Oseriös avel, hästversionen

[kryddelydd]

Hm, just varmblodstravare - islänning är en av de korsningar som jag brukar klassa som "totalt oanvändbar".... Antagligen därför att jag sysslar med såna saker som dressyr och hoppning. För skogsridning kan jag inse att man kan fundera på att göra en sådan korsning, men är ändå tveksam på att resultatet skulle bli bättre än en bra, renrasig, stor islänning eller töltande vbl-travare.. Känns som att raserna är för olika för att kombinationen ska bli bra exteriört.

Förstår hur du tänker: för dressyr skulle jag inte heller vilja ha den korsningen.
Mer som "experiment-individ" för att se vad man kan få fram för gång.
antagligen hur korkat som helst, i och med att majoriteten av hästar av vardera ras inte är topp-individer.
Å andra sidan finns det en "ny" godkänd ras - som är godkänd som ras i åtminstone Tyskland - där man korsar islandshäst med paso peruano och får Aegidenberger.

Förutom att korsa olika töltande raser med varandra, tycker jag att det är jättedumt att korsa flergångsraserna med annat. Man får troligen "bara" med sig taktsvårigheterna.

Vissa raser ser jag ingen vits med att korsa:
vbl-travare (utom för den där intressanta tanken med islandshäst, som sport, samt med arab för just distansändamål)
islandshäst (samma undantag som ovan)
fjording (gillar man dem så är de bra som de är, vet inte vad man med något slags vettig tanke skulle vilja korsa dem med).
tinker
frieser (förutom att Warlander är rätt läckra, har sett en som utbildades inom dressyr som en raket, jätteflott häst)
bruksnordsvensk

 

[kryddelydd]

Men tänker du då "ta fram en ny ras" eller "bara korsa för att få fram bra bruksdjur i första generation"?

Två ganska skilda ansatser, där det för att ta fram en ny stabil ras med god exteriör, god hållbarhet och säker förärvning av önskade egenskaper lär behövas decennier, medan för att ta fram första generationskorsningar, utan att vilja avla vidare, så krävs "bara" goda kunskaper för att välja rätt föräldradjur. Ändå misstänker jag att det kan bli ganska många misslyckade djur när man försöker sig på att skapa första generationsdjur.

Den vettigaste frågan, naturligtvis.
Och jag tänker ju inte att man borde göra det storskaligt, det handlar mer om personlig nyfikenhet eftersom jag är förtjust i vbl-travarnas huvudsakligen goda arbetsmoral och tycker det är lite kul med extra gångarter.
Dock inser jag ju att en sådan häst skulle ha en mycket liten marknad vid försäljning, och jag skulle själv tycka att den antagligen vore helt värdelös för exempelvis dressyr-ridning.

Och jag har inte försökt mig på korsningen (vore enkelt; "bara" att leta upp en vbl-märr och lägga min islandshingst på) och kommer inte att göra det även om det är lite lockande.
Därför att marknaden sannolikt kommer att vara försvinnande liten för den typen av korsning inom överskådlig tid.

 

[Fritidsryttare]

Jag kan tycka att vbl-travare vore kul att korsa med islandshäst.
Orsak?
Få fram en lite större och mer varmblodig ras med starkare tölt. Som bekant (?) är det ju samma mutation hos vbl-travarna, i stort sett i samma frekvens, som på islandshästarna som gör att båda hästraser ofta (st) har tölt. Bland amerikanskstammade vbl är det väl i stort sett 97% av hästarna som faktiskt har tölt.

Jag ser också en vits att korsa vbl-travare med arab, för distansritt. Kombinationen verkar få med sig styrkorna hos respektive ras för disciplinen.

Min första tanke som dök upp var varför? Alltså, islänning + travare köper jag som bruksindivider (dvs att enstaka fall tillverkas) men arab + travare? Finns det behov av den korsningen, dvs att araberna inte håller måttet i distansen och vill man i så fall avla fram en ny typ av distanshäst, eller gäller det enstaka individer där med? För den kombinationen låter i mina ögon som att den kanske eventuellt skulle kunna funka i ett längre perspektiv; om man har ett långsiktigt avelsmål, men det förutsätter att det finns ett behov att fylla.
Ta inte mitt inlägg som kritik, utan det var mer en reflektion.

