En liten reflektion jag tänkte på igår kväll.
Det är så himla stor skillnad att se hästarna live och på TV, live ser man så många mer nyanser och man ser kraften och trycket mycket mycket mer. TV tar bort en hel massa saker och det kan vara en del av varför man tycket poängen blir lite höga. Dessutom filmas det ju ibland så himla nära att vi ser saker domarna omöjligt kan se.
Lite som Veronica Wagner sa i gymnastiken igår; det är lätt för mig att se missarna som kan se repriser och massa olika vinklar. Domarna ska bedöma vad de ser direkt.
Jag har ju varit på en del mästerskap och VM i Aachen 2006 var typiskt en sådan grej. Jag hade aldrig gillat Salinero speciellt mycket, surprise surprise
, men där, live på den stora banan så förstod jag grejen mer. Dock fattade jag aldrig grejen med Matiné trots att det var där hon slog igenom och red den "fantastiska küren".
Samma sak VM 2014 i Normandie: Valegro är inte min favorithäst, dock så är ju ekipaget bäst men som sagt ingen personlig favorit, men när han kom in på banan så fick man banne mig gåshud. Den powern och uppförsbacken och lättheten. WOW!
Dressyr är ju som sagt en bedömningssport och bara för att man har andra favoriter än den som är bäst så kan man ju ändå inse att den som är bäst är bäst, om ni fattar var jag menar
Valegro är som sagt ingen favvo men jag fattar ju att han vinner
Totilas var exakt samma sak. Inte alls min typ av häst och jag gillade inte alls hur han gick men jag fattar ju att han vann.
I år har jag inte riktigt hittar någon favvo, tråkigt.
Tyckte mycket om fransmannens fuxsto och Fionas sto men ingen som riktigt gett mig rysningar. Men det kanske kommer