Spontant (eller så är jag naiv i vanlig ordning) så tror jag inte att särskilt många avlivar istället för att de inte tycker det är värt det ekonomiskt så sett, men det finns nog många som inte tänker igenom risken i förväg och därmed inte har råd. Vad som görs med sådana tikar vet jag inte riktigt?En sak slog mig idag. Att ta valpar på ens tik innebär ju en viss risk. För det mesta går det jättebra, men det kan ju bli komplikationer, att tiken blir sjuk, en dödfödd valp "stoppar upp" och så vidare - även om rasen ifråga inte "ska" ha några problem med valpningen. Det kan ju resultera i akut veterinärbesök, och sådant bli sällan billigt, men det är något man som seriös uppfödare får vara beredd på.
Om man då har sin "köksavel" bara för att tjäna pengar, är ju det såklart inte optimalt att inleda med att få lägga ut tusentals (eller tiotusentals kronor), och det är inte alls säkert att man ens går plus på en sådan valpkull (beroende på antal valpar etc.) Nu skulle ju aldrig någon uppfödare medge att de avlar för att tjäna pengar, men nog lär det vara en drivande kraft hos många. Kan det finnas ett mörkertal hos sådana uppfödare? Som avlivar en tik/valparna istället för att åka till veterinären?
Men- även sådana har väl oftast hundarna försäkrade och de flesta försäkringar täcker väl ett första kejsarsnitt på de flesta raser?