Otrohet

[Wysiwyg]

Tycker det känns lite sådär att yngre tjejer inte får uttala sig om vad som vi tycker är ok eller inte utan att äh det växer bort, det blir annorlunda när man har barn(jag kommer alrig ha barn)vi vet bättre det är lika bra att du är tyst kommentarer kommer.

Alla får naturligtvis uttala sig om vad de vill. Och jag har inte sagt något om hur någon annan uppfattar saker och ting, jag berättade bara hur jag själv tänkte. Tog du åt dig när jag berättade om min osäkerhet och hur jag försöker hantera den?

(Btw är jag 0 och har inga barn.)

 

[Lipperta]

@Wysiwyg Jo jag tar åt mig, jag har ju mina problem med självkänslan och är just nu i ett litet bottenlöst hål. Min osäkerhet kan jag inte hantera.

Dock om killen är otrogen vill jag nog inte ha honom kvar, han valde ju den där tjejen så då kan han väl bo hos henne då. Jag vill inte ha.
Blir jag slagen eller kontrollerad ser jag på det lättare(tyvärr) än att han vill ha någon annan, att jag inte duger.

Egentligen vet jag att det inte är så illa, men NU tycker jag det och kommer sägert tycka det är hemskt hela livet. Men kanske mindre hemskt om 10 år.
Jag vill verkligen inte bli någon man kan förolämpa så och vara ok med det, fy.

Kommer aldrig tycka det är ok att det prasslar bakom ryggen på mig, bra bild att ge barnen om man har sånna. Kvinnor kan man vara otrogna mot och det ska man minsann tåla.

 

[Wysiwyg]

@Lipperta

Blir jag slagen eller kontrollerad ser jag på det lättare(tyvärr) än att han vill ha någon annan, att jag inte duger.

Egentligen vet jag att det inte är så illa, men NU tycker jag det och kommer sägert tycka det är hemskt hela livet. Men kanske mindre hemskt om 10 år.
Jag vill verkligen inte bli någon man kan förolämpa så och vara ok med det, fy.

Jag blir lite ledsen när jag hör det faktiskt. Men det är just det här som jag tänker är faran med att svartmåla otrohet som något demoniskt ont som bara Riktiga Svin ägnar sig åt.

Våld och kontroll är rentav livsfarligt. Det kan aldrig otrohet bli. (Ja om nu inte partnern ligger med en HIV- eller HepC-smittad men den risken ser jag som marginell/obefintlig.)

Kommer aldrig tycka det är ok att det prasslar bakom ryggen på mig, bra bild att ge barnen om man har sånna. Kvinnor kan man vara otrogna mot och det ska man minsann tåla.

Alltså jag förstår vad du menar! Men jag tänker att i kategorin "vad kvinnor ska tåla" finns det annat än otrohet jag vill fokusera på vad gäller eventuella barn.

 

[cirkus]

Ah! Jag tycker jag är tämligen bra så nej- vill hen inte vara med mig alldeles som jag är så får det faktiskt vara. Men jag skulle ju föredra att hen träffade Guds Gåva Till Mänskligheten framför att bli lämnad för att singelliv i en etta med barn varannan vecka är bättre än livet med mig.

Exakt så tänker jag också!

I många år så tänkte jag tvärt om - men vid något tillfälle när jag och min sambo snackade om saken så sa han att han mycket hellre lämnar för någon annan än för ingenting - jag fattade ingenting först, men sen trillade polletten ner och jag håller helt med

 

[Lipperta]

Alltså jag förstår vad du menar! Men jag tänker att i kategorin "vad kvinnor ska tåla" finns det annat än otrohet jag vill fokusera på vad gäller eventuella barn

Håller med dig tillbaka. Dock tar ju barn in allt de ser och är faktiskt inte så korkade man kan tro, de får vibbar och kan ränka ut med åldern att pappa prasslat, då blir det ju ok för sönerna att göra lika och döttrarna måste vara ok med det.

Gäller det någon annans partner som var otrogen om min vän tog illa skulle jag inte se det som lika illa om jag själv blev utsatt, men det är väl förståeligt.

Det enda jag finner riktigt riktigt sorgligt med som tycker det är ok med prasslande parter är att de kan ju inte må så bra i sig själva heller? Kanske tar barn/hus/jobb/djur mycket av tiden men att låta någon göra så mot en, jag förstår helt ärligt inte.

Är man så strong i sig själv så borde man väl skicka mannen dit fan bor och klara sig själv?

