Pengar

[Enya]

Och många går inte ens runt MED barnbidrag barnbidrag borde verkligen bli inkomstprövat snart.

Ja jag vet inte det, höjas för låginkomsttagare kanske, för ensamstående? Har man råd att spara barnbidraget till sitt barn är det inte fel, tycker jag.

Men jag tänker på människors syn på prylar, kläder och ting överhuvudtaget borde förändras lite. Varför är det viktigt att ha senaste iphonen? Märkeskläder? Hos mina tonåringar märker jag att pengar är viktigt för att köpa saker som kompisar har, billigare märken, begagnat duger inte eftersom kompisarna inte tänker så. Det är nästan lite fascinerande faktiskt. Jag har aldrig haft en helt ny mobiltelefon, men mina barn har för det är OTROLIGT viktigt i deras värld.

 

[Lilla]

Jag fattar inte varför man får barnBIDRAG när man inte får ngt annat bidrag utan behov.

 

[Rita]

Jag fattar inte varför man får barnBIDRAG när man inte får ngt annat bidrag utan behov.

För att slippa fusk bl a.

 

[Voeux]

Absolut! Men så länge man inte är mycket rikare än alla andra där man bor (och det skapar ju problem i sig) så kommer det väl alltid finnas den avundsjukan, att kompisarna fick något jag inte fick. För som barn kommer man ju sällan ihåg det man själv fick som inte kompisarna fick. Vi hade det nog inte sämre ställt än våra kompisar, våra föräldrar ägde huset medan många andra hyrde sin lägenhet, vi hade landställe och var där hela somrarna, vilket det var många andra som inte hade. Svårt egentligen att veta om min känsla var befogad eller inte, men just att passa in är (var? känns som dagens unga är mer att alla vill sticka ut, det är väl det nya att passa in) så viktigt i en viss ålder.

Så är det absolut, jag tänker att det är en del av att växa upp. Vilja ha saker som man inte kan få, förstå att det kostar pengar och vad det innebär osv. När man kommer ut i vuxenlivet sedan tycker jag dock det märks var den ribban satt, vad man anser är dyrt och vilka saker/prylar/resor man anser rimliga. Minns när jag träffade mitt ex, då var jag 22 år och han ville så gärna att jag skulle hänga på till Sydafrika, Peru och New York inom vårt första år tillsammans och för mig, då, var det den typen av resor som man kanske kunde göra en gång under hela sitt liv om man hade tur. Men för honom var det vanligt och förstod inte varför jag inte kunde följa med. Jag önskar, för mitt barn, att hon får en förståelse för hur de flestas ekonomi ser ut och det tror jag blir väldigt svårt om ens kompisar spenderar vintrarna i Charmonix och somrarna i Frankrike. Sen kommer hon vilja ha saker hela sin uppväxt som hon inte kommer få, det räknar jag med. Men jag ser ju hellre att det är en ryktlåda i plast än en Birkinväska

 

[Rita]

För att slippa fusk bl a.

Svarar mig själv . Om du googlar @,marieJ kan du läsa om Sveriges modell och även andra länders.

Jag anser barnbidrag kan finnas kvar men bostadsbidrag ska fasas ut.

 

[Enya]

Svarar mig själv . Om du googlar @,marieJ kan du läsa om Sveriges modell och även andra länders.

Jag anser barnbidrag kan finnas kvar men bostadsbidrag ska fasas ut.

Huh! Jag vill gärna ha råd att bo, tack, så bostadsbidraget tar jag gärna emot.

 

[Rita]

Huh! Jag vill gärna ha råd att bo, tack, så bostadsbidraget tar jag gärna emot.

Såklart, jag tycker skatter, ersättningar från försäkringskassan, osv ska förändras så bostadsbidrag inte behövs. Fasas utm

 

[FrDrake]

Jag är uppvuxen i en fattig familj, även om det aldrig var så illa att man inte fick någon mat. Däremot var det aldrig någon lyx som utlandssemestrar, ridskola eller nya kläder. Oxfilé åt jag för första gången när jag var en bra bit över 20 år och vi fick samla pantburkar ute för att köpa lördagsgodis (åtminstone när vi var hos min pappa, som bland annat hade spelmissbruk).

Hur som helst kan jag känna en stolthet idag över att jag jobbat mig upp därifrån. Jag har en bra utbildning, bra jobb och eget hus. Har råd med bil, häst och semester. Dock får jag alltid lite ont i magen varje gång jag slösar pengar på kläder, växter och annat "onödigt", det kommer jag nog aldrig komma ifrån. Medan jag har kollegor som glatt byter kök för 100 000+ bara för att de tröttnat på det gamla (ganska nya). Sånt kommer jag aldrig förstå mig på och är rätt nöjd med min enklare livsstil.

