Oseriös avel 2023

Läser man hur vissa både på det här forumet och övriga nätet pratar om valpköp så verkar det dock vara så att 90% av alla valpar som föds är skräp och ställer man sig inte i "kö" på något med fina linjer då gör man fel. Som sagt jag förstår att det är så om man vill ha en hund med ett specifikt syfte som jakt, tävling eller liknande, men inte bara som sällskap.

Jag läser inte det som att 90% av alla valpar är skräp. Bara att man som valpköpare kan öka sina chanser att få en valp som är frisk fysiskt och mentalt om man väljer kull med lite omsorg. Som jag ser det är det minst lika viktigt när man köper en sällskapshund. Dessutom minskar det risken att man stödjer oseriösa uppfödare.

Precis som @__sofia__ är inne på så kan ju alla faktiskt inte planera så här långt in i framtiden. Att ha en valp tar tid och de flesta har ett heltidsjobb som ställer till det med ledighet. Jag skulle absolut inte kunna planera min ledighet exakt efter när en kull föds utan jag måste i viss mån agera tvärt om. Jag förväntar mig inte att kunna gå och köpa en valp i eftermiddag och finns det inga valpar till salu när jag har möjlighet att köpa så får jag ju vänta såklart men jag kommer aldrig ha möjligheten att ställa mig i någon kö för ett köp långt in i framtiden där jag inte kan kontrollera exakt när det kommer ske. Men jag antar att det betyder att jag inte förtjänar att få ha hund och att det automatiskt betyder att jag skulle vara en dålig hundägare?

Nej, varför skulle det göra dig till en dålig hundägare att du inte kan köpa valp när som helst? Däremot blir det förstås svårare om man har de krav jag och andra tycker att man ska ha. Man får vara beredd på att vänta, ställa sig i kö hos flera uppfödare, kanske kika utomlands eller rentav titta på alternativa raser.

Jag har heller inte pratat om de som inte gör någon research om raser, som sagt det är inte så svårt att läsa sig till. Jag pratar liksom inte om någon som köper "mer" hund än de klarar av för det är en annan sak, du kan ju kontakta uppfödare och stå i kö och allt vad det lider för en specifik BC eller vad det är och sedan visar det sig ändå att du överskattade lite hur aktiv du skulle vara som hundägare och sitter där med ett litet understimulerat monster från fina linjer.

Jag pratar om sällskapshundar. De som bara vill ha en kompis och letar efter raser som lämpar sig som just det. Att det där känns helt orimligt att man ska behöva sätta sig in i avelsdata och annat för att se till att man inte får ett "defekt" djur, som sagt hur är det ställt med aveln i stort om det är så?

Jag tycker generellt det ställs för höga krav på valpköpare och för låga på uppfödare. Som detta det stod om ovan med DSG, hur kan det få hända? Det kanske borde finnas krav om inspektion och grejer om man driver uppfödning? Man kanske måste ha någon sorts licens? Samtidigt som det diskuterats om i andra trådar är det helt okej att på löpande band producera fram sjuka hundar som inom trubbnosaveln men ja, det är absolut köparna som är mest oansvariga..

Det är rätt illa ställt med aveln och det diskuteras i många trådar. Min uppfattning är att folk med få undantag lägger huvudansvaret på uppfödarna och vill ha högre krav. Men det är också viktigt att informera valpköpare och få dem att inse att de har ett ansvar. Om ingen köpte smuggelvalpar eller valpar från kass avel skulle mycket av detta försvinna.
Och inte att förglömma - det är valpköparen som blir sittande med en hund som är sjuk och/eller har mentala problem. Det är inte bara hundarna som lider, det kan orsaka valpköparen en hel del utgifter och sorg också.
 
Jag pratar om sällskapshundar. De som bara vill ha en kompis och letar efter raser som lämpar sig som just det. Att det där känns helt orimligt att man ska behöva sätta sig in i avelsdata och annat för att se till att man inte får ett "defekt" djur, som sagt hur är det ställt med aveln i stort om det är så?

