Oseriös avel, vintern 2016/17

[Lyan]

Nu ska vi se om jag lyckas med det tekniska


Soppan började med en (problem)hund som annonserades ut akut på Facebook, ägaren omplacerade till en 19-åring tjej, trots att många varnade och avrådde. En samojed/pyreneer (osäker på ras 2) vid namn Sam.
Denna 19-åring är dotter till och bor hos kvinnan med djurförbud.
De har fött upp blandraser modell mindre med typ 12,5% pomeranian och två raser till som de sålt för 8000 st på blocket

Jag känner till tjejen och hon är ökänd inom marsvinskretsar för att hela tiden söka nya marsvin till billiga priser, svarade på nästan varje annons som finns i den största marsvinssäljsidan på facebook. Hon råkar också hela tiden ut för att kompisar (jo säkert ) parar hennes marsvin eller råkar döda dem. Hon skulle också starta en omplaceringsverksamhet samtidigt som hon efterlyste marsvin att skänkas till henne

 

[skuggi]

Jag håller med här. Nu är ju allt utom merle tillåtet i rasen jag föder upp nu, men det är otvivelaktigt så att vissa färger är mer populära och man ser tyvärr en klart sämre kvalitet hos många som nischar sig på en viss färg. Särskilt när färgen är recessiv och de "måste" avla på "allt" med rätt färg. Det har faktiskt gått så långt att jag tycker att en klar majoritet av de jag ser inom en viss färg är sämre än medel.

Det är liksom tillräckligt svårt att avla fram bra hundar ändå utan att begränsa sig till en färg som få individer har, särskilt när det absolut inte behövs pga rasstandard eller så.

Ja, och i någon mån kanske det blir så i början när det gäller en ovanlig färg. Men sedan kan man bredda färgen och få in mer kvalitet också. Det ena behöver inte utesluta det andra. Om man enbart avlade på topp-hundar skulle det kanske visas sig att det bara blev en enda färg kvar.

 

[Migo]

Ja, och i någon mån kanske det blir så i början när det gäller en ovanlig färg. Men sedan kan man bredda färgen och få in mer kvalitet också. Det ena behöver inte utesluta det andra. Om man enbart avlade på topp-hundar skulle det kanske visas sig att det bara blev en enda färg kvar.

Jag tycker aldrig att det är acceptabelt att göra avkall på de saker som är viktiga för hundens välmående för att få fram färg. Vilket rent krasst ofta är det som sker. Varför är det så jäkla viktigt med utseende?

 

[Modig_Korn]

Jag känner till tjejen och hon är ökänd inom marsvinskretsar för att hela tiden söka nya marsvin till billiga priser, svarade på nästan varje annons som finns i den största marsvinssäljsidan på facebook. Hon råkar också hela tiden ut för att kompisar (jo säkert ) parar hennes marsvin eller råkar döda dem. Hon skulle också starta en omplaceringsverksamhet samtidigt som hon efterlyste marsvin att skänkas till henne

Är det nån man borde känna till (mamman kanske då? ... Jag har ju inte varit aktiv i marsvinskretsar på säkert 8 år).

 

[Lyan]

Är det nån man borde känna till (mamman kanske då? ... Jag har ju inte varit aktiv i marsvinskretsar på säkert 8 år).

Jag känner inte till mamman, bara den 19-åriga dottern och hon har, vad jag vet, haft marsvin sedan 2013

 

[skuggi]

Jag tycker aldrig att det är acceptabelt att göra avkall på de saker som är viktiga för hundens välmående för att få fram färg. Vilket rent krasst ofta är det som sker. Varför är det så jäkla viktigt med utseende?

Något ska man ju hålla på med om man inte avlar fram arbetande hundar.
Och oavsett så är iaf jag en sån som inte tycker att det gör något om min vovve/katt/häst är skön att vila ögonen på. Det behöver verkligen inte påverka hundens välmående att man avlar på färg (också). Såna egenskaper ska man ju aldrig tumma på oavsett.

 

[Red_Chili]

Ja, och i någon mån kanske det blir så i början när det gäller en ovanlig färg. Men sedan kan man bredda färgen och få in mer kvalitet också. Det ena behöver inte utesluta det andra. Om man enbart avlade på topp-hundar skulle det kanske visas sig att det bara blev en enda färg kvar.

Hur låg standard ska de med fin färg få ha då, för att ändå vara värda att ha i avel? Jag tror det är väldigt riskabelt att inte kämpa för att hela tiden avla på den bästa hälsan och bästa mentaliteten. Slarv med sådant ger så snabbt stora, negativa konsekvenser. Även om en hundägare kan tycka att det är ok att leva med tex en lättstressad hund och att den "klarar sig för att den är söt" så kan det väl knappast vara det bästa för hundens skull? Det är ju ändå levande djur vi pratar om, vi har ett enormt ansvar gentemot dem eftersom vi har så stor makt kring vilka som får fortplanta sig osv.