 

[Trasten]

Jag fattar inte varför man får barnBIDRAG när man inte får ngt annat bidrag utan behov.

Det är ju ett väldig simpelt sätt att omfördela resurser. De som tjänar mer betalar mer i skatt och bidrar mer till barnbidraget. De som tjänar mindre betalar mindre för barnbidraget. Genom att ge till alla slipper man massvis med kostnader för att utreda vem som har rätt till barnbidrag eller ej. Man slipper också ångesten som hör ihop med behovsanpassade bidrag, kommer jag få bidraget nästa år? Kommer den här lilla detaljen i min ekonomi innebära att jag förlorar barnbidraget?
Jag tycker inte att man ska stirra sig blind på att folk får bidraget som inte behöver utan att man gott kan se till den större bilden som ändå är att resurser omfördelas från de som har mer till de som har mindre.

 

[MJLee]

Pengar i sig gör inte någon automatisk lycklig, men avsaknad av pengar gör många olyckliga. Sedan ska vi inte glömma att fattiga svenskar har det otroligt mycket bättre ställt ekonomiskt än majoriteten av jordens befolkning. Tittar man på Maslows behovstrappa är pengabehovet olika och vad som kan köpas för dem som fyller behovet av pengar. Svälter du är att ha pengar till mat avgörande.

Lever du på existensminimum så är att få en stabil ekonomi med sparande och inte ha ångest när räkningarna trillar in extremt viktigt och avsaknad av pengar ger stor ångest. Har du en stabil lön/ekonomi så minskar det direkta behovet av pengar eftersom du har en buffert och ett sparande (inklusive pension) och du kan ha häst, bra bil, åka utomlands på semester och liknande. Har du det mycket gott ställt så är pengar inte något du reflekterar över öht och pengar förlorar därför sitt värde. Istället prioriteras andra värden och ger då upphov till att pengar inte gör någon lycklig.

 

[Rosett]

Och många går inte ens runt MED barnbidrag barnbidrag borde verkligen bli inkomstprövat snart.

Det skulle kosta mycket att inkomstpröva, nu får alla automatiskt och det behövs inte så mycket administration.

 

[_Zacke_]

Prioriterar tid högre än pengar så länge vi har så vi klarar oss. Därför jobbar jag 50% och får tänka igenom inköpen lite extra noga.

 

[Daff]

För mig är pengar viktigt. Jag har ett stort behov av trygghet och mår väldigt dåligt över att behöva oroa mig över ekonomin.

Tidigare har jag inte funderat så mycket över pengar men i fjol sommar köpte jag en sommarstuga som jag behövde låna ca 900 000 kr till. Det har gjort att min ekonomi är mycket känsligare och att jag inte skulle klara av att få minskade inkomster en längre tid, eventuella oväntade kostnader behöver till större del tas från sparade pengar än tidigare. Mitt sparkapital sjönk såklart när jag köpte stugan och nu med nedgången på marknaden har det sjunkit ytterligare. Det gör mig väldigt stressad och jag har flera gånger gråtit över hur jobbigt det är att behöva oroa mig. Och då går jag ändå runt varje månad och har ett hyfsat sparkapital men jag blir så ohörbart stressad av en eventuell framtida brist på pengar.

Människor runt omkring mig har rätt bra ekonomi och kör hela och iaf halvnya bilar, det byggs hus där bänkskivorna till köket kostar 70 000 kr men det är inga märkeskläder eller extravaganta kostnader i övrigt. Jag jämför mig lätt med dom och känner mig fattig och som att jag borde byta bil eller renovera mer hemma men jag har helt enkelt inte dom pengarna vilket får mig att känna mig dålig.

I verkligheten äger jag själv en lägenhet och en sommarstuga samt har egen bil så jag är absolut inte fattig men har lite för stora utgifter jämfört med mina inkomster. Jag skulle kunna skära ner på mina kostnader genom att sälja stuga men den betyder väldigt mycket för mig och jag vill verkligen inte det. En lite äldre bil innebär en högre risk för oväntade kostnader och därför hade jag verkligen velat byta min bil till något nyare men det är inte möjligt i nuläget.

Om jag fick en högre inkomst skulle jag antagligen inte öka mina kostnader särskilt mycket men jag skulle känna mig tryggare och min allmänna oro skulle minska = högre lycka i livet. Så absolut är pengar lika med lycka men jag tror att det finns en nivå där mer pengar inte gör en lyckligare. Under den nivån är dock pengar väldigt viktigt och kan ha en stor betydelse för hur lycklig man känner sig.

