte råkar ut för dåligheter. Det kostar oss tid kraft och pengar men vi tror att det är väl investerade krafter i framtiden för våra barn. Dessutom har vi fått förmånen att vara med våra barn många, många timmar under deras uppväxt. Så mycket vi har diskuterat om livet i stort medan vi mockar, borstar lera och är ute och promenerar med hästarna är ovärderligt för oss som föräldrar! Mer curling till barnen, men lär dem respekt för människor, djur, saker och pengar så blir det nog bra!!!

 

[stjarnfrugt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag förstår ditt resonemang och håller med dig. Men jag tycker att det är skillnad på en sexåring och på en tonåring 10 år senare.
Att ge och ta ibland är en sak, som att du tex fodrar när ditt barn ska på fest. Det är väl inte att curla? Att curla för mig är att ens barn styr hela tillvaron och att föräldrarna lyder minsta fingervisning. Att föräldrarna alltid sopar framför barnen så att ingenting ska stå i vägen för barnets vilja. Det kan väl ändå inte kännas sunt?

Lite OT:

Jag är medryttare till en ponny vars ägare är intresserad av allt annat än att vara i stallet. Hon säger hela tiden att hon hellre skulle vilja göra ditten och datten och att "man måste ju ha ett liv". Jag säger åt henne att det är förståeligt om man i hennes ålder vill göra annat än att låta all tid och pengar gå till hästen, men att man inte riktigt kan ha båda (speciellt om man bara har pengar till det ena). Antingen gör man avkall på resten av livet eller så gör man sig av med hästen. Att ha häst är också ett liv. Man kan inte få allt, när ska folk lära sig det om andra ser till att de kan göra saker trots att det egentligen är andra som gör dem åt dem?
Denna vecka har jag tex haft hästen 6 av 7 dagar. Då blir man lite besviken då den enda dagen som ägaren var tvungen att ta hand om sin egen häst, fick hästen bara gå ut och skritta i grimma i 15 min trots att matte visste att hästen haft skrittdag dagen innan. Hon skyller på att hon inte har tid, men i min värld är det inte mkt begärt att man den ENDA dagen man är "tvungen" att sköta sin häst TAR sig den tiden hästen behöver. Hon har inte mindre tid än andra, däremot tycker hon att det är viktigare att hänga med vänner osv. För det har hon ju minsann tid med, så hon jobbar ju knappast dygnet runt. Så det är inte tid som är bristen utan intresset.

Jag tycker inte att det är ett brott att vara mer intreserad av vänner och fester än att vara i stallet. Men jag tycker att man ska lära sig att ta ansvar för sina prioriteringar. Det lär man sig inte så länge nån annan löser problemen som uppstår då man själv inte är beredd att ta tag i dem.
Jag känner mig i detta fall inte som en medryttare, jag känner mig som den som har det högsta ansvaret för någon annans häst och det beror endast på att vederbörande inte är intresserad av att ha det. Jag har pratat med henne om detta flera gånger och hon förstår, men hon har ju ingen anledning att engagera sig mer så länge någon annan gör det åt henne... Hon har även sagt att hon inte vill sälja hästen för att hennes mamma vill att hon har den kvar. Men det är varken tjejen eller hennes mamma som sköter om den större delen av tiden. Mamman "har ju också ett liv" så att säga, inte har hon ju tid och lust att hänga i stallet mer än någon helg då det är fint väder. Så vart tror ni att dottern har lärt sig att lämpa över ansvaret på andra?

 

[Chessie_95]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

När jag åker på tävlingar är oftast både mamma och pappa med !! När vi kommer dit öppnar jag framdörren så att ponnyn får titta ut, sedan går mamma och jag och anmäler, efter det går jag banan (ibland går mamma med bara för att veta hur banan går)! Vi brukar titta på några ekipage innan vi gör i ordning ponnyn (detta beror dock på hur många starter det är)!!! Jag går in och tränsar min ponny, mamma eller pappa öppnar bak luckan, jag lastar ut. Mamma/pappa håller ponnyn medan jag sätter på ponnyn utrustningen!!! När jag tar på mig min utrustning brukar pappa leda runt min ponny och mamma pratar med mig eller gör i ordning transporten (mockar ur). När jag hoppar fram är mamma med, hon kan ge mig råd, höja och sänka. När jag går ut för att vänta på min tur, "pratar" pappa med mig, säger roliga saker som får mig att slappna av . Jag behöver aldrig känna någon press från mina föräldrar, om jag känner press är det från mig själv !! Dom säger alltid, gör så gott du kan, mer kan du inte göra!!! Tänk på det som tränaren säger!!! Efteråt gör vi samma som innan. Jag är så glad över att mina föräldrar engagerar sig så mycket i det jag verkligen älskar att göra!!! Mina föräldrar är bäst !!!!!

