Oseriös avel, hästversionen

[viltmilla]

Det finns så många fler raser än SWB, och det finns så många fler sätt att använda (sin) häst på än de gängse som man brukar använda SWB till.

Inom varje ras, eller kanske snarare strax utanför, så dyker det upp folk som börjar producera korsningshästar, som på ett ganska osunt sätt konkurrerar med genomtänkt avel inom raser.

T.ex. för att få fram hästar med "snygg färg", som exteriört, vid en första anblick, liknar rasrena hästar i en viss given ras. För ett otränat öga ser det som en xx-häst/ponny men med populär färg.

Hästarna tas fram för att säljas snabbt, utan att man skänker långsiktiga avelsmål avseende exteriör, hållbarhet eller lynne en tanke.

Dels drar man undan mattan för de seriösa som jobbar med avel inom rasen, dels så lurar man köparna, eftersom man inte vet vad som blir av avkommorna.

Att enstaka korsningar blir lyckade, är bara en högvinst i ett lotteri (förutom understundom att man utnyttjat en heterosis effekt).

Jag tänker snarare att det ligger hos köparna. En bra kund vet skillnaden och väljer sin uppfödare.
När jag själv säljer en bra häst, vill jag slippa de kunder som inte håller måttet för att ta fram min unghäst.

 

[viltmilla]

Fast oavsett avelsmål (yppersta eliten vs bra genomsnittlig ridhäst) tjänar man ju som uppfödare på avelsvärderade djur, inte "oj, grannen har visst en hingst". Dvs man kanske tar den hingst som är känd för att ge avkommor med bra och kanske inte så reaktiv skalle. Finns det ingen bedömning av avelsdjuren (i stil med grannens icke godkända hingst och sitt sto med far okänd för att ta extremer) avlar man ju verkligen i blindo, oavsett mål.

Men grannens hingst kanske betäcker en eller två ston. En godkänd hingst kanske flera hundra ston om året.

Utöver det så kanske den där söta hemmagjorda brunte aldrig är tänkt för annat än söt trädgårdshäst. Är det en Brunte så blir den inte godkänd och sprider inte sina gener. Är det en Bruntelina så kan hon endast få några enstaka avkommor. Alltså ingen högre påverkan.
Större påverkan gör den godkända hingsten som fortfarande kan nedärva något olämpligt innan den plockas ur aveln. Dess avkommor kan finnas kvar i fortsatt avel under lång tid.

Så jag ser fortfarande inte problemet med att någon tar fram en enstaka avkomma utan gröna papper.
Jag ser det som ett större problem att använda gröna hästar i avel som ibland nedärver defekter som kan innebära lidanden.
Ett exempel kan vara korta, konkava huvuden som anses vackert men i högre grad ger bettfel. (Tänker inte SWB nu.) Som på sikt kan påverka alltifrån förmågan att äta (ger många diffusa symtom) till att ridas. Just den sortens problem upptäcks sällan för att hästarna blir stämplade problemhästar eller vassa i temperamentet osv.
Sedan säljs de vidare för att ryttarna inte klarar av dem. "Säljes till kunnig ryttare för att den kan stegra (ont i munnen) och bocka (magsår)" och köparen utan kunskap om rasen köper en vacker häst - för visst kan hon rida!

 

[cirkus]

Det förklarar vår olika syn
Vad gäller SWB så tror jag inte aveln går mot rätt håll vad gäller dressyrsidan. Jag är kritisk och går mot strömmen i vissa avseenden. Därav reagerar jag starkt när det diskuteras seriös kontra oseriös uppfödning där man redan från start tar förgivet att den stora gruppen har rätt.

Det kanske den har men det vet vi inte. Det är skillnad. Jag tänker bla på hållbarhet. Utan hållbarhet går det fortfarande att ta fram massor av fina unghästar, men det spelar ingen roll om de vinner championat om de sedan faller bort pga hållbarheten.
Man ska inte räkna med att hästar håller för de skadar sig och det behöver inte vara skador relaterade till träning. En häst är en häst. Den kan skada sig själv i hagen. Det är snarare när skadan är framme som vi vill ha snabb väg tillbaka.
Men är det ens möjligt när dressyrhästar avlas för att endast röra sig på väldränerade ridbanor?

Jag tror att de allra flesta uppfödare har hållbarhet som ett självklart mål i sig och också håller sina hästar på det viset. Jag tror inte att det är selekteringen av föräldradjuren eller hur unghästarna växer upp som är det stora problemet när det gäller hållbarhet, i allafall inte i Sverige.

 

[cirkus]

Men grannens hingst kanske betäcker en eller två ston. En godkänd hingst kanske flera hundra ston om året.

Utöver det så kanske den där söta hemmagjorda brunte aldrig är tänkt för annat än söt trädgårdshäst. Är det en Brunte så blir den inte godkänd och sprider inte sina gener. Är det en Bruntelina så kan hon endast få några enstaka avkommor. Alltså ingen högre påverkan.
Större påverkan gör den godkända hingsten som fortfarande kan nedärva något olämpligt innan den plockas ur aveln. Dess avkommor kan finnas kvar i fortsatt avel under lång tid.

Jag håller med i sak - varje enskild individ - grannens hingst varianten är inte ett problem, det är är när den gruppen blir stor som det är ett problem - då finns ju en massa individer avlade på okänd hälsostatus osv.

Att det finns hingstar som nedärver defekter är självklart ett stort problem - det största problemet är inte stoägarna som väljer den hingsten, för de gör det med största sannolikhet i god tro - få avlar medvetet på defekter. Sen finns det dom som chansar om det är en extremt bra individ (jag tänker på tex Sezuan) men han ger ju inte gröna papper i SWB heller.

 

[skogaliten]

Jag tänker snarare att det ligger hos köparna. En bra kund vet skillnaden och väljer sin uppfödare.
När jag själv säljer en bra häst, vill jag slippa de kunder som inte håller måttet för att ta fram min unghäst.

De allra allra flesta köparna av häst, söker inte en "prestationshäst" för tävling, där SWB t.ex. är ett mycket tänkbart val.

De allra flesta, som köper häst, köper inte heller en unghäst eller ett föl.

De allra flesta köparna köper en Islandshäst för hobby, en travare för skogsridning, eller en trevlig, vuxen häst/ponny som passar för köparens intresseområde.

Stammar, om det nu finns någon stam, har de allra flesta väldigt liten insyn i. Väldigt många förstår ännu mindre om vad det finns för risker eller möjligheter med korsningsavel.

Vissa är förtjusta, ibland på lite oklara grunder, av en viss renras, det kan vara Tinker, Connemara, Ardenner, Quarter, Arab... Betänk nu att både Svensk Ridponny och SWB är ett slags mycket välordnad korsningsavel för att ta fram ändamålsenliga "bruksdjur" (ofta med prestationsinriktning) främst inom hoppning och dressyr.

Möjligtvis har gemena man hört talas om något enstaka hingstar, men förstår inte ett skvatt om just hingstens inverkan på avkomman, jämfört med stoets inverkan, eller har särskilt mycket av rasens historia.

Istället för att sätta sig på höga hästar, och lägga allt ansvar på köparen, så är det vi som avlar, som måste ta ansvar.
Avlar man "prestationshästar", tja då får man sälja fölen som sådana.

Avlar man hobbyhästar, så säljer man hobbyhästar, till folk med den kunskap som man kan förvänta sig av den som vill ha en hobbyhäst.
Problemet här är att endast få av köparna i den här kategorin kan hantera grundutbildningen av hästen själv, oavsett disciplin (det finns många fler än hoppning och dressyr), vilket innebär att man får räkna med att ha unghästarna hemma i minst två år innan de är "leveransklara".

 

[viltmilla]

Jag tror att de allra flesta uppfödare har hållbarhet som ett självklart mål i sig och också håller sina hästar på det viset. Jag tror inte att det är selekteringen av föräldradjuren eller hur unghästarna växer upp som är det stora problemet när det gäller hållbarhet, i allafall inte i Sverige.

Jag håller med dig och tror att många unghästar har bättre förutsättningar här på många vis. De växer upp i flock och i kuperad terräng. Sedan vet jag att det finns uppfödare som skickar föl utomlands för att växa till sig ännu bättre. Men det är inom travet.

