Oseriös avel, hästversionen

[cirkus]

Men har någon annan individ med det att göra?
Den ekonomiska frågan håller den med plånboken. Inte grannen eller tyckaren.

Ibland blir korsningarna väldigt lyckade. Jag har själv haft en väldigt udda korsning där resultatet blev strålande. Avkomman både presterade i sporten och höll i 29 år. Ingen "seriös" uppfödare hade gjort en sådan "korkad" korsning.

Har någon nånsin något med vad någon annan gör att göra blir den retoriska frågan? Egentligen inte va, men detta är ett diskussionsforum och då tar jag mig i allafall rätten att få diskutera saken även om jag inte håller i plånboken.

Gruppen konstiga korsningar som hamnar på marknaden som inte finns kan vara ett problem, individen din konstiga korsning var uppenbarligen inte ett problem, men var det AVEL? eller var det hästproduktion?

 

[Hedinn]

Ibland blir korsningarna väldigt lyckade. Jag har själv haft en väldigt udda korsning där resultatet blev strålande. Avkomman både presterade i sporten och höll i 29 år. Ingen "seriös" uppfödare hade gjort en sådan "korkad" korsning.

Just det där, "ibland blir de lyckade". Alla de som inte blir det då? I mitt fall är det en mer eller mindre misslyckad avkomma som "bara" blir trevlig, hållbar, bra ridhäst och som presterar på medelnivå på tävling, för att mitt mål är högre. Skulle resultaten av min avel bli sämre än så skulle jag definitivt omvärdera mitt avelsmaterial, alternativt sluta avla.

 

[viltmilla]

Har någon nånsin något med vad någon annan gör att göra blir den retoriska frågan? Egentligen inte va, men detta är ett diskussionsforum och då tar jag mig i allafall rätten att få diskutera saken även om jag inte håller i plånboken.

Gruppen konstiga korsningar som hamnar på marknaden som inte finns kan vara ett problem, individen din konstiga korsning var uppenbarligen inte ett problem, men var det AVEL? eller var det hästproduktion?

Just denna avkomma och hur den kom till skulle jag inte kalla avel.

 

[ajdidodii]

@viltmilla Fast "inom" (läs utanför) min ras finns det en ganska stor produktion av sött sto & granens hingst-föl som registreras med okänd stam (i enstaka fall även känd stam) och sedan säljs för någon 500-lapp mer än en annan betalar i betäckningsavgift.
Eftersom hästmamma/mormor bara ska ha en sockersöt ponny för Pia 3 år att åka runt på så finns inte intresset för att betala för en seriös och hållbar avel, tyvärr. Det drabbar med andra ord seriösa uppfödare. Bara för att du inte ser ett problem så innebär det inte att det inte finns.

 

[viltmilla]

Jag utgick från SWB så det har du säkert rätt i. Korsningen jag gav som exempel är inget jag själv skulle göra. Bredden av uppfödare skulle aldrig göra den heller & därför ser jag inte den typen av oseriösa uppfödare som något hot.
Men om du räknar enskilda raser med begränsad population eller avel för bevarande så ja då snackar vi helt andra förutsättningar.

 

[viltmilla]

Har någon nånsin något med vad någon annan gör att göra blir den retoriska frågan? Egentligen inte va, men detta är ett diskussionsforum och då tar jag mig i allafall rätten att få diskutera saken även om jag inte håller i plånboken.

Gruppen konstiga korsningar som hamnar på marknaden som inte finns kan vara ett problem, individen din konstiga korsning var uppenbarligen inte ett problem, men var det AVEL? eller var det hästproduktion?

Räknar du uppfödaren som endast tar fram en eller två hästar till sig själv oavsett resultat, som avel?

Avel för mig är förädling med långsiktiga mål och därför ser jag inte problemet med den enskilde som föder upp en eller två.

Jag ser uppfödaren som sysslar med avel och väljer de hingstar som marknadsför sig bäst, på sina ston, framför vad hen själv tror på som mer oseriös. Eftersom denne uppfödare tar fram desto fler hästar & påverkar desto mer & väljer kortsiktiga beslut när hen tar fram föl som säljer snabbt oavsett vad hen tror om avkommornas framtid.

Hur tänker du om den sortens avel?

Troligen hittar du den vanligaste uppfödaren i den gruppen. De kallas mer ofta som seriösa än den där outsidern ute i buskarna.

Vad kallar du deras arbeten? Avel eller produktion?

 

[viltmilla]

Räknar du uppfödaren som endast tar fram en eller två hästar till sig själv oavsett resultat, som avel?

Avel för mig är förädling med långsiktiga mål och därför ser jag inte problemet med den enskilde som föder upp en eller två.

