alp
Trådstartare
Trodde inte de skulle gå så långt att jag skulle sätta mig här och skriva om råd. Men känns som jag behöver lite hjälp. Förbered er på långt inlägg.
I november 2013 så träffade jag min pojkvän (vi kallar han M), vi klickade direkt och i slutet av november vart vi tillsammans. Vi delar många intressen, bilar, djur och vi båda ser en framtid att bo på gård med djur. Hans familj har gård med djur så de går mycket tid till de. Han har även en stor bilskrot som tar mycket tid.
I januari flyttade jag till hans hemort pga att jag va tvungen att hitta ny stallplats till min häst och de fanns de där. Så hyrde in mig på en gård med boende till mig och stallplats till hästen. Allt gick så bra, och jag fick nytt jobb snabbt och vi vart bara tajtare. Sen vart jag tvungen att säga upp kontraktet med min hyresvärd då hon betedde sig illa på många sätt och vi hyr nu en lägenhet tillsammans i stan och jag har ny stallplats.
Efter flytten så har jag märkt stor skillnad hos M han är mer lättretad blir arg, stressad och irriterad nästintill varje dag. Vi har pratat om de och jag vet att de är stor omställning för honom att flytta hemifrån och bo i stan likaså är de för mig.
I början av vårat förhållande samarbetade vi så himla bra tillsamman om de var att skrota en bil eller bygga på hans föräldrars garage så var vi ett så bra team. Nu går de inte längre för går minsta lilla sak fel så blir han galen. Även om jag gör nått misstag så blir han förbannad och arg.
Tex så räkade jag köra över en elkabel med bilen, trodde inte de gjorde något men då vart M fly förbannad och skrek åt mig och började kasta saker runt om sig.
Jag blir väldigt rädd när han blir så.
En en gång så när jag skulle fylla på olja i ett fat så råkade jag spilla max en dl på väggen i garaget och jag sa de till honom så han skulle veta de. Då skriker han åt mig att hur kan jag va så slarvig och kan du inte göra nått rätt! Då vart jag arg och skrek tillbaka att han kan glömma att få mer hjälp av mig om han ska bete sig så. Då blir han istället ledsen och helt förstörd. Sådana här saker händer hela tiden.
Och nu sista tiden har de vart ännu värre, vi håller på med hökörning och de är pressat med tid och saker strular såklart. Nu håller vi på att köra in dem sista balarna och igår kom de tyvärr regn på balarna. Min inställning är, ja de är j*kligt surt att de skulle regna men inget man kan göra nått åt och de är bara att göra de bästa utav de. Likaså säger M föräldrar. Men M å andra sidan blir helt förstörd och förbannad. och jag måste säga åt honom att skärpa till sig för de är ju inte så roligt för dem som kommer å ska hjälpa till att lassa hö om M bara tjurar omkring...
Vi har pratat om hans humör och han säger att de alltid vart såhär. Vilket gör mig rädd då de inte var den killen jag vart kär i. och inte den killen jag har varit tillsammans med dem första månaderna.
För när han är på sitt dåliga humör så hatar jag honom, vill egenteligen bara åka hem långt bort ifrån honom. Men så tänker jag på hur underbar han är annars och de får mig att stanna. Men de är inte lätt, igår vart han arg över att en bal landade på hans grep när vi lassade hö och då slä ger han iväg balen med sån kraft att den är på milimetern att träffa mig rakt i huvudet. Han skrämmer mig så otroligt mycket när han är arg.
Han har även sagt att han kanske ska gå till en psykolog och jag har hållit med och stöttat honom och sagt att jag gärna följer med om han vill de. Men sagt att han måste ringa, vilket såklart inte hänt.
Jag känner nu att vi båda håller på att sjunka, jag gör allt för att han ska va glad, sköter allt med lägenheten. Prioriterar 90% av min tid till att hjälpa han och hans familj så att han inte ska bli stressad och dem 10 sista lägger jag till min häst. Vilket gör så ont, förr kunde jag va flera timmar i stallet. Nu blir de alltid på tidspress. Vill jag ha hjälp med något ber jag helst inte M om hjälp då han bara blir irriterad för han hade inte räknat med att behöva hjälpa mig. Vilket jag tycker han borde tänka på med tanke på hur mycket jag hjälper både honom och hans familj.
Så nu är jag hjälplös känns de som, jag vet att jag inte orkar hålla på såhär hela tiden och fortsätter M att va som han är nu som vet jag att vi inte kommer va tillsammans länge till och att bara skriva de ger mig tårar i ögonen. Jag vet inte hur jag ska gå vidare ska jag säga som jag känner till M och risken finns att han bryter ihop totalt. Eller ska jag lyssna på honom och tro att de blir bättre när höet är klart???
Kanske finns någon där ute som vart med om liknande el kan ge mig lite hopp..
I november 2013 så träffade jag min pojkvän (vi kallar han M), vi klickade direkt och i slutet av november vart vi tillsammans. Vi delar många intressen, bilar, djur och vi båda ser en framtid att bo på gård med djur. Hans familj har gård med djur så de går mycket tid till de. Han har även en stor bilskrot som tar mycket tid.
I januari flyttade jag till hans hemort pga att jag va tvungen att hitta ny stallplats till min häst och de fanns de där. Så hyrde in mig på en gård med boende till mig och stallplats till hästen. Allt gick så bra, och jag fick nytt jobb snabbt och vi vart bara tajtare. Sen vart jag tvungen att säga upp kontraktet med min hyresvärd då hon betedde sig illa på många sätt och vi hyr nu en lägenhet tillsammans i stan och jag har ny stallplats.
Efter flytten så har jag märkt stor skillnad hos M han är mer lättretad blir arg, stressad och irriterad nästintill varje dag. Vi har pratat om de och jag vet att de är stor omställning för honom att flytta hemifrån och bo i stan likaså är de för mig.
I början av vårat förhållande samarbetade vi så himla bra tillsamman om de var att skrota en bil eller bygga på hans föräldrars garage så var vi ett så bra team. Nu går de inte längre för går minsta lilla sak fel så blir han galen. Även om jag gör nått misstag så blir han förbannad och arg.
Tex så räkade jag köra över en elkabel med bilen, trodde inte de gjorde något men då vart M fly förbannad och skrek åt mig och började kasta saker runt om sig.
Jag blir väldigt rädd när han blir så.
En en gång så när jag skulle fylla på olja i ett fat så råkade jag spilla max en dl på väggen i garaget och jag sa de till honom så han skulle veta de. Då skriker han åt mig att hur kan jag va så slarvig och kan du inte göra nått rätt! Då vart jag arg och skrek tillbaka att han kan glömma att få mer hjälp av mig om han ska bete sig så. Då blir han istället ledsen och helt förstörd. Sådana här saker händer hela tiden.
Och nu sista tiden har de vart ännu värre, vi håller på med hökörning och de är pressat med tid och saker strular såklart. Nu håller vi på att köra in dem sista balarna och igår kom de tyvärr regn på balarna. Min inställning är, ja de är j*kligt surt att de skulle regna men inget man kan göra nått åt och de är bara att göra de bästa utav de. Likaså säger M föräldrar. Men M å andra sidan blir helt förstörd och förbannad. och jag måste säga åt honom att skärpa till sig för de är ju inte så roligt för dem som kommer å ska hjälpa till att lassa hö om M bara tjurar omkring...
Vi har pratat om hans humör och han säger att de alltid vart såhär. Vilket gör mig rädd då de inte var den killen jag vart kär i. och inte den killen jag har varit tillsammans med dem första månaderna.
För när han är på sitt dåliga humör så hatar jag honom, vill egenteligen bara åka hem långt bort ifrån honom. Men så tänker jag på hur underbar han är annars och de får mig att stanna. Men de är inte lätt, igår vart han arg över att en bal landade på hans grep när vi lassade hö och då slä ger han iväg balen med sån kraft att den är på milimetern att träffa mig rakt i huvudet. Han skrämmer mig så otroligt mycket när han är arg.
Han har även sagt att han kanske ska gå till en psykolog och jag har hållit med och stöttat honom och sagt att jag gärna följer med om han vill de. Men sagt att han måste ringa, vilket såklart inte hänt.
Jag känner nu att vi båda håller på att sjunka, jag gör allt för att han ska va glad, sköter allt med lägenheten. Prioriterar 90% av min tid till att hjälpa han och hans familj så att han inte ska bli stressad och dem 10 sista lägger jag till min häst. Vilket gör så ont, förr kunde jag va flera timmar i stallet. Nu blir de alltid på tidspress. Vill jag ha hjälp med något ber jag helst inte M om hjälp då han bara blir irriterad för han hade inte räknat med att behöva hjälpa mig. Vilket jag tycker han borde tänka på med tanke på hur mycket jag hjälper både honom och hans familj.
Så nu är jag hjälplös känns de som, jag vet att jag inte orkar hålla på såhär hela tiden och fortsätter M att va som han är nu som vet jag att vi inte kommer va tillsammans länge till och att bara skriva de ger mig tårar i ögonen. Jag vet inte hur jag ska gå vidare ska jag säga som jag känner till M och risken finns att han bryter ihop totalt. Eller ska jag lyssna på honom och tro att de blir bättre när höet är klart???
Kanske finns någon där ute som vart med om liknande el kan ge mig lite hopp..