Otrohet

[Wysiwyg]

Känner min partner att jag börjar bli tråkig och denne vill hitta något annat då hen inte är nöjd i relationen med mig, då får hen jättegärna hitta någon annan. Jag vill inte ha intm relation med någon som finner mig tråkig.

Att vara i en intim relation med någon bara för att det är bättre än inget tycker jag är väldigt fel och riktigt sunkigt gjort.
Vet man att man vill hitta något annat, gör då slut.
Vill man göra en intressekoll så säger man kanske till sin partner att det här känns inte bra längre, kanske kan vi ta en paus och se hur vi känner efter.

Eller så kan man ju bara ha en öppen dialog med sin partner och dra ur tummer ur arslet och säga att något är fel/blivit tråkigt/tröttnat.

Men partnern kanske inte alls tycker det är tråkig och kanske inte alls är missnöjd i förhållandet men ändå vill utforska ett förhållande till någon annan? Det är ju inte alls säkert att något är fel/blivit tråkigt/partnern tröttnat.

Jag tror detta är den springande punkten till varför otrohet är så känsligt: folk (obs, även jag) tar det som en personlig skymf och ett tecken på ett dåligt förhållande om partnern skulle fatta tycke för någon annan.

Vill återigen poängtera att jag vill leva i monogama relationer, tycker bara själva företeelsen är vansinnigt intressant att diskutera.

 

[Kattennizze]

Det går såklart inte att veta?
Lika lite som att man kan gardera sig mot andra typer av kränkningar/elakheter/brustna löften här i livet. Den drabbade har inget ansvar eller skyldighet att försöka förebygga.

Jamen exakt. Det blir ju ett cirkelresonemang. Det finns två vägar att gå om man har svårt för otrohet, antingen kan man kontrollera partner så att man är alldeles alldeles säker på att hen inte är otrogen eller så kan man avdramatisera det. För min del väljer jag det sistnämnda.

 

[vallhund]

om det va så du tolkade mitt inlägg dåså Men är jo bra att folk på buke kan hålla varandra över ryggen och klappa över hur himla frigjorda man är.

Men jag upprepar gärna mig själv, man behöver inte vara utrogen för att leva präcis som man vill. Man kan välja att ha såna avtal med sin partner. Förstår inte varför det skal vara svårare än så där finns jo inte antigen eller. Utroskab eller monogami. Där finns jo massor av val på den hyllan.

Jag är fullt kapabel att tänka själv, uttrycka mina åsikter o stå för dem. Vad är ditt problem?

 

[stjarnhimmel]

Men partnern kanske inte alls tycker det är tråkig och kanske inte alls är missnöjd i förhållandet men ändå vill utforska ett förhållande till någon annan? Det är ju inte alls säkert att något är fel/blivit tråkigt/partnern tröttnat.

Jag tror detta är den springande punkten till varför otrohet är så känsligt: folk (obs, även jag) tar det som en personlig skymf och ett tecken på ett dåligt förhållande om partnern skulle fatta tycke för någon annan.

Vill återigen poängtera att jag vill leva i monogama relationer, tycker bara själva företeelsen är vansinnigt intressant att diskutera.

Fast det tycker jag låter som att äta kakan men ändå har den kvar? ( eller hur det uttrycket är). Då får man ju göra ett val.
Dvs om man är i en relation med någon som vill vara monogam och tar hårt på otrohet så tycker jag att man får respektera det och då ta ställnlng själv om man stannar i relationen/ föreslår att man ska ha en öppen relation. Jag tycker bara det låter så krångligt att leva med någon som vill vara monogam om man själv vill pröva hur en relation är med en annan partner samtidigt?

 

[Kattennizze]

och jag tänker att otrohet inte skulle behöva vara en del av livet.
Det vore så mycket trevligare om vi kunde bete oss respektfullt mot varandra och inte luras och smussla.

Ja men om sex var lite mer avdramatiserat och inte som idag så fyllt och hårt reglerat av normer och mer eller mindre oskrivna regler så tror jag alla skulle må bättre. Speciellt för kvinnor eftersom de i alla avseenden förlorar så mycket mer pga dagens normer om trohet, relationer och sex.

 

[Wysiwyg]

Jag tycker bara det låter så krångligt att leva med någon som vill vara monogam om man själv vill pröva hur en relation är med en annan partner samtidigt?

Ja jag förstår hur du tänker och jag håller med fast samtidigt inte. Jag tror man kan träffa jätteintressanta personer efter vägen utan att leta efter andra eller vilja pröva andra relationer. Och var i den processen drar man då linjen från att lämna ett förhållande man trivs i eller gå in i en ny relation med den nya (eller utforska en ev relation)? Som jag skrev tidigare känns det konstigt att lämna en bra och kärleksfull relation för en intresseuppenbarelse men ja, var drar man gränsen för otroheten?

Med "pröva relationen" menar jag alltså inte att ha två relationer samtidigt utan mer.. vara i en stadigvarande monogam relation men samtidigt träffa någon annan intressant typ som man känner en lust att umgås med (på ett djupare plan än vänskapligt, ska jag tillägga). Och, min huvudpoäng var att man inte behöver jämställa otrohet med ett dåligt förhållande. Eller att det behöver vara ett dåligt förhållande bakom att man träffar någon ny.

 

[Kattennizze]

En annan sak jag märkt bland unga människor är att de är Par med stort P. Alltså de är ett vi och ett oss, jag har noterat att det är vanligare nu att kvinnorna i relationerna (detta verkar bara gälla heterosexuella par) framhåller sin man och sin mans yrke, framgång och lön. För mig som är född på 70-talet känns det här absurt främmande och en smula bisarrt. Då kan jag verkligen tänka mig att otrohet blir en stor grej, om man som kvinna lever genom och för sin mans framgångar och vill vara ett med honom. Då krävs det nog detaljerade avtal för att reglera vad som är trohet eller ej, röra vid hand inte ok, titta i någon annans urringning inte ok osv.

 

[Wysiwyg]

En annan sak jag märkt bland unga människor är att de är Par med stort P. Alltså de är ett vi och ett oss, jag har noterat att det är vanligare nu att kvinnorna i relationerna (detta verkar bara gälla heterosexuella par) framhåller sin man och sin mans yrke, framgång och lön.

Det där med att framhålla mannens status har jag aldrig varit med om tror jag. Har ffa aldrig träffat en jämnårig som gjort det. Händelsen hade varit så chockartad för mig att jag kommit ihåg den för evigt. Men det kanske beror på i vilka kretsar man rör sig.

Då kan jag verkligen tänka mig att otrohet blir en stor grej, om man som kvinna lever genom och för sin mans framgångar och vill vara ett med honom. Då krävs det nog detaljerade avtal för att reglera vad som är trohet eller ej, röra vid hand inte ok, titta i någon annans urringning inte ok osv.

Fast det där med Otroheten tycker jag inte hör samman med någon specifik åldersgrupp. Inte heller med något kön. Har hört kvinnor och män i alla möjliga åldrar prata om otrohet och att "lite svartsjuka är ju hälsosamt för då visar man att man tycker sig ha något att förlora".

 

[Kiwifrukt]

Känner min partner att jag börjar bli tråkig och denne vill hitta något annat då hen inte är nöjd i relationen med mig, då får hen jättegärna hitta någon annan. Jag vill inte ha intm relation med någon som finner mig tråkig.

Att vara i en intim relation med någon bara för att det är bättre än inget tycker jag är väldigt fel och riktigt sunkigt gjort.
Vet man att man vill hitta något annat, gör då slut.
Vill man göra en intressekoll så säger man kanske till sin partner att det här känns inte bra längre, kanske kan vi ta en paus och se hur vi känner efter.

Eller så kan man ju bara ha en öppen dialog med sin partner och dra ur tummer ur arslet och säga att något är fel/blivit tråkigt/tröttnat.

Jo, men det är det jag tycker är svårt. När passeras gränsen? Om vi helt fiktivt hittar på Kalle och Anna här nu, där Kalle har ett förhållande sen många år som är helt normalt, men kanske lite vardag och slentrian efter många år, och Anna är singel. De träffas som vänner genom någon gemensam aktivitet/vän/jobb, och efter flera månader som vänner börjar de inse att de känner mer för varandra än enbart vänskap. När ska Kalle berätta det för sin flickvän/sambo/fru? När han har ett förhållande med Anna? När han legat med Anna? När han hånglat med Anna? När han börjat känna förälskelse för Anna? Redan första dagen de träffades?

Att gå hem till sambon och säga "hej, du, jag träffade en trevlig kille/tjej idag som jag absolut inte känner kärlek till i nuläget men som jag tyckte var trevlig att prata med, så då är det väl lika bra vi gör slut?" känns ju inte så bra heller. Det gamla förhållandet behöver ju inte vara dåligt från början.

 

[Lipperta]

Jo, men det är det jag tycker är svårt. När passeras gränsen? Om vi helt fiktivt hittar på Kalle och Anna här nu, där Kalle har ett förhållande sen många år som är helt normalt, men kanske lite vardag och slentrian efter många år, och Anna är singel. De träffas som vänner genom någon gemensam aktivitet/vän/jobb, och efter flera månader som vänner börjar de inse att de känner mer för varandra än enbart vänskap. När ska Kalle berätta det för sin flickvän/sambo/fru? När han har ett förhållande med Anna? När han legat med Anna? När han hånglat med Anna? När han börjat känna förälskelse för Anna? Redan första dagen de träffades?

Att gå hem till sambon och säga "hej, du, jag träffade en trevlig kille/tjej idag som jag absolut inte känner kärlek till i nuläget men som jag tyckte var trevlig att prata med, så då är det väl lika bra vi gör slut?" känns ju inte så bra heller. Det gamla förhållandet behöver ju inte vara dåligt från början.

Så fort kalle känner att han vill mer med den nya. Då kanske man kan prata om att ta en paus eller liknande. Prata om vad som är fel. Du vet.

Självklart ska man inte göra slut för att man ser en snygg tjej på stan.

 

[As_Vegas]

Jamen exakt. Det blir ju ett cirkelresonemang. Det finns två vägar att gå om man har svårt för otrohet, antingen kan man kontrollera partner så att man är alldeles alldeles säker på att hen inte är otrogen eller så kan man avdramatisera det. För min del väljer jag det sistnämnda.

Eller så litar man på den man valt att dela sitt liv med?
Det finns ju så många fler löften man kan ge i ett förhållande än trohet/monogami.

 

[Lipperta]

Men partnern kanske inte alls tycker det är tråkig och kanske inte alls är missnöjd i förhållandet men ändå vill utforska ett förhållande till någon annan? Det är ju inte alls säkert att något är fel/blivit tråkigt/partnern tröttnat.

Jag tror detta är den springande punkten till varför otrohet är så känsligt: folk (obs, även jag) tar det som en personlig skymf och ett tecken på ett dåligt förhållande om partnern skulle fatta tycke för någon annan.

Vill återigen poängtera att jag vill leva i monogama relationer, tycker bara själva företeelsen är vansinnigt intressant att diskutera.

Jag tycker också det är rätt intressant, blir dock ibland lite ledsen när folk säger att det är ok om maken är otrogen.

Jag har extremt vild fantasi och har nog tänk över om jag ska knulla/dejta pojkvännens kompisar flera gånger, men har inte gjort något än och lär nog inte göra heller.
Men skulle jag fatta tycke för någon och prata mer intimt och kanske mötas och ha en dejt så skulle jag faktiskt skämmas för så gör man inte mot någon.

Hade jag pratat med partnern om hur jag kände och han sa ok så är det ju bara att köra på.

Pratar jag med partnern och han blir sårad över hur jag känner över annan kille så är väl det han kan göra att göra slut eller lära sig leva med det.

Vad jag menar är att prata med partnern, ta upp sånt här. Kanske är hen lite intresserad av någon annan och vill också ha paus/uppbrott, eller bara en intressekoll för vad världen kan erbjuda.
Och det menar jag inte är fel, men smyg inte med det.

Jag har extremt svårt för smygande och ljugande.

Hade min pojkvän sex med någon annan men berättade det asap, så visst jag skulle bli jätte sviken. Men chans att jag stannat i relationen ändå.

Hade han smusslat och försökt gömma det med det kom fram en månad efter finns det inte en chans att jag stannat.

 

[Lipperta]

En annan sak jag märkt bland unga människor är att de är Par med stort P. Alltså de är ett vi och ett oss, jag har noterat att det är vanligare nu att kvinnorna i relationerna (detta verkar bara gälla heterosexuella par) framhåller sin man och sin mans yrke, framgång och lön. För mig som är född på 70-talet känns det här absurt främmande och en smula bisarrt. Då kan jag verkligen tänka mig att otrohet blir en stor grej, om man som kvinna lever genom och för sin mans framgångar och vill vara ett med honom. Då krävs det nog detaljerade avtal för att reglera vad som är trohet eller ej, röra vid hand inte ok, titta i någon annans urringning inte ok osv.

Jag tycker vi unga kvinnor brukar vara ganska bra på att se vårt egna värde. Många yngre vill inte ens vara i en relation som par. Vi kan själva. Vi har vårt arbete och vår egna kompetens.

 

[stjarnhimmel]

En annan sak jag märkt bland unga människor är att de är Par med stort P. Alltså de är ett vi och ett oss, jag har noterat att det är vanligare nu att kvinnorna i relationerna (detta verkar bara gälla heterosexuella par) framhåller sin man och sin mans yrke, framgång och lön. För mig som är född på 70-talet känns det här absurt främmande och en smula bisarrt. Då kan jag verkligen tänka mig att otrohet blir en stor grej, om man som kvinna lever genom och för sin mans framgångar och vill vara ett med honom. Då krävs det nog detaljerade avtal för att reglera vad som är trohet eller ej, röra vid hand inte ok, titta i någon annans urringning inte ok osv.

Det har jag aldrig märkt. Varken bland jämnåriga (född på 70-talet) eller yngre.

 

[monster1]

Jag tycker inte alls att vi ska ta lättare på otrohet. Är jag i en relation så förväntar jag mig att min pratner är trogen. Det är det största sveket en partner kan göra mot mig, att vara med någon annan.

Om partner tröttnar på mig, så för all del ligg med någon annan. Gör bara slut med mig först.

Fast det kan du väll inte mena att det är det STÖRSTA sveket? Det finns ju massor av andra saker som är värre att bli mördad, att partnern förgriper sig på en själv eller ens barn, att hen misshandlar en eller ens barn eller ens djur, att hen snor en på alla ens pengar, att hen trycker ned en, att hen börjar fostra och ändra på en, att hen kontrollerar en etc etc...

Min inställning är inte att jag tycker att det är en lättsam grej om min partner har sex med någon annan, men vår relation står på fler ben än bara monogami. Monogamin är inte grunden för våran relation och därför står och faller den inte med just den biten. Men jag skulle troligen bli sårad och ledsen.

 

[Sporthorse]

@Sporthorse

Jag vill inte bli så involverad i andras sexliv, och vill inte ha hemliga förtroenden om otrohet eller liknande. Men jag anser inte otrohet vara så hemskt, jag ogillar till och med ordet. Snedsprång, sex eller vad som helst beskriver bättre vad jag anser om sex utanför relationer om man inte kommit överens om att ha en öppen relation.
Jag tycker man sköter dylikt snyggt utan att blanda in massa annat folk, de ska inte känna skuld över vad jag hittar på. Och skulle jag idka könsumgänge med någon ser jag det som min ensak, varför skulle jag blanda in en vän i det (om det nu inte är denne jag idkar könsumgänget med)? Jag ser det som att folk försöker bli av med dåligt samvete genom att placera "bördan" på någon annan.
Jag har aldrig haft dåligt samvete över att jag haft sex med någon. Är det på mitt initiativ är det något jag velat och gjort avsiktligt.

Jag har hög moral, men har själv haft ett öppet förhållande och det fungerade bra eftersom vi båda var överens om att vi vill ha det så, jag är verkligen inte svartsjuk av mig och det var inte han heller.
För mig är det nog själva grejen att ljuga om någonting som jag ogillar, mer än själva vänstrandet.
Jag vill ha ärlighet i en relation. Har man problem så reder man ut det utan att gå bakom ryggen på en, speciellt när det gäller en för många ganska känslig sak.
Om det gäller en vän vart partner jag fått veta är otrogen så känns det inte alls ok. När det kommer till gränsfall, folk man känner bra, där kommer moralen in och jag har dåligt samvete av att veta om lögnen men inget göra, samtidigt som det är lite för svårt att slänga i ansiktet på en vän bara sådär, dr behövs nog bevis.
Känner jag inte vederbörande partner som i detta fall så är det egentligen inte mitt problem att han vänstrar, men visst, jag accepterar agerandet mot hans partner när jag svarar på inviten. Klurigt.

 

[Lipperta]

Fast det kan du väll inte mena att det är det STÖRSTA sveket? Det finns ju massor av andra saker som är värre att bli mördad, att partnern förgriper sig på en själv eller ens barn, att hen misshandlar en eller ens barn eller ens djur, att hen snor en på alla ens pengar, att hen trycker ned en, att hen börjar fostra och ändra på en, att hen kontrollerar en etc etc...

Min inställning är inte att jag tycker att det är en lättsam grej om min partner har sex med någon annan, men vår relation står på fler ben än bara monogami. Monogamin är inte grunden för våran relation och därför står och faller den inte med just den biten. Men jag skulle troligen bli sårad och ledsen.

Mördar man någon är man knappast rätt i skallen så det uteslöt jag, har inga barn. Och blir jag misshandlad skulle jag lämna och hata hen och knappast bli ledsen.

Är jag i en relation förväntar jag mig att partnern är 100% trogen, det är inte svårare än så.

 

[MiniLi]

+ @MiniLi
Jag tänker att det där inte handlar om otrohet utan att man plötsligt blir indragen i den ena av vännernas relation med den andra på ett plan som inte är riktigt schysst när man är vän med båda. Det hade ju lika gärna kunnat handla om något annat som att den ena funderar på att lämna den andra eller vad det nu kan vara som är delar av en relation som man tycker borde vara mellan dessa två parter och inte involvera en själv. Det är ju obekvämt att veta mer om någons relation än den ena av parterna som är i den. Men det har ju inte med otrohet som en enskild del i relationen att göra utan om allt som får en att hamna i kläm mellan två vänner.

Jag menade iofs mer situationer där ena parten är min vän men jag även känner den andre eftersom vi umgås tillsammans. Vet nog massor om vissa vänners relationer som inte är uttalat dem emellan..

 

[monster1]

Mördar man någon är man knappast rätt i skallen så det uteslöt jag, har inga barn. Och blir jag misshandlad skulle jag lämna och hata hen och knappast bli ledsen.

Är jag i en relation förväntar jag mig att partnern är 100% trogen, det är inte svårare än så.

Så vad är det du jämför med då när du säger det största sveket?

 

[Sporthorse]

Jag menade iofs mer situationer där ena parten är min vän men jag även känner den andre eftersom vi umgås tillsammans. Vet nog massor om vissa vänners relationer som inte är uttalat dem emellan..

Vad säger du om du vet att din kompis Lenas man (som inte är din vän) träffar en annan? Är det någonting du skulle ta upp eller blunda för?