Jag kanske inte alls har rätt i mina funderingar och därför är det intressant att lyfta tankar med andra. Men idag upplever jag många gånger att folk på dressyrsidan lägger alltför hög fokus på hästens rörelser åt det extrema hållet, på bekostnad av naturliga egenskaper. Kanske kommer det påverka hållbarheten på sikt?
En dressyrhäst som inte kan hoppa utan gör märkliga grodhopp över små kryss anses nästan lite charmigt. "Det är ju för att det är en sådan fin dressyrhäst!" De ska vara reaktionssnabba på hjälperna men kan ibland knappt röra sig i terräng utan att snubbla. En multitalang blir mer betraktad som allroundhästen som inte blev tillräckligt fin för varken hopp- eller dressyr.
Aveln går mer mot två typer dvs antingen hopphästar eller dressyrhästar. En hopphäst måste fungera allround och borde iom det behålla mer naturliga egenskaper. Vilket borde vara en förutsättning för hållbarhet.

 

[cirkus]

Jag håller med dig och tror att många unghästar har bättre förutsättningar här på många vis. De växer upp i flock och i kuperad terräng. Sedan vet jag att det finns uppfödare som skickar föl utomlands för att växa till sig ännu bättre. Men det är inom travet.

Jag kanske inte alls har rätt i mina funderingar och därför är det intressant att lyfta tankar med andra. Men idag upplever jag många gånger att folk på dressyrsidan lägger alltför hög fokus på hästens rörelser åt det extrema hållet, på bekostnad av naturliga egenskaper. Kanske kommer det påverka hållbarheten på sikt?
En dressyrhäst som inte kan hoppa utan gör märkliga grodhopp över små kryss anses nästan lite charmigt. "Det är ju för att det är en sådan fin dressyrhäst!" De ska vara reaktionssnabba på hjälperna men kan ibland knappt röra sig i terräng utan att snubbla. En multitalang blir mer betraktad som allroundhästen som inte blev tillräckligt fin för varken hopp- eller dressyr.
Aveln går mer mot två typer dvs antingen hopphästar eller dressyrhästar. En hopphäst måste fungera allround och borde iom det behålla mer naturliga egenskaper. Vilket borde vara en förutsättning för hållbarhet.

Jag tycker det är trist när gångartshästar inte tränas öht annat än dressyr inom fyra väggar eller med staket runt. Det påverkar säkert hållbarheten däremot tror jag inte att de avlas för att inte vara hållbara. Det är alltså rena handhavandefel som jag ser det att en dressyrhäst inte kan röra sig i terräng utan att snubbla eller skada sig.

Jag minns ett skräckexempel - en vän till mig som föder upp gångarts-SWB, de har stora kuperade hagar och går alltid i flock - hingstar för sig och ston för sig. Sen säljer hon en av dessa (en hingst i detta fall) han kastreras och stallas in, får gå ensam i grusad hagruta - rids bara på ridbana/ridhus (lindad förstås) och något halvår senare så har köparen jätteproblem med att hästen inte fungerar i ridning och har svullna. Vem är förvånad? Inte jag i allafall.

 

[Hedinn]

Jag håller med dig och tror att många unghästar har bättre förutsättningar här på många vis. De växer upp i flock och i kuperad terräng. Sedan vet jag att det finns uppfödare som skickar föl utomlands för att växa till sig ännu bättre. Men det är inom travet.

Jag kanske inte alls har rätt i mina funderingar och därför är det intressant att lyfta tankar med andra. Men idag upplever jag många gånger att folk på dressyrsidan lägger alltför hög fokus på hästens rörelser åt det extrema hållet, på bekostnad av naturliga egenskaper. Kanske kommer det påverka hållbarheten på sikt?
En dressyrhäst som inte kan hoppa utan gör märkliga grodhopp över små kryss anses nästan lite charmigt. "Det är ju för att det är en sådan fin dressyrhäst!" De ska vara reaktionssnabba på hjälperna men kan ibland knappt röra sig i terräng utan att snubbla. En multitalang blir mer betraktad som allroundhästen som inte blev tillräckligt fin för varken hopp- eller dressyr.
Aveln går mer mot två typer dvs antingen hopphästar eller dressyrhästar. En hopphäst måste fungera allround och borde iom det behålla mer naturliga egenskaper. Vilket borde vara en förutsättning för hållbarhet.

Fast det beror ju på vad man räknar som naturliga egenskaper. Är det verkligen att hoppa närmre två meter höga hinder?

Jag har dålig koll på SWB-aveln, så där kan jag inte uttala mig så noga. Men gällande islandshäst så klarar de av att vara hållbara även med stora rörelser, även om riktigt stora rörelser givetvis kräver en lite mer korrekt ridning för att bibehålla hållbarheten (eller snarare, det är lättare att rida hästen fel där). De flesta går det ju dock att "välja" att inte rida där de rör sig som mest.