 

[Fritidsryttare]

Min första tanke som dök upp var varför? Alltså, islänning + travare köper jag som bruksindivider (dvs att enstaka fall tillverkas) men arab + travare? Finns det behov av den korsningen, dvs att araberna inte håller måttet i distansen och vill man i så fall avla fram en ny typ av distanshäst, eller gäller det enstaka individer där med? För den kombinationen låter i mina ögon som att den kanske eventuellt skulle kunna funka i ett längre perspektiv; om man har ett långsiktigt avelsmål, men det förutsätter att det finns ett behov att fylla.
Ta inte mitt inlägg som kritik, utan det var mer en reflektion.

Edit: såg nu att jag var tvåa på bollen

 

[Aionee]

Förstår hur du tänker: för dressyr skulle jag inte heller vilja ha den korsningen.
Mer som "experiment-individ" för att se vad man kan få fram för gång.
antagligen hur korkat som helst, i och med att majoriteten av hästar av vardera ras inte är topp-individer.
Å andra sidan finns det en "ny" godkänd ras - som är godkänd som ras i åtminstone Tyskland - där man korsar islandshäst med paso peruano och får Aegidenberger.

Förutom att korsa olika töltande raser med varandra, tycker jag att det är jättedumt att korsa flergångsraserna med annat. Man får troligen "bara" med sig taktsvårigheterna.

Vissa raser ser jag ingen vits med att korsa:
vbl-travare (utom för den där intressanta tanken med islandshäst, som sport, samt med arab för just distansändamål)
islandshäst (samma undantag som ovan)
fjording (gillar man dem så är de bra som de är, vet inte vad man med något slags vettig tanke skulle vilja korsa dem med).
tinker
frieser (förutom att Warlander är rätt läckra, har sett en som utbildades inom dressyr som en raket, jätteflott häst)
bruksnordsvensk

Och min korsning är fjording/knabstrupper och varmblodstravare.
Roligt att han fått sånt otroligt trevligt temperament, aldrig träffat en häst som är så underbar i lynnet. Hade gärna haft en hel hög av den korsningen men något säger mig att det finns fler nackdelar än fördelar med att försöka få till en flock såna.

Lite jobbigt att inte veta hur han blir i kroppen som färdig, eller behöva oroa sig när han snubblar på sig själv hela tiden (han har slagit till sig 3-5 överben under sina 5 år), eller försöka lägga upp hans träning så att han kan stärka kroppen rätt osv. Rent exeriörmässigt är han katastrof, vilket många inte verkar tänka på när de korsar hästar titt som tätt.

Han var en tjuvbetäckning dock så man kan bara skylla på hingsten för att han inte tänkte på seriös avel.

 

[Magnum]

Haha just Nevele Pride också, då kan man väl lika gärna skriva att det förekommer köttätande dinosaurier i stammen, om jag förstått NPs rykte rätt, han var väl inte känd för att vara en lammunge direkt

Nä han verkade tämligen ..,vass
Som jag läst verkar mins morfar ok (messerschmitt) iaf, men ändå!

 

[Fritidsryttare]

En annan tanke som dyker upp är tjuvbetäckningar. Hur vanliga är de och en mer relevant fråga, hur ofta är det som en tjuvbetäckning faktiskt inte upptäcks? Dvs hingsten hoppar in i hagen, betäcker utan större spår efter sig, och hoppar ut igen och försvinner? Tänker att vid minsta misstanke så ultraljudar man och klämmer, eller? Annars känns tjuvparningar och tjuvbetäckningar som en väldigt bekväm ursäkt för att få fram den där bastarden som man egentligen ville ha men inte vågar erkänna, typ.

 

[tuaphua]

Jag kan tycka att vbl-travare vore kul att korsa med islandshäst.
Orsak?
Få fram en lite större och mer varmblodig ras med starkare tölt. Som bekant (?) är det ju samma mutation hos vbl-travarna, i stort sett i samma frekvens, som på islandshästarna som gör att båda hästraser ofta (st) har tölt. Bland amerikanskstammade vbl är det väl i stort sett 97% av hästarna som faktiskt har tölt.

Jag ser också en vits att korsa vbl-travare med arab, för distansritt. Kombinationen verkar få med sig styrkorna hos respektive ras för disciplinen.

Varför inte bara avla på de större islänningarna om man vill ha större och töltren häst?
Eller köra renrasigt arab i distans? Det är ju det de i toppen rider.

Jag tror det blir svårt att korsa så olika raser. Man kan få vad fasen som helst.

 

[Hedinn]

Och min korsning är fjording/knabstrupper och varmblodstravare.
Roligt att han fått sånt otroligt trevligt temperament, aldrig träffat en häst som är så underbar i lynnet. Hade gärna haft en hel hög av den korsningen men något säger mig att det finns fler nackdelar än fördelar med att försöka få till en flock såna.

