Pappor och små barn

[mino]

Sv: Pappor och små barn

Första året var det jag som tog den största biten, men det var jag medveten om redan innan jag blev gravid. Min man är ingen bebispappa, han tycker att det är jättesvårt, och tycker att han inte få så mycket ut av dem...

Det här argumentet har jag hört förut att första året är de ju bara ett paket som man inte kan kommunicera med typ. För mig är det obegripligt eller så har vi fått ett annorlunda barn. Vår dotter är 7 månader och när pappa ropar i dörren så kryper hon dit och sträcker upp armarna. Hon "babblar" och undersöker allt. Det vore helt enkelt inte sant om min sambo hade tyckt att han inte fick ut nåt av henne.

Nu är det precis en månad till sambon tar över hemma. Han tar henne mycket när han är hemma just eftersom hon är en sån action-bebis så jag tycker att det är jätteskönt med en paus och slippa jaga henne bakom granen eller hitta på hyss med henne när hon är uttråkad av leksakerna. Vi har hela tiden kunnat dela på uppgifterna eftersom vi har gett henne ersättning som komplement under perioder och började med mat när hon var 4 mån. Hon har aldrig varit särskilt mammig eller pappig men jag måste erkänna att jag är lite rädd för att hon ska glömma bort mig nu när sambon tar över.

 

[cirkus]

Sv: Pappor och små barn

Hon dör inte av att skrika ! Skall pappan hitta sina vägar tat göra henne nöjd så MÅSTE du låta dem vara. Skit i att hon skriker. Han är med henne, inget ont händer henne. Han har alltså fått nån timme ensam med henne varje kväll - det är på tok för lite ! SLÄPP, Släpp, släpp !

 

[Sar]

Sv: Pappor och små barn

Observera att de såg detta, och ändå tjatade om min anknytning. Inte pappans. Och jag kan meddela att det inte är jag som haft en svag relation till barnet senare.

Det låter konstigt, varför tjata om anknytningen när de såg att den var bra? Å andra sidan, hur mycket ser man egentligen på några få dygn, eller timmar (när man kanske mest sover)- nu vill ju de flesta bb att man far hem rätt snabbt. Ser de nog för att göra en korrekt bedömning och fr att ge adekvata råd?
Jag blev positivt överraskad av att vårt bvc har en enkät ang. babyblues man får fylla i efter någon månad, just för att fånga upp ev. anknytningsproblem och deppressioner. Hade jag varit drabbad hade det känts som en lättnad att "fångas" upp för att kunna få hjälp.

 

[Silverkedjan]

Sv: Pappor och små barn

Och vad är viktigast?

Att du inte behöver få någon ångest eller att ditt barn får en bra relation till sin pappa ?

Sluta vara en sådan fullblodsegoist och sätt BARNETS behov i första rummet.

Det är INTE att ha en hönsmamma tillgänglig dygnet runt.

Utan att ha en NÄRA relation med BÅDA föräldrarna.

Vilket du just nu totalt omöjliggör.

Hur skulle du känna om pappan gjorde så mot dig ?

 

[Snurrfian]

Sv: Pappor och små barn

Det här argumentet har jag hört förut att första året är de ju bara ett paket som man inte kan kommunicera med typ. För mig är det obegripligt eller så har vi fått ett annorlunda barn.

Jag säger inte att jag håller med honom men jag förstår till viss del vad han menar, han känner sig helt enkelt inte bekväm i situation, men för det betyder det inte att han inte "drar sitt strå till stacken" Men jag är helt enkelt mer bekväm i situationen än vad han är, medans han är bättre när de har blivit lite större. Vi är olika som människor, oavsett kön, jag vet mammor som har sagt och tyckt som min man oxå...
Man måste inte älska små bebisar för att bli en bra förälder... Och på tal om att de där första timmarna skulle göra så stor skillnad för pappan vette sjutton. Men själv mådde jag inte bra av att vara ifrån min dotter de första timmarna, och vårat BB måste ha missat allt om anknytning för det tog nästan 12 timmar innan jag fick en chans att knyta an till Elin. Men pappan skickade de hem så fort jag hade kommit från uppvaket...
Medans med Fredrik fick vi en helt annan start, det var visserligen en relativt svår förlossning, men jag fick upp honom på magen direkt. Sen konstatera jag att han hade lite svårt att andas så barnläkaren fick ta och kolla honom medans jag krystade ut moderkakan. Karln bar på Freddan en stund men sen visade han tydligt att han ville äta så han fick ligga vid bröstet och snutta medans läkaren sydde ihop mig. Och när han hade somnat så var vi faktiskt så fräcka att vi la ner honom i "plastbyttan" medans vi åt...