Att hoppning skulle vara nödvändig för hållbarheten tror jag inte på. Islandshästar är väl ett fantastiskt exempel, jag har själv löshoppat ett antal islandshästar, främst importer från Island, som sett ut lite som de där "roliga dressyrhästarna". Det är ju olika muskler som krävs för samling och för att skjuta på, så ska du avla (och träna) för topprestation så får man oftast välja.

Att hästen inte "kan allt" behöver inte betyda att den inte är hållbar.

 

[viltmilla]

De allra allra flesta köparna av häst, söker inte en "prestationshäst" för tävling, där SWB t.ex. är ett mycket tänkbart val.

De allra flesta, som köper häst, köper inte heller en unghäst eller ett föl.

De allra flesta köparna köper en Islandshäst för hobby, en travare för skogsridning, eller en trevlig, vuxen häst/ponny som passar för köparens intresseområde.

Stammar, om det nu finns någon stam, har de allra flesta väldigt liten insyn i. Väldigt många förstår ännu mindre om vad det finns för risker eller möjligheter med korsningsavel.

Vissa är förtjusta, ibland på lite oklara grunder, av en viss renras, det kan vara Tinker, Connemara, Ardenner, Quarter, Arab... Betänk nu att både Svensk Ridponny och SWB är ett slags mycket välordnad korsningsavel för att ta fram ändamålsenliga "bruksdjur" (ofta med prestationsinriktning) främst inom hoppning och dressyr.

Möjligtvis har gemena man hört talas om något enstaka hingstar, men förstår inte ett skvatt om just hingstens inverkan på avkomman, jämfört med stoets inverkan, eller har särskilt mycket av rasens historia.

Istället för att sätta sig på höga hästar, och lägga allt ansvar på köparen, så är det vi som avlar, som måste ta ansvar.
Avlar man "prestationshästar", tja då får man sälja fölen som sådana.

Avlar man hobbyhästar, så säljer man hobbyhästar, till folk med den kunskap som man kan förvänta sig av den som vill ha en hobbyhäst.
Problemet här är att endast få av köparna i den här kategorin kan hantera grundutbildningen av hästen själv, oavsett disciplin (det finns många fler än hoppning och dressyr), vilket innebär att man får räkna med att ha unghästarna hemma i minst två år innan de är "leveransklara".

Det är ju det jag menar - att det finns många olika köpare. Någon skrev att hen får problem när köpare väljer en oseriös uppfödare. Jag menar att olika uppfödare söker olika kunder. Om hen menar att hon har bättre hästar men kunden inte ser det. Är den kunden isåfall intressant för henne? Vill hon ens sälja till kunden som inte värderar hennes produkt?
Jag tror att de uppfödare som lägger ned hårt arbete och är seriösa helst ser att deras hästar hamnar hos bra folk. Eller menar du att uppfödare inom vissa raser får större problem pga att hela kundkretsen har oförmågan att göra skillnad?

Försökte bara få henne att se från ett annat perspektiv än att bli offer för andras oseriösa avel. Alla har ett ansvar vare sig man är köpare eller säljare.

Se bara på hundsidan. De köpare som köper smuggelhundar är de som bidrar till att hundarna far illa. Köparna har även de ett ansvar. Kom inte på en lika bra jämförelse på häst. Men förstår du hur jag tänker?
.. Jag kanske tänker för mycket

 

[viltmilla]

Fast det beror ju på vad man räknar som naturliga egenskaper. Är det verkligen att hoppa närmre två meter höga hinder?

Jag har dålig koll på SWB-aveln, så där kan jag inte uttala mig så noga. Men gällande islandshäst så klarar de av att vara hållbara även med stora rörelser, även om riktigt stora rörelser givetvis kräver en lite mer korrekt ridning för att bibehålla hållbarheten (eller snarare, det är lättare att rida hästen fel där). De flesta går det ju dock att "välja" att inte rida där de rör sig som mest.

Att hoppning skulle vara nödvändig för hållbarheten tror jag inte på. Islandshästar är väl ett fantastiskt exempel, jag har själv löshoppat ett antal islandshästar, främst importer från Island, som sett ut lite som de där "roliga dressyrhästarna". Det är ju olika muskler som krävs för samling och för att skjuta på, så ska du avla (och träna) för topprestation så får man oftast välja.

