Jag menar att det generellt är billigare att bo på landet. Främst då i inköpskostnad eller i hyra. Då behöver man jämföra likvärdiga boenden.
När man bor på landet har man ju å andra sidan en del ökade kringkostnader jmft med om man bor i stan. Tex alla kostnader kring bilen.
Helhetsmässigt känns det konstigt att då gnälla över en liten p-avgift.
Jag vet inte om du är medveten om det men det är inte så vanligt att det finns lägenheter ute på landet (och när jag nu skriver "på landet" så syftar jag på ren landsbygd). Så det är svårt att jämföra en tvårumslägenhet med en bostad riktigt ute på landet.
de ökade kringkostnader jag ser som "obligatoriska" när jag nu bor på landet är framför allt sophantering, avloppshantering (jodå, jag hade "turen" att bli tvungen att byta avlopp och installera minireningsverk, det var ganska dyrt särskilt med tanke på det där minireningsverket), uppvärmning.
Självklart är mina resekostnader till jobbet betydligt högre nu jämfört med att bo i lägenheten men den delen valde jag ju att acceptera pga ökande trivsel.
Sedan blir det ju dyrare för mig så fort något måste repareras (och med en stuga från början av 1800-talet och som inte renoverats sedan 1960-talet förutom badrummet som gjordes om i slutet av 1990-talet) så blir det en del allt eftersom. Tak, brädfodring och så vidare.
Så nej, om man ser till skillnaden i underhållskostnader och liknande som också bör räknas in i boendekostnaden, så blir det inte billigare att bo på landet.
Och ca 900.000kr, som är vad jag gav för min gård, är ju inte så dyrt för en villa, oavsett om den är taxerad som jordbruksfastighet eller som friliggande villa.
Hyreslägenheterna i samhället i närheten av där jag bor är inte särskilt mycket billigare än inne i stan efter vad jag hört av kompisar som bor i hyreslägenheter.