Pappor och små barn

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Pappor och små barn

Bara det ena barnet är mitt, noga räknat. Det andra räknas som mitt (av mig i alla fall!) men är egentligen en ung släkting, som min man och jag håller vår hand över. Det barnet är typ vuxet nu, på det inledande viset som kräver en och annan akututryckning av oss.

Båda ungdomarna ser klart och pratar moget om sina fäders tillkortakommanden. Båda ungdomarna har underbara farföräldrar.

Och jag är inte ledsen längre. Bara rasande, fast i stillhet, om du förstår?

Och jag blir rasande, fast inte i stillhet, när mödrar inte låter fäderna ta hand om sina barn, när fäder struntar i att ta hand om sina barn samt när annars vettiga kvinnor envisas med att få barn med uppenbart olämpliga män.
 
Sv: Pappor och små barn

Men det var ju JAG som skulle förekomma på såna bilder!

Skulle ha förekommit!

Du får väl klämma ur dig det där sladdbarnet först! Du känner säkert till något ryttarfolk där kvinnorna fött till häst, lindat in ungen i kläderna och galopperat vidare. Dem kan du ju anföra vid diskussionerna med den tilltänkte fadern.
 
Sv: Pappor och små barn

Nu har det blivit många svar här emellan mitt svar och TS.:angel:
Men, när våran dotter var c:a 7 mån så började jag jobba och mannen tog över jobbet hemma. Vilket resulterade i att hon tyckte bättre om pappa vid 18mån ålder, än dom flesta, som tycker om mamma.
Så det pappor "gnäller" om att barnen inte vill vara hos dom, det har jag upplevt....:crazy: Hon vägrade vara med mej en tid för det var bara pappa som gällde och det är ju precis detta som många pappor upplever, barnet är hos mamma dygnet runt i 1,5 år och vet inte vem pappa är, och när han ska "passa" så duger det inte.
Man måste dela hela tiden och inte som vi, ett halv år där och ett halv år där. Utan ta olika pass hela tiden, variation helt enkelt:D
Du tar morgon jag tar kväll och sen tvärt om. Och den som är hemma hela dagen får ledigt när den andre kommer hem!!!:idea:
 
Sv: Pappor och små barn

Man måste dela hela tiden och inte som vi, ett halv år där och ett halv år där. Utan ta olika pass hela tiden, variation helt enkelt:D
Du tar morgon jag tar kväll och sen tvärt om. Och den som är hemma hela dagen får ledigt när den andre kommer hem!!!:idea:

Lite så har vi gjort, dvs när jag är mammaledig vardagarna så tar pappa vid när han kommer hem, helger delar vi rätt mycket med viss övervikt mot pappa som nog tar lite mer då oftast skulle jag vilja säga. Men söver gör oftast jag då det oftast ska ammas till sömns fortfarande...
 
Sv: Pappor och små barn

Och jag är inte ledsen längre. Bara rasande, fast i stillhet, om du förstår?

Och jag blir rasande, fast inte i stillhet, när mödrar inte låter fäderna ta hand om sina barn, när fäder struntar i att ta hand om sina barn samt när annars vettiga kvinnor envisas med att få barn med uppenbart olämpliga män.

Jag förstår precis.
 
Sv: Pappor och små barn

Man måste dela hela tiden och inte som vi, ett halv år där och ett halv år där. Utan ta olika pass hela tiden, variation helt enkelt:D
Du tar morgon jag tar kväll och sen tvärt om. Och den som är hemma hela dagen får ledigt när den andre kommer hem!

Ja, så har vi gjort också, det har fungerat väldigt bra. När min man kommit hem har han snörat på sig sjalen och övertagit barnet/barnen medan jag gått och duschat ifred en halvtimme eller så. Under tiden har maken lagat mat eller åkt och handlat med barnen, vilket varit bra upplevelser för dem alla. Det har som sagt krävt träning för mig att kunna släppa ifrån mig barnen, och det har tagit lite tid, men vi har inte forcerat utan tagit det lugnt så det känts bra för alla parter.
 
Sv: Pappor och små barn

Jag känner att jag skulle vilja göra ett inlägg om amning här, för det är ett argument som ofta kommer upp i debatten, från båda sidor.

En del föräldrar hävdar att pappan inte kan göra något med barnet för att det helammas/ammas, och att mamman därför tar hela ansvaret under amningsperioden.

Andra hävdar att det är dumt att amma, för att pappan då inte kan vara delaktig i barnets skötsel, och förespråkar istället den jämlika flaskmatningen.


Inget av dessa alternativ är något jag känner igen. Min man kan göra exakt samma som jag, förutom amningen. Han kan bada dem, sjunga för dem, massera dem, bära dem, sova med dem, vagga dem, kittla dem, prutta dem på magen osv. Visst tar amningen en hel del tid i början, men jag har inte upplevt att den varit ett hinder för min man att skaffa sig en egen relation, trots att han inte varit delaktig i matning förrän efter 7-10 månader.

Jag ammar alltså barnen fortfarande, när de är 1½ och 2½, och det är inga problem med föräldrafördelningen nu heller. Vi ses som likvärdiga tryggheter av barnen. Ibland ammar jag dem till sömns, ibland söver jag dem utan amning. Ibland lägger min man dem och en gång har vi haft barnvakt och då lade de sig själva, kl 19 och 21, utan ett endaste pip.
 
Sv: Pappor och små barn

Min man kan göra exakt samma som jag, förutom amningen. Han kan bada dem, sjunga för dem, massera dem, bära dem, sova med dem, vagga dem, kittla dem, prutta dem på magen osv. Visst tar amningen en hel del tid i början, men jag har inte upplevt att den varit ett hinder för min man att skaffa sig en egen relation, trots att han inte varit delaktig i matning förrän efter 7-10 månader.

.


Precis så ! Det KÄNNS som att de äter "hela tiden" men så är det ju faktiskt inte. Om man kan (med att) lämna ifrån sig bebin när den precis ätit klart och är mätt och gosig så får papporna MER kommunikationstid.

Jag kände att eftersom jag haft en "egen" bebis förut som jag ammade och bar dygnet runt så nu när det var pappans första hade han första tjing i alla andra lägen utom just tuttandet.

Eg har jag nog två olika tips till Jane_Done !

1) med ettan hade jag med bebin jämt och jobbade efter 2 mån och red .... (bärsele, vagn, ligga vid tutte, låna ut till kreti och pleti - alla vill ha en bebis en liten stund)

2) med tvåan tankade jag, var konsult vid behov och lämnade resten till pappan.

På sladdisprojektet bara :idea:
 
Sv: Pappor och små barn

Jag håller med om att det är ett konstigt argument att amningen skulle omöjliggöra närhet mellan pappan och bebisen. Pappan märker väl lika väl som mamman när det är man ungen gråter efter, och letar han bara upp mamman och lämnar över ungen en stund.

Men OM amningen verkligen är ett hinder, upplevs som ett, DÅ tycker jag att det är en väldigt konstig prioritering att ändå envisas med att ungen ska ammas.
 
Sv: Pappor och små barn

Jag håller med om att det är ett konstigt argument att amningen skulle omöjliggöra närhet mellan pappan och bebisen. Pappan märker väl lika väl som mamman när det är man ungen gråter efter, och letar han bara upp mamman och lämnar över ungen en stund.

Håller med.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 965
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Hade en intressant diskussion på ämnet. Hur har pappans roll i barnets/barnens uppväxt förändrats under "senare tid" (säg senaste 20-30...
26 27 28
Svar
540
· Visningar
33 875
Övr. Barn Jag är halvtids plastförälder till en kille på 12 år som bor hemma hos oss vartannan vecka.. Pojken har diagnostiserats med ADD men de...
Svar
11
· Visningar
2 856
Senast: Mitten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp