Ponny som blivit grinig/aggressiv - men varför?

[Tora]

För att han åt litegrann om man duttade med olika grovfoder osv. Det var ju inte så att han inte åt någonting på 5 v. Utan han åt typ 1-1.5 kg TS per dygn, vissa dagar mer andra mindre. Men höll ju på och varvade fyra olika grovfoder, när det var nytt foder åt han alltid glatt i början (typ en timme, sen blä)

Så det konstaterades tidigt att han kunde äta om han ville - men att han inte ville/hade lust.

Eller att det var länge han kunde äta sen blev det för mycket.

För många herrans år sedan så hade vi en häst som fick sprickor i käken. Högt upp mot öronen. Han slutade också att äta men inte totalt. Åt lite då och då men bara en bråkdel av vad han egentligen åt.

Det var Torbjörn som chansade och röntgade käkarna (symptomen stämde tydligen inte annars). Det var så det kom fram.

Men det är ju som du säger matvägran behöver inte ha något att göra med den skadan han har nu överhuvudtaget.

 

[Tora]

Nu har jag suttit och läst igenom allt jag skrivit om ponnyn på min facebook sen kastreringen. Och humörförsämringen började senare än jag minns det, den kom i augusti. Dessutom hade jag förträngt flera sådana tillfällen när han uppsuttet fått som panik och bara utan förvarning dragit iväg, för att en när man fått hejd på honom vara som vanligt. Men annars hade jag med det mesta...

Problemen började alltså längre tid efter kastreringen än vad du kom ihåg från början?

 

[Alexandra_W]

Eller att det var länge han kunde äta sen blev det för mycket.

För många herrans år sedan så hade vi en häst som fick sprickor i käken. Högt upp mot öronen. Han slutade också att äta men inte totalt. Åt lite då och då men bara en bråkdel av vad han egentligen åt.

Det var Torbjörn som chansade och röntgade käkarna (symptomen stämde tydligen inte annars). Det var så det kom fram.

Men det är ju som du säger matvägran behöver inte ha något att göra med den skadan han har nu överhuvudtaget.

Han var väldigt knepig i ätandet, kunde äta helt normal mängd en dag nu och då med. Jag gjorde ett diagram för att försöka hitta nån röd tråd, men förutom att han åt skitkasst på nätterna så fanns ingen logisk. Kunde äta lite av varje mål, kunde äta upp ett men hoppa två, eller så kunde han äta normalt en dag och så lite att det knappt var mätbart nästa. Allt "nytt" åt han dock bra av initialt. Så jag åkte ju runt på halva bygden och tiggde silage av kobönderna, hade två egna partier, inköpt hö samt även lucernhack. Så fick man varva hela tiden.

Sen poff en dag bara åt han. Kom inte ens speciellt gradvis utan det var som man tryckt på en knapp, nu äter jag och så åt han som om inget hänt. Jag var längre rädd det skulle komma tillbaka, men tack och lov har det inte det.

 

[Alexandra_W]

Problemen började alltså längre tid efter kastreringen än vad du kom ihåg från början?

Precis. Jag har ju kommit ihåg det som att det började "i somras" (och han kastrerades i slutet av mars). Och förvisso är "somras" ett vitt begrepp men det har känt som typ juni/juli. Men det var i augusti jag först reagerade på att han var surig i hantering osv. Ökade gradvis. Sen eskalerade det ganska rejält nov -> nu.

 

[Tora]

Precis. Jag har ju kommit ihåg det som att det började "i somras" (och han kastrerades i slutet av mars). Och förvisso är "somras" ett vitt begrepp men det har känt som typ juni/juli. Men det var i augusti jag först reagerade på att han var surig i hantering osv. Ökade gradvis. Sen eskalerade det ganska rejält nov -> nu.

Gick han något på bete i somras?

Det har ju trots allt varit en långsam upptrappning. Det är ju inte frågan om veckor utan snarare många månader. 8 månader om man räknar från augusti.

Hur mycket jobbad är han under den tiden?

 

[Alexandra_W]

Gick han något på bete i somras?

Beror lite på vad man definierar bete som. Det är ju ett lättfött litet pyre. Men han gick på gräs ja.

 

[Tora]

Beror lite på vad man definierar bete som. Det är ju ett lättfött litet pyre. Men han gick på gräs ja.

Jag tänkte nog mest på om du inte såg honom varje dag och om han hade buskompisar (typ jämnåriga).

 

[Alexandra_W]

Jag tänkte nog mest på om du inte såg honom varje dag och om han hade buskompisar (typ jämnåriga).

Aha. Nej jag såg honom varje dag, han gick hemma. Han hade lite olika kompisar i somras, ingen som ville leka brottas på bakbenen men visst lekte de. Men mer "normala" lekar.

Det är förresten lite konstigt, apropå leka. Han leker ju mycket och gärna med unghästen nu. Det står på bakbenen, det brottas och slits och dras och - ja leker som grabbar gör. Man kan ju tycka det borde göra ont... Eller så är det bara så roligt så han struntar i det kanske.