Jag ser uppfödaren som sysslar med avel och väljer de hingstar som marknadsför sig bäst, på sina ston, framför vad hen själv tror på som mer oseriös. Eftersom denne uppfödare tar fram desto fler hästar & påverkar desto mer & väljer kortsiktiga beslut när hen tar fram föl som säljer snabbt oavsett vad hen tror om avkommornas framtid.

Hur tänker du om den sortens avel?

Troligen hittar du den vanligaste uppfödaren i den gruppen. De kallas mer ofta som seriösa än den där outsidern ute i buskarna.

Vad kallar du deras arbeten? Avel eller produktion?

Det är hästfolket som driver fram den sortens uppfödning/avel vare sig vi är uppfödare eller köpare. Få uppfödare väljer att arbeta ideellt för avelns skull enbart, framför ekonomin. Det måste löna sig att vara uppfödare. Så personligen lägger jag ingen värdering i det. Men platsar absolut i denna tråd för diskussion!

Nu ska jag träna hästar - rasten för buke är slut

 

[cirkus]

Räknar du uppfödaren som endast tar fram en eller två hästar till sig själv oavsett resultat, som avel?

Avel för mig är förädling med långsiktiga mål och därför ser jag inte problemet med den enskilde som föder upp en eller två.

Jag ser uppfödaren som sysslar med avel och väljer de hingstar som marknadsför sig bäst, på sina ston, framför vad hen själv tror på som mer oseriös. Eftersom denne uppfödare tar fram desto fler hästar & påverkar desto mer & väljer kortsiktiga beslut när hen tar fram föl som säljer snabbt oavsett vad hen tror om avkommornas framtid.

Hur tänker du om den sortens avel?

Troligen hittar du den vanligaste uppfödaren i den gruppen. De kallas mer ofta som seriösa än den där outsidern ute i buskarna.

Vad kallar du deras arbeten? Avel eller produktion?

Alla som har ett avelsmål ser jag som att de bedriver avel. Sen kan målet variera - alla avlar inte svårklasshästar eller framtida elitston.

De som du ser som ett stor grupp och mindre seriösa tror jag inte finns. Uppfödare avlar för att sälja ja, men att ta fram hästar man inte själv tror på - nej. Bara för att man avlar för att möta marknaden är man inte mindre seriös som jag ser det, särskilt inte mindre seriös än den som avlar bara för att älsklingshästen råkar ha en livmoder.

 

[kryddelydd]

Just det där, "ibland blir de lyckade". Alla de som inte blir det då? I mitt fall är det en mer eller mindre misslyckad avkomma som "bara" blir trevlig, hållbar, bra ridhäst och som presterar på medelnivå på tävling, för att mitt mål är högre. Skulle resultaten av min avel bli sämre än så skulle jag definitivt omvärdera mitt avelsmaterial, alternativt sluta avla.

Fast det du beskriver är ju att det kan finnas olika avelsmål.
Ett avelsmål är ju toppresterande tävlingsindivider.
Ett annat avelsmål kan ju vara trevliga, hållbara, bra ridhästar. Inom alla raser.

Stora massan av hästköpare är väl knappast tävlingsryttare på toppnivå?

 

[Hedinn]

Fast det du beskriver är ju att det kan finnas olika avelsmål.
Ett avelsmål är ju toppresterande tävlingsindivider.
Ett annat avelsmål kan ju vara trevliga, hållbara, bra ridhästar. Inom alla raser.

Stora massan av hästköpare är väl knappast tävlingsryttare på toppnivå?

Absolut, men har man ett avelsmål som är trevliga, hållbara ridhästar och resultatet ibland blir lyckat så skulle jag anse att något är fel. För det bör vara absoluta minimikravet, oavsett övriga mål.

 

[viltmilla]

Absolut, men har man ett avelsmål som är trevliga, hållbara ridhästar och resultatet ibland blir lyckat så skulle jag anse att något är fel. För det bör vara absoluta minimikravet, oavsett övriga mål.

Jag vet inte vad du värderar som lyckat men eftersom du anser att ngt är fel om du endast lyckas ibland.. så har du en låg ribba.
Nu syftade jag på att de "ibland blir väldigt lyckade & slår de genomtänkta med råge" & därmed gynnar aveln eftersom vi lär oss något på vägen. Hur många hästar håller för daglig träning, många ryttarbyten, tävlingar etc utan en enda liten hälta i 29 år?!
Det är fantastiskt!

Min korsning från 87 har påverkat mina tankar om avel & vilka blod jag föredrar i mina SWB idag 30 år senare.

 

[Hedinn]

Jag vet inte vad du värderar som lyckat men eftersom du anser att ngt är fel om du endast lyckas ibland.. så har du en låg ribba.
Nu syftade jag på att de "ibland blir väldigt lyckade & slår de genomtänkta med råge" & därmed gynnar aveln eftersom vi lär oss något på vägen. Hur många hästar håller för daglig träning, många ryttarbyten, tävlingar etc utan en enda liten hälta i 29 år?!
Det är fantastiskt!