Sen bar karln runt på honom när jag äntligen fick komma till duschen... (jag hade förlorat en hel del blod så de var lite oroliga för mig, men det förstod jag aldrig )
Men sen ville han ju hem till Elin, och även att få sova en stund då han hade varit vaken med mig hela natten. Själv hade jag en bounding stund för mig själv, sen sov både jag och Freddan ett par timmar innan vi vaknade till lagom till kvällsmat för oss båda...

 

[Warmia]

Sv: Pappor och små barn

Dock är det inte bara mitt fel detta... Om pappan skulle bry sig mer så skulle saken bli så mycket lättare. Om han någon gång skulle kunna ta upp henne när hon är ledsen, om han självmant skulle ta henne och byta blöja utan att någon nämde något, om han någon gång skulle sätta sig ner och leka med henne iställt för att sätta sig framför daton när han kommer hem från jobbet - då skulle jag känna att han brydde sig om sitt barn även om hon skriker......

 

[Pallas]

Sv: Pappor och små barn

Jag hör till dem som inte nödvändigtvis tycker att man måste låta barnet skrika hos pappan bara för att han skall få göra på sitt sätt. Till en viss gräns ja, men som jag skrev tidigare - man behöver inte uppfinna hjulet gång på gång.

Jag får som nybliven mamma någon slags överbeskyddande överslagsinstinkt och det tar emot att lämna ifrån mig barnet öht. Jag försöker tillgodose allas behov i det här sammanhanget, för jag tror att instinkterna faktiskt finns där av en anledning. Personligen har jag drabbats av svåra förlossningsdepressioner efter två av mina förlossningar och detta tror jag beror på att jag berövats den där första kontakten med mina barn (finns en hel del studier som tyder på detta också). Det svåra blir balansgången, och det viktiga blir kommunikationen. När jag väntade mitt tredje barn så pratade jag mycket med min man om just detta och sade att han nog kommer att få ta mindre av det praktiska med barnet just i början och mer av det praktiska med andra barnet samt hushållet. Han var helt med på detta och vi lyckades också undvika förlosningsdepression utan att hans anknytning med yngste sonen blev lidande för det.

Nu är skillnande mellan våra män kanske att min man frivilligt och gärna tar sitt eget ansvar för att skaffa sig en bra anknytning. Detta tror jag inte är något som kommer naturligt för alla män, speciellt inte för dem som inte blivit styrkta i sin roll som omhändertagande. Då blir det liksom ett extra hinder för dem, som de måste ta sig över. Jag tycker faktiskt inte att det är helt okej att låta spädbarnets primärbehov komma helt i skymundan bara för att pappa fått dålig träning i omhändertagande, men jag håller delvis med Silverkedjan om att man måste lära sig att ta ett steg tillbaka som mamma. Det kan kräva träning, men det finns inget som säger att du måste lämna barnet skrikandes i timtal med pappan bara för att han skall skaffa sig en relation med barnet.

Jag tror att ni behöver sätta er ned och prata om detta. Försök att hålla diskussionen i ett jag-perspektiv istället för ett du-perspektiv. "Jag upplever/jag känner", inget "du gör/gör inte/du säger". Försök sedan komma fram till en slags kompromiss som kan vara bra för alla parter. Att lämnas ensam skrikandes höjer stresshormonnivåerna för ett spädbarn och jag kan inte se det som något positivt. Den ståndpunkten betyder inte att det bara är jag som mamma som kan göra rätt. Att de inte dör av att skrika lite tycker jag inte hör in i sammanhanget, jag vill något mer än att mina barn bara skall överleva - och jag är säker på att man kan få alla delarna, bra anknytning till båda föräldrarna OCH alla primärbehov tillgodosedda, utan att någon hamnar i kläm.

 

[Silverkedjan]

Sv: Pappor och små barn

Jag skulle inte heller orka bry mig om den andra föräldern så tydligt markerade att bebin var hans/hennes.


I och med att du TAR ansvaret för allt så finns det ju inget att göra. Det man inte känner att man kan är oftast inte heller roligt.

Skulle han bara sitta vid datorn om du gick HEMIFRÅN ?

 

[Bri]

Sv: Pappor och små barn


Är pappan jämnviktig med mamman eller viktigare eller räknar barnet pappan som en andrahandsförälder i krissituationer?
Lika viktig.

Hur mycket TID har pappan och bebin närkontakt?
Ung. 24 timmar per dag. Sambon är föräldraledig sedan sonen var fem månader (han är ett år nu).

Vad tycker ni avgör hur NÄRA pappa-bebisrelationen blir ? (tänker främst på första året) Tid hemma? Tid ensam med bebin? Nattvak? Att pappan tar mest ansvar? Något särskilt "kvalitativt" som verkar vara bandstärkande?
Att pappan tar ut föräldraledighet, på heltid. På så sätt måste
han ta ansvar, hitta lösningar, ringa BVC osv. Vara lika mycket förälder som mamman, helt enkelt. Jag tror att det lätt blir så att den ena är "förstaförälder" som förväntas ha koll på allt om man inte delar på ledigheten.

 

[Pallas]

Sv: Pappor och små barn

Tack för välkomnandet Sar! Har gjort comeback i dagarna, hette Smulis27 tidigare.

 

[Warmia]

Sv: Pappor och små barn

JA det händer att jag kommer in från stallet och då har han lagt henne på skötbordet och sitter själv vid datorn 4meter bort......

Jag vet att jag gör fel och jag vill ändra på mig men det är som en drog och jag vill avgifta mig den..... men jag har inte vågat ta steget än.
Dessutom så skulle jag aldrig neka honom att ta henne ur min famn eller när hon ligger på golvet, dom få gånger han har gjort det har jag verkligen njutit av att han har brytt sig......

 

[Pallas]

Sv: Pappor och små barn

Dessutom så skulle jag aldrig neka honom att ta henne ur min famn eller när hon ligger på golvet, dom få gånger han har gjort det har jag verkligen njutit av att han har brytt sig......

Har du sagt det till honom vid de tillfällena? För det mesta funkar positiv förstärkning 1000 gånger bättre än negativ.

 

[Basilika]

Sv: Pappor och små barn

Vilken relation har pappor och bebisar i er familj?
Är pappan jämnviktig med mamman eller viktigare eller räknar barnet pappan som en andrahandsförälder i krissituationer?

Nu är det ju ett tag sedan vi hade bebisar men när vi fick fösta bebisen var det inte jag som visste hur de ska tystas, bytas blöjas på och hållas osv :smirk:

Hur mycket TID har pappan och bebin närkontakt?

Alltså när man helammar är det ju svårt att låta pappan ha mer kontakt än en själv men se'n när den tiden är över blir det annat.

Vad tycker ni avgör hur NÄRA pappa-bebisrelationen blir ? (tänker främst på första året) Tid hemma? Tid ensam med bebin? Nattvak? Att pappan tar mest ansvar? Något särskilt "kvalitativt" som verkar vara bandstärkande?

Övning ger färdighet. Dessutom tycker jag vi kvinnor, som av många ses som de som per default har mest kunskap om barn, ska låta mannen ta större ansvar och låta honom göra det på sitt sätt. Ingen gillar pekpinnar

Så här såg det ut för sex år sedan:

 

[Silverkedjan]

Sv: Pappor och små barn

Så här såg det ut för sex år sedan

Aaaaggghh ! Favvispolarn som bebis



(håller med för övrigt)

 

[Pallas]

Sv: Pappor och små barn

ÅÅååå vad fina bilder! Nu måste ju jag lägga in mina favoritbilder också!

Maken och yngste sonen

Maken och äldste sonen

 

[Silverkedjan]

Sv: Pappor och små barn



Som TS bestämmer jag att denna tråd GÄRNA får fyllas med bilder

 

[Pallas]

Sv: Pappor och små barn

Vad bra! Mina blev lite stora kanske, men jag orkar inte ändra storlek på dem...

 

[Petruska]

Sv: Pappor och små barn

Som TS bestämmer jag att denna tråd GÄRNA får fyllas med bilder

Ja, av mig får du inga i alla fall! Usch! Förutom att bilderna ni andra visat är jättemysiga, så råkar även jag ha några av samma typ i min ägo. Fäderna på de bilderna träffar dock inte sina barn varje månad ens, sedan ett antal år tillbaka.

Så bebisgull är dessvärre ingen garanti för fortsatt fungerande kontakt. Inte rättvist delad föräldraledighet heller. Och inte varannanveckas boende.

 

[Pallas]

Sv: Pappor och små barn

Vad jobbigt Petruska, förstår att du är ledsen över det. Jag tror inte heller att bebisgull är någon garanti för en stadig och trygg anknytning, men det är ju mysigt medan det pågår iaf, och garanterat en vinst för barnen, hur det än blir sedan. Har ju själv barn med en man jag inte bor med och sonen har bott mest hos pappa under sin livstid faktiskt...

 

[Basilika]

Sv: Pappor och små barn

Aaaaggghh ! Favvispolarn som bebis

Ja, men var är polarn då? Det var "längesen" ni var här