 

[Leteng]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag tror vi är helt överens i vårt resonemang. "Din" hästägare tycker jag inte tar något som helst ansvar för sin häst och jag hade som förälder aldrig accepterat det. Det är väl här curlingen tar slut för mig. Vill man ha ett djur, vad det än är, så måste det gå i första hand. Det är tur för hästen som har dig och jag förstår din frustration över situationen. Vi är lite tillbaka till utgångsläget - varför har man något som man egentligen inte tycker är roligt? Varför inte göra sig av med hästen och slippa det jobbet? Jag kan inte fatta det

 

[fluffig]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

För Du anar inte hur tråkigt det är att vara själv alla andrar har någon med sig (känns så) . Men man har lärt känna en massa nytt folk o sedan har man ju blivit duktig på att planera.

Jag har samma problem och åker ofta iväg på tävlingar själv.Ibland kan jag låna med mig en helt hästokunnig, men snäll exman eller någon kompis, men jag planerar alltid för att vara ensam på tävlingen.

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag tror vi är helt överens i vårt resonemang. "Din" hästägare tycker jag inte tar något som helst ansvar för sin häst och jag hade som förälder aldrig accepterat det. Det är väl här curlingen tar slut för mig. Vill man ha ett djur, vad det än är, så måste det gå i första hand. Det är tur för hästen som har dig och jag förstår din frustration över situationen. Vi är lite tillbaka till utgångsläget - varför har man något som man egentligen inte tycker är roligt? Varför inte göra sig av med hästen och slippa det jobbet? Jag kan inte fatta det

tydligare än så här kan det inte uttryckas
ponnyn eller hästen är ju ingen cykel eller moppe, man kan inte bara sätta in den i garaget o sen ta ut den när man känner för den igen. Utan det är ett "sätt att leva" . Men som någon skrev här så kan man visst ställa upp på att kvällsfodra eller ta in på kvällen om tonåringen ska på fest , men det var nog inte det som var meningen i det hela utan det var de ungar som styrde o ställde o.s.v tog allt för givet. Samtidigt ska sägas att det finns många många underbara ponnybarn.

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag har samma problem och åker ofta iväg på tävlingar själv.Ibland kan jag låna med mig en helt hästokunnig, men snäll exman eller någon kompis, men jag planerar alltid för att vara ensam på tävlingen.

Då vet du hur det är att stå ensam o hålla koll på starter rida fram innan ställa in hästen för att sedan man gått banan ta ut den o gå direkt in på framhoppningen för att starta som typ nr 2 , snacka om stressigt puh !
Har tyvärr inte så många att fråga o sedan drar jag mig för att fråga för hur det än är så tar det ju rät mycket tid.

 

[terese]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Delvis KL

Det finns nog alla varianter av ponnyföräldrar. Eller gå och ställ er vid en fotbollsmatch för småknattar. Jag har gjort det en gång och aldrig haft så kul åt föräldrar. Så löjligt i mina ögon.

Men jag själv hade inte föräldrar som ställde upp på mitt hästeri utan har fått skött det på egen hand. Skulle jag tävla som liten så fick jag lifta med andra och sköta mig själv på tävlingarna. Självklart saknade jag att dela både motgångar och framgångar med någon av mina föräldrar och att stöttas av dem. Så därför vill jag ge den biten till mina barn. Jag kör och finns till hands, både för att trösta och för att stå och göra vågen ihop med domaren vid prisutdelning. Annars skulle det vara tomt (dressyr kat. B)
Men DOM tävlingsfixar dagen innan och ser till att allt är med. DOM tar hand om pållarna på tävlingsplatsen till 90 %. Jag sköter mest klockan och har trevlig samvaro med andra ponnyföräldrar. (Lillfi och Bortkommen kan börja med ponnydressyr, jättetrevligt och inte lika slitsamt för nerverna)

