Anngående döv hund
Jag har aldrig haft någon valpkull och nu stod det väl att uppfödaren är erfaren men om det vore en ny uppfödare med en stor kull och som heller inte ägnade så mycket tid åt valparna kan jag ändå tänka mig att en döv valp kan "gömma sig", eller att uppfödaren reagerar på att hunden avviker något men inte bryr sig om att ta reda på varför eftersom den ändå är pigg frisk och klarar vetrinörbesikning utan anmärkningar.
Men att missa i 1.5 år att hunden är helt döv låter lite väl otroligt. Hur har den hunden varit i sin vardag som gör att ägaren trott att det varit naturligt att den inte springer till dörren när det kommer främmande? Aldrig varnar för ljud utanför? Aldrig uppleva att den blir uppspelt när den hör något, Aldrig kommer till köket när matskålar skallrar eller dörren till godisskåpet öppnas? Alltså detta ovanpå allt som nämns tidigare i tråden.
Hunden måste ju ha upplevts som helt ointresserad av sin omgivning. För om hunden exempelvis är överlycklig i människor så måste man ju fundera varför den inte springer mot dörren när någon ringer/knackar på?
Alltså även om man inte är hundvan. Min svärmor ha en döv hund. Han är inte stendöv och är inte född döv men ändå det är ju så mycket som säger att den hunden är döv. Den tigger mat hos matte men hör inte att sonen ropar att han får godsaker om hunden kommer till honom i stället. Han kommer inte om man piper i favotitleksaken utom synhåll osv.
Går liksom inte att missta sig på det.