Att hästen inte "kan allt" behöver inte betyda att den inte är hållbar.

Det är naturligt för en häst att kunna hoppa och röra sig i terräng. En kossa kan hoppa 120 cm men dressyrhästar får problem på lägre nivå.. Det är inte naturligt. Jag menar inte att de ska kunna allt! Men jag TROR att hästar som från början tränas allround har bättre förutsättningar. En dressyrhäst som får behålla sina naturliga egenskaper att röra sig flytande i terrängen (rent avelsmässigt) kommer att ha lättare att återkomma på banan efter rehab.

 

[Hedinn]

Det är naturligt för en häst att kunna hoppa och röra sig i terräng. En kossa kan hoppa 120 cm men dressyrhästar får problem på lägre nivå.. Det är inte naturligt. Jag menar inte att de ska kunna allt! Men jag TROR att hästar som från början tränas allround har bättre förutsättningar. En dressyrhäst som får behålla sina naturliga egenskaper att röra sig flytande i terrängen (rent avelsmässigt) kommer att ha lättare att återkomma på banan efter rehab.

I terrängen, ja! Det förespråkar jag i alla lägen, jag ser väl bara inte just hoppteknik som något nödvändigt.

 

[Hedinn]

Se bara på hundsidan. De köpare som köper smuggelhundar är de som bidrar till att hundarna far illa. Köparna har även de ett ansvar. Kom inte på en lika bra jämförelse på häst. Men förstår du hur jag tänker?
.. Jag kanske tänker för mycket

Eller så jämför man med de som föder upp blandraser eller renraser utan stamtavla och som lurar i folk att de är friskare än de sönderavlade renraserna och att det är onödigt med renras om man ändå inte ska ställa ut...

Folk som inte är insatta i avel ser inte alltid skillnaden. Det behöver inte handla om toppresterande hästar, utan vanliga hobbyhästar. Men köparna vet inte alltid varför det är värt att lägga mer pengar på en häst som avlats fram med omsorg när de kan få en, i deras ögon, "likvärdig" häst billigare.

Så ansvaret är på alla, men köpare kanske får mer förståelse om avlar informerar om vilken avel man bör stödja och varför.

 

[hastflicka]

Det är naturligt för en häst att kunna hoppa och röra sig i terräng. En kossa kan hoppa 120 cm men dressyrhästar får problem på lägre nivå.. Det är inte naturligt. Jag menar inte att de ska kunna allt! Men jag TROR att hästar som från början tränas allround har bättre förutsättningar. En dressyrhäst som får behålla sina naturliga egenskaper att röra sig flytande i terrängen (rent avelsmässigt) kommer att ha lättare att återkomma på banan efter rehab.

Fast manga hastar har en byggnad som gor att vissa rorelser inte faller sig naturligt. En Paso Fino tillexempel utvecklades i Sydamerikas berg och har en gangart som gor att den ar oerhort saker pa att halla sig pa fotterna i berg, bade med och utan ryttare, men hoppa ar inte nagot de gor naturligt, eller sarskilt bra.
En Islanning lika sa, eller manga andra raser som utvecklats sa att kroppen inte lanar sig val till hoppning. (Jag tror nog att de flesta kossor far problem att hoppa betydligt lagre an 120 cm och de flesta dressyr hastar kan ta sig over det aven om formen inte ar vacker)

 

[viltmilla]

Eller så jämför man med de som föder upp blandraser eller renraser utan stamtavla och som lurar i folk att de är friskare än de sönderavlade renraserna och att det är onödigt med renras om man ändå inte ska ställa ut...

Folk som inte är insatta i avel ser inte alltid skillnaden. Det behöver inte handla om toppresterande hästar, utan vanliga hobbyhästar. Men köparna vet inte alltid varför det är värt att lägga mer pengar på en häst som avlats fram med omsorg när de kan få en, i deras ögon, "likvärdig" häst billigare.

Så ansvaret är på alla, men köpare kanske får mer förståelse om avlar informerar om vilken avel man bör stödja och varför.

Där sa du något som kanske mer ofta saknas på hästfronten - lättillgänglig info till nya hästköpare om varför det är positivt att både söka information om en specifik ras och välja uppfödare.