 

[Tora]

Aha. Nej jag såg honom varje dag, han gick hemma. Han hade lite olika kompisar i somras, ingen som ville leka brottas på bakbenen men visst lekte de. Men mer "normala" lekar.

Det är förresten lite konstigt, apropå leka. Han leker ju mycket och gärna med unghästen nu. Det står på bakbenen, det brottas och slits och dras och - ja leker som grabbar gör. Man kan ju tycka det borde göra ont... Eller så är det bara så roligt så han struntar i det kanske.

Leker han mer nu när han går på butta?

 

[Alexandra_W]

Leker han mer nu när han går på butta?

(Metacam). Nej kan inte säga jag märker någon skillnad. Å andra sidan är jag tveksam till om man kan leka mer..

 

[mackan]

Har inte läst klart, men jag var tvungen att kommentera.
Distraktion kan betyda väldigt mycket. När vår ponny började få problem visade han det ENBART på ridbanan eller på uteritt ensam, i grupp var han idel solsken och precis som vanligt. Därför kunde jag för mitt liv inte tänka mig att han var halt. Men i efterhand förstår jag att den distraktion/glädje som gruppen gav gjorde att han glömde att han hade ont.
Det funkar samma för mig med mina kroniska smärtor, aldrig någonsin att jag känner av dem när jag rider, definitivt inte när jag rider fokuserat. Efteråt däremot...
Så, att hingsthormonerna dolt en smärta låter fullständigt rimligt i mina öron.

Dessutom är det etablerat att hästar inte kan fokusera på flera saker samtidigt i många sammanhang inkl smärta . Tex därför är det så effektivt att nypa i skinnet eller i ett öra, samtidigt som man ger en spruta om hästen är sprutskeptisk .
Adrenalinpåslag tex en halt häst som blir glad/upprymd/exalterad, påverkar också i det att smärtproblemet då kan döljas .

 

[Alexandra_W]

Dessutom är det etablerat att hästar inte kan fokusera på flera saker samtidigt i många sammanhang inkl smärta . Tex därför är det så effektivt att nypa i skinnet eller i ett öra, samtidigt som man ger en spruta om hästen är sprutskeptisk .
Adrenalinpåslag tex en halt häst som blir glad/upprymd/exalterad, påverkar också i det att smärtproblemet då kan döljas .

Det där tänkte jag på häromdagen. Tror inte jag skrivit det men jag red honom för första gången sedan han började få metacam. Det var inte en särskilt angenäm upplevelse. Han var väldigt lätt att rida i form, och kändes mycket mjukare i munnen (dvs hals/nacke) så även i ridningen märktes en tydlig förbättring. Men han kändes även lite explosiv och var nervig. Tittig och skvättig. Något han aldrig varit förr. Jag valde att bara rida en ganska kort stund, och satt sedan av och promenerade. Var lite rädd att på något vis komma åt nåt läge där det skulle göra ont eller liknande.

Men under promenerandet funderade jag en del över den där nervigheten. Den är som sagt helt olik honom. Det är ju omöjligt att säga vad det berodde på, dels finns det en första gång för det mesta och dels kan det varit en ren engångsgrej/tillfällighet. Men en av de saker jag funderade på var just det där kring smärta och fokus. Att han utan/med mindre smärta är mer fokuserad på sin omgivning och ser - samt reagerar - på saker på ett annat vis. Om man är en arbetsglad och arbetsvillig liten häst som biter ihop och hanterar smärtan och har fullt upp med det och att lyssna på ryttaren, ja då finns det ju "inget över" till att ta in omgivningen. Men ta bort smärtan så finns det plats att ta in mycket mer. Vet ju själv hur man är med t ex rejäl huvudvärk, man får lite mentalt tunnelseende och koncentrerar sig på smärtan och att gå, vad man går förbi är inte riktigt prioriterat. Men utan huvudvärk ser man mycket mer i sin omgivning.

(Sen har jag ironiskt nog haft en som hade som ett av sina tydligaste sätt visa smärta just bli extremt tittig och spooky. Men alla regler/teorier behöver väl nåt undantag)

 

[Efwa]

dubbelpost

 

[Efwa]

Aha. Nej jag såg honom varje dag, han gick hemma. Han hade lite olika kompisar i somras, ingen som ville leka brottas på bakbenen men visst lekte de. Men mer "normala" lekar.

Det är förresten lite konstigt, apropå leka. Han leker ju mycket och gärna med unghästen nu. Det står på bakbenen, det brottas och slits och dras och - ja leker som grabbar gör. Man kan ju tycka det borde göra ont... Eller så är det bara så roligt så han struntar i det kanske.

Man vet ju att röra på sig är smärtstillande. Jag har en vän som jobbat mycket med sjuka och hon sa att det var vanligt att de satt och gungade fram och tillbaka när smärtan var som värst.

Så visst kan det vara så att så länge inte smärtan blir direkt påverkad så är rörelse och lek säkert väldigt trevligt.

 

[Alexandra_W]

Man vet ju att röra på sig är smärtstillande. Jag har en vän som jobbat mycket med sjuka och hon sa att det var vanligt att de satt och gungade fram och tillbaka när smärtan var som värst.

Så visst kan det vara så att så länge inte smärtan blir direkt påverkad så är rörelse och lek säkert väldigt trevligt.

Jo, jag menade mer att det är förvånande att han, om han nu har ont i t ex nacke/hals, vill leka på det vis han gör, att det inte gör ont (åtminstone stundtals). Röra sig har han ju absolut inget emot, inte haft alls under hela tiden, tvärtom mycket arbetsvillig.
Men om man t ex har ont i nacken borde man inte vilja brottas, knuffas, stegras osv med en liten ligist till unghingst (numera valack). Men endera gör det väl inte ont, eller så är det så roligt att han inte tänker på det då/det är värt det.

 

[mackan]

Man vet ju att röra på sig är smärtstillande. Jag har en vän som jobbat mycket med sjuka och hon sa att det var vanligt att de satt och gungade fram och tillbaka när smärtan var som värst.

Så visst kan det vara så att så länge inte smärtan blir direkt påverkad så är rörelse och lek säkert väldigt trevligt.

Och för att komplicera det ytterligare är hästarna extrema flock och flyktdjur som både är genetiskt programmerade att inte visa smärta och att hänga med flocken. En skadad smärtpåverkad häst slår bort sin smärta hellre än att inte följa flocken . Ser många som tyvärr tror att "jamen hade den ont skulle den ju inte springa på så käckt som den gör" . Det blir väldigt tokigt om man tror det

Samma djur drar hellre av sig ett ben än att sitta fast liksom .... De fungerar inte som vi och det är ju jätteviktigt att inse/förstå när man försöker läsa sina hästar med smärta/skada misstänkt med i bilden !

 

[Lindsen]

Nu har jag inte läst alla svar och inlägg i tråden men jag såg filmen. Ska läsa igenom det senare.

Om jag skulle göra en film på min häst när jag gör samma saker med honom, så hade den sett likadan ut.

Min häst gick från att stå och älska att bli ompysslad till att hata det. När du borstar halsen viker han undan. Min gjorde likadant, samma med att helt plötsligt inte vilja bli kratsad fram, speciellt ena fram, min gjorde likadant. Inte sträckte ut halsen men krånglade och surade.

Jag tycker det är väldigt tydligt på filmen.

Jag ser en häst som tycker om sin matte, men inte tycker om det matte gör med honom. Kolla halsen!

Den som inte har träffat hästen förut kan ju inte se något konstigt, det är ju du som ser skillnaden i beteendet. När ett beteende ändras.

 

[Lindsen]

Jo, jag menade mer att det är förvånande att han, om han nu har ont i t ex nacke/hals, vill leka på det vis han gör, att det inte gör ont (åtminstone stundtals). Röra sig har han ju absolut inget emot, inte haft alls under hela tiden, tvärtom mycket arbetsvillig.
Men om man t ex har ont i nacken borde man inte vilja brottas, knuffas, stegras osv med en liten ligist till unghingst (numera valack). Men endera gör det väl inte ont, eller så är det så roligt att han inte tänker på det då/det är värt det.

På min kom symptomen gradvis. Det började med magsåret, surheten, inte vilja bli ompysslad/borstad, då gick det att rida även om han kändes som handbromsen var i, hängde i bettet osv. Bra dagar och dåliga dagar. Till slut ville han ine bli riden utan sa ifrån även där. Leka vill han fortfarande göra och är den som tar initativ till lek oftast.

 

[Alexandra_W]

Nu har jag inte läst alla svar och inlägg i tråden men jag såg filmen. Ska läsa igenom det senare.

Om jag skulle göra en film på min häst när jag gör samma saker med honom, så hade den sett likadan ut.

Min häst gick från att stå och älska att bli ompysslad till att hata det. När du borstar halsen viker han undan. Min gjorde likadant, samma med att helt plötsligt inte vilja bli kratsad fram, speciellt ena fram, min gjorde likadant. Inte sträckte ut halsen men krånglade och surade.

Jag tycker det är väldigt tydligt på filmen.

Jag ser en häst som tycker om sin matte, men inte tycker om det matte gör med honom. Kolla halsen!

Den som inte har träffat hästen förut kan ju inte se något konstigt, det är ju du som ser skillnaden i beteendet. När ett beteende ändras.

Ja precis, som jag sa till en kompis häromdagen. Att hade han alltid varit lite butter och tyckt t ex borstning var nödvändigt ont hade det ju inte varit konstigt med lila grimma filmen. Men han har ju alltid varit solsken och älskat pyssel. Barn har kunnat stå och borsta en honom lös i hagen i timmar och han har bara stått och sett salig ut. Nu är jag ingen pyssla i timmar ska erkännas men innan det här har han ju älskat när borstar med, att stå och mysa osv.

 

[tolksele]

På min kom symptomen gradvis. Det började med magsåret, surheten, inte vilja bli ompysslad/borstad, då gick det att rida även om han kändes som handbromsen var i, hängde i bettet osv. Bra dagar och dåliga dagar. Till slut ville han inte bli riden utan sa ifrån även där. Leka vill han fortfarande göra och är den som tar initativ till lek oftast.

Kanske har missat något, men har din häst fått någon diagnos?