Först och främst tror jag att man ofta överskattar hur bra lokaltrafiken i storstadsområden faktiskt fungerar - jag använder Stockholm eftersom jag bor här och därför har bäst koll. Ta ett område som Saltsjöbaden (genomsnittsinkomst 42 500 kronor). Det är en av Sveriges mer välbärgade områden och en av de som ligger längst från stadskärnan. Saltsjöbanan som är den huvudsakliga lokaltrafiken tar en bit över en timme. Med bil är du inom tullarna på halva tiden. Eftersom Saltsjöbanan tar så lång tid (och inte körs så ofta) kör den övervägande delen bil. Saltsjöbaden ligger ca 2 mil från Stockholm och har bristfällig lokaltrafik. Precis som många på landsbygden. Det ska även noteras att för att nå Saltsjöbaden kan man ibland behöva gå en km eller två. För att handla behöver man alltså åka kommunalt till affärer, bära med sig maten på Saltsjöbadsbanan och sedan gå 1-2 km hem. Hur många glesbygdsbor är beredda att göra det? Liknande situation har Lidingö, återigen välbärgade men du måste ta buss (som inte går ofta på kvällarna/nätterna) och sedan tunnelbana från Mörby vilket i sin tur tar tid för att komma inom tullarna. Återigen handla mat, ta med på tunnelbanan, buss och sedan gå någon kilometer hem. Hur många som bor på landet skulle acceptera den situationen?
Nu kommer jag att få det mesta av Bukafalos i uppror, men medan de flesta framhåller produktionsbönder som vi behöver för att inte vara beroende av importer hur många har valt att köpa en hästgård för att kunna ha sina hästar hemma och bo på landet och arbetar inte med jordbruk (förutom att odla grönsaker, ha några höns och liknande för eget bruk) och försörjer sig med andra jobb som kräver bil eftersom jobben ofta finns inom mer tätbebyggda områden och sedan säger att de inte kan använda lokaltrafik eftersom den är så undermålig.
Den här gruppen är för det mesta i VVV medelklass stratan. De producerar inte de jordbruksprodukter som Sverige är i behov av. Under kristider som 2018 tog de upp resurser av foder som jordbrukarna var i behov av.
Nej, jag argumenterar inte för att alla ska flytta närmare tätorter så de kan använda lokaltrafiken och stalla upp sina hästar på en stor anläggning, även om det, kan man argumentera, är mer effektivt rent resursmässigt. Däremot är det frustrerande när allt går ut på att storstadsmänniskor inte förstår landsbygdens människor. Jag säger inte emot att storstadsmänniskor inte förstår jordbrukare, men de som jobbar på samma ställe med samma arbetsuppgifter tror jag inte står varandra så långt ifrån, oaktat om man bor i lägenhet eller på en hästgård.
(Det här blir en hel essä) Men som @Jeffery konstaterade, så krasst är det inte, de i princip bara storstadsmänniskor, som bor i socioekonomiskt utsatta områden - Rinkeby, Tensta, Skärholmen - som förbrukar minst resurser. Hur ska man kirurgiskt separera dem från områden som Saltsjöbaden, Lidingö, Djursholm etc? I storstäderna finns de absolut största socioekonomiskt största klyftorna. Ja, många som konsumerar mest i Sverige bor i storstäderna men också de som konsumerar minst och har minst resurser.
Jag skulle hävda, även om jag inte har statistiken just nu, att de absolut fattigaste och mest utsatta svenskar inte är landsbygdsbor utan bor i storstadsområdena.
Dessutom skrev jag de inkomststarkare storstadsborna som äger och kör de flesta av bilarna; och menade explicit att exkludera de som inte ens har på kartan att ha en bil. (Inte att gruppera ihop samtliga storstadsbor som inkomststarkare, vilket skulle kunna vara en annan tolkning av den något otydliga formuleringen.)
Men är glad att regeringen fann sans i den oheliga jakten på väljare och valde bort att genomföra ett generellt bilstödspaket till alla bilägare - något som på alla sätt och vis var så fel riktning att man baxnar.