Jag tycker generellt det ställs för höga krav på valpköpare och för låga på uppfödare. Som detta det stod om ovan med DSG, hur kan det få hända? Det kanske borde finnas krav om inspektion och grejer om man driver uppfödning? Man kanske måste ha någon sorts licens? Samtidigt som det diskuterats om i andra trådar är det helt okej att på löpande band producera fram sjuka hundar som inom trubbnosaveln men ja, det är absolut köparna som är mest oansvariga..
Fast just sällskapshundar borde det ställas högre krav på mentaliteten än vad det görs. Jag har en sällskapshund och kraven på henne att vara mentalt stabil och miljötrygg är ju skyhöga. Hon ska fungera såväl på kontoret, restaurang och på fest och kunna läsa av vilka människor som vill interagera med henne och vilka som inte vill, fungera med gamla och barn och med hundovana, i stan med en massa folk, i alla möjliga allmänna transportmedel och i gårdsmiljö. Vara tillräckligt lydig och följsam för att kunna vara med lös när jag rider och inte vandra iväg för långt på egen tass men vara hygglig signalokänslig för att kunna tränas av nybörjare. Tillräckligt lugn för att vara ok med perioder utan så mycket stimulans men samtidigt tycka det är kul med hundträning på amatörnivå och ha arbetsvilja då. Det är ju egentligen rätt stora krav på mental stabilitet.
 
Hunden skiljer sig rätt mycket från andra husdjur med i den mån att den som art är mycket mycket mer specialistavlad än övriga. Köper du en katt eller häst så skiljer den sig inte extremt mycket i mentalitet och krav jmf med övriga inom arten - hundar är det milsvidd skillnad mellan. När det dessutom är ett rovdjur vi har som sällskapsdjur så kan det bli farligt om man köper fel.
(Med det sagt borde folk generellt reseracha sina djurköp bättre)
Testa att göra samma sak med en quarter, en dressyrstammad swb, en irländsk hopphäst, en arab och en islandshäst så får du se... Jag skulle säga att olika hästraser har väldigt olika mentalitet förutom att de rent fysiskt är avlade för olika ändamål. Och när det gäller potentiell farlighet hos djur så är det ganska få sällskapsdjur som blir farligare om det blir fel än 500 kilo lättskrämt flyktdjur...

När jag köpte min första egna hund 1995 så var den research jag gjorde begränsad till att jag kollade upp hälsoläget på de raser jag var intresserad av - cairnterrier och westie - och valde utifrån det. Sedan hittade jag en annons i Göteborgs-Posten där det stod "cairnterriervalpar" och ett telefonnummer. Jag ringde telefonnumret, fick komma och titta på valparna och deras mamma och några veckor senare fick jag ta hem en 8 veckor gammal valp som sedan var min följeslagare i 14½ år. Och för en "vanlig svensson" som ska ha en hund främst till sällskap är det kanske den nivån man får tänka att de flesta ligger på? Nu fanns förvisso inte SKK avelsdata i sin nuvarande form då, men jag har inte vetat att den fanns förrän för ett par år sedan när jag gjorde BPH med Slyngeln. Slyngeln som för övrigt kom till familjen genom att jag kände och gillade föräldrahundarna och sa till uppfödaren att "ska du ta valpar på de där två är jag intresserad". Inte mycket till research där heller ;)

Alltså - visst är det bra att vara förberedd och att ha gjort research, men att sitta och nörda ner sig i stamtavlor, linjer, avelsutvärderingar och prestationer (som jag kan göra på häst) är nog inte något man ska förvänta sig av den genomsnittlige hundköparen, utan det vettiga att begära tycker jag är att man läser på lite om den/de raser man är intresserad av, kanske försöker få träffa någon vuxen hund av rasen och sen hittar valpar som är till salu i någorlunda rätt tid för att man ska kunna ställa om sitt liv till att ha valp en period.
 
Fast nä. Du kan inte jämföra att köpa bil med att köpa hund. Bilen är ju bara att sälja om du inte vill ha den, hunden är ett liv som du förmodligen fäster dig vid rätt snabbt. Hunden kräver ju betydligt mer av din tid dessutom så den behöver passa in på ett helt annat vis och köper du fel så är det hunden som får lida för det.

Hunden skiljer sig rätt mycket från andra husdjur med i den mån att den som art är mycket mycket mer specialistavlad än övriga. Köper du en katt eller häst så skiljer den sig inte extremt mycket i mentalitet och krav jmf med övriga inom arten - hundar är det milsvidd skillnad mellan. När det dessutom är ett rovdjur vi har som sällskapsdjur så kan det bli farligt om man köper fel.
(Med det sagt borde folk generellt reseracha sina djurköp bättre)

Många lägger fö mer tid på att researcha ny bil eller mobil än vad de lägger på att köpa hund, och orkar man inte ens lägga lite tid på att ta reda på hur man ska tänka när man köper hund och hur man ska möta deras behov så ska man kanske inte heller ha nån.

Fast även med katt borde man vara noga med sin efterforskning även om det inte kan bli farligt, för det finns raser som är vanliga inom omplaceringar eftersom "det är bara en katt som ser snygg ut", sen får dom en shock när katten är "hyperaktiv" och tar sönder saker för dom är uttråkade, eller "gapar hela dagarna" och "man får aldrig lugn och ro" så nu måste katten bort. Många som köper bengal som hellre skulle passa med en lugnare ras som chartreux och brittiskt korthår t.ex och det är synd att vissa blir vandringspokaler.

Men jag håller med att folk kan absolut vara noga med sina inköp, dock oftast när det kommer till mobiltelefoner, bilar och datorer t.ex. Djur är liksom djur och då köper man gärna första bästa söta i en annons. Jag känner folk som köpte bästa första valpen/kattungen i en Blocket-annons sen bli helt tokiga om dom anser att jag har inte gjort tillräckligt med efterforskning när det kommer till datorer och all sorts teknikapparater.
 
Fast ett av problemen är ju att det är svårt att läsa på. Långt ifrån alla rasklubbar har bra hemsidor. SKK skriver egentligen inte mycket om varför det är bra att välja SKK-reggat jämfört med oreggat (framförallt nämner de inte att man kan kolla upp föräldradjur på hunddata, än mindre om hur man som ny ska tolka vad som finns där). Extremt många förlitar sig på Facebook. Inte alla använder Facebook, plus att det är betydligt mer svårnavigerat än om allt var samlat på någon hemsida.

Jag håller till 100% med om att det vore bra om folk läste på mer, men jag önskar också att fler gjorde mer för att underlätta för nya hundägare att hitta information.

Tycker också Facebook-trenden är trist. Många gånger man har gått in där och det är antingen ett flöde med en massa bilder men i princip ingen information, eller så är det en personlig facebook där du måste gå långt ned på sidan för att kanske hitta någon uppdatering eller liknande om kenneln/kattuppfödningen i sig.
 
Jag tycker du uttrycker dig rätt tråkigt när du säger att man "inte orkar" och den attityden är väl kanske också en bidragande orsak till att många kanske är rädda för att fråga.

Det finns otroligt mycket information på nätet, vissa fakta men också mycket rena åsikter. Vi planerar att köpa hund inom något år och jag tycker det varit väldigt lätt att läsa på om olika raser och jag har nu en ganska god uppfattning om vilken typ av hund vi söker och vilka raser som kan vara aktuella för oss. Men jag har också kollat runt lite för att hitta specifika uppfödare och alltså.. Hundmänniskor måste komma in i nutiden, seriöst. Rasklubbars hemsidor innehåller länkar till olika uppfödare där vissa länkar är döda, andra är hemsidor som inte uppdaterats på flera år, vissa har inget alls utan bara ett telefonnummer och med tanke på övrig info så vet man ju knappt om de är aktiva eller inte.

