Otrohet

[Hyacinth]

Intressant, jag tänker att jag vill ha en partner som är självständig och bekväm nog att det inte är något större bekymmer att lämna mig om det inte passar. Alltså jag har helst en partner som väljer att vara med mig trots att det finns andra bra alternativ, och inte en partner som väljer att vara med mig bara för att det är bättre än övriga, för tillfället tillgängliga alternativ.

Jag förutsätter att det är därför vi bor ihop (för att vi vill), jag resonerar mest kring det. Skulle min partner inte trivas med mig skulle hen avsluta rätt omgående.

 

[Kiwifrukt]

Så fort kalle känner att han vill mer med den nya. Då kanske man kan prata om att ta en paus eller liknande. Prata om vad som är fel. Du vet.

Självklart ska man inte göra slut för att man ser en snygg tjej på stan.

Men vet han i det läget vad den nya vill? Han kanske tror att hon enbart vill ha vänskap och därmed inte är intresserad av honom på det sättet = har egentligen aldrig varit otrogen mer än i tanken. Jag kan ju ha känslor för någon som inte har känslor för mig och som aldrig kommer få det heller.

 

[Lipperta]

Men vet han i det läget vad den nya vill? Han kanske tror att hon enbart vill ha vänskap och därmed inte är intresserad av honom på det sättet = har egentligen aldrig varit otrogen mer än i tanken. Jag kan ju ha känslor för någon som inte har känslor för mig och som aldrig kommer få det heller.

Fast vill han avsluta om hon vill och kan så ska han göra det. Var inte kvar i en relation med mig om du suktar efter en annan. Inte ok med mig.

 

[vallhund]

Mina föräldrar var notoriskt otrogna mot varandra under hela deras äktenskap, ibland delade de älskare/älskarinnor. De levde dessutom oftast på olika kontinenter. Lyckligare äktenskap har jag sällan stött på.

 

[Wysiwyg]

Jag tycker också det är rätt intressant, blir dock ibland lite ledsen när folk säger att det är ok om maken är otrogen.

Jag har extremt vild fantasi och har nog tänk över om jag ska knulla/dejta pojkvännens kompisar flera gånger, men har inte gjort något än och lär nog inte göra heller.
Men skulle jag fatta tycke för någon och prata mer intimt och kanske mötas och ha en dejt så skulle jag faktiskt skämmas för så gör man inte mot någon.

Hade jag pratat med partnern om hur jag kände och han sa ok så är det ju bara att köra på.

Pratar jag med partnern och han blir sårad över hur jag känner över annan kille så är väl det han kan göra att göra slut eller lära sig leva med det.

Vad jag menar är att prata med partnern, ta upp sånt här. Kanske är hen lite intresserad av någon annan och vill också ha paus/uppbrott, eller bara en intressekoll för vad världen kan erbjuda.
Och det menar jag inte är fel, men smyg inte med det.

Jag har extremt svårt för smygande och ljugande.

Hade min pojkvän sex med någon annan men berättade det asap, så visst jag skulle bli jätte sviken. Men chans att jag stannat i relationen ändå.

Hade han smusslat och försökt gömma det med det kom fram en månad efter finns det inte en chans att jag stannat.

Som jag redan nämt i tråden önskar jag leva i en monogram relation, så det är inte så att jag är någon Förkämpe till Otrohet bakom Partnerns rygg. Allt jag försöker göra är att få till lite nyanser i otrohetsdiskussionen. Jag tycker det är tråkigt när det blir så polariserat. Jag tycker inte det är svart eller vitt, svin eller hjälte, lögnhals eller trofast. Jag ser på relationer lite som en grå sörja av alla möjliga egenskaper, reaktioner och känslor.

Jag vet inte om jag skulle vilja veta om en partner legat med någon annan. Jag förstår liksom inte riktigt vad det skulle tillföra om förhållandet i övrigt var bra. Det skulle helt klart bli en relationskris och jag skulle bli väldigt ledsen men.. ja. Och jag tror inte jag skulle uppskatta om min partner berättade för mig om alla hens crusher heller.

 

[monster1]

Fast vill han avsluta om hon vill och kan så ska han göra det. Var inte kvar i en relation med mig om du suktar efter en annan. Inte ok med mig.

Tänker du att du och din partner aldrig attraheras av andra än varandra så länge ni är tillsammans?

 

[Kiwifrukt]

Fast vill han avsluta om hon vill och kan så ska han göra det. Var inte kvar i en relation med mig om du suktar efter en annan. Inte ok med mig.

Fast om Kalle och hans fru har två barn tillsammans och har levt ihop länge är det inte så svart eller vitt. Då kan han ju till och med välja att avstå från Anna för barnens skull. Men det är egentligen henne han vill ha.

Jag hade absolut inte velat att min (högst påhittade/fiktiva) pojkvän hade pippat med andra. Men jag dömer inte ut någon som råkar bli kär trots att hen har ett förhållande med någon annan. Däremot måste personen i det läget göra ett val om vem hen vill vara med. Men måste hen ligga med "den nya" för att kunna fatta sitt beslut, fine med mig. Hellre dumpad för att han verkligen vill ha någon annan, än dumpad för att han bara inte vill ha mig.

 

[Wysiwyg]

Däremot måste personen i det läget göra ett val om vem hen vill vara med. Men måste hen ligga med "den nya" för att kunna fatta sitt beslut, fine med mig.

För min egen del hade jag nog helst sett att partnern faktiskt legat med den "nya" innan hen tar beslutet att lämna mig för henom. Annars hade det blivit lite.. jaha men är det ens på riktigt?

 

[rutans]

En annan sak jag märkt bland unga människor är att de är Par med stort P. Alltså de är ett vi och ett oss, jag har noterat att det är vanligare nu att kvinnorna i relationerna (detta verkar bara gälla heterosexuella par) framhåller sin man och sin mans yrke, framgång och lön. För mig som är född på 70-talet känns det här absurt främmande och en smula bisarrt. Då kan jag verkligen tänka mig att otrohet blir en stor grej, om man som kvinna lever genom och för sin mans framgångar och vill vara ett med honom. Då krävs det nog detaljerade avtal för att reglera vad som är trohet eller ej, röra vid hand inte ok, titta i någon annans urringning inte ok osv.

Varför nedvärdera de unga kvinnor som inte tycker som du?!

 

[Elementary]

För mig var det självklart att det är monogama förhållanden vi pratar om när vi pratar otrohet. Att samhället borde vara mer okej med öppna förhållanden, polyamori och liknande är jag helt med på. Jag har inga problem alls med att folk ligger med massa människor och har kärleksförhållanden med flera samtidigt så länge alla är med på det. Jag har till och med haft ett sorts förhållande med en kille som inte ville vara med bara mig och det var okej. Inget jag vill göra om eftersom jag insett att jag trivs bättre i en monogam relation men vi hade trevligt ihop.

Men vill man ligga runt så kan man väl berätta det för partnern? Om man tycker att det är en del av livet att ligga med folk man festar med så tycker jag att man bör hitta en partner som är okej med det. Inse då att ni inte är monogama, och acceptera att andra kan vara det. Försök inte pracka på monogama människor erat synsätt utan... fuck amongst yourselves liksom

Jag tycker inte alls att sex är en "så stor grej", utan det är hela grejen att göra nåt bakom ryggen på sin partner som gör att jag tycker att personen i fråga är vidrig. Kommunikation, ärlighet och öppenhet är viktiga saker för mig och kommer alltid att vara.

Kan inte asexuella vara otrogna enligt er? För majoriteten i tråden verkar otrohet vara att ha sex med någon annan. "Det är ju bara lite sex", "man får väl ligga med vem man vill" osv. För mig kan otrohet vara massa saker man gör med någon annan än sin partner där den gemensamma nämnaren är att man hållit det hemligt.

 

[rutans]

Jo, men det är det jag tycker är svårt. När passeras gränsen? Om vi helt fiktivt hittar på Kalle och Anna här nu, där Kalle har ett förhållande sen många år som är helt normalt, men kanske lite vardag och slentrian efter många år, och Anna är singel. De träffas som vänner genom någon gemensam aktivitet/vän/jobb, och efter flera månader som vänner börjar de inse att de känner mer för varandra än enbart vänskap. När ska Kalle berätta det för sin flickvän/sambo/fru? När han har ett förhållande med Anna? När han legat med Anna? När han hånglat med Anna? När han börjat känna förälskelse för Anna? Redan första dagen de träffades?

Att gå hem till sambon och säga "hej, du, jag träffade en trevlig kille/tjej idag som jag absolut inte känner kärlek till i nuläget men som jag tyckte var trevlig att prata med, så då är det väl lika bra vi gör slut?" känns ju inte så bra heller. Det gamla förhållandet behöver ju inte vara dåligt från början.

Är det här inte att överdriva det en aning?
Självklart bör det vara att kunna ha vänner sv annat kön. Det är väl ändå när känslorna ändras som påverkar hur ens partner drabbas som det kan vara vettigt att göra ett val.

 

[Lipperta]

Tänker du att du och din partner aldrig attraheras av andra än varandra så länge ni är tillsammans?

Nej nu lägger du ord i munnen på mig.

Självklart får han tycka någon annan är snygg, men vill han ha en relation med henne. Intim, med kärlek och sex. Du vill jag inte ha honom. Alls.

 

[vallhund]

För mig var det självklart att det är monogama förhållanden vi pratar om när vi pratar otrohet. Att samhället borde vara mer okej med öppna förhållanden, polyamori och liknande är jag helt med på. Jag har inga problem alls med att folk ligger med massa människor och har kärleksförhållanden med flera samtidigt så länge alla är med på det. Jag har till och med haft ett sorts förhållande med en kille som inte ville vara med bara mig och det var okej. Inget jag vill göra om eftersom jag insett att jag trivs bättre i en monogam relation men vi hade trevligt ihop.

Men vill man ligga runt så kan man väl berätta det för partnern? Om man tycker att det är en del av livet att ligga med folk man festar med så tycker jag att man bör hitta en partner som är okej med det. Inse då att ni inte är monogama, och acceptera att andra kan vara det. Försök inte pracka på monogama människor erat synsätt utan... fuck amongst yourselves liksom

Jag tycker inte alls att sex är en "så stor grej", utan det är hela grejen att göra nåt bakom ryggen på sin partner som gör att jag tycker att personen i fråga är vidrig. Kommunikation, ärlighet och öppenhet är viktiga saker för mig och kommer alltid att vara.

Kan inte asexuella vara otrogna enligt er? För majoriteten i tråden verkar otrohet vara att ha sex med någon annan. "Det är ju bara lite sex", "man får väl ligga med vem man vill" osv. För mig kan otrohet vara massa saker man gör med någon annan än sin partner där den gemensamma nämnaren är att man hållit det hemligt.

Så trevligt du uttrycker dig! Är otrogna personer vidriga?
Vi får nog skramla till en skämskudde åt dig.

 

[Lipperta]

Fast om Kalle och hans fru har två barn tillsammans och har levt ihop länge är det inte så svart eller vitt. Då kan han ju till och med välja att avstå från Anna för barnens skull. Men det är egentligen henne han vill ha.

Jag hade absolut inte velat att min (högst påhittade/fiktiva) pojkvän hade pippat med andra. Men jag dömer inte ut någon som råkar bli kär trots att hen har ett förhållande med någon annan. Däremot måste personen i det läget göra ett val om vem hen vill vara med. Men måste hen ligga med "den nya" för att kunna fatta sitt beslut, fine med mig. Hellre dumpad för att han verkligen vill ha någon annan, än dumpad för att han bara inte vill ha mig.

Nej det är inte samma. Det påstår jag inte heller.

Jag tänker inte vara någon backup plan till någon ifall den andra kvinnan inte ger honom vad han vill ha. Då är jag hellre ensam.

 

[Wysiwyg]

Kan inte asexuella vara otrogna enligt er? För majoriteten i tråden verkar otrohet vara att ha sex med någon annan. "Det är ju bara lite sex", "man får väl ligga med vem man vill" osv. För mig kan otrohet vara massa saker man gör med någon annan än sin partner där den gemensamma nämnaren är att man hållit det hemligt.

Hmm.. Alltså skulle min partner börja stänga mig ute och istället anförtro sig med "sig själv" till någon annan skulle jag nog ta illa upp. Dock är ju det stora problemet där att hen hade stängt mig ute från början och inte att hen anförtror sig till någon annan. Den biten är ju egentligen bara svartsjuka från min sida tänker jag.

Oj, jag är helt främmande för en "dela allt"-syn. Om min partner hade något (kan inte ens komma på ett exempel) som hen ville hålla hemligt för mig hade jag nog varit mer intresserad av varför än att hen höll det hemligt från första början. Klart jag önskar leva i en öppen relation men jag kan ju inte tvinga min partner att dela allt med mig. Och speciellt inte "du Måste vara Öppen med mig annars är du otrogen", det känns som ett otäckt ultimatum tycker jag.

Tidigare tänkte jag att en partner ALDRIG fick ljuga och otrohet var det värsta och herregud om något hemlighölls. Men sen har jag börjat fundera på varför jag är så och i mitt eget fall beror det på osäkerhet. Och ansvaret för den osäkerheten kan jag ju aldrig lägga på min partner, det måste jag ju ta tag i själv.

 

[Wysiwyg]

Men vill man ligga runt så kan man väl berätta det för partnern? Om man tycker att det är en del av livet att ligga med folk man festar med så tycker jag att man bör hitta en partner som är okej med det. Inse då att ni inte är monogama, och acceptera att andra kan vara det. Försök inte pracka på monogama människor erat synsätt utan... fuck amongst yourselves liksom

Jag måste säga att jag har helt missat de som lobbat för att ligga med massa random folk bakom ryggen på sin partner och uppmanat alla andra att göra detsamma.

Och jag ser heller ingen som försöker pracka på någon något heller, snarare folk som vill diskutera nyanser i monogamin och begreppet trohet.

 

[Elementary]

Så trevligt du uttrycker dig! Är otrogna personer vidriga?
Vi får nog skramla till en skämskudde åt dig.

Det är min åsikt ja? De som medvetet är otrogna och inte ångrar sig tycker jag är vidriga. Jag skäms inte det minsta för den helt personliga åsikten så jag vet inte vad du vill att jag ska göra med en kudde.

Hmm.. Alltså skulle min partner börja stänga mig ute och istället anförtro sig med "sig själv" till någon annan skulle jag nog ta illa upp. Dock är ju det stora problemet där att hen hade stängt mig ute från början och inte att hen anförtror sig till någon annan. Så den biten är ju egentligen bara svartsjuka från min sida tänker jag.

Oj, jag är helt främmande för en "dela allt"-syn. Om min partner hade något (kan inte ens komma på ett exempel) som hen ville hålla hemligt för mig hade jag nog varit mer intresserad av varför än att hen höll det hemligt från första början. Klart jag önskar leva i en öppen relation men jag kan ju inte tvinga min partner att dela allt med mig. Och speciellt inte "du Måste vara Öppen med mig annars är du otrogen", det känns som ett otäckt ultimatum tycker jag.

Tidigare tänkte jag att en partner ALDRIG fick ljuga och otrohet var det värsta och herregud om något hemlighölls. Men sen har jag börjat fundera på varför jag är så och i mitt eget fall beror det på osäkerhet. Och ansvaret för den osäkerheten kan jag ju aldrig lägga på min partner, det måste jag ju ta tag i själv.

Jag tycker personligen inte att det känns okej om min partner känner att det finns saker hen inte vill prata med mig om men som personen är öppen om med andra. Det förstår jag om inte andra ser på samma sätt och jag har haft tur som hittat en partner som tänker precis som jag i det fallet.

Men om det var min definition av otrohet som åsyftades så var jag kanske klumpig. Jag menar att sex, kyssar och sådant inte behöver förekomma för att det ska bli otrohet. Utan att det är en relation som känns som mer än vänskap ändå, och att det hålls hemligt för partnern.äsxh, svårt att förklara men jag anser i alla fall att asexuella kan vara precis lika otrogna som folk med andra sexualiteter.

Jag tycker att det är ett stort svek att hemlighålla saker som kan såra om det kommer fram och att ljuga om saker men det är ju absolut helt personligt vad man tycker och jag hoppas alla hittar partners som man kommer överens med så att säga.

Skulle aldrig ställa ultimatum på det sättet utan helt enkelt inte fortsätta med förhållandet för min egen skull om jag känner att jag inte är på samma vågplan som partnern i frågor som är viktiga för mig.

Jag måste säga att jag har helt missat de som lobbat för att ligga med massa random folk bakom ryggen på sin partner och uppmanat alla andra att göra detsamma.

Och jag ser heller ingen som försöker pracka på någon något heller, snarare folk som vill diskutera nyanser i monogamin och begreppet trohet.

Du har inte sett de inlägg som säger åt andra att ta lättare på otrohet/sex? För samma människor är ju också de som tycker att det bör vara okej att få ligga lite vid sidan av vilket jag anser flyttar förhållandet från monogami till öppet förhållande.

 

[Entourage]

Från ett singelperspektiv är väl mina tankar typ.
- Vet jag att nån är upptagen = Då känns det inte ok för mig att försöka påbörja nåt eller svara positivt på en invit
- Om nån raggar på mig och jag inte vet hur dens relationsstatus är = jag svarar på inviten utefter hur intresserad jag är/inte är av personen. Känner liksom inte att det är min uppgift att ta reda på om motparten är singel elr inte.