Min korsning från 87 har påverkat mina tankar om avel & vilka blod jag föredrar i mina SWB idag 30 år senare.

Okej, jag fattade inte att du menade extremt lyckade när du inte skrev det.

Och med riktigt välplanerad avel och bra avelsmaterial är det långt ifrån omöjligt att lyckas oftare än ibland. Min ribba är absolut inte låg, men jag sysslar också med en ras som i allmänhet är väldigt hållbar, pga genomtänkt avelsarbete och det är inte helt ovanligt med hästar som tävlar stora mästerskap uppåt 20 år gamla.

Så för mig är inte hållbarhet, ridbarhet och bra lynne en merit, utan något som borde vara självklart.

 

[athena_arabians]

Fast det du beskriver är ju att det kan finnas olika avelsmål.
Ett avelsmål är ju toppresterande tävlingsindivider.
Ett annat avelsmål kan ju vara trevliga, hållbara, bra ridhästar. Inom alla raser.

Stora massan av hästköpare är väl knappast tävlingsryttare på toppnivå?

Fast oavsett avelsmål (yppersta eliten vs bra genomsnittlig ridhäst) tjänar man ju som uppfödare på avelsvärderade djur, inte "oj, grannen har visst en hingst". Dvs man kanske tar den hingst som är känd för att ge avkommor med bra och kanske inte så reaktiv skalle. Finns det ingen bedömning av avelsdjuren (i stil med grannens icke godkända hingst och sitt sto med far okänd för att ta extremer) avlar man ju verkligen i blindo, oavsett mål.

 

[NOC14]

Det var någonstans däromkring, kommer inte ihåg exakta årtal men Tortilla var född -86 och din häst tillhörde nog den sista årgången.

Din häst skulle alltså fått grå papper i SWB idag. En sån korsning skulle numera främst registreras i ASRP.

Ok, tack för svar. Var mest nyfiken hur det var, lite kul tycker jag ändå att det är eftersom hon var uppfödd hos Stuteri H i Horred, de anses nog som seriösa uppfödare då de inriktat sig på holsteineravel (då iaf) är ju uppfödare till bl.a. Classic H. Och så gjorde de några connemara/fullblodskorsningar, tror det var deras dotters ponny de tog några föl på. Min var iaf en supertrevlig ridhäst, med otrolig ridbarhet, hade så lätt för sig vad man än tog sig för. Henne skulle jag gärna ha en kopia av faktiskt

 

[skogaliten]

Jag vet inte vad du värderar som lyckat men eftersom du anser att ngt är fel om du endast lyckas ibland.. så har du en låg ribba.
Nu syftade jag på att de "ibland blir väldigt lyckade & slår de genomtänkta med råge" & därmed gynnar aveln eftersom vi lär oss något på vägen. Hur många hästar håller för daglig träning, många ryttarbyten, tävlingar etc utan en enda liten hälta i 29 år?!
Det är fantastiskt!

Min korsning från 87 har påverkat mina tankar om avel & vilka blod jag föredrar i mina SWB idag 30 år senare.

Det finns så många fler raser än SWB, och det finns så många fler sätt att använda (sin) häst på än de gängse som man brukar använda SWB till.

Inom varje ras, eller kanske snarare strax utanför, så dyker det upp folk som börjar producera korsningshästar, som på ett ganska osunt sätt konkurrerar med genomtänkt avel inom raser.

T.ex. för att få fram hästar med "snygg färg", som exteriört, vid en första anblick, liknar rasrena hästar i en viss given ras. För ett otränat öga ser det som en xx-häst/ponny men med populär färg.

Hästarna tas fram för att säljas snabbt, utan att man skänker långsiktiga avelsmål avseende exteriör, hållbarhet eller lynne en tanke.

Dels drar man undan mattan för de seriösa som jobbar med avel inom rasen, dels så lurar man köparna, eftersom man inte vet vad som blir av avkommorna.

Att enstaka korsningar blir lyckade, är bara en högvinst i ett lotteri (förutom understundom att man utnyttjat en heterosis effekt).

 

[vallhund]

Ursprunget vad jag förstår till både TWH och American saddlebread är att plantageägaren ska färdas bekvämt när han inspekterade sina ägor, dvs slavarna och marken. Hästen ska ha en gångart som är bekväm att rida i flera timmar.

Busvisslar på @hastflicka som förklarade det så pedagogiskt härom året.