Det är 2025, folk förväntar sig att hitta information på nätet nu för tiden. Jag kan faktiskt tycka att det är rimligt att om man har en verksamhet idag (oavsett om det gäller försäljning av hundar eller blommor eller vad det nu är) att man på något vis finns på nätet. Om det är instagram, eller facebook, eller en hemsida spelar inte så stor roll men något tycker jag man kan uppbringa.
Har klippt lite i citatet men jag kan till viss del hålla med om det där med att "hundmänniskor måste också komma in i nutiden", framförallt när det gäller digital närvaro. Jag kan helt klart förstå att det är människor som gör saker på hobbynivå och inte har utbildning i programmering för att göra snygga hemsidor, men för en förstagångs-köpare är det faktiskt svårt att orientera sig bland hemsidor och information. Nu kommer jag nog inte köpa valp i år heller pga strul med jobb, men jag börjar min research ändå för att hitta en ras som passar mig och sen en uppfödare, men alltså det är så svårt! Många hemsidor ser ut att inte ha uppdaterats sedan tidigt 2000-tal, mängden döda länkar från olika hemsidor som listar aktiva uppfödare är löjlig, det är ras-grupper på Facebook där det mest är bilder på (söta) hundar.. Det är lätt att hitta info, men ganska svårt att bedöma om sagda info är korrekt eller värd att lyssna på.
Jag säger inte att man inte ska göra research, men det går inte att förneka att det är svårt att vara källkritisk eller ens veta vart informationen finns. Har man inga människor i sin närhet med hundar/erfarenhet värd att lyssna på så är det en ganska hög tröskel att gå från "jag vill ha en hund som passar ungefär detta" till "nu har jag hittat avelsindex och kan dessutom tyda det". Det sistnämnda vet jag inte ens vart man hittar informationen om...
 
Tycker också Facebook-trenden är trist. Många gånger man har gått in där och det är antingen ett flöde med en massa bilder men i princip ingen information, eller så är det en personlig facebook där du måste gå långt ned på sidan för att kanske hitta någon uppdatering eller liknande om kenneln/kattuppfödningen i sig.
Det värsta är när en uppfödare bara har Facebook och så är det en GRUPP?! Ofta privat/sluten dessutom, så man måste ansöka om att bli medlem för att se någon som helst information. Tack men nej tack.
 
Jag är inte ett dugg förvånad över att oseriösa uppfödare och blandrashundar säljer bra på blocket. Jag är mer förvånad över att seriösa uppfödare och hundmänniskor inte förstår varför och beklagar sig över det. Vill man ha till en förändring får man väl förändra- möta köparna där de är istället för att fortsätta i sin slutna krets? Vill man inte det har man inget att beklaga sig över.
 
Jag är inte ett dugg förvånad över att oseriösa uppfödare och blandrashundar säljer bra på blocket. Jag är mer förvånad över att seriösa uppfödare och hundmänniskor inte förstår varför och beklagar sig över det. Vill man ha till en förändring får man väl förändra- möta köparna där de är istället för att fortsätta i sin slutna krets? Vill man inte det har man inget att beklaga sig över.
En väl skriven, seriös annons bland "hund säljes" har möjligheten att ge motvikt och kontrast. Att vara villig att mötas halvvägs och visa nya köpare vad man ska kolla efter tror jag hade varit positivt för båda parter.
 
Jag är inte ett dugg förvånad över att oseriösa uppfödare och blandrashundar säljer bra på blocket. Jag är mer förvånad över att seriösa uppfödare och hundmänniskor inte förstår varför och beklagar sig över det. Vill man ha till en förändring får man väl förändra- möta köparna där de är istället för att fortsätta i sin slutna krets? Vill man inte det har man inget att beklaga sig över.
Och varför är det så viktigt för så många att vara i den sluta kretsen? Är det inbördes beundran?

Missförstå mig rätt men jag hade aldrig ställt mig och köat på en vanlig hund i flera år.
Några månader -ett halvår absolut men där går gränsen.

Hade hellre köpt en sjysst blandras än att köat på en lista i ett eller flera år.

Nu har jag redan en fot inne i min ras men om jag inte hade haft det så hade jag gjort så.
 
Kan det vara att man blir dömd av andra inom rasen om man annonserar på blocket och inte har tillräckligt fina hundar för att folk ska köa i åratal för att få äran att köpa en valp?
Det här med att skk ses som en sekt är ju inte helt taget ur luften.
 
Fast just sällskapshundar borde det ställas högre krav på mentaliteten än vad det görs. Jag har en sällskapshund och kraven på henne att vara mentalt stabil och miljötrygg är ju skyhöga. Hon ska fungera såväl på kontoret, restaurang och på fest och kunna läsa av vilka människor som vill interagera med henne och vilka som inte vill, fungera med gamla och barn och med hundovana, i stan med en massa folk, i alla möjliga allmänna transportmedel och i gårdsmiljö. Vara tillräckligt lydig och följsam för att kunna vara med lös när jag rider och inte vandra iväg för långt på egen tass men vara hygglig signalokänslig för att kunna tränas av nybörjare. Tillräckligt lugn för att vara ok med perioder utan så mycket stimulans men samtidigt tycka det är kul med hundträning på amatörnivå och ha arbetsvilja då. Det är ju egentligen rätt stora krav på mental stabilitet.
Jag håller med om att kraven borde vara (och är) högre. Men de flesta sällskapsraserna/"familjehundarna" bör ju enligt deras rasstandard vara lättsamma, trygga och enkla och det är det jag menar. Att när jag kommit fram till att t.ex en mellanpudel borde passa bra i mitt liv så borde det sen inte vara så avgörande att nörda ner sig i avelsdata för att inte riskera att få ett litet nervvrak som inte fungerar i vardagen, det är ju bara dålig avel och som sagt ännu en anledning till att seriösa uppfödare borde röra sig i kretsarna där nybörjarköparna är, inte de mer erfarna precis som @Enya så bra skrev om.
 
Och varför är det så viktigt för så många att vara i den sluta kretsen? Är det inbördes beundran?

Missförstå mig rätt men jag hade aldrig ställt mig och köat på en vanlig hund i flera år.
Några månader -ett halvår absolut men där går gränsen.

Hade hellre köpt en sjysst blandras än att köat på en lista i ett eller flera år.

Nu har jag redan en fot inne i min ras men om jag inte hade haft det så hade jag gjort så.
Det är nog så, jag ville inte skriva det men jag tänker som du där. Lite att rasen man har bara passar till vissa människor och man släpper inte in nya människor helst för en ny människa passar inte. Lite som med jobb. Man ska ha många års utbildning, jobbat många år men samtidigt vara väldigt ung... Men det är ok att klaga på att människor köper blandrashundar utan att kolla upp vad man köper och samtidigt hålla hårt i sin slutna grupp för "hundar är ju verkligen inte för alla" eller "en mänsklig rättighet".

Tycker att det är bättre att hjälpa till så att det blir rätt än att se ner på de som "gör fel". Personligen är jag astrött på hundvärlden, försöker ta mig in igen nu när jag har rasren rottweiler, men gillar inte synen som ganska många har på andra människor. Jag tilltalas INTE av renrasmänniskornas syn på andra människor som har hund. Det är inte konstigt att många köper blandras. Och nu kommer jag få påhopp för det också, förstås.

Många blandrashundägare gör allt för sina hundar så att döma alla för de annonser man ser på Blocket om "säljes pga allergi" är rätt trist. Man ska ju inte döma alla renrasuppfödare efter de misslyckade satar som föder upp missbildade hundar eller som utsätter sina för djurplågeri- nu dansksvensk gårdshund, läste om tax tidigare osv.
 