Lite jobbigt att inte veta hur han blir i kroppen som färdig, eller behöva oroa sig när han snubblar på sig själv hela tiden (han har slagit till sig 3-5 överben under sina 5 år), eller försöka lägga upp hans träning så att han kan stärka kroppen rätt osv. Rent exeriörmässigt är han katastrof, vilket många inte verkar tänka på när de korsar hästar titt som tätt.

Han var en tjuvbetäckning dock så man kan bara skylla på hingsten för att han inte tänkte på seriös avel.

Fast just det där med korsningar med trevligt lynne, de lär ju inte ha fått det utan att det fanns bakåt i släkten också. Alltså bör det gå att hitta lika trevliga, renrasiga hästar också.

 

[sorbifolia]

En annan tanke som dyker upp är tjuvbetäckningar. Hur vanliga är de och en mer relevant fråga, hur ofta är det som en tjuvbetäckning faktiskt inte upptäcks? Dvs hingsten hoppar in i hagen, betäcker utan större spår efter sig, och hoppar ut igen och försvinner? Tänker att vid minsta misstanke så ultraljudar man och klämmer, eller? Annars känns tjuvparningar och tjuvbetäckningar som en väldigt bekväm ursäkt för att få fram den där bastarden som man egentligen ville ha men inte vågar erkänna, typ.

Haha, kommer inte ihåg om jag berättat detta på Buke tidigare, men mitt bästa avelssto är faktiskt resultat av en tjuvparning! Kårad hingst som tog sig in till brunstigt 3-års sto, av samma ras och inte i släkt. Uppfödarna, som är seriösa människor, valde då att inte göra abort, varför vet jag inte men resultatet blev iaf bra som tur var.

 

[tuaphua]

När jag jobbade på Solvalla hade vi många "speciella" hästar. Tränaren i fråga var bra på såna.
Vi hade en som hade sparkat någon medvetslös och fortsatt attackera när mannen låg i boxen innan de fick ut honom. Den var värst av alla. Den siktade, fullföljde och försökte döda, inte bara hota eller lätt skada.
Tydligen var morsan till den helt skogstokig. Alla hennes föl blev därefter. De attackerade och var otrevliga, om än kanske inte i klass med "vår". Dock sprang de ju bra och man hyrde in dem hos topptränare. Så man riskerade inte skada sig själv eller ovetande.
Vi fick sen in en helsyster till den här hästen. Morsan hade då blivit sjuk och man fått placera fölet hos annat sto. Den här helsystern såg exakt likadan ut, ovanlig färg och tecken för travare och samma kroppskonstitution. Men hon var det mildaste man mött.

Att avla på det där stoet är tveksamt i mina ögon. Att sätta såna hästar till världen är inte helt ok just iom hur de själva måste må.

 

[Fritidsryttare]

När jag jobbade på Solvalla hade vi många "speciella" hästar. Tränaren i fråga var bra på såna.
Vi hade en som hade sparkat någon medvetslös och fortsatt attackera när mannen låg i boxen innan de fick ut honom. Den var värst av alla. Den siktade, fullföljde och försökte döda, inte bara hota eller lätt skada.
Tydligen var morsan till den helt skogstokig. Alla hennes föl blev därefter. De attackerade och var otrevliga, om än kanske inte i klass med "vår". Dock sprang de ju bra och man hyrde in dem hos topptränare. Så man riskerade inte skada sig själv eller ovetande.
Vi fick sen in en helsyster till den här hästen. Morsan hade då blivit sjuk och man fått placera fölet hos annat sto. Den här helsystern såg exakt likadan ut, ovanlig färg och tecken för travare och samma kroppskonstitution. Men hon var det mildaste man mött.

Att avla på det där stoet är tveksamt i mina ögon. Att sätta såna hästar till världen är inte helt ok just iom hur de själva måste må.

Det du beskriver låter ungefär som den stolinjen jag tog upp tidigare, det är liksom inte hästar som är "lite" svåra. En släkting till de här fölen jag följer var tydligen (ö)känd för att misshandla sina skötare, men den var en jäkel på tävlingar så man lät den hållas..... Det går väl an när de står hos proffs som du skriver, men fy för den lede när de kommer till amatörer och folk som inte vet vad de har att göra med.

 

[Fritidsryttare]

Haha, kommer inte ihåg om jag berättat detta på Buke tidigare, men mitt bästa avelssto är faktiskt resultat av en tjuvparning! Kårad hingst som tog sig in till brunstigt 3-års sto, av samma ras och inte i släkt. Uppfödarna, som är seriösa människor, valde då att inte göra abort, varför vet jag inte men resultatet blev iaf bra som tur var.

Haha fast det kan jag köpa, och jag hade nog kanske gjort samma sak, beroende på individer. Men för att återgå till min fråga så upptäcktes det ju iallafall i det här fallet, så man kan inte skylla på att man inte fattade att märren blivit betäckt om jag förstår dig rätt?

 

[Aionee]

Fast just det där med korsningar med trevligt lynne, de lär ju inte ha fått det utan att det fanns bakåt i släkten också. Alltså bör det gå att hitta lika trevliga, renrasiga hästar också.

Fast jag menar inte att han bara är trevlig.

 

[Equilina]

En vän lånade ett tag ett sto som var korsning ardenner/fullblod (medvetet) och hade en avkomma med ett halvblod (medvetet). Stoet såg ut och uppförde sig som en stereotyp shetlandsponny fast 160 hög
Jag har haft en korsning fjording/arab på inridning, vet inte om den var planerad men den var i alla fall ganska fin. Såg ut som en smäcker sportfjord

 

[tuaphua]

Det du beskriver låter ungefär som den stolinjen jag tog upp tidigare, det är liksom inte hästar som är "lite" svåra. En släkting till de här fölen jag följer var tydligen (ö)känd för att misshandla sina skötare, men den var en jäkel på tävlingar så man lät den hållas..... Det går väl an när de står hos proffs som du skriver, men fy för den lede när de kommer till amatörer och folk som inte vet vad de har att göra med.

Ja, den här stod hos en av våra största vid olyckan. Och sen hamnade den hos en annan av de största som är bättre på problemindivider.

Jag jobbar ju bla som problemlösare. Så jag stöter på en del individer som protesterar rejält. Men ofta kan man hitta fysiska problem, människor som gör fel etc. I den här hästens fall tror jag inte på vare sig fysiska fel eller hanteringsfel av människor.
Men mig funkade den klockrent. Det var anledningen till att jag fick jobb hos en av de största travtränarna direkt efter 9:an.
Jag upplevde aldrig den störd när vi var själva. Och jag vet att de jag jobbade åt inte gjorde fel med den.
Den var också snäll att köra.

Men det är inte ok avel i min värld att sätta så rubbade individer på jorden. Det är för mycket negativa känslor hästen ska vara i så stor del av dygnet.

 

[nightcrawler]

kompisen hade två hästar på inridning. halvblod/shettis. tydligen planerat. för det var samma mamma på dom och ett år mellan dom.

 

[sorbifolia]

Haha fast det kan jag köpa, och jag hade nog kanske gjort samma sak, beroende på individer. Men för att återgå till min fråga så upptäcktes det ju iallafall i det här fallet, så man kan inte skylla på att man inte fattade att märren blivit betäckt om jag förstår dig rätt?

Jag har endast hört historien via den person jag köpte stoet från, som i sin tur köpte från uppfödaren. Men det upptäcktes tydligen att hingsten tagit sig in till stoet, hurvida man gjorde en dräktighetskoll sedan vet jag inte - det var ett sto som egentligen inte skulle betäckas det året.

 

[sorbifolia]

En bekannt till mig har en häst som även den är resultat av en tjuvparning, dock inte renrasig eller någon godkänd korsning:
Mamma: döl x oldenburgare, pappa: sportsponny x connemara

I detta fall hade ägaren av stoet av personliga orsaker inte anledning att göra dräktighetskoll på stoet eller spruta bort fostret. Avkomman skänktes bort till min bekannt vid avvänjing.

 

[tuaphua]

Jag var på jobb hos en korsning Islänning/Shettis. De som hade den hade fått ett sto. Den visade sig sen vara dräktig. Då hade man ringt förra ägaren som hade haft den i samma hage som en hingst utan önskan om avel.
Jag vete fasen hur man tänker då.

Min egen första vete fasen hur man tänkt när man avlat heller. Han var New Forest/Islandshäst. NF-pappan var en känd hingst. Stoet okänd islänning. Har ingen aning om det var tjuvparning, grannens hingst eller vad.
Det blev en överbyggd fyrgångare, med kort och lågt ansatt hals, bettfel och med Islänningens psyke. Inte världens lättaste barnponny alltså..