Orkar inte längre....

[Gelatin]

Jag har i 6 år försökt få min hund att klara av att vara ensam men ingenting fungerar. Det känns som jag verkligen har försökt med ALLT!!!!

När min hund är själv så skäller han konstant, det kvittar hur lång tid han är själv, han skäller skäller, skäller och skäller HELA tiden....

I fem år nu har jag försökt få bukt på det. Detta har jag gjort:

* Använt D.A.P (hjälpte inte)
* Gett Valeriana (hjälpte inte)
* Vanlig ensamhetsträning (ta på jackor, lämna superkorta stunder som typ 5 sekunder först.) (hjälper inte ett skit)
* Tagit privata träningar hos en utbildad och riktigt riktigt duktig hundtränare. (mer nedanför)
*Använt antiskällhalsband (fungerade super i en månad, sen struntade han totalt i det)
*Burtränat och försökt få honom lugn i den. (hjälper inte)
*Lämnat honom då han varit riktigt trött (hjälper inte ett skit)
* Gett massor med godis han kan äta medans han är själv. (Han är tyst så länge han har något riktigt gott att äta men sen börjar han igen)


Det enda jag märkt att han blivit bättre på sikt av är att lämna honom varje dag, helst längre stunder. Till slut skäller han inte lika extremt....

Hundtränaren sa att han skällde för att han var osäker och nervös. Vi har under två månader tränat på massor av olika övningar när det gäller att öka hans självkänsla och minska hans nervositet. Övningarna har gjort STOR skillnad i hans beteende när jag är med honom. Han är mycket mer avslappnad, lugnare, gladare och lydigare. Hundtränaren har varit superbra för honom helt enkelt och jag är jättenöjd med resultaten.

Men när det gäller att vara själv har han inte bättrat sig ett dugg... Fortfarande bara skäll skäll skäll och jag blir GALEN!!!

Jag jobbar hemifrån så han behöver inte vara själv egentligen men jag känner mig så låst. Bor i lägenhet och alltid om jag någon gång måste lämna honom själv så skriker han och jag får skynda runt för att inte grannarna ska börja klaga.

Jag är så trött på det. Vad otroligt underbart det hade varit att kunna gå ut på stan och ta en fika med en kompis en timme utan att behöva tänka på hunden. Att kunna åka till mataffären utan att fixa hundvakt först. Att kunna gå till tvättstugan utan att ha honom släpandes bakom sig...

Jag älskar min hund så otroligt mycket och 95% av tiden gör han mig så glad att jag bara går runt och skrattar åt hans små hyss och hans livsglädje. Men de där stunderna när man bara känner sig låst av att inte kunna lämna honom tär så otroligt mycket på mig att jag börjar fundera på om det är värt det.

Det känns som att han aldrig kommer bli bra, vi har försökt i fem år. Många gånger tänker jag att "Om jag fick önska precis vad jag ville skulle jag önska att min hund gick att ha själv hemma."


Jag orkar inte...

 

[Ace]

Sv: Orkar inte längre....

Stackare, det låter ju verkligen som om du försökt det mesta. Tanken som dök upp för mig var "vanlig ensamhetsträning" i ännu mindre steg. Lämna inte ens huset, träna mellan två rum, kanske till och med inom synhåll.

Tänk efter hur du känner dig när du tränar, om du tänker det minsta på alla misslyckade försök kommer det aldrig att bli bättre.

Träna in ett kommando som "gå och lägg dig" som innebär att hn går till sin bädd eller liknande, sedan använder du det när du tränar ensamhet. Min är instängd bakom en barngrind då han är ensam, fungerar urbra för honom men om du redan försökt burträning så...

Än en gång, gå inte för fort fram, ta pyttesteg och lycka till

 

[Red_Chili]

Sv: Orkar inte längre....

Jag säger som Ace, du får nog ta det i ännu mindre steg.

Lär honom att gå och lägga sig på kommando. När han sedan är trött, be honom göra det, stäng till rummet med ett kompostgaller och sätt dig i rummet bredvid, med tex en dator eller annat som du kan hålla dig sysselsatt med. Se till att det är lugnt i huset också. Låt honom inte gå runt efter dig inomhus hela tiden.

Du måste väl ändå kunna gå på toa och ta en dusch utan att han skäller? Det är så små steg du får ta. När han sedan kan vara lugn i sin bädd ett tag när han är instängd i ett rum med kompostgaller, då först går du ut. Kanske för att slänga sopor eller liknande. Gör ingen grej av att du kommer eller går heller.

 

[Gelatin]

Sv: Orkar inte längre....

"Gå och lägg dig" är han superbra på.

Jag funderar på om man ska stänga dörren till sovrummet och låta honom sova i hallen under några veckor. Kommer bli ingen sömn och en sönderriven dörr men jag gör vad som helst bara han klarar av att vara själv....

Buren är han förresten riktigt trygg i när jag är hemma. Kan stänga in honom där utan problem, han är coollugn.

 

[Gelatin]

Sv: Orkar inte längre....

Han får aldrig följa med mig in på toa. Då lägger han sig utanför dörren och sover.

Kan stänga in honom i buren och röra mig i lägenheten helt obehindrat utan att han blir orolig. Det är när ytterdörren smäller igen som han vägrar vara med mer...

 

[Red_Chili]

Sv: Orkar inte längre....

Jag funderar på om man ska stänga dörren till sovrummet och låta honom sova i hallen under några veckor. Kommer bli ingen sömn och en sönderriven dörr men jag gör vad som helst bara han klarar av att vara själv....

Det låter väl som en oerhört dum idé? Hur i hela världen tror du att han ska bli lugnare av det?
Varför inte fundera på om du kan ta "vanliga ensamhetsträningen" i mindre steg innan du funderar på supermegakliv åt ett dumt håll?

Om han är lugn i buren, varför inte stänga in honom där då, i alla fall om du tex ska gå till affären eller liknande? (För jag antar att du inte kan det heller nu) och sedan komplettera med vanlig ensamhetsträning?

Du kan ju göra så att du öppnar och stänger ytterdörren då och då, utan att faktiskt gå ut. Ha honom i ett rum, gå därifrån, öppna dörren, stäng den direkt och gå förbi "hans rum" så att han ser att du fortfarande är kvar.

 

[Gelatin]

Sv: Orkar inte längre....

Det låter väl som en oerhört dum idé? Hur i hela världen tror du att han ska bli lugnare av det?
Varför inte fundera på om du kan ta "vanliga ensamhetsträningen" i mindre steg innan du funderar på supermegakliv åt ett dumt håll?
Eftersom jag har testat allt utan framgång... Som sagt är enda gången jag märkt att han blivit lugnare är om han är själv ofta.

Om han är lugn i buren, varför inte stänga in honom där då, i alla fall om du tex ska gå till affären eller liknande? (För jag antar att du inte kan det heller nu) och sedan komplettera med vanlig ensamhetsträning?
Han är alltid instängd i buren när han är själv (hundtränaren som sa att det var det bästa för honom eftersom han "vandrar" annars och blir ännu nervösare av det.)

Du kan ju göra så att du öppnar och stänger ytterdörren då och då, utan att faktiskt gå ut. Ha honom i ett rum, gå därifrån, öppna dörren, stäng den direkt och gå förbi "hans rum" så att han ser att du fortfarande är kvar. Om jag ens kunde förklarat hur många månader jag försökt med den metoden.....

........................................................................................

 

[Gelatin]

Sv: Orkar inte längre....

Och för att förklara ytterligare. När jag stänger ute honom från ett rum så vrålskäller han inte och har panik. Han lägger sig utanför och piper och krafsar på dörren en gång i kvarten kanske.

 

[bedan]

Sv: Orkar inte längre....

En kurs jag var på så hade hundinstruktören en väldigt smart lösning på detta problem.
Köp eller låna en com-radio/walkie talkie/baby monitor.
sätt på dem och gå ut på samma sätt som du brukar fast med radio, stanna utanför dörren eller en bit ner i trappen så att du hör om hunden skäller, när han börjar så säger du åt han i radion att vara tyst.

Denne instruktör hade dessuto videofilmat sin hund när han provade lösningen och hunden blir väldigt konfunderad över
hur husse kunde veta att han skällde.

Värt att testa kanske?

 

[Gelatin]

Sv: Orkar inte längre....

Slutade hunden att skälla sedan?

Värt att testa. Jag ska prata lite med min hundinstruktör (hoppas fortfarande på att hon ska komma på en lösning på vårt problem. Hittills har hon ju gjort min hund betydligt lugnare och mer avslappnad.)

 

[lady_vip]

Sv: Orkar inte längre....

Vad är det för ras? Vissa raser har rasbunden separationsångest, kan vara värt att ha i tanken.

Iaf, jag har en hund med separationsångest utöver det vanliga. Räddningen för henne är att jag har kunnat lämna henne där hon har skällt utan att någon blivit störd, på landet kan ingen höra dig skälla
Men hennes bror som inte har kunnat bli lämnad på samma sätt (skäll ihjäl dig då, jag går inte in förrän du är tyst-metoden) eftersom de bor i lägenhet har liknande problem som din. Ägare var till slut så desperat att hon åkte ut till landet, satte hunden i hundgård och skulle vänta ut hans skällande. Hunden skällde konstant i 4 dygn, sen gav hon upp och omplacerade hunden. Inget jag rekommenderar dock.

Problemet enligt mig är att din hund har befäst sitt skällande så pass hårt att det är svårt att ta bort. WalkieTalkie är inte alls dumt att prova, billigt dessutom. Har du provat att ha hundsällskap till honom?

 

[em-pirre]

Sv: Orkar inte längre....

kl

Min granne har en "bullboxer" med svår separationsångest (vilket tydligen är ganska vanligt för am.bulldog). De har provat ALLT. Med övertäckt bur är han lugnast. Provat att täcka över buren så den blir som ett litet bo där hunden kan känna sig trygg? Kom bara ihåg att se till att hunden får bra med luft, och att det inte blir för varmt.


Hunden har under de värsta perioderna ätit lugnande medicin. Veterinären tipsade om att låta hunden vara ute på balkongen på dagarna, där han kunde följa med omgivningen. Hjälpte väl sådär.

 

[doleron]

Sv: Orkar inte längre....

Kan stänga in honom i buren och röra mig i lägenheten helt obehindrat utan att han blir orolig. Det är när ytterdörren smäller igen som han vägrar vara med mer...

men smäll i dörren tusen gånger om dagen så han vänjer sig vid ljudet av det, utan att du går ut. vår hund blev också väldigt orolig så fort ytterdörren öppnades, men efter bara ett par dagar slutade han bry sig och nu går det riktigt bra att ha honom själv

 

[Blandrastik]

Sv: Orkar inte längre....

Det där lät inget kul.

Skulle du komma till mig med ett sådant problem som du beskriver så skulle jag se skällandet som en symptom. Tricket är att ta reda på vad som triggar hunden att skälla. På något sätt så vinner hundens hjärna när den får skälla, det blir självbelönande. Att då ge sig på själva skällandet är bara att ge sig på symptomen, problemet kommer att kvarstå.

Jag hoppas du bibehåller kontakten med din tränare och att ni kan jobba vidare på hela hunden, det tror jag är en möjlig lösning. Om det ens finns nån.

 

[Lejonelle]

Sv: Orkar inte längre....

Hur beter sig din hund om den är tillsammans med en annan hund? Om din hund kopplar av om den är tillsammans med en annan hund, kan du skaffa en lugn äldre hund som kan vara ensam och se om det hjälper för att bryta fixeringen.

Annars är det faktiskt ingen skam att ge upp. Jag vet ju inget om dig eller hur din livssituation ser ut och hur stort det här problemet är för dig. Men det här rådet vill jag ge: Om det här problemet styr ditt liv, tar bort glädjen med hund, ställer till det med grannarna/familjen eller ger ångest åt både dig och hunden tycker jag du ska överväga att lämna bort hunden. Man måste inte rida ut vilket problem som helst, det är ingen skam att säga att det här var för svårt för mig, det är inte värt det.

Jag skulle själv inte stå ut många minuter med en hund som inte gick att ha ensam och om jag hade försökt "allt" som du säger skulle jag verkligen överväga att ge upp. Trots allt är det ju meningen att det ska vara roligt.

 

[bedan]

Sv: Orkar inte längre....

Ja hunden slutade skälla sen, han(instruktören) har enligt egen utsago tipsat flera som fått bra resultat av denna metod.

Han gillar finurliga tekniska lösningar, bla så använder han trådlös dörr ringklocka som han har i fickan(han har alltså själva "knappen" i fickan och klockan sitter ovanför dörren som vanligt) för att kunna simulera dörringning på hundar som flippar ut när det ringer på dörren, han menar att man ofta själv blir tagen på sängen när det ringer på dörren och inte alltid handlar som man tänkt då, men med ringklockan i fickan så kan man förbereda sig mentalt själv.

Lite samma sak med walkie-talkie metoden.

 

[lady_vip]

Sv: Orkar inte längre....

Skulle du komma till mig med ett sådant problem som du beskriver så skulle jag se skällandet som en symptom. Tricket är att ta reda på vad som triggar hunden att skälla. På något sätt så vinner hundens hjärna när den får skälla, det blir självbelönande. Att då ge sig på själva skällandet är bara att ge sig på symptomen, problemet kommer att kvarstå.

Visst är det så. Dessutom får ju hunden "belöning" eftersom matte inte vill bli vräkt. Vad som börjat som ångest blir en vana.

Min svåra hund har extremt svårt att slappna av när hon lämnas. Jag får gränsa av, förbereda med tugg, ta bort allt ätbart och se till att hon inte kommer åt låset på dörren.
Sen är det bara att hålla tummarna att hon inte har öppnat skafferiet/kylen/vaskskåpet eller öppnat dörren till jag kommer hem.
Jag har alltså på fullaste allvar fått samtal om att hundarna springer i trapphuset... Och ja, mattjuv är hon, kan inte ens räkna upp allt hon stulit.
MEN hon är tyst, i lägenheten. Sätter jag henne i bur i lägenheten skäller hon, sitter hon i bur hos mina föräldrar är hon tyst och sover.

Så, det gäller att hitta det där som funkar.

 

[Gelatin]

Sv: Orkar inte längre....

Vad är det för ras? Vissa raser har rasbunden separationsångest, kan vara värt att ha i tanken. Cockerpoo 75% cockerspaniel. OCh ja, hundtränaren säger att hans nervositet är genetiskt.

Iaf, jag har en hund med separationsångest utöver det vanliga. Räddningen för henne är att jag har kunnat lämna henne där hon har skällt utan att någon blivit störd, på landet kan ingen höra dig skälla
Men hennes bror som inte har kunnat bli lämnad på samma sätt (skäll ihjäl dig då, jag går inte in förrän du är tyst-metoden) eftersom de bor i lägenhet har liknande problem som din. Ägare var till slut så desperat att hon åkte ut till landet, satte hunden i hundgård och skulle vänta ut hans skällande. Hunden skällde konstant i 4 dygn, sen gav hon upp och omplacerade hunden. Inget jag rekommenderar dock.
Tidigare bodde vi på landet och kunde lämna honom själv. Vi visste inte ens om att han skällde då eller om han gjorde det (kunde inte filma utam stod och lyssnade utanför när vi kom hem.)

Problemet enligt mig är att din hund har befäst sitt skällande så pass hårt att det är svårt att ta bort. WalkieTalkie är inte alls dumt att prova, billigt dessutom. Har du provat att ha hundsällskap till honom?

Han blir lite lugnare med sällskap. har aldrig haft möjlighet att ha ett här i lägenheten men på andra ställen så visar han större trygghet när han har en lugn hund med sig.

 

[Gelatin]

Sv: Orkar inte längre....

Det där lät inget kul.

Skulle du komma till mig med ett sådant problem som du beskriver så skulle jag se skällandet som en symptom. Tricket är att ta reda på vad som triggar hunden att skälla. På något sätt så vinner hundens hjärna när den får skälla, det blir självbelönande. Att då ge sig på själva skällandet är bara att ge sig på symptomen, problemet kommer att kvarstå.

Jag hoppas du bibehåller kontakten med din tränare och att ni kan jobba vidare på hela hunden, det tror jag är en möjlig lösning. Om det ens finns nån.

Hundtränaren säger också att det är ett symptom på osäkerhet + stress. Henne gör jag mig aldrig av med, hon är helt fantastisk!

 

[Gelatin]

Sv: Orkar inte längre....

Har börjat med det nu. varje gång jag går förbi dörren så öppnar jag den, skramlar med nycklar och så