Så, nu är jag vid en dator.
Filmen är - vilket jag trodde var tydligt då det är tydliga övergångar och två helt olika grimmor - från två olika tillfällen.
Det när han har en lila grimma är från innan metacam. Jag har börjat filma 10 - 15 minuter varje dag, i början var det för att se om det hände något som jag inte såg. Att det fanns någon röd tråd i när han är aggressiv, som jag missade men som kanske syntes om man såg "utifrån". Någon sådan hittade jag inte men jag har fortsatt filma för att vid behov ha något att visa veterinären. Sist försökte han ju mörda vet, så det var inga problem förklara det aggressiva där - men det är ju bra och dåliga dagar.
Jag skrev ju för några dagar sedan att jag dittills på metacam inte såg någon skillnad som var markant mot "en bra dag" tidigare. Han har ju sådana med, när han är ovanligt "rar". Och så har han dagar när rar är det sista han är. Filmsekvenserna med lila grimma är från en bra dag. Hade han varit så alla dagar hade jag inte tyckt det var minsta problem. Visst, jag hade hellre haft gullehästen han var tidigare, den som var idel öron framåt och stod och mös vid hantering. Men hästar får lov att ändra sig, och att han är en aning irriterad kan jag leva med. Så, det med lila grimma är en bra dag och inget att bekymra sig över. Att jag valde den som jämförelse är delvis just därför. Att utgå från läget där jag faktiskt tycker det är okej, och se om det blir förändring från de dagarna.
Det han gör med halsen, det är något som funnits länge (hela perioden humöret varit sämre, långt innan det kom regelrätta attacker etc) och jag har sett det men tolkat det som att det är hans sätt att liva upp tillvaron. Att det är tråkigt att stå på gången och han hittar på små hyss för att liva upp det. Det har kommit just när man kratsar hovar eller skor, när man kliar honom i pannan och ibland spontant när han kommit och velat umgås och så kört upp sitt huvud sådär i mitt ansikte (ngt jag funnit ganska obehagligt på senheten då jag inte vet om han plötsligt tänkt hugga mig i ansiktet). Joxandet med halsen är alltså ingenting jag hänfört som problem eller att det haft med något att göra.
Fast på metacam är joxandet helt försvunnet. Det existerar inte, kommer inte fram i något av tidigare nämnda lägen. Inte ens dagen då jag broddade ur och han fick stå en evighet på gången med lyfta hovar medan jag svor och försökte få loss brodd. Det försvann efter några dagar på metacam, men jag noterade det knappt förrän jag började gå igenom filmer, just för jag inte hänfört joxet till humörproblemen eller till smärta. Låt oss säga att jag kanske inte är lika övertygad om den saken längre.
I samband med att joxandet försvann så försvann även att han vid hovkratsning och skoning stått och hållit emot, dragit emot och småryckt. Inte med någon kraft så han ryckt åt sig benen, men ffa fram har han hållit upp benet, inte "släppt ner" det och även stått och småryckt. Han gör det på filmen med lila grimman med och det är det jag säger åt honom för ffa på höger fram. På metacam så han "ger mig" benet och låter det ligga i knäet. Inget dragande, inget halsjox. Även bak har han spänt, hållt emot och stått och smådragit i benet (så stackars hovslagaren fått synnerligen irriterande arbetsställning). Det är inte med på filmklippet här men finns på film det med - och även det är borta. Han ger mig benet och så är det bra. Står med öronen framåt och bara tja står.
Så det verkar sitta något i det där joxandet med halsen. Om han stretchar muskler, försöker hitta en ställning som är bekväm/smärtfri eller om det är en ren överslagshandling vet jag inte.
I övrigt angående filmen så han är som sagt inte speciellt grinig på före-filmen, med lila grimma. Men han är ju inte direkt någon solstråle heller. Som mackan skrev tycker alla hästar inte om rykt. Den här har innan allt började älskat det och stått och myst. Men som sagt, de får ju ändra sig. På "efter"-filmen med blå luddig grimma så uppskattar han den. Han är dessutom inte ens irriterad en enda gång. Ni vet det inte men jag gör flera saker som han brukat bli irriterad på innan, men utan minsta irritation ( t ex när jag pillar på hans mule när jag står framför). Men hela filmen (ni ser ju sekvenser) med blå grimman så är han idel öron framåt och solsken. Han blir "varse" några gånger och vinklar öron bakåt, höjer huvudet etc. Men inte ett enda stråk av irritation. Den skillnaden kom i helgen. Jag erkänner att jag i söndags natt nästan stod och grinade när jag insåg att han var på riktigt idel solsken. Jag trodde det var en slump dock. Ser man hela filmer ser man att hela hästens kroppshållning är betydligt mer avslappnad nu vs innan.
Även en annan sak som jag inte hänfört till problemet är att han ofta blivit lite "upprörd" när man rör högt upp på nacken samt öronen. Inte så han blivit aggressiv men lite stökig. Det har dock varit så även utan att man nuddat, att klippa manen däruppe har alltid varit spännande. Man kan dock stå och trycka och dona osv, så jag har hänfört det till att han var hingst länge och att det är triggande med just nacken. DET beteendet fanns INNAN kastreringen (det enda av de hittills nämnda). Han har "alltid" varit så. Det är samma sak att klippa med maskin högt upp på halsen, klappa där osv. Han är inga som helst problem att tränsa etc, så som sagt hänfört det till att det triggar igång lite hingstsvar att pilla där. Det är i princip borta på metacam, han kan reagera (syns i en sekvens på videon) men med att bli varse, sen slappnar han av. Och de flesta gångerna står han bara och myser. Syns tydligt på manborstningssekvenserna.
Så kort sagt, det HAR hänt något på metacam, och det var inte bara en one hit wonder. Samtidigt så även om det är en signifikant skillnad, så är det på saker som inte säger jättemycket.
Det som däremot sa en hel del, men jag vill upprepa även det innan jag säger att det ÄR en skillnad. Jag skrev innan att jag för att försöka hitta ett läge som triggar reaktionen longerade inspänd. Och att han inte blev minsta arg/annat, men höll emot, vägrade konsekvent ge för bettet i meningen "ta in näsan". Ställa åt sidorna inget problem, men han tänkte inte vinkla in näsan. När jag spände in rejält för att se så fortfarande ingen flipp men han höll stenhårt emot. Igår longerade jag igen, och redan på lös inspänning så stundtals ger han efter i nacken och vinklar in näsan. Inte så att det är konstant eller stadigt, utan det kommer ett där han ger efter jättefint, och sen kör han lite huvudkast och glatt fnatt, och återgår till den öppna formen, men strax efter så ger han efter igen. Skulle jag lagt ut en film på det skulle det nog sett bedrövligt ut just för det blev hemskt flaxigt - men det är en skillnad även det mot innan metacam. Då var det inte alls flaxigt, stabilt som fan men väldigt statiskt. Får jag hobbytolka så igår att ge efter i nackan utlöste inte smärta/obehag och det var därför han flaxade, utan han blev närmast förvånad över sig själv.
Men som sagt, longeringsskillnaden är EN gång so far, och jag vill utan att ha upprepat det så det skett minst tre separata gånger inte dra jätteväxlar på det.
Men alldeles oavsett precis allting så den halskotpelaren och nacken ska röntgas sen...
Vad är det du vill buke ska respondera över ?