 

[Elementary]

Men genom att säga så så har ju din partner två val om hen vill vädra med någon annan: antingen delar hen med sig till dig fast hen inte egentligen ville eller också "hemlighåller" hen något för dig och "smusslar" med något bakom din rygg för att inte behöva prata med dig om det? Inget av fallen är önskvärda tycker jag. Jag tycker inte jag har rätt att avgöra vad andra ska dela med sig av till mig.

Nej partnern har ju en massa val? Att jag skulle tycka illa om det ligger ju på mig. Om partnern känner sig styrd av det jag tycker och själv inte tycker att det jag uttryckt är okej så får väl partnern lämna mig?

Fast det är ju ändå ett krav du ställer på din partner. Att hen ska dela allt med dig och att hen inte får dela något med andra som hen inte också delar med dig. Det är helt oförståeligt för mig. Skulle aldrig acceptera en partner med det synsättet.

Nej det är ju helt personligt hur man vill ha det! Vi är ju inte kompatibla du och jag och det är helt okej!

Jag och min sambo har exakt samma syn på detta och ser det inte som ett "krav" på det sättet i vårt förhållande utan som något som kommer helt naturligt för oss båda. Vi är varandras innersta krets och partnern är den första vi vänder oss till i alla lägen. Verkliga och hypotetiska. Detta har funkat utmärkt för oss i tio år nu.
Men ja om jag nån gång skulle söka ny partner så skulle det vara ett av alla olika krav jag har för att ta det längre än dejter/flirt. Skulle det komma upp i efterhand så beror ju allt på hur man löser det, så att säga.

Jodå men jag tar det inte så bokstavligt. Jag håller med i stora drag. Jag tror många skulle både må bättre och ha det bättre om de inte var så rädda för Otroheten. För det första, hur vanligt är det att folk ens har möjlighet eller tid att ligga runt som galna bakom partnerns rygg? Jaja, någon har säkert en vän eller kusin eller bror som gör det men de flesta andra är ju upptagna med att ro runt jobb och fritid.

Sen tror jag också, vilket jag anammat från tidigare diskussioner, att det inte är nyttigt att ge otrohet en sådan enorm särställning vad gäller Hemskheter man kan råka ut för i förhållanden. Jag önskar verkligen att kontrollbehov, elakheter och våldsamheter skulle komma före otrohet i allvarlighetsskalan i vad man kan uppleva i ett förhållande. Tyvärr är det inte så. Ofta försvaras tex kontrolltendenser med att partnern har ju faktiskt upplevt Otrohet, som att det skulle tillåta vilket läskigt beteende som helst i nästa relation.

Jag är inte det minsta rädd för Otroheten. Kommer den så kommer den och då är det slut på förhållandet. Jag går inte runt och oroar mig för det. Tycker inte det har verkat så på andra heller? Att inte acceptera något om det händer är inte samma sak som att vara rädd för det.

De flesta vuxna i mina föräldrars bekansskapskretsar (inklusive mina föräldrar) har inte "legat runt som galna" men de har varit otrogna så nån form av tid för det verkar ju finnas.

Jag tycker ingen i tråden gett otrohet någon särställning, det råkar bara vara ämnet och då känns det ju lite konstigt att börja diskutera andra saker som kan ske i ett förhållande. Det är absolut mycket värre med de tre exempel du tar upp. Det betyder dock inte att jag accepterar otrohet heller. Otrohet ligger fortfarande på andra sidan gränsen av vad jag tycker är okej precis som de andra sakerna.

 

[Return_to_the_moon]

Hur allvarligt ser ni egentligen på otrohet hos en vän, kollega, dejt, kk?
Skulle du kunna svara på en tydlig invit från någon du vet har partner? Även om du själv inte är intresserad av någonting seriöst?

Ännu en otrohetstråd .

Jag kan komma med det andra perspektivet och det va när jag va otrogen. En av mina kompisar va med på festen där jag hånglade lite med killen och sen gick hem till honom. När jag va tillbaka nästa morgon va hon skitförbannad på mig.
Jag hade överseende med hennes ilska då hon är från ett mer konservativt land, men egentligen är det INTE OK att någon kompis blir sur på mig för det. Hon hade ingenting med mina intima relationer att göra! Den enda ursäkten för henne va att hon kände mitt ex lite och tyckte synd om honom. (Fattar inte varför då han aldrig mådde dåligt pga det.)

Duckar nu .

 

[MiniLi]

Alltså, jag tycker verkligen inte att otrohet är ok. Jag skulle bli helt förkrossad om min partner skulle vara otrogen mot mig och jag har själv sldrig varit otrogen. Men jag kan ändå vara vän med någon som gjort/gör detta mot sin partner. Jag säger vad jag tycker om saken, men jag har svårt att se varför min vän skulle bli ngt slags monster helt plötsligt..
Hoppas att mina vänner är toleranta även mot mig, vi gör alla misstag ibland..