Jag ser det faktiskt som en ynnest att få vara så delaktig i mina barns liv. De är på väg in i tonåren och tyvärr brukar den mesta tiden tillbringas med kompisar mm. Inte så mycket med mamma. Så jag tycker timmarna vi har i stallet är så jättemysiga och det bästa som finns är att rida en tur ut i skogen med sina barn bredvid sig på sina ponnier.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag tror vi är helt överens i vårt resonemang. "Din" hästägare tycker jag inte tar något som helst ansvar för sin häst och jag hade som förälder aldrig accepterat det. Det är väl här curlingen tar slut för mig. Vill man ha ett djur, vad det än är, så måste det gå i första hand. Det är tur för hästen som har dig och jag förstår din frustration över situationen. Vi är lite tillbaka till utgångsläget - varför har man något som man egentligen inte tycker är roligt? Varför inte göra sig av med hästen och slippa det jobbet? Jag kan inte fatta det

Idag rök vi ihop litegranna ang hästen, ägaren och jag. Jag blev fruktansvärt irriterad och är det fortfarande, så jag ska eg inte skriva mer om det förrän jag lugnat ner mig. Risken finns att jag ångrar mina ord
Intressant blir dock att se om detta leder till att jag i förlängningen slutar som medryttare eller om det lägger sig. Jag vet inte just nu ärligt talat. Så vem vet - kanske har hästen snart ingen tur att ha en ansvartagande person i sin omgivning

 

[stjarnfrugt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

(Lillfi och Bortkommen kan börja med ponnydressyr, jättetrevligt och inte lika slitsamt för nerverna)

Gärna, har du ett ekipage att låna ut? Man är ju själv lite överårig (speciellt för b-ponny) så att säga...

 

[manhattan_2006]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Nu har jag inte läst alla inlägg i tråden, men det räcker med första sidan för att vilja skriva något!

till TS. Jättebra tråd!
Precis så här tycker jag också. Man ser mycket av detta på tävlingarna, tyvärr. Jag är 19 och sköter allt själv, det finns de som är 20+ som har mamma med som ska serva hela tiden.

Jag har alltid fått ta hand om min häst själv både hemma och på tävling. Det enda mamma gör är att kolla så hagen är hel på tävlingsplatsen (när hon ändå rastar hunden) och hålla lite koll på när jag ska in, eftersom hon håller sig vid banan oftast och jag värmer upp, så blir det naturligt
Men annars får jag binda upp hästen, sadla, sadla av, täcka, ge mat och vatten, borsta osv helt själv. Jag packar allt själv, för det är bara jag själv som vet vad som ska med, mamma vet inte allt om det. När vi kommer hem är det jag som fixar hästen och packar upp allt, mockar och backar rätt transporten efteråt osv.

Jag är ensam i mitt stall med mina två isisar, så det är bara jag som vet hur allt ska vara, och då fixar jag det också.

Jag åker alltid på träningar helt själv, ingen medhjälpare där inte. Andra som är med och tränar är helt förundrade över att jag åker helt själv! Men vaddå, jag behöver ingen betjänt.

Jag tycker att har man häst och är intresserad så tar man hand om det mesta själv. Det roligaste med att ha häst (tycker jag) är att ta hand om dom, att se hur fint det blir när man mockat inför kvällen, att se vad nöjda dom är när dom får mat och nytt vatten. Självklart vill jag göra detta själv, annars blir det inte samma känsla. Det är jag som valt att ha häst, inte mamma eller pappa.

Fast bara för att man får hjälp på tävlingsplatsen innebär det inte att man är en bortskämd idiot som kör med folk. Jag får alltid hjälp av antingen mina föräldrar eller min syster när jag åker iväg. Hur funkar det att samtidigt hålla hästen OCH klä på den? Min häst är ofta jobbig att hålla så det blir ofta så att jag håller eller pappa och så klär någon annan på/av.

 

[Ponnytant]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Nepp. Du är säkert ingen bortskämd idiot som kör med folk! Jag stör mig också över generellt idiotförklarande av alla duktiga, engagerade ponnyryttare! OCH deras föräldrar.

 

[Leteng]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Ja, alla har vi våra gränser på vad vi kan tåla. Men jag tycker det är bra att du reagerar. Kanske de börjar tänka efter lite. Men varför ska de göra det när de har dig som ordnar allt God Jul och hoppas det löser sig för dig.

