Det jag tror
@AraSlei menar är att när medel är så pass högt och bra finns det andra saker som är betydligt vettigare att tänka på, så rekommendationen blir svår att hålla. Att avla på något som sänker medel lite är inte nödvändigtvis dåligt eftersom rekommendationerna blir väldigt höga i en ras där höfterna är så pass bra. Index blir ju (om rasen förbättras hela tiden) så pass komplext att en B-höft,i en ras med stor majoritet av A-höfter, blir en dålig höft siffermässigt. Araslei får gärna rätta mig om jag missförstår henne.
Det finns stor poäng i att avla på exempelvis en B+A (som då är sämre än rasmedel) om det mentalt och arbetsmässigt har betydligt mer att ge än om du bytt ut B-hunden mot en A. I en ras med stor avelsbas kanske det alltid går att hitta toppenhundar med både klockren mentalitet, arbetsförmågor och A-höfter och som det dessutom inte är någon matadoravel på. Men för majoriteten av raser är det inte fallet och då tror jag man måste prioritera om.