Och varför är det så viktigt för så många att vara i den sluta kretsen? Är det inbördes beundran?

Missförstå mig rätt men jag hade aldrig ställt mig och köat på en vanlig hund i flera år.
Några månader -ett halvår absolut men där går gränsen.

Hade hellre köpt en sjysst blandras än att köat på en lista i ett eller flera år.

Nu har jag redan en fot inne i min ras men om jag inte hade haft det så hade jag gjort så.

Det är ju problemet, att seriösa uppfödare har inte direkt "valp på beställning" som valpfabriker och köksavlare kan ha. Dessutom är förfrågan väldigt hög, särskilt på dessa kullar, så egentligen är det på sätt och vis förståeligt att folk köper första bästa söta valp på Blocket. Du mailar intresse och så kan du hämta hem en valp imorgon, typ. I min förra ras var det så extremt att du hade typ 12 köande på en och samma tikvalp ungefär och vissa har fått vänta sju år innan dom fick tag på en.

Sen enligt min erfarenhet när jag letade valp, det är ovanligt att du ens får svar på dina mail om du visar intresse. Kombinera brist på hemsida, slutna FB-grupper eller FB som är nästan omöjliga att hitta information på och många ignorerade mail så kan jag ändå förstå det, även om jag inte själv skulle gå och köpa en blandrasvalp helt slumpmässigt sådär.
 
Sen enligt min erfarenhet när jag letade valp, det är ovanligt att du ens får svar på dina mail om du visar intresse. Kombinera brist på hemsida, slutna FB-grupper eller FB som är nästan omöjliga att hitta information på och många ignorerade mail så kan jag ändå förstå det, även om jag inte själv skulle gå och köpa en blandrasvalp helt slumpmässigt sådär.
Det där är ju bedrövligt. Jag har full förståelse för att det kan vara lång kö på hundar, även om man "bara" är ute efter en sällskapshund, men som uppfödare kan man ju åtminstone svara när folk försöker kontakta en. Vill man inte svara på mail kan man ju låta bli att ha en mailadress publicerad någonstans.
 
Det är ju problemet, att seriösa uppfödare har inte direkt "valp på beställning" som valpfabriker och köksavlare kan ha. Dessutom är förfrågan väldigt hög, särskilt på dessa kullar, så egentligen är det på sätt och vis förståeligt att folk köper första bästa söta valp på Blocket. Du mailar intresse och så kan du hämta hem en valp imorgon, typ. I min förra ras var det så extremt att du hade typ 12 köande på en och samma tikvalp ungefär och vissa har fått vänta sju år innan dom fick tag på en.

Sen enligt min erfarenhet när jag letade valp, det är ovanligt att du ens får svar på dina mail om du visar intresse. Kombinera brist på hemsida, slutna FB-grupper eller FB som är nästan omöjliga att hitta information på och många ignorerade mail så kan jag ändå förstå det, även om jag inte själv skulle gå och köpa en blandrasvalp helt slumpmässigt sådär.

Det där hade ju kanske inte heller fått mig att köpa första bästa blandrasvalp, men jag hade ju seriöst övervägt att köpa en annan ras. Är man inte "inne i rasen" från början så är det ju lätt att bestämma sig för något annat eller ta andrahandsvalet istället. Det måste liksom vara rimligt enkelt att skaffa första hunden av en ras annars låter man ju bli.
 
Det är nog så, jag ville inte skriva det men jag tänker som du där. Lite att rasen man har bara passar till vissa människor och man släpper inte in nya människor helst för en ny människa passar inte. Lite som med jobb. Man ska ha många års utbildning, jobbat många år men samtidigt vara väldigt ung... Men det är ok att klaga på att människor köper blandrashundar utan att kolla upp vad man köper och samtidigt hålla hårt i sin slutna grupp för "hundar är ju verkligen inte för alla" eller "en mänsklig rättighet".