 

[kryddelydd]

Nej.

Jag lutar åt att vi allesammans borde omvärdera synen på sex, snarare. Eller i alla fall att alternativa hållningar verkar vara värda att ta under övervägande.

Gäller det bara sex?
Eller tycker du att det alltid är den som blivit utsatt för ett dåligt bemötande/beteende från någon annans sida, som ska ompröva sin attityd kring det inträffade?

 

[kryddelydd]

Ja men om sex var lite mer avdramatiserat och inte som idag så fyllt och hårt reglerat av normer och mer eller mindre oskrivna regler så tror jag alla skulle må bättre. Speciellt för kvinnor eftersom de i alla avseenden förlorar så mycket mer pga dagens normer om trohet, relationer och sex.

Svarar dig (ungefär) som jag svarat en annan användare:

Gäller det bara sex, eller är det alltid den som blivit illa behandlad som ska omvärdera sin uppfattning av situationen?

 

[kryddelydd]

Jag har hög moral, men har själv haft ett öppet förhållande och det fungerade bra eftersom vi båda var överens om att vi vill ha det så, jag är verkligen inte svartsjuk av mig och det var inte han heller.
För mig är det nog själva grejen att ljuga om någonting som jag ogillar, mer än själva vänstrandet.
Jag vill ha ärlighet i en relation. Har man problem så reder man ut det utan att gå bakom ryggen på en, speciellt när det gäller en för många ganska känslig sak.
Om det gäller en vän vart partner jag fått veta är otrogen så känns det inte alls ok. När det kommer till gränsfall, folk man känner bra, där kommer moralen in och jag har dåligt samvete av att veta om lögnen men inget göra, samtidigt som det är lite för svårt att slänga i ansiktet på en vän bara sådär, dr behövs nog bevis.
Känner jag inte vederbörande partner som i detta fall så är det egentligen inte mitt problem att han vänstrar, men visst, jag accepterar agerandet mot hans partner när jag svarar på inviten. Klurigt.

Jag tycker inte att ordet "moral" handlar om att ha sex eller inte, i den här tråden.
Det handlar i mina ögon om att den som luras, sviker, ljuger, bedrar uppvisar låg moral i det beteendet. En person som förskingrar "familjens" pengar uppvisar också låg moral (tänker nu på sådana människor som försätter en hel familj i skuld genom oansvarigt ekonomiskt beteende eller liknande).

Svekfullt beteende är i mina ögon att uppvisa låg moral.

En person som "ligger runt" men som är lös och ledig, visar ingen låg moral. En person som lever i ett förhållande men som "ligger runt" uppvisar i mina ögon mycket låg moral.

 

[stjarnhimmel]

För mig handlar inte otrohet om sex utan om svek dvs om man kommit överens om att inte ligga med andra och det är viktigt för ens partner skulle jag tycka det var respektlöst. Sen finns det andra saker som jag kan tycka är lika eller mer respektlöst i en relation.
Otrohet är inget jag går runt och oroar mig för. Skulle det hända i en relation så får jag hantera det då och jag kan inte säga att jag skulle lämna bara pga det utan det beror nog på helheten.

 

[Kiwifrukt]

Är det här inte att överdriva det en aning?
Självklart bör det vara att kunna ha vänner sv annat kön. Det är väl ändå när känslorna ändras som påverkar hur ens partner drabbas som det kan vara vettigt att göra ett val.

Jo, men det kan vara svårt att veta NÄR gränsen passeras, just om det har utvecklats från vänskap. Det är ju inte vänskap idag och fullvärdig kärlek imorgon, utan i de fallen tar det ju tid. Och förändringen kan gå så långsamt att parterna själva inte fattar vad som händer.

Nu pratar jag om folk som träffas genom en helt normal aktivitet (typ jobb) och det blir attraktion för någon som från början enbart var en kollega eller vän. De där som smygraggar på nätet trots att de lever i en monogam relation tycker jag är fruktansvärt!

 

[Petruska]

Gäller det bara sex?
Eller tycker du att det alltid är den som blivit utsatt för ett dåligt bemötande/beteende från någon annans sida, som ska ompröva sin attityd kring det inträffade?

Du tvingar in mig på din planhalva. För att kunna svara måste jag därför skriva en uppsats. Det vill jag inte.

 

[Diabetikern]

Jag vill börja med att säga att jag inte läst hela tråden och svarar bara uteftre MIn personliga åsikt.

