Oseriös avel, hästversionen

[Alexandra_W]

Svarar flera. Ja att ha en plan för vad man gör om avkomman blir för liten/för stor/för svår/saknar kapacitet för vad man vill göra osv, eller om man en dag i livet inte kan behålla den/ha häst, det ser jag som en självklarhet oavsett. Men det är viktigt att belysa! Att någon annan är övht intresserad av en sådan är inte alls säkert. Men det är ju eg lite lika med hästar man redan har, att det är inte givet de alls går att sälja den dag man ev inte kan ha de kvar. Och sälja 1-3 åringar är banne mig svårt även om de är idel ädel avel.

Och även att om man tar den där avkomman till sig själv inte bara betäcka om stoet för fölet var ju fint. Utan kolla vad det blev för avkomma först innan man ev betäcker om.

Men de "konstigaste" resonemangen hittar man oftast hos "vill ha en avkomma till mig själv" och där är supersvårt ibland tycker jag att "avgöra". Om någon betäcker sitt fd travarsto med grannens painthingst och det blir en rätt talanglös och ful avkomma MEN som stoägaren är supernöjd med är det ju bra. Medan om samma person betäcker sitt trasiga halvblodssto av fin stam med en fin halvblodshingst och får en för stor, för skarp etc avkomma - men samtidigt inte tänker sälja den för mindre än vad kraken kostat till dags dato. Då blir den osåld och lallandes i en hage till Gud vet när. Vilket inte blev så bra.

Osv.

 

[Fritidsryttare]

Kom på ett annat Facebook-inlägg som faktiskt gjorde mig upprörd, nu verkar det ha varit någons barn som skrev och det togs bort rätt fort men iallafall.. Såg ett inlägg om ett nyfött föl som behövde plasma och intensivvård, sto och föl var oförsäkrade och man saknade ekonomiska resurser för att betala de 20 000:- som det skulle kosta eller nåt sånt så man bad om allmosor från andra.
Som sagt, nu kan det ha blivit ett missförstånd då inlägget skrevs (kanske utan tillåtelse från föräldrarna), men där var återigen den där frågan om långsiktighet och planering. Vissa verkar så gärna vilja ha ett föl, men allt runt omkring och därefter verkar mindre viktigt. Vad händer om det skiter sig liksom, fölningen kan gå snett och gud vet vad. Det är inte seriöst enligt mig.

 

[Hedinn]

Utöver det som nämnts kring avel över de olika användningsområdena och väldigt olika hästraser där exteriören och funktionen blir ett rent lotteri, så har jag även lite svårt för det där "jag ska avla fram en avkomma åt mig själv". Inte för att det nödvändigtvis måste vara oseriöst, självklart ska man avla fram hästar man själv tycker om. Men när det används som ursäkt för att avla på "vad som helst" så är det oftast inte så genomtänkt.

Att betäcka ett sto är ju inte detsamma som att klona det, vilket många verkar kunna missa, och det är väl få som kan garantera hur ens följande 30 år i livet kommer se ut, så att man kan behålla hästen. Under förutsättning att den nu blir en häst man vill ha över huvud taget.

Gällande travarkorsningar har jag helt ärligt lite svårt att se vitsen över huvud taget. Om så många travarston är fina nog att betäcka för ridhästavel lär de ju inte vara unika, det går att få tag på nya såna travare (istället för att avla fram fler av en ras där redan friska hästar slaktas för att de är oönskade). Och ska de betäckas med ridhingstar så måste det ju finnas någon brist hos stoet trots allt, kanske inte är den optimala ridhästen med sin exteriör?

Korsningsavel tycker jag annars är helt okej om man vet vad man sysslar med, korsar hästar med liknande förutsättningar och har som mål med en fungerande häst inom ett visst område. Lite som det existerar blandrasavel hos t.ex jakt- och draghundar, det har ett syfte och avelsdjuren är lika noga utvalda som om det skulle varit renrasavel.

 

[Dressyrtjejen_97]

KL
Känner till två fall som enligt mig borde kunna klassas som "oseriös" avel. Det här med linjeavel verkar ju ha blivit ganska "hett" på senare år, och är det typ 3+4 eller så, har jag inga problem med det. Är inte jätteinsatt i avel och hur det ev. påverkar individen, men jag har absolut inga negativa åsikter om det heller, utan ganska neutrala.
Men så träffade jag dessa två individer, en Svensk Ridponny och en Welsh Ponny. Båda födda under 00-talets första år, i Sverige. RPn är en klapphingst, och hans föräldrar är halvsyskon. WPn är ett sto, där pappa och morfar är samma häst. Hon har dessutom verkat i avel en del. Har inte träffat någon av avkommorna, men deras fäder (samma som använts flera gånger) är iaf inte släkt med hennes pappa/morfar vad jag kunnat se
Sen vet jag inte om det finns någon speciell anledning till att man gör som ovan, om det ger någon "fördel" eller så. Men iaf jag skulle ändå, om inte "oseriöst", ändå klassa det som lite "märkligt".

 

[Fritidsryttare]

Svarar flera. Ja att ha en plan för vad man gör om avkomman blir för liten/för stor/för svår/saknar kapacitet för vad man vill göra osv, eller om man en dag i livet inte kan behålla den/ha häst, det ser jag som en självklarhet oavsett. Men det är viktigt att belysa! Att någon annan är övht intresserad av en sådan är inte alls säkert. Men det är ju eg lite lika med hästar man redan har, att det är inte givet de alls går att sälja den dag man ev inte kan ha de kvar. Och sälja 1-3 åringar är banne mig svårt även om de är idel ädel avel.

Och även att om man tar den där avkomman till sig själv inte bara betäcka om stoet för fölet var ju fint. Utan kolla vad det blev för avkomma först innan man ev betäcker om.

Men de "konstigaste" resonemangen hittar man oftast hos "vill ha en avkomma till mig själv" och där är supersvårt ibland tycker jag att "avgöra". Om någon betäcker sitt fd travarsto med grannens painthingst och det blir en rätt talanglös och ful avkomma MEN som stoägaren är supernöjd med är det ju bra. Medan om samma person betäcker sitt trasiga halvblodssto av fin stam med en fin halvblodshingst och får en för stor, för skarp etc avkomma - men samtidigt inte tänker sälja den för mindre än vad kraken kostat till dags dato. Då blir den osåld och lallandes i en hage till Gud vet när. Vilket inte blev så bra.

Osv.

Ja resonemanget om att man vill producera en trevlig ridhäst till sig själv är väldigt underligt. Tänk om avel vore så enkelt att man i förhand kunde bestämma vilka egenskaper avkommorna ska få...
Sen att vissa avlar på ston som är för svåra att både hantera och rida men man tror att avkommorna ska bli snällare och bättre, det är också vanligare än man kan tro och i mina ögon precis lika obegripligt...

 

[Görel]

Att tro att man helt kan forma en häst som man föder upp själv och få den som man vill är naivt. Jag hade tänkt att behålla en av mina uppfödningar men vi passade verkligen inte ihop. Jag sålde henne i höstas då hon var fem och ett halvt år gammal så jag försökte i många år.

Istället har jag kvar stoets yngsta avkomma. Hon är lik sin mamma i mycket men hon är tyvärr inte lika intelligent som mamma vilket jag tycker är tråkigt då jag valde mamma en gång i tiden på grund av att hon är så smart. Sådant får man också räkna med, även om man bara tänker göra en avkomma till sig själv.

 

[Hedinn]

Ja resonemanget om att man vill producera en trevlig ridhäst till sig själv är väldigt underligt. Tänk om avel vore så enkelt att man i förhand kunde bestämma vilka egenskaper avkommorna ska få...
Sen att vissa avlar på ston som är för svåra att både hantera och rida men man tror att avkommorna ska bli snällare och bättre, det är också vanligare än man kan tro och i mina ögon precis lika obegripligt...

"Ja, stoet är ju lite knepig, så därför letar jag efter en hingst med väldigt bra lynne"

 

[Görel]

KL
Känner till två fall som enligt mig borde kunna klassas som "oseriös" avel. Det här med linjeavel verkar ju ha blivit ganska "hett" på senare år, och är det typ 3+4 eller så, har jag inga problem med det. Är inte jätteinsatt i avel och hur det ev. påverkar individen, men jag har absolut inga negativa åsikter om det heller, utan ganska neutrala.
Men så träffade jag dessa två individer, en Svensk Ridponny och en Welsh Ponny. Båda födda under 00-talets första år, i Sverige. RPn är en klapphingst, och hans föräldrar är halvsyskon. WPn är ett sto, där pappa och morfar är samma häst. Hon har dessutom verkat i avel en del. Har inte träffat någon av avkommorna, men deras fäder (samma som använts flera gånger) är iaf inte släkt med hennes pappa/morfar vad jag kunnat se
Sen vet jag inte om det finns någon speciell anledning till att man gör som ovan, om det ger någon "fördel" eller så. Men iaf jag skulle ändå, om inte "oseriöst", ändå klassa det som lite "märkligt".

Det finns seriösa uppfödare som gjort så och fått fram mycket bra hästar. Men det gäller att använda rätt individer och att vara så pass erfaren att man vet vad man sysslar med.

Trakehnerhingsten Ilmengrund var e Humboldt - Humboldt. Far till bl a Hartung 501.

Familjen som födde upp och ägde Irco Mena gjorde många släktnära parningar och fick fram topphästar.

 

[Fritidsryttare]

KL
Känner till två fall som enligt mig borde kunna klassas som "oseriös" avel. Det här med linjeavel verkar ju ha blivit ganska "hett" på senare år, och är det typ 3+4 eller så, har jag inga problem med det. Är inte jätteinsatt i avel och hur det ev. påverkar individen, men jag har absolut inga negativa åsikter om det heller, utan ganska neutrala.
Men så träffade jag dessa två individer, en Svensk Ridponny och en Welsh Ponny. Båda födda under 00-talets första år, i Sverige. RPn är en klapphingst, och hans föräldrar är halvsyskon. WPn är ett sto, där pappa och morfar är samma häst. Hon har dessutom verkat i avel en del. Har inte träffat någon av avkommorna, men deras fäder (samma som använts flera gånger) är iaf inte släkt med hennes pappa/morfar vad jag kunnat se
Sen vet jag inte om det finns någon speciell anledning till att man gör som ovan, om det ger någon "fördel" eller så. Men iaf jag skulle ändå, om inte "oseriöst", ändå klassa det som lite "märkligt".

Får mig osökt att tänka på när en kompis skulle köpa en valack i våras. Blup-idiot som jag är kollade jag upp honom och såg att han hade en reggad avkomma. Han lär ha satt på sin syster som ung eller nåt, för stamtavlorna var typ identiska, såg mycket konstigt ut....

 

[Fritidsryttare]

"Ja, stoet är ju lite knepig, så därför letar jag efter en hingst med väldigt bra lynne"

Haha minns speciellt en märr som jag träffade förra året som gick under smeknamnet 'Skräcken' av mig i smyg. Är väldigt nyfiken på vad resultatet blev undan den märren för hon var faktiskt nåt av det mest otrevliga jag träffat. Har svårt att tro att ungen blev en ängel, oavsett pappa.

 

[DressageNerd]

Här kan ni få ett fint exempel. Vi utredde en gång en häst på ett av Sveriges största djursjukhus. Man hittade ocd i alla leder utom framknäna, samt kissing spines. Veterinären ville först behandla hästen i 4 omgångar för att den kanske skulle kunna uppleva "viss förbättring av hälsotillståndet" och då ägaren satte stopp föreslog hen att hästen kunde användas till avel Hen är numera en rätt erkänt duktig veterinär.

 

[Dressyrtjejen_97]

Det finns seriösa uppfödare som gjort så och fått fram mycket bra hästar. Men det gäller att använda rätt individer och att vara så pass erfaren att man vet vad man sysslar med.

Trakehnerhingsten Ilmengrund var e Humboldt - Humboldt. Far till bl a Hartung 501.

Familjen som födde upp och ägde Irco Mena gjorde många släktnära parningar och fick fram topphästar.

Intressant!
Och åtminstone i fallet med RPn kan det kanske vara tänkt så - han går LA-MsvC dressyr nu och är väldigt fin.

 

[Fritidsryttare]

Jag har också producerat en unge "åt mig själv". Han blev precis hur trevlig som helst och är en kopia av sin mor, jag älskar honom jättemycket men jag har ändå inget intresse av att behålla honom. Det andra stoet däremot, som verkligen har gett mig grå hår emellanåt då hon är så fruktansvärt smart, har gett mig en unge som förvisso också är såld, men som är helt fantastisk och en riktig favorit, men av fel kön. Så det är kan slå väldigt olika och det är omöjligt att förutspå innan man vet vad som kommer ut.

 

[Fritidsryttare]

Här kan ni få ett fint exempel. Vi utredde en gång en häst på ett av Sveriges största djursjukhus. Man hittade ocd i alla leder utom framknäna, samt kissing spines. Veterinären ville först behandla hästen i 4 omgångar för att den kanske skulle kunna uppleva "viss förbättring av hälsotillståndet" och då ägaren satte stopp föreslog hen att hästen kunde användas till avel Hen är numera en rätt erkänt duktig veterinär.

Fy fan, det är så man blir mörkrädd.

 

[Alexandra_W]

Ja resonemanget om att man vill producera en trevlig ridhäst till sig själv är väldigt underligt. Tänk om avel vore så enkelt att man i förhand kunde bestämma vilka egenskaper avkommorna ska få...
Sen att vissa avlar på ston som är för svåra att både hantera och rida men man tror att avkommorna ska bli snällare och bättre, det är också vanligare än man kan tro och i mina ögon precis lika obegripligt...

Fast det är tudelat det där med. Ett sto präglar fölet när det är fött en hel del. Så ett vänligt, vettigt och stabilt sto är en fördel redan från dag ett. Att vara med avkomman från dag ett och själv uppfostra den är för många också en fördel.

Så det är skillnad att känna stoet och bara med från dag ett än köpa ett färdigavvant föl eller en färdig häst. Dock finns det givetvis fler sätt "få till" det, man kan låna ett sto och betäcka tex.

 

[Alexandra_W]

Här kan ni få ett fint exempel. Vi utredde en gång en häst på ett av Sveriges största djursjukhus. Man hittade ocd i alla leder utom framknäna, samt kissing spines. Veterinären ville först behandla hästen i 4 omgångar för att den kanske skulle kunna uppleva "viss förbättring av hälsotillståndet" och då ägaren satte stopp föreslog hen att hästen kunde användas till avel Hen är numera en rätt erkänt duktig veterinär.

Jesus

 

[Alexandra_W]

Haha minns speciellt en märr som jag träffade förra året som gick under smeknamnet 'Skräcken' av mig i smyg. Är väldigt nyfiken på vad resultatet blev undan den märren för hon var faktiskt nåt av det mest otrevliga jag träffat. Har svårt att tro att ungen blev en ängel, oavsett pappa.

Ett sto jag hade förr, kallblodstravare, hon var det vänligaste du kunde tänka dig.

Hennes mamma var skogstokig och rätt le. Mormor samma sak. Halvbror efter samma mamma var bindgalen och elak. Stoet hade haft EN avkomma som de avlivade på grund av att den var - just det, skogstokig och le.

Det är verkligen lotto ibland...

 

[Fritidsryttare]

Fast det är tudelat det där med. Ett sto präglar fölet när det är fött en hel del. Så ett vänligt, vettigt och stabilt sto är en fördel redan från dag ett. Att vara med avkomman från dag ett och själv uppfostra den är för många också en fördel.

Så det är skillnad att känna stoet och bara med från dag ett än köpa ett färdigavvant föl eller en färdig häst. Dock finns det givetvis fler sätt "få till" det, man kan låna ett sto och betäcka tex.

Visst är det så, allt hänger ju ihop, men om man har ett knepigt sto så får man nog ändå ha vissa realistiska förväntningar när det kommer till vad hon eventuellt lämnar. Vissa verkar tro att bara de är med från början och väljer en bra hingst så löser det sig, men riktigt så enkelt är det inte. Jag har följt en stolinje och sett några generationer (ej halvblod), och man kan se hur vissa egenskaper i den här stolinjen går igen redan från dag ett, oberoende av hingst.

 

[Fritidsryttare]

Ett sto jag hade förr, kallblodstravare, hon var det vänligaste du kunde tänka dig.

Hennes mamma var skogstokig och rätt le. Mormor samma sak. Halvbror efter samma mamma var bindgalen och elak. Stoet hade haft EN avkomma som de avlivade på grund av att den var - just det, skogstokig och le.

Det är verkligen lotto ibland...

Jättelustigt, verkligen! Och om jag återgår till mina exempel ovan, så kommer jag ihåg att jag blev helt chockad första gången jag kom i kontakt med två av fölen från den här stolinjen, en hingstunge och ett stoföl som hade fötts samma år, olika mammor men samma linje. Hingsten var livrädd och stofölet anföll. Mammorna var äldre, det märktes att de nog hade viss skärpa men var ändå väldigt trevliga. Kommer ihåg att jag frågade om fölungarna, och fick svaret att "så där blir de alltid".
Nästa år, ur samma stolinje, föddes ett hingstföl och ett stoföl, där var jag med från dag 1. Stofölet bet och sparkade efter dig så fort hon kunde stå upp i princip, och hingstfölet var livrädd och väldigt flyktbenägen. I år föddes två stoföl som faktiskt är förhållandevis normala men ändå skarpa, ur samma linje.

 

[athena_arabians]

Här kan ni få ett fint exempel. Vi utredde en gång en häst på ett av Sveriges största djursjukhus. Man hittade ocd i alla leder utom framknäna, samt kissing spines. Veterinären ville först behandla hästen i 4 omgångar för att den kanske skulle kunna uppleva "viss förbättring av hälsotillståndet" och då ägaren satte stopp föreslog hen att hästen kunde användas till avel Hen är numera en rätt erkänt duktig veterinär.

Inte alls ovanligt. Jag blev rekommenderad att ta ett föl på min 17-åriga arab/NSV-korsning när veterinären precis konstaterat ringkota Det var också en erkänt skicklig veterinär. Jag har också hört om flera som fått samma råd gällande ston som är helt olämpliga för avel, av olika veterinärer.

Tur nog var mitt 13-åriga jag rätt insatt i avel redan då och kunde se vilken total idioti det var. Även om jag rent känslomässigt gärna hade haft kvar lite av Salome