 

[viltmilla]

Eller så jämför man med de som föder upp blandraser eller renraser utan stamtavla och som lurar i folk att de är friskare än de sönderavlade renraserna och att det är onödigt med renras om man ändå inte ska ställa ut...

Folk som inte är insatta i avel ser inte alltid skillnaden. Det behöver inte handla om toppresterande hästar, utan vanliga hobbyhästar. Men köparna vet inte alltid varför det är värt att lägga mer pengar på en häst som avlats fram med omsorg när de kan få en, i deras ögon, "likvärdig" häst billigare.

Så ansvaret är på alla, men köpare kanske får mer förståelse om avlar informerar om vilken avel man bör stödja och varför.

Men vissa raser blir förstörda i aveln så att djuren blir lidande. Flera raser har problem med andningen för att avelsmålen har drivit dem dit. Några raser blir inte äldre än 4-7 år därför att hjärtat inte orkar mer pga den framavlade vikten. Bulldogar har förlossningssvårigheter pga de önskade bringorna. Rasen jag har är inte heller helt sund men då jag vill ställa ut och föda upp så är blandras inte heller aktuellt. Denna ras är dock betydligt mer hälsosam än min förra, där jag hittills haft den äldsta hunden i Sverige inom just den rasen. Han blev bara 10 år. Det anses gammalt. Så vad gäller avelsmål så håller jag inte med om att det alltid är bättre med renrasig. Det skiljer ganska stort i olika avelsmål för olika raser. Men som köpare så vet jag vad jag får om jag väljer renrasig framför blandras.

Tänker också att när det kommer till hästar så köper många utomlands. När det borde vara tryggare att köpa på hemmaplan. Men det är ju också en prisfråga precis som köparen som väljer blandras. Så även om folk vet vilken avel de bör stödja så är ju hästen med grå papper billigare i inköp.

 

[viltmilla]

Det är en ridklass som ursprungligen kommer från American Saddlebred-rasen (man uttalar park på engelska). Hästen ska visas i alla gångarter och ha väldigt flashiga, höga benlyft i alla, speciellt traven. Det finns English Pleasure också, en liknande ridklass men med inte lika höga och flashiga ben. En araber har gått både park och English Pleasure men går de bra i park har de ofta för höga benlyft för English Pleasure.

Det är park som rids i filmen jag la in och även i den här:

Allience är son till svenske *Aladdinn och morfar är *Bask. Allience var en av de bästa park-araberna och har lämnat många i sin tur.

Som sagt, ingen ridning jag uppskattar men håller de för det där är de hållbara!

Det kanske skulle finnas lite mer arab eller angloblod i SWB med tanke på hållbarhet. Matcho dyker upp i många led bakåt ibland men annars verkar det mer sällsynt. Undrar om det beror på storleken eller rörelserna. Någon som vet?

 

[viltmilla]

Det kanske skulle finnas lite mer arab eller angloblod i SWB med tanke på hållbarhet. Matcho dyker upp i många led bakåt ibland men annars verkar det mer sällsynt. Undrar om det beror på storleken eller rörelserna. Någon som vet?

Flyinge hade väl endel anglos förr?
Phaeton, Inschalla mfl..

 

[Görel]

Det kanske skulle finnas lite mer arab eller angloblod i SWB med tanke på hållbarhet. Matcho dyker upp i många led bakåt ibland men annars verkar det mer sällsynt. Undrar om det beror på storleken eller rörelserna. Någon som vet?

Ingen använder dem och avkommorna är mycket svåra att sälja.

Många vet inte att araber är en godkänd inkorsningsras och kallar dem för korsningshästar. Har många gånger stött på de som tror att araber bara duger till distans och inte till annan ridning.

 

[Görel]

Flyinge hade väl endel anglos förr?
Phaeton, Inschalla mfl..

Inschallah har aldrig stått i Sverige, han var född i Frankrike och verksam i Tyskland.

Phaeton hade ett så besvärligt temperament att Flyinge själva skrev i sin hingstkatalog att han endast borde väljas till ston med stabilt temperament.

 

[viltmilla]

Ingen använder dem och avkommorna är mycket svåra att sälja.

Många vet inte att araber är en godkänd inkorsningsras och kallar dem för korsningshästar. Har många gånger stött på de som tror att araber bara duger till distans och inte till annan ridning.

Beror det på att hästarna är så ädla idag att behovet inte finns längre? Ser det likadant ut inom fälttävlan?