Om min kollega, vän, dåvarande kk skulle vara otrogen och jag skulle veta om det skulle jag 1 inte tycka det var ok och 2 inte bry mig mer om det. Jag har annat att lägga energi på

Otrohet i ett förhallande där båda partner gåt med på att vara exklusiva (eller hur man nu uttrycker det) så är det ett svek mot den andra personen och personligen skulle jag inte acceptera det utan gå vidare.

Jag anser inte att otrohet bara är något som händer utan att man är en vuxen människa och man VÄLJER att bedra den man är tillsammans med oavsett om det bara är en engångsförteelse eller ett förhållande.

Om man bortser från det uppenbara misshandel, psykisk dominans mm utan är 2 vanliga människor så tycker jag att det är bland det värsta man kan göra mot den man älskar.

Däremot tycker jag inte att om man är otrogen är man en dålig person. Jag anser bara att man gör ett dåligt val.

 

[Trani]

Gäller det bara sex?
Eller tycker du att det alltid är den som blivit utsatt för ett dåligt bemötande/beteende från någon annans sida, som ska ompröva sin attityd kring det inträffade?

Varför så svartvit? Klart det går att omvärdera uppfattningar om vad som är dåligt. Det fanns t ex en tid när det betraktades som dåligt bemötande att tilltala någon i singular pronomen.

Det framstår för mig smått konservativt att över huvud taget betrakta någon typ av sex som "dåligt beteende".

 

[Roheryn]

Förstår verkligen inte många av svaren i denna tråd. De som säger sig inte moralisera, inte bry sig och inte "lägga sig i" alltså.
Jag kan omöjligt vara vän eller på nått sätt umgås med någon som jag vet är otrogen eller som har varit otrogen utan att ångra det. Jag tycker att det tyder på att man är en vedervärdig egoistisk människa som skiter fullständigt i andras känslor. Såna klarar jag mig definitivt utan.

Har ni samma åsikter om samma vänner och bekanta skulle syssla med... bedrägerier? Eller om de lite försiktigt nallar lite från gamla Agdas sparpengar när de ska ta hand om tant Agdas ekonomi. Hon behöver ju inte ens få reda på det! Och det gör ju personen glad att få en liten extra slant!

Det är väl ändå en HELVETES skillnad på otrohet och att begå brott???

 

[Petruska]

Varför så svartvit? Klart det går att omvärdera uppfattningar om vad som är dåligt. Det fanns t ex en tid när det betraktades som dåligt bemötande att tilltala någon i singular pronomen.

Det framstår för mig smått konservativt att över huvud taget betrakta någon typ av sex som "dåligt beteende".

Jag läste en liten snutt om att sex är/kan vara/anses mer eller mindre respektabelt. Det var lite roligt.

Då är så klart sex mellan man och kvinna i en stabil, monogam relation det mest respektabla sexet. Sex med prostiuterad eller sex med barn är minst respektabelt. På skalan emellan hittar vi samkönat sex, tillfälligt sex osv osv.

Motsvarande kan sedan appliceras på olika sexuella praktiker. Beroende på hur man har sex, är sexet olika "respektabelt".

Det där med respektabiliteten och bristen därpå, syns väldigt tydligt i otrohetstrådarna här på buke.

 

[Trani]

Jag läste en liten snutt om att sex är/kan vara/anses mer eller mindre respektabelt. Det var lite roligt.

Då är så klart sex mellan man och kvinna i en stabil, monogam relation det mest respektabla sexet. Sex med prostiuterad eller sex med barn är minst respektabelt. På skalan emellan hittar vi samkönat sex, tillfälligt sex osv osv.

Motsvarande kan sedan appliceras på olika sexuella praktiker. Beroende på hur man har sex, är sexet olika "respektabelt".

Det där med respektabiliteten och bristen därpå, syns väldigt tydligt i otrohetstrådarna här på buke.

(Älskar schematiska illustrationer. )

 

[vallhund]

Jag läste en liten snutt om att sex är/kan vara/anses mer eller mindre respektabelt. Det var lite roligt.

Då är så klart sex mellan man och kvinna i en stabil, monogam relation det mest respektabla sexet. Sex med prostiuterad eller sex med barn är minst respektabelt. På skalan emellan hittar vi samkönat sex, tillfälligt sex osv osv.

Motsvarande kan sedan appliceras på olika sexuella praktiker. Beroende på hur man har sex, är sexet olika "respektabelt".

Det där med respektabiliteten och bristen därpå, syns väldigt tydligt i otrohetstrådarna här på buke.

Du glömde missionären.