Oseriös avel 2023

[Migo]

Ja där håller jag helt med. Jag har ingen koll på vilka hundar/kullar det är som diskuterats här, än mindre hur många avkommor de har eller hur det ser ut med rekommendationen i rasen och mina svar blir ju såklart utifrån det.

Jag önskar också att valpköpare kunde bry sig lite mer om huruvida det är avelsmatadorer bakom valparna eller inte. Jag hör det också hela tiden: det är lättare att sälja valpar om det är en känd pappa, eller åtminstone om hundarna har en lång rad meriter. Säg då att det är flera jämnbra hanar i en kull, men bara en har tävlats flitigt nog för att få den långa raden meriter. Bröderna används ju då inte, för att det blir svårare att sälja valparna, och det tycker jag är hemskt tråkigt! Inom min ras så finns det ett fåtal uppfödare som verkligen jobbar stenhårt med genetisk variation, att inte överanvända hundar i avel osv. De säljer oftast till vänner och sådana som redan är insatta i rasen, just för att de inte når ut till andra potentiella valpköpare på samma sätt som de med tex 20 utställningstitlar på hundarna. Men. Med hjälp av internet och sociala medier kan det åtminstone bli lättare att nå ut även till "nya" eller de som inte aktivt letar efter något ovanligare.

Nyligen lades det upp en genetiskt jätteintressant hanhund i en grupp med avelshanar av min ras. Arbetsmässigt bra, men tyvärr C-höfter och pga import, är inte indexet användbart. Och jääääävlar vad vidriga folk var mot ägaren. Stenarna bara sprutade i glashuset, om hur fruktansvärt oansvarigt det är att avla på hundar med dåliga tävlingsresultat eller C-höfter.

Väldigt många av kommentatorerna har själva ljugit rakt ut om hälsofel på sina hanhundar, har massa grova diskvalifiseringar pga fula bett som de inte nämner i valpannonser, eller ingen egen arbetserfarenhet med hund, bara sport.

Hundvärlden är genomrutten.

 

[WildWilma]

Och jag tycker inte att det ansvaret kan läggas på valpköparna, utan det måste ligga på dem som avlar. Den allra största majoriteten av valpköparna vill "bara" ha en trevlig, frisk hund att använda till sällskap, jakt, olika hundsporter osv. Det kan vara svårt nog utan att också ta ansvar för avelsarbetet i hela rasen. Individen påverkas ju inte av att ha en "matador" till pappa, utan kan vara en utmärkt hund för det man vill ha den till.

Tyvärr kommer man aldrig komma åt problemet om inte vi valpköpare börjar ta mer hänsyn till detta. Och då menar jag främst att inte efterfråga "välanvända" avelsdjur. Men även faktiskt inte främja de uppfödare som bidrar till överanvänding av enskilda avelsdjur. Så länge tillräckligt många är villig att köpa (betala för) en valp efter hanar med massor av kullar så kommer det finnas en uppfödare villig att producera en sådan kull.

Bäst vore dock om SKK gick in och satte en gräns för hur många valpar man går registrera efter en enskild hund så som de gjort i Finland. Då tänker nog både handhunsägare och uppfödare efter mer.

 

[Roheryn]

Tyvärr kommer man aldrig komma åt problemet om inte vi valpköpare börjar ta mer hänsyn till detta. Och då menar jag främst att inte efterfråga "välanvända" avelsdjur. Men även faktiskt inte främja de uppfödare som bidrar till överanvänding av enskilda avelsdjur. Så länge tillräckligt många är villig att köpa (betala för) en valp efter hanar med massor av kullar så kommer det finnas en uppfödare villig att producera en sådan kull.

Bäst vore dock om SKK gick in och satte en gräns för hur många valpar man går registrera efter en enskild hund så som de gjort i Finland. Då tänker nog både handhunsägare och uppfödare efter mer.

Men det vore väl en utmärkt lösning om SKK tar tag i saken - att man helt enkelt bara får registrera X antal kullar efter en hane eller att en hane bara får para Y antal tikar om året eller whatever. Det är där - hos SKK och uppfödarna - som jag menar att ansvaret ligger. Jag tror inte att alla valpköpare ens vet hur många kullar deras hunds pappa har haft eller för den delen i vilken utsträckning valpens uppfödare använder "matadorer" i övrigt.

Jag har börjat intressera mig i frågan först med nuvarande hund (haft flera tidigare) i och med att han blivit efterfrågad i aveln. Faktiskt - glädjande nog! - för att han har en ovanlig stam och är obesläktad med många hundar i sin ras i Sverige

 

[Linda_A]

Bäst vore dock om SKK gick in och satte en gräns för hur många valpar man går registrera efter en enskild hund så som de gjort i Finland. Då tänker nog både handhunsägare och uppfödare efter mer.

Jag tycker det måste vara mer flexibelt än en fast gräns för det är så mycket man ska ta hänsyn till, så jag hoppas att vi inte går den vägen i Sverige. Absolut, det finns ett antal som aldrig borde överskridas, oavsett omständigheterna, men det tror jag är högre än vad vi vill att de flesta hanar får och sätter man då det som gränsen blir den ju värdelös. Möjligen kan man sätta en första gräns som man kan söka dispens för och sen en andra gräns som man inte kan överskrida ens med dispens.

Vi har en rekommendation i Boxerklubben på en viss procent av totalt antal valpar under ett år. Jag kan absolut tänka mig att överskrida det med min ena hane av flera anledningar så jag kan inte säga att jag är för hårda gränser.

 

[Tonto]

Nyligen lades det upp en genetiskt jätteintressant hanhund i en grupp med avelshanar av min ras. Arbetsmässigt bra, men tyvärr C-höfter och pga import, är inte indexet användbart. Och jääääävlar vad vidriga folk var mot ägaren. Stenarna bara sprutade i glashuset, om hur fruktansvärt oansvarigt det är att avla på hundar med dåliga tävlingsresultat eller C-höfter.

Väldigt många av kommentatorerna har själva ljugit rakt ut om hälsofel på sina hanhundar, har massa grova diskvalifiseringar pga fula bett som de inte nämner i valpannonser, eller ingen egen arbetserfarenhet med hund, bara sport.

Hundvärlden är genomrutten.

HD A är det enda som betyder något...... tydligen. Och om dom kan hoppa över hinder fort. Gärna cool färg med.

 

[WildWilma]

Men det vore väl en utmärkt lösning om SKK tar tag i saken - att man helt enkelt bara får registrera X antal kullar efter en hane eller att en hane bara får para Y antal tikar om året eller whatever. Det är där - hos SKK och uppfödarna - som jag menar att ansvaret ligger. Jag tror inte att alla valpköpare ens vet hur många kullar deras hunds pappa har haft eller för den delen i vilken utsträckning valpens uppfödare använder "matadorer" i övrigt.

Jag har börjat intressera mig i frågan först med nuvarande hund (haft flera tidigare) i och med att han blivit efterfrågad i aveln. Faktiskt - glädjande nog! - för att han har en ovanlig stam och är obesläktad med många hundar i sin ras i Sverige

I min ras verkar relativt många ha koll på detta. Man ser det ju när man kollar upp hundar på avelsdata.

Med en liten ras blir det ju extra viktigt att unvika vöveranvändning oavsett hur unik stamtavla hunden har. Några av de största avelsmatadorerna i min ras sett till avkommor och barnbarn var "unika" importer för 20 år sedan. Idag finns några av dem i stamtavlan hos mer än hälften av alla svenska hundar i rasen.

 

[WildWilma]

Jag tycker det måste vara mer flexibelt än en fast gräns för det är så mycket man ska ta hänsyn till, så jag hoppas att vi inte går den vägen i Sverige. Absolut, det finns ett antal som aldrig borde överskridas, oavsett omständigheterna, men det tror jag är högre än vad vi vill att de flesta hanar får och sätter man då det som gränsen blir den ju värdelös. Möjligen kan man sätta en första gräns som man kan söka dispens för och sen en andra gräns som man inte kan överskrida ens med dispens.

Vi har en rekommendation i Boxerklubben på en viss procent av totalt antal valpar under ett år. Jag kan absolut tänka mig att överskrida det med min ena hane av flera anledningar så jag kan inte säga att jag är för hårda gränser.

Det finns en allmänna regel framräknas sv populationsgenetiker att ingen hund ska bli förälder till mer än 5% av valparna som föds under 5 år. Men det är absolut max. Rekommendationen från populationsgenetiker på max antal valpar är cirka 2 % av de valpar som föds under 5 år. I min ras bukar det vara runt 15 st som rekommenderar max och 36 som absolut max. Om SKK då skulle införa ett maxtak på 20-30 avkommor så ser jag absolut ingen nackdel med det. I Finland där rasen är lite mindre ät 20 avkommor max. Nya kullar reggas inte för hundar som har 20 avkommor eller fler.

Det finns absolut ingen hund som är så bra att den ur rasens fortlevnads synpunkt bör överanvändas. Dilemmat är ju att avkommorna till en sådan "bra" hund kommer troligen gå i avel och i sin tur sprida den hundens gener i population. Rent krasst så är det bättre för rasen att avstå att fortsätta att avla på en hund som redan lämnat ett par kullar med avelsvärda avkommor. De avkommorna kommer ju sprida vidare generna i rasen.

Kl.

Även hundar med färre avkommor kan bli avelsmatadorer genom sina barnbarn. Det blir de om de har fler barnbarn än 10% av de hundar som föds under 5 år i rasen. En av de största avelsmatadorerna i min ras var en tik med 18 avkommor. Hon fick massor av barnbarn och numera linjeavlas det på henne.

 

[Migo]

HD A är det enda som betyder något...... tydligen. Och om dom kan hoppa över hinder fort. Gärna cool färg med.

Man blir gråhårig.

 

[Roheryn]

I min ras verkar relativt många ha koll på detta. Man ser det ju när man kollar upp hundar på avelsdata.

Med en liten ras blir det ju extra viktigt att unvika vöveranvändning oavsett hur unik stamtavla hunden har. Några av de största avelsmatadorerna i min ras sett till avkommor och barnbarn var "unika" importer för 20 år sedan. Idag finns några av dem i stamtavlan hos mer än hälften av alla svenska hundar i rasen.

Ja, alltså, det "unika" försvinner ju vid överanvändning såklart!

 

[Linda_A]

Det finns en allmänna regel framräknas sv populationsgenetiker att ingen hund ska bli förälder till mer än 5% av valparna som föds under 5 år. Men det är absolut max. Rekommendationen från populationsgenetiker på max antal valpar är cirka 2 % av de valpar som föds under 5 år. I min ras bukar det vara runt 15 st som rekommenderar max och 36 som absolut max. Om SKK då skulle införa ett maxtak på 20-30 avkommor så ser jag absolut ingen nackdel med det. I Finland där rasen är lite mindre ät 20 avkommor max. Nya kullar reggas inte för hundar som har 20 avkommor eller fler.

Max 2% av valparna tror jag inte vore hållbart för min ras just nu. Det finns så väldigt få svenska hanar i avel att då får man tumma på hälsan ännu mer eller söka sig utomlands, vilket de flesta inte kommer att göra.

Det finns absolut ingen hund som är så bra att den ur rasens fortlevnads synpunkt bör överanvändas. Dilemmat är ju att avkommorna till en sådan "bra" hund kommer troligen gå i avel och i sin tur sprida den hundens gener i population. Rent krasst så är det bättre för rasen att avstå att fortsätta att avla på en hund som redan lämnat ett par kullar med avelsvärda avkommor. De avkommorna kommer ju sprida vidare generna i rasen.

Det tror jag varierar mycket från ras till ras. Min hane har till exempel fått en himla massa hanvalpar (15 av 18 valpar) och med tanke på hur få hanar som går i avel tror jag han får betydligt mindre genomslag än om han hade haft fler tikvalpar.

 

[AraSlei]

Det finns tyvärr många jaktlabradorhanar (säkert showavlade också, som jag inte har koll på) som är sjukt överanvända i aveln. Vet minst två på rak arm som har över 200 valpar efter sig, som folk fortfarande väljer att para med. Sjukt.

 

[WildWilma]

Max 2% av valparna tror jag inte vore hållbart för min ras just nu. Det finns så väldigt få svenska hanar i avel att då får man tumma på hälsan ännu mer eller söka sig utomlands, vilket de flesta inte kommer att göra.



Det tror jag varierar mycket från ras till ras. Min hane har till exempel fått en himla massa hanvalpar (15 av 18 valpar) och med tanke på hur få hanar som går i avel tror jag han får betydligt mindre genomslag än om han hade haft fler tikvalpar.

Enda sättet att få rasen (gäller de flesta raser) att överleva på sikt är att se till att fler olika hanar används i avel. Målet i alla raser bör vara att lika många hanar som tikar går i avel.

Självklart även fler olika tikar men det spelar mindre roll så länge antalet hanar är betydligt mindre. Den effektiva populationen (antalet olika avelsdjur) behöver vara en viss storlek för att inavelsgradökningen inte ska bli för hög per generation. Blir den det kommer det på sikt leda till inavelsdepression (sämre fertilitet, mindre kullar). Många raser är nog redan där eller kommer dit väldigt snart.

 

[Red_Chili]

Och jag tycker inte att det ansvaret kan läggas på valpköparna, utan det måste ligga på dem som avlar. Den allra största majoriteten av valpköparna vill "bara" ha en trevlig, frisk hund att använda till sällskap, jakt, olika hundsporter osv. Det kan vara svårt nog utan att också ta ansvar för avelsarbetet i hela rasen. Individen påverkas ju inte av att ha en "matador" till pappa, utan kan vara en utmärkt hund för det man vill ha den till.

Tycker du inte heller att valpköpare ska bry sig om tex om hundarna är utvärderade mentalt/fysiskt osv? För mig hamnar allt i samma "klump" med saker att ta hänsyn till. Som vanligt handlar allt om tillgång och efterfrågan. Om valpköpare försöker stötta uppfödare som avlar seriöst och med långsiktigt hållbara mål, genom att helt enkelt köpa deras hundar, då blir det också lättare för sådana uppfödare att fortsätta föda upp.

Självklart ska man inte behöva kunna precis allt om vilka hanar som är eller riskerar att bli avelsmatadorer osv i en ras för att kunna köpa valp, men det går ju att i valet av uppfödare åtminstone fråga uppfödaren om huruvida hundarna redan har många kullar eller inte.

Om de valpköpare som är medvetna om problemet med avelsmatadorer åtminstone nämner för uppfödarna att det är något de bryr sig om, då vågar nog också fler och fler uppfödare använda något "nytt" (tex brodern till en storvinnare istället för storvinnaren själv).

 

[Mia_R]

Tycker du inte heller att valpköpare ska bry sig om tex om hundarna är utvärderade mentalt/fysiskt osv? För mig hamnar allt i samma "klump" med saker att ta hänsyn till. Som vanligt handlar allt om tillgång och efterfrågan. Om valpköpare försöker stötta uppfödare som avlar seriöst och med långsiktigt hållbara mål, genom att helt enkelt köpa deras hundar, då blir det också lättare för sådana uppfödare att fortsätta föda upp.

Självklart ska man inte behöva kunna precis allt om vilka hanar som är eller riskerar att bli avelsmatadorer osv i en ras för att kunna köpa valp, men det går ju att i valet av uppfödare åtminstone fråga uppfödaren om huruvida hundarna redan har många kullar eller inte.

Om de valpköpare som är medvetna om problemet med avelsmatadorer åtminstone nämner för uppfödarna att det är något de bryr sig om, då vågar nog också fler och fler uppfödare använda något "nytt" (tex brodern till en storvinnare istället för storvinnaren själv).

Kruxet är alla förstagångsköpare, hur ska de veta vad som är bra avel och vad ska man akta sig för? När det gäller SKK så borde de verkligen skärpa till sig för hundarnas skull och sluta vara så förbannat egotrippade! Det behövs mer avelsförbud och förutom då för att undvika matadoraveln så att de värsta avarterna inte får avlas på heller då det är för mycket osunda hundar i omlopp.

 

[BornAgain]

En tanke - man hade studerat direwolves, ett istidahunddjur. När de började gå mot utrotning började HD dyka upp och paleontologerna tolkade det som ett tecken på inavel och drog paralleller med de nutida hundraserna

 

[Roheryn]

Tycker du inte heller att valpköpare ska bry sig om tex om hundarna är utvärderade mentalt/fysiskt osv? För mig hamnar allt i samma "klump" med saker att ta hänsyn till. Som vanligt handlar allt om tillgång och efterfrågan. Om valpköpare försöker stötta uppfödare som avlar seriöst och med långsiktigt hållbara mål, genom att helt enkelt köpa deras hundar, då blir det också lättare för sådana uppfödare att fortsätta föda upp.

Självklart ska man inte behöva kunna precis allt om vilka hanar som är eller riskerar att bli avelsmatadorer osv i en ras för att kunna köpa valp, men det går ju att i valet av uppfödare åtminstone fråga uppfödaren om huruvida hundarna redan har många kullar eller inte.

Om de valpköpare som är medvetna om problemet med avelsmatadorer åtminstone nämner för uppfödarna att det är något de bryr sig om, då vågar nog också fler och fler uppfödare använda något "nytt" (tex brodern till en storvinnare istället för storvinnaren själv).

Jag har inte sagt att valpköpare "inte ska bry sig om", jag har sagt att jag tycker att de inte ska hållas ansvariga för - det är olika saker. Det är naturligtvis jättebra om blivande hundägare engagerar sig för "sin" ras redan från start och läser på en hel massa, enbart köper valp från friska föräldradjur med bra mentalitet, undviker matadoravel etc. etc. Men jag tycker verkligen inte att man kan KRÄVA allt det av den genomsnittliga valpköparen - och jag tycker det är skillnad på hälsa/mentalitet som riskerar att påverka den enskilda valpen och matadoravel som bara är dåligt för rasen som helhet. De som avlar får ta ansvar för sin egen avel, liksom.

 

[Linda_A]

Enda sättet att få rasen (gäller de flesta raser) att överleva på sikt är att se till att fler olika hanar används i avel. Målet i alla raser bör vara att lika många hanar som tikar går i avel.

Absolut, håller helt med. Men man kan ju inte tvinga hanhundsägarna att göra sina hanar tillgängliga. Jag har varit med och tagit fram ett nytt register för Boxerklubben men nästan ingen anmäler sina hanhundar.

 

[WildWilma]

Absolut, håller helt med. Men man kan ju inte tvinga hanhundsägarna att göra sina hanar tillgängliga. Jag har varit med och tagit fram ett nytt register för Boxerklubben men nästan ingen anmäler sina hanhundar.

Nej att aktivt behöva lägga till sin hane för att den ska vara tillgänglig kan jag tänka mig att rätt få gör. Vi gjorde helt enkelt en lista med alla hanar som uppfyllde skk:s minimikrav för avel. Går ganska lätt att ta fram i Lathunden. Där kan man även få med grundläggande officiell hälsoresultat samt utvalda MH resultat samt antal avkommor sen tidigare. Sen får respektive uppfödare själv leta upp intressanta hanars ägare och fråga om de är tillgänglig för avel.

 

[Linda_A]

Nej att aktivt behöva lägga till sin hane för att den ska vara tillgänglig kan jag tänka mig att rätt få gör. Vi gjorde helt enkelt en lista med alla hanar som uppfyllde skk:s minimikrav för avel. Går ganska lätt att ta fram i Lathunden. Där kan man även få med grundläggande officiell hälsoresultat samt utvalda MH resultat samt antal avkommor sen tidigare. Sen får respektive uppfödare själv leta upp intressanta hanars ägare och fråga om de är tillgänglig för avel.

Ja, vi har diskuterat den varianten men tvekar på det eftersom vi har 3 inofficiella hälsoprogram också. Men kanske som ett tillägg till den andra listan. Sen är jag rädd många av dessa skulle sakna minimikraven ändå.

 

[Linda_A]

Nej att aktivt behöva lägga till sin hane för att den ska vara tillgänglig kan jag tänka mig att rätt få gör. Vi gjorde helt enkelt en lista med alla hanar som uppfyllde skk:s minimikrav för avel. Går ganska lätt att ta fram i Lathunden. Där kan man även få med grundläggande officiell hälsoresultat samt utvalda MH resultat samt antal avkommor sen tidigare. Sen får respektive uppfödare själv leta upp intressanta hanars ägare och fråga om de är tillgänglig för avel.

Hur gör ni för att försöka undvika avlidna hanar på listan? Tänker att det kan ju vara lite känsligt för folk. Vad för övre åldersgränsen satte ni?