 

[Cashmir]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag har nu ägnat en liten del av min julafton till att läsa tråden, bra initiativ att ta upp det här ämnet!

Själv tävlar jag dressyr, på ponny och jag är 16 år gammal. De saker jag får hjälp med på tävling är:

Mamma och jag packar tillsammans transporten
Mamma och jag putsar tillsammans lädersakerna (träns+sadel+grimma mm)
Pappa putsar stövlar
Pappa fixar vägbeskrivning till tävlingsplatsen
Mamma ser till att vita ridbyxor, plastrong mm är tvättat

Innan vi åker på morgonen (om det inte är alltför tidigt) mockar mamma medan jag knoppar.

På tävlingsplatsen:

Mamma startanmäler
Mamma kollar om det är några ändringar
Mamma hjälper mig att ta fram tävlingskläderna och sedan lastar jag ur
Pappa går en sväng med hästen medan mamma hjälper mig att klä på mig (fixar plastrong, kavaj mm)
Mamma leder hästen medan jag kissar, äter en macka, dricker eller går igenom program
Jag sitter upp, mamma leder mig bort till framridning och ev. en liten stund där med
Därefter rider jag fram, mamma håller koll på tiden och starterna.
Efter ritten leder jag hästen medan mamma hämtar protokoll. Beroende på hur lång tid det är till ev. prisutdelning lastar vi in eller fortsätter att gå med henne en sväng.
Under tiden har pappa sett till att hålla håll på våra grejer vid transporten, fixat mat och dricka samt rapporterat de andra tävlandes resultat.

Väl hemma packar vi ur transporten tillsammans och hjälps åt med allt.

Utåt sett kanske detta ser illa ut, men tillsammans är vi ett team som gör detta tillsammans. Alla tycker att det är precis lika roligt och vi slipper onödigt stress när alla hjälper till.

 

[todde]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Jag har nu ägnat en liten del av min julafton till att läsa tråden, bra initiativ att ta upp det här ämnet!

Själv tävlar jag dressyr, på ponny och jag är 16 år gammal. De saker jag får hjälp med på tävling är:

Mamma och jag packar tillsammans transporten
Mamma och jag putsar tillsammans lädersakerna (träns+sadel+grimma mm)
Pappa putsar stövlar
Pappa fixar vägbeskrivning till tävlingsplatsen
Mamma ser till att vita ridbyxor, plastrong mm är tvättat

Innan vi åker på morgonen (om det inte är alltför tidigt) mockar mamma medan jag knoppar.

På tävlingsplatsen:

Mamma startanmäler
Mamma kollar om det är några ändringar
Mamma hjälper mig att ta fram tävlingskläderna och sedan lastar jag ur
Pappa går en sväng med hästen medan mamma hjälper mig att klä på mig (fixar plastrong, kavaj mm)
Mamma leder hästen medan jag kissar, äter en macka, dricker eller går igenom program
Jag sitter upp, mamma leder mig bort till framridning och ev. en liten stund där med
Därefter rider jag fram, mamma håller koll på tiden och starterna.
Efter ritten leder jag hästen medan mamma hämtar protokoll. Beroende på hur lång tid det är till ev. prisutdelning lastar vi in eller fortsätter att gå med henne en sväng.
Under tiden har pappa sett till att hålla håll på våra grejer vid transporten, fixat mat och dricka samt rapporterat de andra tävlandes resultat.

Väl hemma packar vi ur transporten tillsammans och hjälps åt med allt.

Utåt sett kanske detta ser illa ut, men tillsammans är vi ett team som gör detta tillsammans. Alla tycker att det är precis lika roligt och vi slipper onödigt stress när alla hjälper till.

Puhh !!! ja.... det ser illa ut i mina ögon helt klart !!... kul för Dig att de väljer att umgås med på detta sätt. Vi är alla individer jag hade aldrig klarat det.......!

 

[Kiwifrukt]

Sv: Ponnyföräldrar och ponnybarn

Här finns det ett par styckna som mockar åt sina barns ponnyer VARJE DAG, med motivationen "det ska ju vara kuuuul att ha häst, jag vill ju inte att hon tröttnar." dessa ungar är då 14-15 år.

Eller så är "ungen" nästan 30, men mamma mockar fortfarande och gör i stort sett allt med hästarna. Tro mig, de finns!