Men om en vän/kollega skulle vara otrogen så skulle jag nog råda personen att ta tag i sin nuvarande relation och avsluta den/lösa det innan den gick vidare. Svårare om man är vän med båda. Men kanske ställa nåt form av ultimatum "om du inte berättar för X att du gjort si och så, så kommer jag göra det pga det är min kompis och jag vill inte att hen ska bli behandlad så" men det är ju en speciell situation man hamnar mitt i. För å andra sidan är de två vuxna personer som borde vara fullt kapabla att hantera sin relation på egen hand.

Ang dejt/kk så känns det inte riktigt som att man kan vara otrogen eftersom det enligt mig inte är samma sak som att vara ett "riktigt par" eller vad jag nu ska kalla det.

 

[Lipperta]

Jag måste säga att jag har helt missat de som lobbat för att ligga med massa random folk bakom ryggen på sin partner och uppmanat alla andra att göra detsamma.

Och jag ser heller ingen som försöker pracka på någon något heller, snarare folk som vill diskutera nyanser i monogamin och begreppet trohet.

En av min pojkväns vänner försöker verkligen få min kille att ligga med andra, titta på andra, ta på andra tjejer, jämt.
Även om jag är där, pojkvän är totalt ointresserad och blir riktigt irriterad på honom.

Tidigare tänkte jag att en partner ALDRIG fick ljuga och otrohet var det värsta och herregud om något hemlighölls

Tycker det känns lite sådär att yngre tjejer inte får uttala sig om vad som vi tycker är ok eller inte utan att äh det växer bort, det blir annorlunda när man har barn(jag kommer alrig ha barn)vi vet bättre det är lika bra att du är tyst kommentarer kommer.

 

[Wysiwyg]

Jag tycker personligen inte att det känns okej om min partner känner att det finns saker hen inte vill prata med mig om men som personen är öppen om med andra. Det förstår jag om inte andra ser på samma sätt och jag har haft tur som hittat en partner som tänker precis som jag i det fallet.

Men genom att säga så så har ju din partner två val om hen vill vädra med någon annan: antingen delar hen med sig till dig fast hen inte egentligen ville eller också "hemlighåller" hen något för dig och "smusslar" med något bakom din rygg för att inte behöva prata med dig om det? Inget av fallen är önskvärda tycker jag. Jag tycker inte jag har rätt att avgöra vad andra ska dela med sig av till mig.

Jag tycker att det är ett stort svek att hemlighålla saker som kan såra om det kommer fram och att ljuga om saker men det är ju absolut helt personligt vad man tycker och jag hoppas alla hittar partners som man kommer överens med så att säga.

Men om det kan såra om det kommer fram är det väl jättebra att hålla det för sig själv tycker jag.

Skulle aldrig ställa ultimatum på det sättet utan helt enkelt inte fortsätta med förhållandet för min egen skull om jag känner att jag inte är på samma vågplan som partnern i frågor som är viktiga för mig.

Fast det är ju ändå ett krav du ställer på din partner. Att hen ska dela allt med dig och att hen inte får dela något med andra som hen inte också delar med dig. Det är helt oförståeligt för mig. Skulle aldrig acceptera en partner med det synsättet.

Du har inte sett de inlägg som säger åt andra att ta lättare på otrohet/sex? För samma människor är ju också de som tycker att det bör vara okej att få ligga lite vid sidan av vilket jag anser flyttar förhållandet från monogami till öppet förhållande.

Jodå men jag tar det inte så bokstavligt. Jag håller med i stora drag. Jag tror många skulle både må bättre och ha det bättre om de inte var så rädda för Otroheten. För det första, hur vanligt är det att folk ens har möjlighet eller tid att ligga runt som galna bakom partnerns rygg? Jaja, någon har säkert en vän eller kusin eller bror som gör det men de flesta andra är ju upptagna med att ro runt jobb och fritid.

Sen tror jag också, vilket jag anammat från tidigare diskussioner, att det inte är nyttigt att ge otrohet en sådan enorm särställning vad gäller Hemskheter man kan råka ut för i förhållanden. Jag önskar verkligen att kontrollbehov, elakheter och våldsamheter skulle komma före otrohet i allvarlighetsskalan i vad man kan uppleva i ett förhållande. Tyvärr är det inte så. Ofta försvaras tex kontrolltendenser med att partnern har ju faktiskt upplevt Otrohet, som att det skulle tillåta vilket läskigt beteende som helst i nästa relation.