 

[Fisherling]

Apropå färg..

Jag skulle gärna se att alla färger som naturligt förekommer hos renrasiga hundar var godkända. En ras är så mycket mer än sin färg. Hälsa, mentalitet och funktion ska alltid gå före något så banalt som färg.

Tänk om du har en riktigt bra hund. Hälsan är tip-top både hos hunden och syskonen, syskonen har bra mentalitet och är funktionella hundar, men den här specifika hunden ur den kullen är snäppet bättre och vassare på alla sätt och vis. Dock har hunden vita tassar, något rasen inte ska ha.

Ska man verkligen utesluta den hunden ur avel på grund av dessa vita tassar?

 

[Raderad medlem 94602]

Prioriteringen för ett djur borde vara:
Hälsa
Mentalitet/egenskaper
Exteriör
Utessende.

Utan hälsan kommer man inte långt och till viss del ingår mentaliteten i hälsan. Det gör även exteriör. En mentalitet eller exteriör kan ju vara så illa att det är osunt. Men om vi bortser från extremfall så är detta för mig en vettig prioriteringslista. För raser där arbetsegenskaper inte behöver vägas in är det lättare att få med samtliga bitar. För raser där samtliga arbetsegenskaper behöver vara på topp känns utseendet rätt lågprioriterat i det stora hela.

 

[Daff]

Apropå färg..

Jag skulle gärna se att alla färger som naturligt förekommer hos renrasiga hundar var godkända. En ras är så mycket mer än sin färg. Hälsa, mentalitet och funktion ska alltid gå före något så banalt som färg.

Tänk om du har en riktigt bra hund. Hälsan är tip-top både hos hunden och syskonen, syskonen har bra mentalitet och är funktionella hundar, men den här specifika hunden ur den kullen är snäppet bättre och vassare på alla sätt och vis. Dock har hunden vita tassar, något rasen inte ska ha.

Ska man verkligen utesluta den hunden ur avel på grund av dessa vita tassar?

Om hunden "bara" har vita tassar men i övrigt en godkänd färg skulle jag absolut kunna tänka mig att ta en kull på den och sedan förhoppningsvis kunna gå vidare med en valp utan vita tecken. Problemet blir att man kommer ha vita tecken i linjerna men det kanske det är värt om hunden i övrigt är väldigt bra.

Fast jag skulle antagligen hellre avla på ett av syskonen med korrekt färg om dom var i princip lika bra, beroende på vad målet med min avel var och vilka egenskaper jag tyckte var viktigast i rasen. Även här tror jag det till viss del beror på hur stor rasen är, är det en liten ras där det är viktigt att avla på alla bra djur eller är det en stor ras med många bra hundar att välja på? Och såklart om jag avlade för utställning eller arbete.

 

[Daff]

Prioriteringen för ett djur borde vara:
Hälsa
Mentalitet/egenskaper
Exteriör
Utessende.

Utan hälsan kommer man inte långt och till viss del ingår mentaliteten i hälsan. Det gör även exteriör. En mentalitet eller exteriör kan ju vara så illa att det är osunt. Men om vi bortser från extremfall så är detta för mig en vettig prioriteringslista. För raser där arbetsegenskaper inte behöver vägas in är det lättare att få med samtliga bitar. För raser där samtliga arbetsegenskaper behöver vara på topp känns utseendet rätt lågprioriterat i det stora hela.

Jag håller helt med dig, är väl därför det är problematiskt med utställningsavel på arbetade raser - utseendet får för stor vikt och man prioriterar ner arbetsegenskaperna.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag håller helt med dig, är väl därför det är problematiskt med utställningsavel på arbetade raser - utseendet får för stor vikt och man prioriterar ner arbetsegenskaperna.

Ser jag på min ras så har ju utställingsfolket mycket lågt intresse av både mentaliteten och arbetsegenskaperna. Inte ens hälften av hundarna av den typen har genomfört ett MH och de som har det har visat sig ha mer rädslor, mindre nyfikenhet, mindre leklust och svårare att avreagera. Arbetsmeriterna består mest av det nödvändiga prov som krävs för att komma en bit inom utställning. Ett prov som till stor del baseras på träning och som vilken medioker hund som helst kan fixa. Tom min arbetsskygge Dvärgschnauzer.

 

[BornAgain]

Om hunden är jättebra - så är det väl bara att använda den, men då ta priset av att inte kunna ställa ut/vinna utst? I "min" ras finns det fler av oönskad färg som gått bra på utställning.

Samtidigt måste jag säga att den ökade populariteten hos merle hos tax inte känns jättefräsch.

OM jag skulle få göra en ändring i SKK et al (förutom att man faktiskt skulle ta itu mer med avel på ohälsosamma individer) skulle jag införa att utställningschampionat alltid gjordes avhängigt någon för rasen relevant bruksmerit. Eller en mentalbeskrivning som bara skrek utmärkt representant för rasen

 

[Modig_Korn]

Ett annat alternativ till avvikande hundar är väl om man gör lite liknande schäfern... Att splittra rasen efter utseende. Tänker iofs främst Rhodesian ridgeback... De ridgelösa hundarna, det blir väl mer eller mindre alltid någon per kull? Hade ju i teorin kunnat bilda en egen ras typ "Rhodesian Dog" där de avlades inom sin egen ras men de ridgelösa RR reggades in i RD's stambok. En kompromiss helt enkelt, och ena sidan finns det redan mycket raser och en till som är och har exakt samma genuppsättning som en redan existerande ras är kanske lite onödigt. Även om just den lösningen skulle rädda livet på de RR valpar som ännu avlivas pga felaktigt utseende (tänker på "Ett renrasigt helvete" aka ex brittiska uppfödare). Å andra sidan så har vi ju Belgisk vallhund och benämningen sammanfattar ju fyra olika raser ur hyfsat närbesläktade(?) "linjer".

 

[Migo]

Ett annat alternativ till avvikande hundar är väl om man gör lite liknande schäfern... Att splittra rasen efter utseende. Tänker iofs främst Rhodesian ridgeback... De ridgelösa hundarna, det blir väl mer eller mindre alltid någon per kull? Hade ju i teorin kunnat bilda en egen ras typ "Rhodesian Dog" där de avlades inom sin egen ras men de ridgelösa RR reggades in i RD's stambok. En kompromiss helt enkelt, och ena sidan finns det redan mycket raser och en till som är och har exakt samma genuppsättning som en redan existerande ras är kanske lite onödigt. Även om just den lösningen skulle rädda livet på de RR valpar som ännu avlivas pga felaktigt utseende (tänker på "Ett renrasigt helvete" aka ex brittiska uppfödare). Å andra sidan så har vi ju Belgisk vallhund och benämningen sammanfattar ju fyra olika raser ur hyfsat närbesläktade(?) "linjer".

Fast ridgen borde falla på punkt ett: hälsa. Eftersom den hänger ihop med en mycket allvarlig missbildning hos ett flertal individer. Att då utesluta de friska individerna enbart baserat på en jäkla hårvirvel är rent vansinne. Speciellt om det nu ska dras visan om att "ursprunget ska bevaras" där tom färgen skylls på att de ska smälta in på savannen när de jagar lejon.

 

[vallhund]

Fast ridgen borde falla på punkt ett: hälsa. Eftersom den hänger ihop med en mycket allvarlig missbildning hos ett flertal individer. Att då utesluta de friska individerna enbart baserat på en jäkla hårvirvel är rent vansinne. Speciellt om det nu ska dras visan om att "ursprunget ska bevaras" där tom färgen skylls på att de ska smälta in på savannen när de jagar lejon.

Även ridgelösa kan få DS.

 

[Fisherling]

Samtidigt måste jag säga att den ökade populariteten hos merle hos tax inte känns jättefräsch.

Att avla för att få fram en specifik färg är såklart inte önskvärt. Det är skevt. Hälsa, mentalitet och funktion först.

Men att ta ur en riktigt bra hund ur avel på grund av att den har fel färg tycker jag är konstigt. Därför tycker jag att alla färger som naturligt förekommer i en ras (utom färger inom vissa raser som är sjukdomsbelastade, finns ju linjer av blå färg hos till exempel Dobermann som är kopplad till sjukdom) borde vara godkända.

En rottweiler utan tan points är ju fortfarande lika mycket rottweiler som en med.

(Nu vet jag inte om rottisar utan tan points förekommer, det är bara ett exempel)

 

[Migo]

Även ridgelösa kan få DS.

Det är inte vad jag har hört, men om det är så så är ju aveln än mer vansinnig.

 

[Lenis]

Ja, och i någon mån kanske det blir så i början när det gäller en ovanlig färg. Men sedan kan man bredda färgen och få in mer kvalitet också. Det ena behöver inte utesluta det andra. Om man enbart avlade på topp-hundar skulle det kanske visas sig att det bara blev en enda färg kvar.

Då hade jag hellre sett det än att avla efter färg och då acceptera sämre kvaliteter på andra egenskaper tex sundhet och mentalitet. Faktiskt. Men den dagen då alla avlar på topphundar lär vi inte få uppleva ändå..

 

[Scata]

Å andra sidan så har vi ju Belgisk vallhund och benämningen sammanfattar ju fyra olika raser ur hyfsat närbesläktade(?) "linjer".

Jag som är Belgarnörd måste klargöra att från 2012 så godkänner SKK (Äntligen! - efter FCIs beslut, för att dom tittade på inavelsstatistiken = bra gjort!) att det är tillåtet att para mellan hår-varianterna hos Belgisk Vallhund. Valparna registreras sedan som den variant av hårlag och färg den blir. 3 av varianterna är ju röda med korthår, strävhår eller långhår, sedan finns det svart långhår. Men som ras så är det EN, dvs Belgisk Vallhund.