 

[Bexzor]

Pengar är galet viktiga för mig, nästan så man kan kalla mig pedantisk. Men jag vet också känslan att öppna ett kylskåp som nästan är tomt, och där man fick äta mycket på skola och jobb för att det var skralt med pengar att leva för. Både under min uppväxt och under mina första arbetsår, där jag var även var ensamstående med ett barn.

Idag ser mitt ekonomiska liv annorlunda ut men jag blir fortfarande irriterad när folk säger att de är fattiga när de åker på nöjesutflykter, kör nyare bilar, kan spara barnbidraget och renoverar hemmet. Fattiga är dom som knappt vet hur de ska klara räkningarna eller köpa mat så man blir mätt.

 

[Lilla]

Vi var absolut inte fattiga men när vi på 90-talet hade 15% i topplån på nyköpta huset och dessutom en halv travhäst var pappa flera gånger stressad över ekonomin. Det fanns inga pengar över liksom. Eftersom jag lätt känner andras oro så påverkade det mig en del.
Han var noggrann med att förklara för oss om pengars värde, prioriteringar osv. Det har gjort att jag har respekt för pengar och jag kan känna en stor tacksamhet över att inte behöva vända på varenda krona.
Vi saknade aldrig något när vi var små men jag kan verkligen känna känslan av lyx när jag kan unna mig något jag vill ha. Den känslan hade jag nog inte känt om vi haft mer pengar.

Sen har jag lånat ut en del pengar till vänner. Troligtvis får jag tillbaka från någon och någon inte. Jag kan tycka att det är respektlöst när man lånar och prioriterar annat än att betala tillbaka. Samtidigt är det ett val jag har gjort och har aldrig lånat ut pengar jag inte kan avvara.

 

[nullo-modo]

Jag vänder på det. Pengar till en viss nivå gör det enklare att skaffa en tillvaro som inte ger mig ångest och iallafall underlättar att kunna vara lycklig.

 

[orkide]

. Sen kommer hon vilja ha saker hela sin uppväxt som hon inte kommer få, det räknar jag med. Men jag ser ju hellre att det är en ryktlåda i plast än en Birkinväska

Hahaha 100%!

 

[Voeux]

Hahaha 100%!

Hennes mamma får inte heller en sådan väska Alltså, rolig story bakom just Birkin. Jag har absolut ingen koll på märkesväskor, alls. Så såg jag en så förbaskat snygg väska i en serie som vi följde för några år sedan. Såg den i varje avsnitt och bara, men satan VAD ÄR DET FÖR HIMLA SNYGG VÄSKA JAG BARA MÅSTE HA EN SÅN! Så jag slog knut på mig själv för att hitta den, ungefär tusen googlingar senare lyckades jag äntligen. Det var en Hermés Birkin. Låt säga att jag fortfarande tjurar lite.

 

[vemsomhelst123]

Så är det absolut, jag tänker att det är en del av att växa upp. Vilja ha saker som man inte kan få, förstå att det kostar pengar och vad det innebär osv. När man kommer ut i vuxenlivet sedan tycker jag dock det märks var den ribban satt, vad man anser är dyrt och vilka saker/prylar/resor man anser rimliga. Minns när jag träffade mitt ex, då var jag 22 år och han ville så gärna att jag skulle hänga på till Sydafrika, Peru och New York inom vårt första år tillsammans och för mig, då, var det den typen av resor som man kanske kunde göra en gång under hela sitt liv om man hade tur. Men för honom var det vanligt och förstod inte varför jag inte kunde följa med. Jag önskar, för mitt barn, att hon får en förståelse för hur de flestas ekonomi ser ut och det tror jag blir väldigt svårt om ens kompisar spenderar vintrarna i Charmonix och somrarna i Frankrike. Sen kommer hon vilja ha saker hela sin uppväxt som hon inte kommer få, det räknar jag med. Men jag ser ju hellre att det är en ryktlåda i plast än en Birkinväska

Håller med. Mitt barn kommer troligen någon gång i livet förstå att hon inte kommer behöva arbeta en dag i sitt liv, min sambo förstod det när han var runt 20 och är väldigt tacksam för det (han jobbar, men hade kanske sökt ett jobb med mer lön om han hade behövt) Vi bor precis bredvid en av stans ”finare” friskolor men never ever att hon ska gå där. Jag var otroligt privilegierad när jag växte upp jämfört med mina kompisar och jag är väldigt glad för att jag faktiskt inte fattade det förrän i tonåren. Och att det gjort mig trygg i att det finns en back-up men att mina föräldrar inte slösat pengar på oss på det sättet utan att vi behövde jobba själva för det vi ville ha.

 

[Mineur]

Diskussionen gällande skulder har fått en egen tråd: https://www.bukefalos.se/threads/skulder-och-att-bli-skuldsatt-utbruten-fran-pengar.1510503/

/Mod