Osäker på mina känslor

[QueenLilith]

Men att vara med honom en hel helg tar verkligen slut på mina krafter, han är så PÅ med kärleksförklaringar och ska röra mig hela tiden. Känns som han inte har några egna åsikter, tycker alltid som mig osv. Känner inte riktigt att jag kan slappna av. Är han hemma hos mig så är det som att vi måste göra allt ihop, måste säga till hela tiden vad jag ska göra och kan inte sätta mig med mina egna grejer i lugn och ro och han sköter sig själv.

Usch. Det där är inte normalt. Alls. Jag har sett såna män i relationer nära mig och jag får kalla kårar av såna. Jag hade aldrig någonsin orkat vara ihop med en sån människa. Min fastar levde ihop med en sån man och kan säga att man höll ju nästan på att spy när man skulle vara i samma rum som dom, inte nog med han skulle göra hela släkten obekväm, tafsade på henne framför farmor, barn, barnbarn och hela kalaset. Hånglade, hon skulle sitta i hans knä och jämt tala om hur snygg hon va etc. Hon va runt 40 när hon träffade honom. (eller den julaften vart han hade köpt sexy underkläder som han tvingade henne att öppna framför hela släkten, inklusiva hennes mamma och dotter- inte alls smaklöst) Sen visade det sig att han va extrem mytoman, fuskade med försäkringar för att få ut pengar (vilket han glatt berättade för hela släkten) och dessutom spel beroende med. En riktig härlig kille

Jag kramar mycket med min sambo, pussas etc, men vi har väldigt mycket ensam tid med. Man kan lätt sitta med en bok i flera timmar utan den andra kommer springande och klänger sig, eller ibland så sitter vi soffan en hel kväll och spelar tv spel ihop eller kollar film. Jag hade aldrig någonsin pallat med en man som betedde sig på det viset som din gör. För mig är det en stor varningsklocka som ringer när folk beter sig på det viset.

 

[e_jhastar]

Usch. Det där är inte normalt. Alls. Jag har sett såna män i relationer nära mig och jag får kalla kårar av såna. Jag hade aldrig någonsin orkat vara ihop med en sån människa. Min fastar levde ihop med en sån man och kan säga att man höll ju nästan på att spy när man skulle vara i samma rum som dom, inte nog med han skulle göra hela släkten obekväm, tafsade på henne framför farmor, barn, barnbarn och hela kalaset. Hånglade, hon skulle sitta i hans knä och jämt tala om hur snygg hon va etc. Hon va runt 40 när hon träffade honom. (eller den julaften vart han hade köpt sexy underkläder som han tvingade henne att öppna framför hela släkten, inklusiva hennes mamma och dotter- inte alls smaklöst) Sen visade det sig att han va extrem mytoman, fuskade med försäkringar för att få ut pengar (vilket han glatt berättade för hela släkten) och dessutom spel beroende med. En riktig härlig kille

Jag kramar mycket med min sambo, pussas etc, men vi har väldigt mycket ensam tid med. Man kan lätt sitta med en bok i flera timmar utan den andra kommer springande och klänger sig, eller ibland så sitter vi soffan en hel kväll och spelar tv spel ihop eller kollar film. Jag hade aldrig någonsin pallat med en man som betedde sig på det viset som din gör. För mig är det en stor varningsklocka som ringer när folk beter sig på det viset.

Ojdå usch, stackars din faster. På den nivån är det verkligen inte att han tafsar och klänger in public. Han respekterar det ändå någorlunda med att jag inte vill gosa lika mycket som honom och så men får hela tiden känslan av att han sitter och väntar på rätt tillfälle att få ta min hand, ge mig en puss, hålla om mig när jag ska sova osv. Blockerar vägen för mig ibland för att jag ska ge han en kram typ... sånt trams. Sen visst har han gett mig en puss eller kram fastän han vetat eller känt att jag inte vill, då säger han att han bara ville testa ändå. Detta gör mig såklart irriterad...

Så som du beskriver ditt och din sambos förhållande är så jag vill ha det, vill jag läsa en bok en hel kväll i lugn och ro vill jag kunna göra det utan att han klänger och sen ha filmkväll ihop nästa om man känner för det osv. Men med honom är det som att är jag hos han, eller han hos mig så ska jag vara social och MED honom hela tiden. Kan ens inte gå på toa utan att säga till typ.
Är så splittrad, vi har pratat om det massvis med gånger och absolut har det blivit bättre och han förstår våra olikheter men det är som att nånting ligger i luften hela tiden ändå.

 

[gammalek]

Blockerar vägen för mig ibland för att jag ska ge han en kram typ... sånt trams. Sen visst har han gett mig en puss eller kram fastän han vetat eller känt att jag inte vill, då säger han att han bara ville testa ändå. Detta gör mig såklart irriterad...

Det där är ju otäckt. Han respekterar inte dig eller dina gränser. Han vill ha det han vill ha oavsett vad du tycker. Usch! Samtycke - vad är det?....

 

[Ajda]

Ojdå usch, stackars din faster. På den nivån är det verkligen inte att han tafsar och klänger in public. Han respekterar det ändå någorlunda med att jag inte vill gosa lika mycket som honom och så men får hela tiden känslan av att han sitter och väntar på rätt tillfälle att få ta min hand, ge mig en puss, hålla om mig när jag ska sova osv. Blockerar vägen för mig ibland för att jag ska ge han en kram typ... sånt trams. Sen visst har han gett mig en puss eller kram fastän han vetat eller känt att jag inte vill, då säger han att han bara ville testa ändå. Detta gör mig såklart irriterad...

Så som du beskriver ditt och din sambos förhållande är så jag vill ha det, vill jag läsa en bok en hel kväll i lugn och ro vill jag kunna göra det utan att han klänger och sen ha filmkväll ihop nästa om man känner för det osv. Men med honom är det som att är jag hos han, eller han hos mig så ska jag vara social och MED honom hela tiden. Kan ens inte gå på toa utan att säga till typ.
Är så splittrad, vi har pratat om det massvis med gånger och absolut har det blivit bättre och han förstår våra olikheter men det är som att nånting ligger i luften hela tiden ändå.

Skulle tro att han är så för han känner av att du är återhållsam och inte vill ses på samma sätt som honom. Osäker på din kärlek och söker bekräftelse.

Det är min teori i allafall.

 

[e_jhastar]

Skulle tro att han är så för han känner av att du är återhållsam och inte vill ses på samma sätt som honom. Osäker på din kärlek och söker bekräftelse.

Det är min teori i allafall.

Ja det är så jag ser det också, vi har pratat om det med att han söker mycket bekräftelse och har låg självkänsla. När jag börja gå ur nyförelkelsefasen blev det väldigt tydligt, han höll kvar vid det medan jag gick "vidare" ur det mot fasen efter. Där det blev så stor krock i allt och jag började känna mig kvävd. I början var det helt galet, svarade jag inte direkt på meddelandena så blev det dubbla sms, ibland även samtal på det. Han kunde börja gråta och allt möjligt...

 

[tanten]

Nja egentligen inte men känns som jag går och hoppas på en förändring, eller att han någon gång ska komma med en egen åsikt om något och inte bara säga sånt som han tror att jag tycker eller hålla med mig om allt...

En kompis hade ett talesätt om sådana där personer.

-vad är klockan? -Vad tycker du att den är
Noll egna åsikter och insikter.

 

[monster1]

Ja det är så jag ser det också, vi har pratat om det med att han söker mycket bekräftelse och har låg självkänsla. När jag börja gå ur nyförelkelsefasen blev det väldigt tydligt, han höll kvar vid det medan jag gick "vidare" ur det mot fasen efter. Där det blev så stor krock i allt och jag började känna mig kvävd. I början var det helt galet, svarade jag inte direkt på meddelandena så blev det dubbla sms, ibland även samtal på det. Han kunde börja gråta och allt möjligt...

Han kanske behöver gå i terapi?

 

[tanten]

..., han höll kvar vid det medan jag gick "vidare" ur det mot fasen efter. Där det blev så stor krock i allt och jag började känna mig kvävd. I början var det helt galet, svarade jag inte direkt på meddelandena så blev det dubbla sms, ibland även samtal på det. Han kunde börja gråta och allt möjligt...

Men hjälp! Spring!

 

[Ajda]

Ja det är så jag ser det också, vi har pratat om det med att han söker mycket bekräftelse och har låg självkänsla. När jag börja gå ur nyförelkelsefasen blev det väldigt tydligt, han höll kvar vid det medan jag gick "vidare" ur det mot fasen efter. Där det blev så stor krock i allt och jag började känna mig kvävd. I början var det helt galet, svarade jag inte direkt på meddelandena så blev det dubbla sms, ibland även samtal på det. Han kunde börja gråta och allt möjligt...

En kompis var sambo med en person liknande din pojkvän. En man som som var världens snällaste, men sökte bekräftelse hela hela tiden. Det tog slut.

 

[e_jhastar]

En kompis var sambo med en person liknande din pojkvän. En man som som var världens snällaste, men sökte bekräftelse hela hela tiden. Det tog slut.

Varför tog det slut? För att han sökte för mycket bekräftelse?

 

[Ajda]

Varför tog det slut? För att han sökte för mycket bekräftelse?

Ja i det stora hela. Hon orkade inte leva med en person som var så osäker på sig själv och deras kärlek.

 

[tanten]

Det är också viktigt att komma ihåg att hans mående och bekräftelsebehov verkligen inte är ditt jobb!!

 

[e_jhastar]

Ja i det stora hela. Hon orkade inte leva med en person som var så osäker på sig själv och deras kärlek.

Jag förstår, synd att det inte blev bättre av att vara sambos...

 

[e_jhastar]

Det är också viktigt att komma ihåg att hans mående och bekräftelsebehov verkligen inte är ditt jobb!!

Nej försöker påminna mig själv om det i mellan åt. Tack.

 

[monster1]

Jag förstår, synd att det inte blev bättre av att vara sambos...

Jag tror inte det finns något DU kan göra för att hans osäkerhet ska bli bättre. Den beror ju inte på dig eller ert förhållande, den beror på något hos honom som han behöver reda ut.

 

[Mia_R]

En sån person skulle kväva mig och få mig att dra mig undan ännu mer.

 

[Görel]

Hej!
Undrar om någon här varit i liknande sits och som kan dela med sig av sina erfarenheter.
Jag har träffat min kille snart ett år, i början träffades vi varje dag vilket jag till slut kände blev alldeles för mycket och vi drog ner på det. Nu ses vi kanske istället 2 gånger i veckan. Passar bättre men vissa veckor känner jag att jag inte vill ses alls. Känns som han tar väldigt mycket energi från mig och jag orkar inte. Rent allmänt är jag just nu i en väldigt stressad period nu och vill vila så mycket som möjligt, är även åt det introverta hållet.

Jag pratar gärna i telefon och så, ses någon gång ibland. Hade han fått bestämma hade vi setts varje dag, gärna suttit och myst och hållt om varandra all vaken och sovande tid ihop... Jag är verkligen inte sån.

Känner mig egentligen sjukt elak och egoistisk som ser till mina behov av egentid mer än hans behov av mer närhet, men känner samtidigt att jag på någon nivå älskar honom och inte vill göra slut. Men att vara med honom en hel helg tar verkligen slut på mina krafter, han är så PÅ med kärleksförklaringar och ska röra mig hela tiden. Känns som han inte har några egna åsikter, tycker alltid som mig osv. Känner inte riktigt att jag kan slappna av. Är han hemma hos mig så är det som att vi måste göra allt ihop, måste säga till hela tiden vad jag ska göra och kan inte sätta mig med mina egna grejer i lugn och ro och han sköter sig själv.

Skulle vi någon gång bli sambos, tror ni hans behov av all denna uppmärksamhet, bekräftelse och närhet minskar eller kommer det vara likadant?

Jag har självklart pratat med honom om detta och han säger att han förstår och har blivit lite mindre på än vad han var innan...

Hoppas ni förstår lite vad jag menar med allt detta och kan komma med bra råd...

Du är inte sjukt egoistisk som prioriterar dina egna behov framför hans. Det verkar snarare som att han är egoisten som vill att du ska göra våld på dig själv för att tillgodose hans behov.

 

[Sel]

Jag tänkte först att det helt enkelt lät som att ni inte var kompatibla alls i era olika behov av närhet och bekräftelse - men när en läser vidare är problemen helt klart större än så. Den här personen respekterar inte dina gränser, varken fysiska eller psykiska. Att flytta ihop kommer inte att lösa NÅGONTING, tvärtom.
Jag tror det är dags för er att bryta förhållandet och för honom att söka hjälp så att han inte så småningom kväver/begår fler övergrepp mot en partner som inte kan stå på sig.

 

[Motacilla]

Bara ett citat som jag tycker är väldigt tänkvärt:

Kind women are not therapists.

Dvs en vänlig och förstående kvinna ska inte och kan inte ersätta en professionell terapeut.

 

[moster_punk]

Många varningsklockor som ringer! Hans "osjälvständighet", att han ständigt behöver din bekräftelse, vittnar om själslig omognad, men kan också vara ett sätt att kontrollera dig. Om du ständigt är uppehållen av honom och aldrig får vara ifred blir du kvävd, och då får han makt över dig. Efter ett års relation känner du såhär- föreställ dig hur du skulle må efter ytterligare ett, eller två, eller tio år, av hans beteende. Relationen är också ny, och han visar säkert inte hela vidden av sig själv för dig än heller, utan risken för upptrappning är stor.

Det är övergrepp och kränkningar av dig på flera plan när han tvingar på dig kramar och närhet. Du har sagt ifrån, men han fortsätter ändå - han kanske "bättrar sig" efter att du tagit upp det med honom, men det är fortfarande ett beteende som han själv inte tyckt är fel och roten till det kan fortfarande vara kvar.

Du har redan svaret på vad du ska göra i din fråga. Du är osäker på dina känslor, och det är tydligt att du börjat orientera dig bort från dig själv och funderar över honom, hans beteenden, saker han säger och gör och är, istället. Det är medberoende och destruktivt. Du förtjänar en partner som ser dig, som är lyhörd för dina gränser, som uppskattar din natur och kommer dig till mötes där du är.