Oprovocerade utfall :(

[Dust n bones]

Min unghund gör utfall mot andra hundar på promenaderna. Det började när han var 6-7 månader och är främst mot andra hanar. Bara lukten av en annan hund kan få honom att explodera. Han blir verkligen rasande, det är inte bara skällande och att han drar. Han kastar sig mot den andra hunden och eftersom jag håller honom nära mig så ”hängs” han i kopplet. Han blir helt okontaktbar och slutar inte slänga sig mot den andra hunden förrän den är en bra bit bort. Jag har blivit biten några gånger när jag har försökt att lugna honom. Han är inte osäker eller rädd. De andra hundarna behöver inte ens titta på honom, som sagt bara lukten av en annan hund kan trigga igång honom.

Tränar kontakt vid hundmöten och avledning med leksak. Leksaken funkar bättre än godis men det hjälper inte alltid heller. Att säga till ordentligt funkar inte heller. Nu funderar jag på om jag ska testa en kemisk kastrering trots att jag egentligen är emot att kastrera hundar för att förbättra ett beteende. Jag tror inte att det hjälper i de flesta fallen men det kanske är värt att prova ändå? Jag har ingen att träna hundmöten med. Har gått hos hundinstruktör men fokuset låg på andra beteenden då, ej utfallen.

Någon som har några erfarenheter eller råd att dela med sig?

 

[Snurrfian]

Min unghund gör utfall mot andra hundar på promenaderna. Det började när han var 6-7 månader och är främst mot andra hanar. Bara lukten av en annan hund kan få honom att explodera. Han blir verkligen rasande, det är inte bara skällande och att han drar. Han kastar sig mot den andra hunden och eftersom jag håller honom nära mig så ”hängs” han i kopplet. Han blir helt okontaktbar och slutar inte slänga sig mot den andra hunden förrän den är en bra bit bort. Jag har blivit biten några gånger när jag har försökt att lugna honom. Han är inte osäker eller rädd. De andra hundarna behöver inte ens titta på honom, som sagt bara lukten av en annan hund kan trigga igång honom.

Tränar kontakt vid hundmöten och avledning med leksak. Leksaken funkar bättre än godis men det hjälper inte alltid heller. Att säga till ordentligt funkar inte heller. Nu funderar jag på om jag ska testa en kemisk kastrering trots att jag egentligen är emot att kastrera hundar för att förbättra ett beteende. Jag tror inte att det hjälper i de flesta fallen men det kanske är värt att prova ändå? Jag har ingen att träna hundmöten med. Har gått hos hundinstruktör men fokuset låg på andra beteenden då, ej utfallen.

Någon som har några erfarenheter eller råd att dela med sig?

Ta hjälp av en riktigt duktig hundtränare som kan se hur ni är tillsammans och hur hunden faktiskt reagerar innan du börjar på med något annat. Kastrering kan förvärra situationen!

 

[linnsan]

Tycker det låter som osäkerhet. Vad får dig att tänka att det inte är det?

Jag skulle jobba med längre avstånd. Har du tränat något på brukshundklubben? Där kan man hålla sig på lite längre avstånd och en längre stund utan att hundarna försvinner för snabbt heller som det blir vid möte.

 

[Tuggben]

Instämmer med övriga, jag tycker också att det låter som osäkerhet eller rädsla. Hundar som är rädda eller osäkra kan agera på precis det sätt du beskriver i syfte att försöka "skrämma" bort det som upplevs som hotfullt, i hans fall andra hundar. Att det sker just på koppelpromenad tyder på det, tycker jag. Hunden sitter ju fast i kopplet och kan därför inte fly. Den agerar då på det enda sätt den kan, att skälla för att skrämma bort/markera för "hotet" att det ska hålla sig undan. Jag råder dig också att ta kontakt med en professionell hundtränare för att säkerställa vad grundproblemet verkligen är och därefter ta fram en plan för rätt träningsmetoder.

Sen finns det vissa raser som har problem med könsbunden aggressivitet men det brukar uttrycka sig på andra sätt än utfall i koppel.

Vad är det för ras du har?

 

[BornAgain]

Försök ta hjälp för utfall kan bottna i så många olika saker. Du kan som ett komplement googla på skvallerträning (på ett avstånd från andra hundar där du är komfortabel lär du hunden att rapportera andra hundar till dig och få en godis. I början handlar det om att belöna titta på dig med en annan hund vid horisonten eller på andra sidan gatan. Ofta kommer hunden ganska snart att börja titta efter andra hundar för att få sitt mums. Det kan också vara värt att lära gnag-mötenatt helt enkelt distrahera hunden med godis när ett hundmöte inte kan undvikas)

Är hunden osäker kan en kastrering förvärra problemet (=mindre testosteron plus förändrad attityd från vissa andra hundar)

Det är också lättare att se om det är smärta involverat från sidan. Min osäkra hund visade sig ha spondylos.

Det är inte heller så lätt om det "bara" en tuffing som "dummar" sig. Ska man korrigera behövs timing och konsekvens, vilket också är lättare med ögon från sidan.

 

[Wingates]

Har du provat att säga åt hunden vad den ska göra istället för att bara säga åt den att sluta sas?
Det är ju lättare att sätta ett krav på ett annat beteende (tex sitt) än att bara korrigera utfallet, det skapar ju konflikt med både dig och den andra hunden.

 

[Dust n bones]

Tycker det låter som osäkerhet. Vad får dig att tänka att det inte är det?

Jag skulle jobba med längre avstånd. Har du tränat något på brukshundklubben? Där kan man hålla sig på lite längre avstånd och en längre stund utan att hundarna försvinner för snabbt heller som det blir vid möte.

Hans kroppsspråk och hur hans temperament är i övrigt. Han är en väldigt självsäker och tuff hund i alla andra situationer. De osäkra hundar jag har sett göra utfall har ett helt annat kroppsspråk. De hukar med ryggen, de backar i kopplet (kanske fram och tillbaka), vissa lägger sig ner och kryper fram.

Sen så kanske jag läser min hund fel men jag tycker verkligen inte att han ser osäker ut vid utfallen. En av de hundar han hatar mest nu är en hane i samma ålder, de brukade leka som valpar men sedan könsmognaden så har min hund gjort utfall varje gång han ser/känner lukten av den andra hunden. Han har inte haft någon dålig erfarenhet som triggat igång utfallen, varken med hans gamla kompis eller någon annan hund.

En annan anledning jag inte tror att det är osäkerhet är att han har rykt ihop med sin kompis (en tik) två gånger, en gång när de har varit lösa och en gång koppel. Han backar inte när han får en tillsägelse (hon säger till när min hund blir för närgången). Han mäter sig även konstant med min andra hund och backar aldrig där heller. Min andra hund vill inte bråka och vänder alltid bort huvudet så den yngre ”vinner” alltid hemma. Jag undrar om det kan vara orsaken till hans beteende mot andra hundar?

Vi har inte tränat på någon bruksklubb. Bra förslag! Är det okej att dyka upp med en hund som kanske stör de andra hundarna, även om det är på avstånd?

 

[Raderad medlem 120709]

Vi har inte tränat på någon bruksklubb. Bra förslag! Är det okej att dyka upp med en hund som kanske stör de andra hundarna, även om det är på avstånd?

Vore jag i din sits så skulle jag nog kontakta någon ansvarig på klubben och kolla av först, istället för att spontant dyka upp på en träning, bara för att vara på den säkra sidan. Är det en person med någorlunda koll på vilka som brukar vara på träningarna och hur deras hundar är så bör du kunna få reda på om och när det skulle funka.

 

[Dust n bones]

Instämmer med övriga, jag tycker också att det låter som osäkerhet eller rädsla. Hundar som är rädda eller osäkra kan agera på precis det sätt du beskriver i syfte att försöka "skrämma" bort det som upplevs som hotfullt, i hans fall andra hundar. Att det sker just på koppelpromenad tyder på det, tycker jag. Hunden sitter ju fast i kopplet och kan därför inte fly. Den agerar då på det enda sätt den kan, att skälla för att skrämma bort/markera för "hotet" att det ska hålla sig undan. Jag råder dig också att ta kontakt med en professionell hundtränare för att säkerställa vad grundproblemet verkligen är och därefter ta fram en plan för rätt träningsmetoder.

Sen finns det vissa raser som har problem med könsbunden aggressivitet men det brukar uttrycka sig på andra sätt än utfall i koppel.

Vad är det för ras du har?

Han gör även utfall mot andra hundar när han är lös i hundgården och de går förbi utanför så det är inte bara i koppel. Och då får han springa ca 35 meter ifrån mig för att komma fram till stängslet där den andra hunden går förbi. Jag har träffat en professionell hundtränare och jag fick lite övningar för att träna impulskontroll och övningar för att ”dämpa” honom. Hon såg honom tyvärr inte i hundmöten, fokuset var på hur unghunden beter sig mot min andra hund.

Hur brukar könsbunden aggressivitet uttrycka sig?

 

[Wingates]

Han gör även utfall mot andra hundar när han är lös i hundgården och de går förbi utanför så det är inte bara i koppel. Och då får han springa ca 35 meter ifrån mig för att komma fram till stängslet där den andra hunden går förbi. Jag har träffat en professionell hundtränare och jag fick lite övningar för att träna impulskontroll och övningar för att ”dämpa” honom. Hon såg honom tyvärr inte i hundmöten, fokuset var på hur unghunden beter sig mot min andra hund.

Hur brukar könsbunden aggressivitet uttrycka sig?

Vad är det för ras?

 

[linnsan]

Hans kroppsspråk och hur hans temperament är i övrigt. Han är en väldigt självsäker och tuff hund i alla andra situationer. De osäkra hundar jag har sett göra utfall har ett helt annat kroppsspråk. De hukar med ryggen, de backar i kopplet (kanske fram och tillbaka), vissa lägger sig ner och kryper fram.

Sen så kanske jag läser min hund fel men jag tycker verkligen inte att han ser osäker ut vid utfallen. En av de hundar han hatar mest nu är en hane i samma ålder, de brukade leka som valpar men sedan könsmognaden så har min hund gjort utfall varje gång han ser/känner lukten av den andra hunden. Han har inte haft någon dålig erfarenhet som triggat igång utfallen, varken med hans gamla kompis eller någon annan hund.

En annan anledning jag inte tror att det är osäkerhet är att han har rykt ihop med sin kompis (en tik) två gånger, en gång när de har varit lösa och en gång koppel. Han backar inte när han får en tillsägelse (hon säger till när min hund blir för närgången). Han mäter sig även konstant med min andra hund och backar aldrig där heller. Min andra hund vill inte bråka och vänder alltid bort huvudet så den yngre ”vinner” alltid hemma. Jag undrar om det kan vara orsaken till hans beteende mot andra hundar?

Vi har inte tränat på någon bruksklubb. Bra förslag! Är det okej att dyka upp med en hund som kanske stör de andra hundarna, även om det är på avstånd?

Min hane (som är osäker) beter sig absolut utmanande mot andra hundar och spänner sig om de går in i hans personliga zon tex. Då vågar han absolut inte vända sig tex och vara undvikande om han känner sig hotad.

Att han bråkar (speciellt med tikar också) KAN ju absolut vara osäkerhet. Att hunden skulle huka sig, backa undan eller bli låg för att den är osäker är inte alls säkert. Många blir istället "onödigt" stöddiga eller vad man nu vill kalla det. Att försöka skrämma iväg eller flyga på innan de blir påflugna sas. Mycket aggression bottnar ju faktiskt i osäkerhet. Inte all såklart. Men ofta.

Ja alltså. Åk dit på öppen träning. Då gör det inte så mycket tycker jag. Jag hade iaf inte brytt mig sålänge man inte traskar in och sätter sig 5 m från de andra hundarna. Sätt dig lite i ena hörnet eller gå lite fram och tillbaka och öva kontakt och jobba dig successivt närmare de andra hundarna desto mer din hund klarar av. Lek, belöna med gotte osv. Gör enkla saker som din hund kommer klara av lätt.

 

[Dust n bones]

Försök ta hjälp för utfall kan bottna i så många olika saker. Du kan som ett komplement googla på skvallerträning (på ett avstånd från andra hundar där du är komfortabel lär du hunden att rapportera andra hundar till dig och få en godis. I början handlar det om att belöna titta på dig med en annan hund vid horisonten eller på andra sidan gatan. Ofta kommer hunden ganska snart att börja titta efter andra hundar för att få sitt mums. Det kan också vara värt att lära gnag-mötenatt helt enkelt distrahera hunden med godis när ett hundmöte inte kan undvikas)

Är hunden osäker kan en kastrering förvärra problemet (=mindre testosteron plus förändrad attityd från vissa andra hundar)

Det är också lättare att se om det är smärta involverat från sidan. Min osäkra hund visade sig ha spondylos.

Det är inte heller så lätt om det "bara" en tuffing som "dummar" sig. Ska man korrigera behövs timing och konsekvens, vilket också är lättare med ögon från sidan.

Han blir helt låst på den andra hunden, även på långt avstånd. Jag måste locka på honom för att han ska titta på mig. Även när han ser tikar är intresset alldeles för starkt för att han bryta blicken på egen hand. Däremot så tittar han på mig när jag lockar på honom och får då beröm + godis. Men sen tittar han tillbaka och drar mot den andra hunden. Har jag med leksak så får han den istället för godis och det funkar bättre, då kan han ibland hålla fokuset på leksaken till den andra hunden har passerat.

Det är därför jag tvekar med en kemisk kastrering. Jag vill inte kastrera om det går att förändra beteendet genom träning. Tror nog egentligen inte att kastrering skulle ha någon effekt alls på hans beteende men som sista utväg kan jag nog tänka mig att prova det (men bara en temporär).

 

[Dust n bones]

Har du provat att säga åt hunden vad den ska göra istället för att bara säga åt den att sluta sas?
Det är ju lättare att sätta ett krav på ett annat beteende (tex sitt) än att bara korrigera utfallet, det skapar ju konflikt med både dig och den andra hunden.

Ja, han vet att han ska hålla ögonkontakt med mig tills den andra hunden är borta. Han gör sitt bästa men det är lite för mycket begärt av honom än så länge. Så fort han är klar med utfallet så går han frivilligt tillbaka till min sida och går fot med oavbruten ögonkontakt Han försöker verkligen göra rätt men intresset av den andra hunden är för stort och han låser sig.

 

[Dust n bones]

Min hane (som är osäker) beter sig absolut utmanande mot andra hundar och spänner sig om de går in i hans personliga zon tex. Då vågar han absolut inte vända sig tex och vara undvikande om han känner sig hotad.

Att han bråkar (speciellt med tikar också) KAN ju absolut vara osäkerhet. Att hunden skulle huka sig, backa undan eller bli låg för att den är osäker är inte alls säkert. Många blir istället "onödigt" stöddiga eller vad man nu vill kalla det. Att försöka skrämma iväg eller flyga på innan de blir påflugna sas. Mycket aggression bottnar ju faktiskt i osäkerhet. Inte all såklart. Men ofta.

Ja alltså. Åk dit på öppen träning. Då gör det inte så mycket tycker jag. Jag hade iaf inte brytt mig sålänge man inte traskar in och sätter sig 5 m från de andra hundarna. Sätt dig lite i ena hörnet eller gå lite fram och tillbaka och öva kontakt och jobba dig successivt närmare de andra hundarna desto mer din hund klarar av. Lek, belöna med gotte osv. Gör enkla saker som din hund kommer klara av lätt.

Vad är det som får dig att känna att din hunds beteende beror på just osäkerhet? Visar det sig i andra situationer?

Ska höra om det finns öppna tillfällen där vi är välkomna på brukshundsklubben nära mig, det blir nog bra träning för både mig och hunden

 

[linnsan]

Vad är det som får dig att känna att din hunds beteende beror på just osäkerhet? Visar det sig i andra situationer?

Ska höra om det finns öppna tillfällen där vi är välkomna på brukshundsklubben nära mig, det blir nog bra träning för både mig och hunden

Ja alltså. Eftersom att det blev värre med korrigeringar och bättre med motbetingning så kan jag med 100% säkerhet säga att det beror på osäkerhet. Nu är min ingen slagskämpe. Det är en liten sällskapshund som låter mer än han backar upp det med men han kan absolut försätta sig själv i situationer som gör att han kan bli påflugen om den andra hunden inte tar en tillsägelse.

Just han är osäker även på andra vis. Men en hund kan ju vara osäker på andra hundar och vara supertrygg i alla andra situationer.

Sen finns det ju hundar som även tycker det är roligt att slåss. Eller som helt enkelt hatar andra hanar/tikar. Men ofta så bottnar ju aggression i en osäkerhet. En otrygghet antingen mot den andra hunden, att han vill skydda sig själv, dig, att hunden har stort ägande osv.

Min schäfertik är en trygg och glad hund. Men har blivit lite osäker på andra hundar i vissa situationer. Pga erfarenheter. Tex så får hon mer ägande av mat eller sovplatser med hundar hon inte helt litar på. Det lugnar ner sig när hon själv märker att de inte kommer flyga på henne eller utmana henne. Hon bryr sig tex inte om hundar som skäller på henne osv när vi har möte ute på promenad. Lös hund däremot kan hon bli lite spänd av ibland, pga erfarenheter.

Med det menar jag bara att osäkerhet kan te sig på olika vis. En hund som är osäker kan ju tex fly, försvara sig, fjäska överdrivet osv. En hukande eller låg hund behöver ju inte heller vara osäker utan kan ju likväl bara ge "jag är snäll" signaler.

 

[Valptass]

Min unghund gör utfall mot andra hundar på promenaderna. Det började när han var 6-7 månader och är främst mot andra hanar. Bara lukten av en annan hund kan få honom att explodera. Han blir verkligen rasande, det är inte bara skällande och att han drar. Han kastar sig mot den andra hunden och eftersom jag håller honom nära mig så ”hängs” han i kopplet. Han blir helt okontaktbar och slutar inte slänga sig mot den andra hunden förrän den är en bra bit bort. Jag har blivit biten några gånger när jag har försökt att lugna honom. Han är inte osäker eller rädd. De andra hundarna behöver inte ens titta på honom, som sagt bara lukten av en annan hund kan trigga igång honom.

Tränar kontakt vid hundmöten och avledning med leksak. Leksaken funkar bättre än godis men det hjälper inte alltid heller. Att säga till ordentligt funkar inte heller. Nu funderar jag på om jag ska testa en kemisk kastrering trots att jag egentligen är emot att kastrera hundar för att förbättra ett beteende. Jag tror inte att det hjälper i de flesta fallen men det kanske är värt att prova ändå? Jag har ingen att träna hundmöten med. Har gått hos hundinstruktör men fokuset låg på andra beteenden då, ej utfallen.

Någon som har några erfarenheter eller råd att dela med sig?

Jag delar gärna med mig av mina erfarenheter.

Jag har också en unghund som gör utfall mot andra hundar, och han började nog i samma ålder som din ungefär. Han blir också förbannad; skäller, drar och ser ut som att han vill slåss. Till synes helt oprovocerat, ibland räcker det med lukten av en hund som passerat.

Min hund är socialt osäker, det står svart på vitt i hans BPH-protokoll. Han är osäker både med människor (inte alla men vissa, speciellt barn är läskiga!) och hundar, och beter sig likadant i båda fall - anfall är bästa försvar. Han ser säkert superkaxig ut, men han är egentligen rädd!

Vi har kommit långt i vår träning, och han kan till och med vara i samma rum som andra hundar nu (bara ett par meter ifrån!), men det har tagit tid. Från början var det över 50 meters avstånd som krävdes för att han skulle hålla sig över ytan, ibland ännu mer! Vi har tagit ut avståndet i första hand (superviktigt, ingen träning blir gjord om han är i fel läge mentalt!) och så har vi motbetingat därifrån (i praktiken mata godis medan han ser den andra hunden). Steget efter det har varit skvallerträning, alltså att han ska titta på mig när han ser en annan hund - men här krävs det att han har rätt magkänsla. Är han inte helt trygg så blir han ännu osäkrare av att uppleva sig tvingad att vända blicken ifrån det läbbiga. Skvallerträning bör man alltså vara lite försiktig med om man har en osäker hund. Känner jag att han inte är helt bekväm så motbetingar jag helt enkelt.

Tillägger också att vi har gått privatlektioner för detta problem, men innan vi ens övervägde att ta in en annan hund så tränade vi helt andra saker en period för att bygga upp självförtroendet.

Tids nog så går det att krympa avstånden, och det blir lättare att behålla kontakten och jobba in specifika hundmötesbeteenden. För min hund var(är) dock det allra första steget att ändra den extrema spontana reaktion han har, och då den grundar sig i osäkerhet så är det trygghet och uppmuntran som ger resultat. Tryggheten går bara att få på avstånd som han klarar av, och ibland är det löjligt stora avstånd som krävs! Avledning är lönlöst, han skiter i godis och leksak i det läget. Tillsägelse är inget jag ens har testat, det känns grymt då min hund som sagt är osäker och rädd. Kastrering har jag heller inte övervägt just eftersom han nog skulle må ännu sämre av det. I akutsituationer (plötsliga möten där främmande hund kommer alldeles för nära alldeles för snabbt) kortar jag helt enkelt kopplet och går raskt åt ett annat håll, så fort jag kan utan att springa och så långt det krävs för min hund att lugna sig. Jag struntar i att han låter som ett monster och kastar sig som en rodeohäst, det är ändå inget jag kan göra något åt i just den situationen.

Mina spontana råd till dig utifrån din beskrivning är att 1) ta ut avståndet så att din hund inte känner behovet att morra/skälla/göra utfall samt 2) jobba med motbetingning istället för skvaller då han inte verkar redo för skvaller än.

Lycka till med din hund TS, jag hoppas att ni kommer iväg till en hundtränare och får bra hjälp!

 

[BornAgain]

"Min" osäkra, utfallshund var extremt cool med människor - en sådan som man helt lugnt kunde låta bebisar krypa över. Hon kröp aldrig för något. När hon blev rädd skulle hotet avvärjas. Och jag hann helt enkelt inte se hela händelseförloppet. (Det var ju helt logiskt att vara rädd med spondylos men det var inte hela historien enligt MH) Jag var övertygad om att hon var dum och ouppfostrad tills dess att vi tog hjälp.

En sak som du kan prova är kanske munkorg - dels avskräcker den folk från att släppa fram sina hundar, dels kan den skapa en trygghet hos dig. Om du är trygg blir dina signaler till hunden att det inte är någon fara. Det blir så lätt en ond cirkel med utfallshundar. Hunden gör utfall, man kortar kopplet vid möten för att fysiskt förhindra dem. Hundmöten blir mer laddade och obehagliga.

 

[Dust n bones]

Jag delar gärna med mig av mina erfarenheter.

Jag har också en unghund som gör utfall mot andra hundar, och han började nog i samma ålder som din ungefär. Han blir också förbannad; skäller, drar och ser ut som att han vill slåss. Till synes helt oprovocerat, ibland räcker det med lukten av en hund som passerat.

Min hund är socialt osäker, det står svart på vitt i hans BPH-protokoll. Han är osäker både med människor (inte alla men vissa, speciellt barn är läskiga!) och hundar, och beter sig likadant i båda fall - anfall är bästa försvar. Han ser säkert superkaxig ut, men han är egentligen rädd!

Vi har kommit långt i vår träning, och han kan till och med vara i samma rum som andra hundar nu (bara ett par meter ifrån!), men det har tagit tid. Från början var det över 50 meters avstånd som krävdes för att han skulle hålla sig över ytan, ibland ännu mer! Vi har tagit ut avståndet i första hand (superviktigt, ingen träning blir gjord om han är i fel läge mentalt!) och så har vi motbetingat därifrån (i praktiken mata godis medan han ser den andra hunden). Steget efter det har varit skvallerträning, alltså att han ska titta på mig när han ser en annan hund - men här krävs det att han har rätt magkänsla. Är han inte helt trygg så blir han ännu osäkrare av att uppleva sig tvingad att vända blicken ifrån det läbbiga. Skvallerträning bör man alltså vara lite försiktig med om man har en osäker hund. Känner jag att han inte är helt bekväm så motbetingar jag helt enkelt.

Tillägger också att vi har gått privatlektioner för detta problem, men innan vi ens övervägde att ta in en annan hund så tränade vi helt andra saker en period för att bygga upp självförtroendet.

Tids nog så går det att krympa avstånden, och det blir lättare att behålla kontakten och jobba in specifika hundmötesbeteenden. För min hund var(är) dock det allra första steget att ändra den extrema spontana reaktion han har, och då den grundar sig i osäkerhet så är det trygghet och uppmuntran som ger resultat. Tryggheten går bara att få på avstånd som han klarar av, och ibland är det löjligt stora avstånd som krävs! Avledning är lönlöst, han skiter i godis och leksak i det läget. Tillsägelse är inget jag ens har testat, det känns grymt då min hund som sagt är osäker och rädd. Kastrering har jag heller inte övervägt just eftersom han nog skulle må ännu sämre av det. I akutsituationer (plötsliga möten där främmande hund kommer alldeles för nära alldeles för snabbt) kortar jag helt enkelt kopplet och går raskt åt ett annat håll, så fort jag kan utan att springa och så långt det krävs för min hund att lugna sig. Jag struntar i att han låter som ett monster och kastar sig som en rodeohäst, det är ändå inget jag kan göra något åt i just den situationen.

Mina spontana råd till dig utifrån din beskrivning är att 1) ta ut avståndet så att din hund inte känner behovet att morra/skälla/göra utfall samt 2) jobba med motbetingning istället för skvaller då han inte verkar redo för skvaller än.

Lycka till med din hund TS, jag hoppas att ni kommer iväg till en hundtränare och får bra hjälp!

Tråkigt att du har liknande problem med din hund men det var intressant att läsa dina erfarenheter. Superbra jobbat, ni har ju kommit hur långt som helst!

Jag har också gjort BPH med min hund men hans protokoll visar en trygg, social och nyfiken hund. Han visade ingen osäkerhet eller rädsla alls, och inte heller ilska eller hotbeteenden som jag var orolig för. Ska se om jag kan ladda upp det.

Reagerade din hund på alla främmande hundar? Min reagerar främst på hanar, han älskar de flesta tikar. Min hund tar inte åt sig av tillsägelser så jag försöker inte ens längre. Avledning med leksak har ganska bra effekt men det kommer alltid bakslag. Som igår till exempel. Vi såg grannhunden på ganska nära avstånd och jag lyckades med nöd och näppe avleda min hund innan han gjorde ett utfall. Utfallet kom istället 30 sekunder senare när vi gick genom gången till vår innegård där grannhunden just passerat. Lukten av andra hundar är nog mer triggande än synen av andra hundar för min hund nu när jag tänker efter.

 

[Dust n bones]

Här är min hunds spindeldiagram från BPH:t. Tycker att hans reaktioner till momenten speglar hur han är i vardagen väldigt bra. Han är självsäker, social och trygg

 

[Dust n bones]

"Min" osäkra, utfallshund var extremt cool med människor - en sådan som man helt lugnt kunde låta bebisar krypa över. Hon kröp aldrig för något. När hon blev rädd skulle hotet avvärjas. Och jag hann helt enkelt inte se hela händelseförloppet. (Det var ju helt logiskt att vara rädd med spondylos men det var inte hela historien enligt MH) Jag var övertygad om att hon var dum och ouppfostrad tills dess att vi tog hjälp.

En sak som du kan prova är kanske munkorg - dels avskräcker den folk från att släppa fram sina hundar, dels kan den skapa en trygghet hos dig. Om du är trygg blir dina signaler till hunden att det inte är någon fara. Det blir så lätt en ond cirkel med utfallshundar. Hunden gör utfall, man kortar kopplet vid möten för att fysiskt förhindra dem. Hundmöten blir mer laddade och obehagliga.

Jag har också funderat på munkorg, inte minst eftersom han faktiskt har bitit mig under utfallen Men det har inte känts nödvändigt eftersom hunden är liten och lätt att hålla tillbaka i kopplet. Det kan vara värt att prova. Han kanske slappnar av lite om han får mer frihet i kopplet? Tack för tipset