Tycker att det är bättre att hjälpa till så att det blir rätt än att se ner på de som "gör fel". Personligen är jag astrött på hundvärlden, försöker ta mig in igen nu när jag har rasren rottweiler, men gillar inte synen som ganska många har på andra människor. Jag tilltalas INTE av renrasmänniskornas syn på andra människor som har hund. Det är inte konstigt att många köper blandras. Och nu kommer jag få påhopp för det också, förstås.

Många blandrashundägare gör allt för sina hundar så att döma alla för de annonser man ser på Blocket om "säljes pga allergi" är rätt trist. Man ska ju inte döma alla renrasuppfödare efter de misslyckade satar som föder upp missbildade hundar eller som utsätter sina för djurplågeri- nu dansksvensk gårdshund, läste om tax tidigare osv.
Ja jag håller med dig till hundra procent , gällande exempelvis utställningar är mitt minne utav dom uppklädda elaka människor som snackar skit om varandra och domare som favoriserar vissa uppfödare.
Det är ju problemet, att seriösa uppfödare har inte direkt "valp på beställning" som valpfabriker och köksavlare kan ha. Dessutom är förfrågan väldigt hög, särskilt på dessa kullar, så egentligen är det på sätt och vis förståeligt att folk köper första bästa söta valp på Blocket. Du mailar intresse och så kan du hämta hem en valp imorgon, typ. I min förra ras var det så extremt att du hade typ 12 köande på en och samma tikvalp ungefär och vissa har fått vänta sju år innan dom fick tag på en.

Sen enligt min erfarenhet när jag letade valp, det är ovanligt att du ens får svar på dina mail om du visar intresse. Kombinera brist på hemsida, slutna FB-grupper eller FB som är nästan omöjliga att hitta information på och många ignorerade mail så kan jag ändå förstå det, även om jag inte själv skulle gå och köpa en blandrasvalp helt slumpmässigt sådär.
Då söker du antagligen en väldigt speciell ras?
Ja jag pratar om folk som ska ha en sällskapshund, att vänta flera år är bara orimligt och jag har full förståelse för att man kollar in en annan ras eller köper leveransklar valp på blocket istället :)

Spontanköpare är ju en helt annan femma såklart men dom flesta vanliga hundägare ligger någonstans där emellan.

Självklart kan inte uppfödare sitta med färdiga valpar jämt men att man som köpare då Kollar vidare efter någon som har valpar är ju inte så konstigt.
 
Det där är ju bedrövligt. Jag har full förståelse för att det kan vara lång kö på hundar, även om man "bara" är ute efter en sällskapshund, men som uppfödare kan man ju åtminstone svara när folk försöker kontakta en. Vill man inte svara på mail kan man ju låta bli att ha en mailadress publicerad någonstans.

Jag tänker också att man som köpare faktiskt vill ha en uppfödare som går att få kontakt med. Givetvis kommer de flesta säkert vara mer tillgängliga när man köpt valp av dem, men för mig känns det ändå tveksamt att köpa djur av någon som jag har svårt att få tag på. Åtminstone när man själv inte är superinne i den världen och alla råd till "icke hundexperter" är ju att man ska fråga sin uppfödare om man är osäker på något.
 
Jag kollade avelsdata. Ville ha en frisk, okomplicerad hund. Gillat phalène sen 80-talet. Tittade efter valpar som "blivit kvar". Är inte intresserad av att ställa ut eller tävla hunsport.

Både förra hunden och denna var krypta. Nema problemas för mig.

Det var också skapligt viktigt att hitta en kompis relativt snart. Jag lever ensam och har pga hälsa inte ork till så mycket socialt umgäng som jag skulle önska.

Förra hunden köptes från välkänd framgångsrik kennel men visade sig vara ett måndagsexemplar med massor av problem. Nuvarande är - peppar peppar - frisk glad och problemfri livskamrat.
Blocket eller inte - minns inte. Letade phalene.
 