 

[kryddelydd]

Fast oavsett avelsmål (yppersta eliten vs bra genomsnittlig ridhäst) tjänar man ju som uppfödare på avelsvärderade djur, inte "oj, grannen har visst en hingst". Dvs man kanske tar den hingst som är känd för att ge avkommor med bra och kanske inte så reaktiv skalle. Finns det ingen bedömning av avelsdjuren (i stil med grannens icke godkända hingst och sitt sto med far okänd för att ta extremer) avlar man ju verkligen i blindo, oavsett mål.

Ja?

 

[hastflicka]

Busvisslar på @hastflicka som förklarade det så pedagogiskt härom året.

TWH, eller Tennessee Walking Horses, ar mycket riktigt utvecklade for att plantage agaren eller formannen skulle kunna rida over falten hela dagen bekvamt. TWH har 4 gangarter, Gang, "running walk", "rocking chair canter" och galopp. En TWH ska inte kunna trava eller ha en "pace" som gangart, (men det ar manga fom avlats for show som har pace istallet for "running walk" da de inte har uppbyggda framhovar). Alla gangarter ar mycket bekvama och en "normal" avlad TWH har helt normala proportioner utom att de brukar ha stora (och fula) huvuden. De ar fruktasvart bekvama och mycket, mycket vanliga och talmodiga, men kan ofta vara osedvanligt envisa.

En "show avlad" TWH har hogt uppbyggda framhovar med skor som lyfter hasten for att se riktigt "flashig" ut. Det har anvants mycket "abusive" metoder for att hasten ska lyfta fotterna sa hogt som mojligt. Numera har tavlingarna till och med delats i tva da de som inte anvander smarta och stress for att fa till samma "flashiga" gangarter inte har en chance mot de som anvander vilka metoder som helst.

De som kan tanka sig att anvanda vilka metoder som helst for att fa till riktigt "flashiga" gangarter och de som absolut inte anvander nagot som kan upplevas som tvang och abuse for hastarna. Det finns kontrollanter som kan dra en sko fore tavlingar for att se till att syror och vassa foremal inte anvants men de kan inte se allt och jag tvivlar inte pa att olagliga metoder anvands trots att kontrollanterna kan uppsoka ett stall nar som helst mellan tavlingar ocksa.

Jag kan mycket mindre om saddlebreds, men de jag traffat har 5 gangarter, gang, trav, "rack", canter och gallop men alla har inte "rack" som en gangart. De har inte samma "abusive" bakgrund for att fa till flashigheten som TWHs. Jag har haft min hast i en Saddlebred farm ett tag. Dar har man anvant ljud och rorelse (som man gor med Araber) for att fa hastarna att bli riktigt "flashiga", framhovarna halls ganska langa och har till vardags relativt tunga (platta) skor som gor att den lyfter benen hogre nar man satter pa en latt sko till tavlingarna.

 

[hastflicka]

Nu nar jag last en del fran borjan av traden kan jag lagga till att dagens TWH som regel inte har den lattridna gangarten utan att tranas. Det beror pa att nar man avlar for att fa till den "flashiga" gangarten till tavlingar sa avlar man dem for att ha hoga skor for att lyfta framdelen. For att ha en bra "flashig" gangart med hoga skor gar hastarna i pace (pass?) nar de gar naturligt.
Det borjar vanda och man kan nu hitta hastar som gar som det var tankt pa plantagerna ... hela dagen med en gangart som gor att man sitter i princip som i soffan i sadeln. Tack och lov!

 

[viltmilla]

Okej, jag fattade inte att du menade extremt lyckade när du inte skrev det.

Och med riktigt välplanerad avel och bra avelsmaterial är det långt ifrån omöjligt att lyckas oftare än ibland. Min ribba är absolut inte låg, men jag sysslar också med en ras som i allmänhet är väldigt hållbar, pga genomtänkt avelsarbete och det är inte helt ovanligt med hästar som tävlar stora mästerskap uppåt 20 år gamla.

Så för mig är inte hållbarhet, ridbarhet och bra lynne en merit, utan något som borde vara självklart.

Det förklarar vår olika syn
Vad gäller SWB så tror jag inte aveln går mot rätt håll vad gäller dressyrsidan. Jag är kritisk och går mot strömmen i vissa avseenden. Därav reagerar jag starkt när det diskuteras seriös kontra oseriös uppfödning där man redan från start tar förgivet att den stora gruppen har rätt.

Det kanske den har men det vet vi inte. Det är skillnad. Jag tänker bla på hållbarhet. Utan hållbarhet går det fortfarande att ta fram massor av fina unghästar, men det spelar ingen roll om de vinner championat om de sedan faller bort pga hållbarheten.
Man ska inte räkna med att hästar håller för de skadar sig och det behöver inte vara skador relaterade till träning. En häst är en häst. Den kan skada sig själv i hagen. Det är snarare när skadan är framme som vi vill ha snabb väg tillbaka.
Men är det ens möjligt när dressyrhästar avlas för att endast röra sig på väldränerade ridbanor?