Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
När jag var liten åkte vi ofta i till Lund för att se på när de tände ljusen i det stora trädet till advent. Man frös och drack glögg och väntade med spänning på ljuständningen. Vet inte om traditionen finns kvar, om det är någon i vårt stressade samhälle som har tid att stå o vänta på ett träd, men jag och min man fick för oss att göra något liknande hemma i vår villaträdgård. Bjöd in grannarna i gatan, klädde trädet, inhandlade glögg och väntade med spänning på om folk skulle tycka vi var dumma i huvudet eller att det var en rolig grej. Vi har bott i huset i snart tre år, men känner inte alls grannarna. Man hejar när/om man ses, det är allt. Men det kom jättemycket folk! 30 personer minglade runt på gatan och pratade med folk de aldrig pratat med förut. Jag blev helt överväldigad av alla människor. Att man kan ha så mycket trevligt folk runt sig utan att veta om det. När de gick hem så sa flera stycken att de såg fram emot nästa år, så detta får vi försöka göra om igen.
Samvaro är den bästa sortens tillvaro
När jag var liten åkte vi ofta i till Lund för att se på när de tände ljusen i det stora trädet till advent. Man frös och drack glögg och väntade med spänning på ljuständningen. Vet inte om traditionen finns kvar, om det är någon i vårt stressade samhälle som har tid att stå o vänta på ett träd, men jag och min man fick för oss att göra något liknande hemma i vår villaträdgård. Bjöd in grannarna i gatan, klädde trädet, inhandlade glögg och väntade med spänning på om folk skulle tycka vi var dumma i huvudet eller att det var en rolig grej. Vi har bott i huset i snart tre år, men känner inte alls grannarna. Man hejar när/om man ses, det är allt. Men det kom jättemycket folk! 30 personer minglade runt på gatan och pratade med folk de aldrig pratat med förut. Jag blev helt överväldigad av alla människor. Att man kan ha så mycket trevligt folk runt sig utan att veta om det. När de gick hem så sa flera stycken att de såg fram emot nästa år, så detta får vi försöka göra om igen.
Min erfarenhet är att folk ÄNGTAR efter att ses IRL.Men eller hur! Jag trodde lite fördomsfullt att folk var för upptagna för sånt, men kunde inte haft mer fel.
När jag var liten åkte vi ofta i till Lund för att se på när de tände ljusen i det stora trädet till advent. Man frös och drack glögg och väntade med spänning på ljuständningen. Vet inte om traditionen finns kvar, om det är någon i vårt stressade samhälle som har tid att stå o vänta på ett träd, men jag och min man fick för oss att göra något liknande hemma i vår villaträdgård. Bjöd in grannarna i gatan, klädde trädet, inhandlade glögg och väntade med spänning på om folk skulle tycka vi var dumma i huvudet eller att det var en rolig grej. Vi har bott i huset i snart tre år, men känner inte alls grannarna. Man hejar när/om man ses, det är allt. Men det kom jättemycket folk! 30 personer minglade runt på gatan och pratade med folk de aldrig pratat med förut. Jag blev helt överväldigad av alla människor. Att man kan ha så mycket trevligt folk runt sig utan att veta om det. När de gick hem så sa flera stycken att de såg fram emot nästa år, så detta får vi försöka göra om igen.
Mitt förvånande lugn i en dödlig situation glädjer mig. Jag satte mat i halsen på ett dramatiskt sätt igår,det fastnade helt och täppte till all luft och jag fick varken ner det eller upp det fast kroppen kämpade med det, kände hur kroppen försökte röja bort hindret utan framgång och kände paniken komma och tänkte att det var ju ett hemskt sätt att dö på. Tänkte springa till en granne men skämdes men det började bli riktigt kritiskt,totalt stopp och ingen luft. Så bestämde mig för att göra heimlichmanövern på mig själv. Jag började slå hårt mot den punkten jag tror att man pressar mot. Gång på gång så hårt jag bara kunde och till sist så kräktes jag upp allt. Är rätt stolt som kom på lösningen, var relativt lugn och fixade det. Och så glad att jag inte dog av en tortilla. Blev så rädd men det löste sig.
Såg på TV att de la ull i odlingsbäddarna. Jag hade trott att ull inte bryts ner och multnar, men det gör den tydligen?Hyggliga grannen ringde imorse och frågade om inte jag sagt att vi gärna tar kasserat hö/silage till våra odlingar. Visst hade jag sagt det någongång för månader sedan! Så han kom med en stor skopa full efter att ha gjort rent fårens matplats. Det funkade att köra ner lastaren ända till odlingarna också. Han såg att vi hade ull i bäddarna också, frågade om vi ville ha mer och kommer imorgon med en till skopa.
Ja, den gör det, men långsammare än mycket annat. Vi kommer nog lägga den i gångarna. Över de närmaste åren förmultnar den och jorden kan flyttas till bäddarna. Jag gillar att täcka med ull för den förmultnar långsamt och håller djur borta från odlingarna. En vän på Gotland, som har extremt genomsläpplig jord som inte håller fukt, har lagt ull längst ner i flera av sina dubbeldjupgrävda bäddar och de håller fukt otroligt mycket bättre än hennes andra bäddar.Såg på TV att de la ull i odlingsbäddarna. Jag hade trott att ull inte bryts ner och multnar, men det gör den tydligen?
Det var åtgärd nummer två på listan, tänkte prova med att slå först och sen bordskanten. Men jag är rätt stark så jag slog tydligen rätt braVilken sinnesnärvaro En bordskant fungerar också att kasta sig emot. Tips för framtiden
Underbart glädjeämne!Att provsvaret visade att hjärntumören jag opererade bort för 4v sen var godartad
Underbart att höra!Att provsvaret visade att hjärntumören jag opererade bort för 4v sen var godartad
Och sedan följt av På spåret!Det var islandshästar på TV!