Det där är ju bedrövligt. Jag har full förståelse för att det kan vara lång kö på hundar, även om man "bara" är ute efter en sällskapshund, men som uppfödare kan man ju åtminstone svara när folk försöker kontakta en. Vill man inte svara på mail kan man ju låta bli att ha en mailadress publicerad någonstans.

Ja, tyvärr. Kom ihåg när jag skrev till ett flertal uppfödare inom runt tre raser och inga svar. Skulle säga den rasen jag har nu är man mer aktiv och svarar gärna på intressenter.

Det där hade ju kanske inte heller fått mig att köpa första bästa blandrasvalp, men jag hade ju seriöst övervägt att köpa en annan ras. Är man inte "inne i rasen" från början så är det ju lätt att bestämma sig för något annat eller ta andrahandsvalet istället. Det måste liksom vara rimligt enkelt att skaffa första hunden av en ras annars låter man ju bli.

Sant, men det är ett exempel och man läser ju en del folk som säger "vi skulle köpa valp av X ras men sen kom vi över denna söta blandrasvalpen istället och vi ville ha hund nu". Många är inte villiga att vänta ens ett år.

Ja jag håller med dig till hundra procent , gällande exempelvis utställningar är mitt minne utav dom uppklädda elaka människor som snackar skit om varandra och domare som favoriserar vissa uppfödare.

Då söker du antagligen en väldigt speciell ras?
Ja jag pratar om folk som ska ha en sällskapshund, att vänta flera år är bara orimligt och jag har full förståelse för att man kollar in en annan ras eller köper leveransklar valp på blocket istället :)

Spontanköpare är ju en helt annan femma såklart men dom flesta vanliga hundägare ligger någonstans där emellan.

Självklart kan inte uppfödare sitta med färdiga valpar jämt men att man som köpare då Kollar vidare efter någon som har valpar är ju inte så konstigt.

Min förra ras var norsk lundehund och den rasen har inte bara enormt bra marknadsföring, men det är en ras som är verkligen perfekt för många och fyller en niche: rätt så liten men inte en fluffig dvärghund, inte heller plattnosad, eller kräver pälsvård, rätt så anspråkslös sällskapshund och ser väldigt mycket "klassisk spetsörad hund" ut. Däremot är det är en sällsynt ras med enormt hög efterfrågan, så ja, år får man nog räkna med att vänta ett bra tag. Den jag har nu fick jag vänta runt tre år p.ga fåtal kullar och renägare som får oftast första tjing på en valp som visar sig ha potentional som arbetshund eftersom det är en arbetande ras.

Men även inom mer "vanliga" raser så får man nog vänta en del. Många vill gärna ha sin valp sådär nästa vecka, inte maila/ringa och höra "ja vi har 50 köande så du får helt enkelt se om det finns någon över till dig". Det är en hel del otålighet inblandad men även folk som inte vet att man måste planera inköp en bra bit i förväg om du ska köpa en seriöst uppfödd hund och nu har dom förväntat sig att få en hund under just den sommaren.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Fast varför skulle labbe/golden korsning ge aktivare ledarhundar? Inom respektive ras finns det ju redan hundar med mycket motor. Så om... 4 5 6
Svar
106
· Visningar
4 706
Senast: mamman
·
Hundavel & Ras Läste i oseriös avel tråden och blev nyfiken på detta. Jag har noll koll på hur detta görs inom renraser så jag tänkte att jag kunde... 2 3 4
Svar
69
· Visningar
6 589
Senast: Lena_B
·
R
Övr. Hund Idag när jag jobbade så skulle jag gå in på en innergård. Det är ett dagis där och när jag kom in i "passagen" in till innergården blev...
Svar
10
· Visningar
1 730
Senast: Raderad medlem 68338
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • FÅRtråden
  • Vinthund som gårdshund?

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp