Pappa-funderingar.

[Enya]

Sv: Pappa-funderingar.

Fast jag blir lite så här faktiskt. För mig känns det som att detta med pappa/foto är ett sätt att skapa likhet mellan barnen. De har alla pappor som inte är närvarande av olika anledningar. Om du pratar med pojkarna om pappor och det är helt självklart att de ska ha foton av honom men Elin ska helst inte ha någon pappa alls, kommer inte hon att känna sig väldigt utesluten då? Anledningen till varför han inte är där behöver man väl inte gå in på förrän långt senare, de flesta barn nöjer sig länge med en väldigt kortfattad förklaring typ "hans jobb är långt bort" eller vad som helst som inte är osant men ändå lätt att acceptera. Sätt upp honom på väggen, titta inte själv på fotot och svara på frågorna den dag de kommer. Du kan ju tyvärr inte ta bort honom ur ditt liv utan att ta bort halva Elin samtidigt.

Likheter:
* Alla tre barnen är blonda och blåögda
* Elin är ganska lik sin bror Isaac
* Alla tre har samma efternamn- mitt ( bytte innan Elin föddes för att jag inte ville att hon skulle heta som pojkarnas pappa och jag ville inte ensam byta namn då vi är en FAMILJ vilket innebär att ALLA ska ha samma efternamn.
* Alla tre går på samma dagis än så länge tills den stora börjar förskoleklass i höst.
* Alla tre går och lägger sig samtidigt på kvällen.
* ganska ofta nuförtiden badar alla tre tillsammans.
* De har samma sorts bilbarnstolar alal tre och sitter bakåtvänt alla tre.
Jag kan nog komma på fler likheter syskonen emellan.
Skillnaden är att jagi nte kan säga till Elin att mamma och pappa älskar henne som jag säger till pojkarna varje kväll. Skillnaden är att hennes pappa har valt bort henne, är totalt ointresserad ( när det inte finns nån i närheten som vill lyssna på berättelser om hur underbar dotter han har och att han ska ta hand om henne för att jag inte vill) av henne.

Tyvärr är inte livet rättvist för oss alla, och att Elins pappa inte är död eller inte bryr sig, kan man väl säga att det är en av livets orättvisor. Risken är dock större att pojkarna känner avundsjuka på att Elin HAR en levande pappa och det har inte dem. Hur ska jag göra för att skydda dem?

Jag skulle aldrig ljuga för mina barn på det viset! Fy farao vad falskt att göra så! Barn kan acceptera sanningen, men det är bra mycket lättare att växa upp med den från början istället för att inse långt senare att morsan ljög om honom.

Nej tack, det kommer inte upp ett foto på honom förrän den dagen han bevisat att han är värd det! Och det kan han börja att göra genom att vara en pappa till det barn han så stolt skryter om att han har!

 

[ameo]

Sv: Pappa-funderingar.

Nej tack, det kommer inte upp ett foto på honom förrän den dagen han bevisat att han är värd det! Och det kan han börja att göra genom att vara en pappa till det barn han så stolt skryter om att han har!

Och Elin vet att hon har en pappa, men har ingen bild av vem denna pappa är.
För han ÄR hennes pappa oavsett om han förtjänar att vara det eller inte.

Man behöver inte glorifiera honom för att dottern får en bild av den som de facto är hennes pappa.

 

[Enya]

Sv: Pappa-funderingar.

Och Elin vet att hon har en pappa, men har ingen bild av vem denna pappa är.
För han ÄR hennes pappa oavsett om han förtjänar att vara det eller inte.

Man behöver inte glorifiera honom för att dottern får en bild av den som de facto är hennes pappa.

Hon vet ju inte ens om att hon HAR en pappa! HUR ska hon veta det om han inte är där för henne? Varför är det så farligt att vänta med detta tills hon själv faktiskt kommer med pappafunderingarna? Vill hon ha ett foto på honom så ja självklart, men varför ska jag strö salt i såren nu när hon inte ens förstår att det är "fel" att inte ha en pappa? Att prata om honom kommer vi att göra alltmer ju äldre hon blir men, hon är bara 1 år gammal. Han finns inte i hennes värld. Hon är för liten för att begripa vem personen på bilden är och förstår inte vad en pappa är. Jag kan inte ge henne hennes pappa!!

 

[Snuffsan]

Sv: Pappa-funderingar.

Varför? Varför är det så viktigt med en bild på den människa som svek mest av alla? Din bild av vad som är en familj och att man måste ha en pappa är inte verklighet i våra familjer.

Han må vara pappa men han är inte en del av familjen.

 

[Snuffsan]

Sv: Pappa-funderingar.

Det är kanske skillnad i ditt fall, där dottern redan hade en bild av sin pappa när han slutade bry sig, eftersom hon passerat bäbisstadiet då.

Jag önskar att min dotters pappa hade försvunnit på bebisstadiet istället. Det hade varit mycket bättre för dottern. Och jag hade definitivt inte satt upp någon bild på honom då heller.


Jag blir så förbannad och sårad av dina inlägg. Du anser att det måste finnas en pappa med i barnets liv på något sätt. Då nervärderasr du automatiskt oss som mammor också. Vi räcker inte. Men om vi sätter upp ett foto på en frånvarnde pappa så är familjen komplett.

 

[ameo]

Sv: Pappa-funderingar.

jag kan bara inte förstå hur ni ens tänker tanken att hålla barnet ovetande om att det har en pappa, hur ointresserad han än må vara JUST NU.

 

[Snuffsan]

Sv: Pappa-funderingar.

Ovetande att det ska till en mamma och en pappa för att det ska bli ett barn är knappast något man kan dölja. Men att envisas med att föra in bilden av en pappa som inte finns i barnets liv är bara grymt.

Och vaddå just nu? I vårt fall är pappan frånvarande sedan 5 år tillbaka. Att vänta på att han skulle vara så rar och vilja komma tillbaka till sitt barn, är det det du tycker jag ska göra? Förnedrande är vad det är. Papporna valde bort sina barn. Punkt. Att hålla på och påminna barnen om det är inte snällt. Min dotter har gått igenom ett gigantiskt svek och varför skulle jag hålla på och påminna henne om det? Om någon sviker dig så fruktandvärt som dessa pappor gjort mot sina barn, skulle du vilja ha en bild på den människan i ditt rum? Så du varje dag kan bli påmind om hur ont det gjorde?

Jag blir bara mer och mer arg på din trångsynta bild av begreppet familj.

 

[Enya]

Sv: Pappa-funderingar.

jag kan bara inte förstå hur ni ens tänker tanken att hålla barnet ovetande om att det har en pappa, hur ointresserad han än må vara JUST NU.

Barnet är 1 år. Hon är totalt ovetande om att personen som kör henne till dagis varje morgon är hennes mormor. Hon vet vem mormor är och så men hon har ingen aning om VAD en mormor är. Eller en farmor, henne träffar hon bara några gånger om året dessutom....

Hon kommer inte att hållas ovetande om sitt ursprung, däremot anser jag att hon är för liten för att kunna förstå allt det här med pappa nu. Hon har inte ont av att inte ha en närvarande pappa, funderar inte alls på pappa frågor eller saknar en pappa. Därför var min ursprungsfråga om jag verkligen ska lära henne allt om pappa nu eller om jag ska vänta. Svaret på den frågan har jag fått av flera och jag vet ännu inte helt vad som är bäst, så jag följer mitt hjärta och mina känslor, och sätter inte upp bild på pappa så länge hon själv inte bryr sig och inte uttalat säger att hon vill. Men jag kommer inte att hålla honom hemlig eller inte berättar om honom, så fort hon visar tecken på att vilja prata om det eller det passar in på annat vis så ska jag prata om honom.

Hon vet förresten inte att Eric har foto på sin pappa på sitt rum. Hon är aldrig där inne då det ligger på ovanvåningen och där är inte hon och leker!

 

[Snuffsan]

Sv: Pappa-funderingar.

I vårt fall är pappan frånvarande sedan 5 år tillbaka.

6½ år ska det vara. Tiden går fort när man har roligt.:smirk: