Oprovocerade utfall :(

[linnsan]

Nej, det är ju knappast en del av testet. Däremot så syns det ju hur hunden är i temperamentet överlag och hur hans beteende ser ut när han är trygg/självsäker/rädd/orädd i olika situationer. Hur nyfiken och engagerad han är i allt som händer omkring honom. Om han reagerar på nya saker på ilska eller rädsla o.s.v. Jag håller inte alls med om att det är som att säga att hunden kommer att börja jaga barn bara för att den jagar vilt. Men om hunden skulle vara helt ointresserad av vilt och inte går igång på jaktlekar så säger det väldigt mycket om hundens jaktinstinkt. Tror det är ganska många som känner att de får sin egna bild av hunden bekräftad på bph:t. Eller så kanske hunden reagerade på ett sätt man inte förväntade sig och ens egna bild av hunden utmanas.

Min hund har en tuff personlighet och en nyfiken inställning och jag var säker på att det skulle synas på testet. Jag var övertygad att han inte skulle visa några kvarstående rädslor på något moment. Jag hade inte sett hur han reagerar på skott innan men jag visste ändå att han skulle vara oberörd. Jag visste att han skulle visa stort intresse av testpersonerna och att han inte skulle tveka i föremålsleken. Jag visste inte om han skulle bli arg eller inte på den ”läskiga personen”. Det visade sig att han såg personen som en ny vän och inte ett hot vilket stämmer väl med han den trygga hunden han är och hans positiva inställning till människor. Han undersökte alla moment själv utan stöd eller uppmuntran från mig vilket inte heller var någon överraskning. Hela hunden utstrålar självsäkerhet och han tycker att ALLT är jättespännande, vilket testpersonerna också uttryckte på bph:t.

Min poäng är att jag känner min hund, jag kan hans reaktioner och jag känner mig rätt säker på att jag skulle se om hans beteende mot andra hundar berodde på osäkerhet. Varför skulle jag läsa honom korrekt i alla andra situationer förutom just denna? Visst att osäkerhet kan uttrycka sig på många sätt och många kaxiga hundar är egentligen osäkra. Men det känns som att andra orsaker glöms bort och otrevliga beteenden automatiskt stämplas som osäkerhet. Jag tycker inte det stämmer på min hund.

Och jo, denna hunden gillar definitivt att ”bråka” Med både människor och andra hundar. Det är då inte av ilska, han gillar att busa på ett ganska hårt sätt. Säger man till eller försöker korrigera fysiskt så honom så går han igång mer, han tycker bara att det är kul. De flesta människor reagerar på samma sätt mot honom när leken går för långt. De vill inte att jag ska gå i mellan och avbryta beteendet, utan de ska visa att de kan få honom att lyda. Deras attityd är att ”han måste lära sig”. Så de visar att ”nu är det nog” på ett schysst men bestämt sätt. Min hund går igång på motståndet och blir ännu vildare. Folk blir då hårdare och hårdare mot honom och ser det som en maktkamp. Men hunden ger sig inte, han tycker det är skitkul med tuffa tag så för hans del så är det lek medan människorna blir mer och mer irriterade av att han inte viker sig. Där går jag i mellan, för folk kommer aldrig säga till den den skärpan som krävs (inte när det inte är ens egen hund). Och jag vill avbryta situationen innan någon tycker att det blir obehagligt, vilket är lätt hänt när en hund leker tuffare och tuffare med en och man inte kan få den att sluta.

Så ingen misstolkar mig så vill jag förtydliga att jag inte heller går in med hårda tag mot hunden, jag håller honom bara nära mig och så får folk ignorera honom till han lugnar sig. Då inser han snabbt att leken är över Jag går aldrig in i en konflikt med unghunden i onödan. Jag är inte villig att ta i så mycket som det krävs för att han ska ta åt sig när det går att lösa på trevligare sätt. Med min andra hund så räcker det med en lätt tillsägelse för att han ska lyssna, han är en mjuk kille. Kan garantera att han inte beter sig på något sätt som skapar osäkerhet i unghunden och han ställer sig aldrig och mäter sig tillbaka mot unghunden.

Det här blev aslångt, sorry Svarar alla lite samtidigt nu, det blir så många upprepningar om jag ska svara alla enskilt.

Men alltså. Min poäng var att inget av det på BPHt har med hur hunden är socialt med andra hundar. En hund kan ju ha specifika problemområden där den inte känner sig helt trygg. Inget konstigt med det och väldigt vanligt. Det är ju inte riktigt "naturligt" att hundar möts på det vis som vi ofta gör heller. Att sitta fast, gå mot varandra osv. Det är ju en ganska hotfull situation i många hundars ögon.

Jag tänker lite som så att en trygg hund känner inte att den behöver försvara sig när det inte finns ett reellt hot. En trygg hund litar på dig och/eller den andra hunden och situationen.

Och det du pratar om att din hund gillar "bråk" är ju en lek för hunden? Det är ju heller inte riktigt relevant att din hund går upp i högre och högre intensitet i sin lek när folk drar upp den och sen inte förstår hur de ska avsluta rätt utan drar upp den ännu mer?

Jag tycker personligen det låter som en hund som är osäker på dina beskrivningar. Din bild av att en osäker hund måste vara generellt osäker eller hukar sig/undviker/flyr stämmer absolut inte. Att slåss är en ganska vanlig respons på rädsla.

Rädsla/osäkerhet behöver inte betyda mer än "den här litar jag inte på, hur ska jag bete mig nu". Det behöver ju inte innebära att hunden är helt livrädd liksom.

Eller varför tror du själv att din hund exploderar på andra hundar, inte går att få kontakt med och omriktar beteendet mot dig? För att den är nöjd, glad och lugn med situationen den är i?

 

[linnsan]

Teorin bakom sättet vi har jobbat på så som jag har fått det förklarat för mig är att hunden först ska bli trygg med att titta på triggern, att den ska våga se på det obehagliga. Den ska våga titta och känna att det faktiskt inte är någon fara. Först efter det är det lönt att jobba på de mer långsiktiga målbeteendena (skvallerträning exempelvis).

Värt att påpeka kanske är att vi blandar både motbetingning och skvaller utifrån situation, men när det var som värst (och här kanske min hund då var ännu värre än vad din var? Eller åtminstone lite annan grundproblematik?) så var det motbetingning enbart som var huvudfokus, vi uppmuntrade honom att våga titta på det obehagliga för att kunna hjälpa honom att vända känslan han fick då.

Slutmålet är förstås att hunden inte ska låsa sitt fokus på triggern, och det är absolut inga problem att nå dit även om man jobbar med motbetingning på det sätt som jag har gjort. Vi har absolut inte befäst något stirrande på hundar! Stirrandet släpper när hunden inte längre stressas av triggern, och då är det mycket lättare att jobba in kontakt istället

Detta är alltså vad jag har lärt mig av de instruktörer vi har jobbat för, och det har upppenbarligen fungerat för min hund vars huvudsakliga problem är osäkerhet. Innan vi började hos privatinstruktör hade vi jobbat mycket med skvallerträning på hemmaplan och fokus var just att han inte skulle titta på de andra hundarna. För oss lossnade det dock inte förrän vi först uppmuntrade och belönade honom just när han tittade på de andra hundarna, det gjorde helt klart att han kände sig tryggare och kunde fokusera på mig istället Men det finns ju många olika hundar, många olika problem och många olika sätt att lösa dem på!

Ja alltså. Jag förstår en del av syftet med det såklart. Hunden ska ju såklart våga kolla på hundar/människor/eller vad det nu än är om den inte gör det. Då får man ju jobba på det problemet också. Eller tillåta hunden att kolla, om den vill det. Att jobba med att hunden inte SKA kolla är som du säger sällan så positivt med en osäker hund. Personligen så har jag bara gjort det trevligt och sen får hunden välja själv om den vill checka av hunden eller ge mig kontakt. Det är inget jag fokuserar på just då

Men det jag vände mig emot var att det skulle vara viktigt att hunden kollar på sin trigger innan varje matbit i motbetingning. Nu pratar jag alltså inte om att man ska börja leka/ge godis INNAN hunden sett/hört den andra hunden och är omedveten om att den är där. Det är inte det du tänker på?

När hunden har sett/hört sin trigger och vet om att den är där, då ser jag ingen mening med att hunden MÅSTE kolla på sin trigger innan den får lek eller gotta. Man hinner ju generellt ge godis ganska många gånger på samma trigger.

Jag tänker också att det kanske är skillnad på riggade situationer där du kan ta ur hunden för en paus och sen starta igen och en vardagssituation där du får jobba på under hela mötet tills triggern är borta.

För mig låter dock just det du beskriver kolla på trigger = klick och godis mer som skvaller där man jobbar med beteende också. Men de flyter ju gärna ihop lite ibland

Vet inte om din var "värre" än min. Min kunde ju inte se en hund 100 m bort (eller se en prick långt bort som kanske var en hund) utan att explodera och vara helt okontaktbar. Och vaktade rum, säng, under sängen och slogs med sin halvbror. Men vet inte om det är direkt relevant heller?

 

[Valptass]

Nej, det är ju knappast en del av testet. Däremot så syns det ju hur hunden är i temperamentet överlag och hur hans beteende ser ut när han är trygg/självsäker/rädd/orädd i olika situationer. Hur nyfiken och engagerad han är i allt som händer omkring honom. Om han reagerar på nya saker på ilska eller rädsla o.s.v. Jag håller inte alls med om att det är som att säga att hunden kommer att börja jaga barn bara för att den jagar vilt. Men om hunden skulle vara helt ointresserad av vilt och inte går igång på jaktlekar så säger det väldigt mycket om hundens jaktinstinkt. Tror det är ganska många som känner att de får sin egna bild av hunden bekräftad på bph:t. Eller så kanske hunden reagerade på ett sätt man inte förväntade sig och ens egna bild av hunden utmanas.

Min hund har en tuff personlighet och en nyfiken inställning och jag var säker på att det skulle synas på testet. Jag var övertygad att han inte skulle visa några kvarstående rädslor på något moment. Jag hade inte sett hur han reagerar på skott innan men jag visste ändå att han skulle vara oberörd. Jag visste att han skulle visa stort intresse av testpersonerna och att han inte skulle tveka i föremålsleken. Jag visste inte om han skulle bli arg eller inte på den ”läskiga personen”. Det visade sig att han såg personen som en ny vän och inte ett hot vilket stämmer väl med han den trygga hunden han är och hans positiva inställning till människor. Han undersökte alla moment själv utan stöd eller uppmuntran från mig vilket inte heller var någon överraskning. Hela hunden utstrålar självsäkerhet och han tycker att ALLT är jättespännande, vilket testpersonerna också uttryckte på bph:t.

Min poäng är att jag känner min hund, jag kan hans reaktioner och jag känner mig rätt säker på att jag skulle se om hans beteende mot andra hundar berodde på osäkerhet. Varför skulle jag läsa honom korrekt i alla andra situationer förutom just denna? Visst att osäkerhet kan uttrycka sig på många sätt och många kaxiga hundar är egentligen osäkra. Men det känns som att andra orsaker glöms bort och otrevliga beteenden automatiskt stämplas som osäkerhet. Jag tycker inte det stämmer på min hund.

Och jo, denna hunden gillar definitivt att ”bråka” Med både människor och andra hundar. Det är då inte av ilska, han gillar att busa på ett ganska hårt sätt. Säger man till eller försöker korrigera fysiskt så honom så går han igång mer, han tycker bara att det är kul. De flesta människor reagerar på samma sätt mot honom när leken går för långt. De vill inte att jag ska gå i mellan och avbryta beteendet, utan de ska visa att de kan få honom att lyda. Deras attityd är att ”han måste lära sig”. Så de visar att ”nu är det nog” på ett schysst men bestämt sätt. Min hund går igång på motståndet och blir ännu vildare. Folk blir då hårdare och hårdare mot honom och ser det som en maktkamp. Men hunden ger sig inte, han tycker det är skitkul med tuffa tag så för hans del så är det lek medan människorna blir mer och mer irriterade av att han inte viker sig. Där går jag i mellan, för folk kommer aldrig säga till den den skärpan som krävs (inte när det inte är ens egen hund). Och jag vill avbryta situationen innan någon tycker att det blir obehagligt, vilket är lätt hänt när en hund leker tuffare och tuffare med en och man inte kan få den att sluta.

Så ingen misstolkar mig så vill jag förtydliga att jag inte heller går in med hårda tag mot hunden, jag håller honom bara nära mig och så får folk ignorera honom till han lugnar sig. Då inser han snabbt att leken är över Jag går aldrig in i en konflikt med unghunden i onödan. Jag är inte villig att ta i så mycket som det krävs för att han ska ta åt sig när det går att lösa på trevligare sätt. Med min andra hund så räcker det med en lätt tillsägelse för att han ska lyssna, han är en mjuk kille. Kan garantera att han inte beter sig på något sätt som skapar osäkerhet i unghunden och han ställer sig aldrig och mäter sig tillbaka mot unghunden.

Det här blev aslångt, sorry Svarar alla lite samtidigt nu, det blir så många upprepningar om jag ska svara alla enskilt.

Anledningen till att utfallsproblematik ofta tas för osäkerhet är för att det faktiskt väldigt ofta (nästan alltid?) har med just osäkerhet att göra Precis som @linnsan säger så är det just i situationen som hunden är osäker, och jag tycker som sagt utifrån din beskrivning att din hund är tydligt osäker på hur han ska hantera situationen när ni ser andra hundar ute. Det kan absolut vara så att han bara känner sig osäker kring andra hanhundar.

Det är inget ovanligt alls att hundar när de blir könsmogna och mer medvetna om och intresserade av andra hundar får det kämpigt på promenaden. Det kan bli en inre konflikt i hunden där den kan vara både nyfiken och intresserad samtidigt som den blir provocerad eller arg eller rädd - och så blir situationen helt enkelt övermäktig när den mötande kommer för nära (på ett sätt som inte är naturligt och kan upplevas hotfullt eller provocerande) utan att hunden riktigt vet hur den ska hantera det. Den är då alltså osäker - osäker på hur den ska bete sig, osäker på vad den andra hunden kommer att göra, osäker på vad som kommer hända.

Att han leker burdust innebär inte att han gillar att slåss på allvar, riktiga slagsmål är ofta en sista utväg i pressade situationer och något som båda parter försöker undvika genom att först uppvisa flera eskalerande avståndstagande signaler.

Jag PMade en länk till en onlinekurs som jag rekommenderar, ifall det är av intresse

Ja alltså. Jag förstår en del av syftet med det såklart. Hunden ska ju såklart våga kolla på hundar/människor/eller vad det nu än är om den inte gör det. Då får man ju jobba på det problemet också. Eller tillåta hunden att kolla, om den vill det. Att jobba med att hunden inte SKA kolla är som du säger sällan så positivt med en osäker hund. Personligen så har jag bara gjort det trevligt och sen får hunden välja själv om den vill checka av hunden eller ge mig kontakt. Det är inget jag fokuserar på just då

Men det jag vände mig emot var att det skulle vara viktigt att hunden kollar på sin trigger innan varje matbit i motbetingning. Nu pratar jag alltså inte om att man ska börja leka/ge godis INNAN hunden sett/hört den andra hunden och är omedveten om att den är där. Det är inte det du tänker på?

När hunden har sett/hört sin trigger och vet om att den är där, då ser jag ingen mening med att hunden MÅSTE kolla på sin trigger innan den får lek eller gotta. Man hinner ju generellt ge godis ganska många gånger på samma trigger.

Jag tänker också att det kanske är skillnad på riggade situationer där du kan ta ur hunden för en paus och sen starta igen och en vardagssituation där du får jobba på under hela mötet tills triggern är borta.

För mig låter dock just det du beskriver kolla på trigger = klick och godis mer som skvaller där man jobbar med beteende också. Men de flyter ju gärna ihop lite ibland

Vet inte om din var "värre" än min. Min kunde ju inte se en hund 100 m bort (eller se en prick långt bort som kanske var en hund) utan att explodera och vara helt okontaktbar. Och vaktade rum, säng, under sängen och slogs med sin halvbror. Men vet inte om det är direkt relevant heller?

Ja när jag tänkte efter lite så insåg jag att det var främst i dessa riggade situationer som det var viktigt med "godis så länge hunden tittar - inget godis när den inte tittar". Anledningen att jag minns det så tydligt är för att jag själv tyckte att det kändes ovant och konstigt! Både på hundmöteskursen och på privatträning var det alltså viktigt att vara snabb att både ta fram och ta undan belöningstuben, så jag antar det det är en vedertagen metod - men som sagt då främst i dessa uppstyrda förhållanden. Det var inte riktigt som skvaller då hunden i det läget inte var mottaglig för den typen av träning, det skulle komma i ett senare skede. Det var ingen klicker inblandad i den motbetingsningsträning jag skriver om, ingen belöningssignal alls eftersom det inte ens var tänkt som träning i den bemärkelsen. Men visst flyter de ihop!

Nu när du säger det så inser jag ju att jag gör precis som du ute i vardagen på promenader, om vi inte har tur och får ett guldläge för den typen av motbetingning som mina instruktörer har pratat om. Är vi nära en trigger någon längre stund utan att kunna gå iväg så får han förstås belöning och beröm bara för att vi är just nära en trigger

Då låter din hund väldigt lik min i problematikens utbredning Det var mest en reflektion över att den mer snäva "belöna för att våga titta"-metoden (eller vad man ska kalla det, haha) kanske är mer lämplig över en viss nivå av stress och osäkerhet och att det kanske var därför jag rekommenderades att träna på det sättet jag gjorde.

Min slutsats är att jag helt enkelt var för snabb att komma ihåg det som var nytt för mig när jag tränade för instruktör med min hund (att hunden bara får godis så länge den tittar på triggern), och att jag glömde bort helheten och hur träningen ser ut i vardagen bortom riggade situationer

 

[Dust n bones]

Men alltså. Min poäng var att inget av det på BPHt har med hur hunden är socialt med andra hundar. En hund kan ju ha specifika problemområden där den inte känner sig helt trygg. Inget konstigt med det och väldigt vanligt. Det är ju inte riktigt "naturligt" att hundar möts på det vis som vi ofta gör heller. Att sitta fast, gå mot varandra osv. Det är ju en ganska hotfull situation i många hundars ögon.

Jag tänker lite som så att en trygg hund känner inte att den behöver försvara sig när det inte finns ett reellt hot. En trygg hund litar på dig och/eller den andra hunden och situationen.

Och det du pratar om att din hund gillar "bråk" är ju en lek för hunden? Det är ju heller inte riktigt relevant att din hund går upp i högre och högre intensitet i sin lek när folk drar upp den och sen inte förstår hur de ska avsluta rätt utan drar upp den ännu mer?

Jag tycker personligen det låter som en hund som är osäker på dina beskrivningar. Din bild av att en osäker hund måste vara generellt osäker eller hukar sig/undviker/flyr stämmer absolut inte. Att slåss är en ganska vanlig respons på rädsla.

Rädsla/osäkerhet behöver inte betyda mer än "den här litar jag inte på, hur ska jag bete mig nu". Det behöver ju inte innebära att hunden är helt livrädd liksom.

Eller varför tror du själv att din hund exploderar på andra hundar, inte går att få kontakt med och omriktar beteendet mot dig? För att den är nöjd, glad och lugn med situationen den är i?

”Min bild” av osäkra hundars beteende var ett kort exempel, jag är väl medveten om att osäkerhet kan uttrycka sig på massa olika sätt. Alltså, en hund kan ju vara osäker samtidigt som den viftar på svansen. Man får ju se till helheten. Ja, rädda hundar kan slåss. Tror du att alla hundar som slåss gör det av rädsla? Kan en hund bli arg utan att det bottnar i rädsla?

Jag tror att han exploderar för att han blir frustrerad, precis som han blir i så många andra situationer. Kanske för att han vill fram och antingen mäta sig eller leka. Kanske så vill han inte ha andra hanhundar i hans space, han har ett ganska stort ägandebehov överlag. Som svar på din fråga så nej, jag tror inte att han är nöjd, glad och lugn med situationen Det är lite svårt att köpa din bedömning av honom rakt av om din ärliga uppfattning är att jag tror att han gör utfall för att han är lugn och nöjd.

Lägger ner diskussionen nu, ha en fin kväll.

 

[Dust n bones]

Min omplacering har varit med om väldigt mycket innan hon kom till mig, och hennes problem bottnar absolut i rädsla. Det som har hjälpt oss mest är att vi vänder och går åt andra hållet en bit när vi möter en hund, sen stannar vi där med ryggarna mot hunden, och precis när dom passerar oss så vänder vi rätt igen och fortsätter våran promenad.

Kan jag gå en stor omväg runt så gör jag det, kan jag gå in på annan väg så gör jag det också. Jag försöker i största möjliga mån undvika möten på en väg då min blir alldeles för stressad. Hon gör utfall, hänger i kopplet och skriker som om jag skulle hålla på att slå ihjäl henne. Hon skäller inte ens som sagt utan morrskriiiiiker.

Sätter sina spår att växa upp och leva flera år med ha en mor som attackerade oprovocerat när hon låg och sov, och en bror som ”våldtog” titt som tätt...

Nu fyller hon snart 9, och jag har haft henne i snart 5 år, och längre än så här kommer vi nog inte. Hon kommer aldrig vara okej med främmande hundar, tyvärr...

Tyvärr är det så här jag upplever unghunden beter sig mot min äldre hund. Unghunden kan absolut hoppa på den äldre när han ligger och sover. Ofta för att ställa sig och jucka. Ibland ställer han sig på bakben och sedan smäller han ner överkroppen i min sovande hunds huvud. Jag vet inte hur allvarliga de oprovocerade attackerna var på din hund, min hund gör det inte på blodigt allvar. Men det är ju jätteotrevligt för den äldre hunden oavsett Sedan händer det också att unghunden flyger på den äldre på allvar om det finns någon som helst resurs inblandad. Han går till attack trots att den äldre hunden backar undan.

 

[linnsan]

”Min bild” av osäkra hundars beteende var ett kort exempel, jag är väl medveten om att osäkerhet kan uttrycka sig på massa olika sätt. Alltså, en hund kan ju vara osäker samtidigt som den viftar på svansen. Man får ju se till helheten. Ja, rädda hundar kan slåss. Tror du att alla hundar som slåss gör det av rädsla? Kan en hund bli arg utan att det bottnar i rädsla?

Jag tror att han exploderar för att han blir frustrerad, precis som han blir i så många andra situationer. Kanske för att han vill fram och antingen mäta sig eller leka. Kanske så vill han inte ha andra hanhundar i hans space, han har ett ganska stort ägandebehov överlag. Som svar på din fråga så nej, jag tror inte att han är nöjd, glad och lugn med situationen Det är lite svårt att köpa din bedömning av honom rakt av om din ärliga uppfattning är att jag tror att han gör utfall för att han är lugn och nöjd.

Lägger ner diskussionen nu, ha en fin kväll.

Ja alltså svansvift betyder ju bara att hunden är "engagerad". Den kan ju vara vrålförbannad samtidigt

Klart en hund kan bli arg och slåss av andra anledningar än rädsla. Men någon retning måste det ju finnas. Hunden måste ju känna att den behöver försvara sig själv eller någon resurs.

Det är dock väldigt vanligt med osäkerhet i hundmöte. Om det sen är på nivån "vad ska jag göra nu?" eller "Ta bort den där jävla hunden!!!" beror ju helt på.

Alltså. Klart det finns hundar som tycker det är "kul" att slåss och hatar andra hanar eller tikar. Och klart att den kan koka över i stressade situationer som utbryter bråk osv. Men så som du beskriver din hund, en liten sällskapsras som blir helt blockerad och stressad bara över lukten av en annan hund. Plus att han har ett större ägande och ryker ihop med tikar som jag förstod det i trängda situationer? Jag tolkar det som en hund som är osäker i just de situationerna. En självsäker hund behöver liksom inte göra så mycket och föra så mycket väsen. Om du förstår vad jag menar? Just ägande spelar ju lite på osäkerhet. Hunden är rädd att förlora det den har.

Sen vet jag inte om vi tolkar ordet osäkerhet olika? Obekväm då? Det finns ju massor med nyanser i uttrycket tycker jag.

Sen behöver det såklart inte vara ENBART osäkerhet. Kan ju vara frustration över en mängd saker. Men ja, jag tycker helt enkelt att mycket tyder på att hunden inte känner sig helt trygg i situationen. Motbetingning är jättebra på just osäkra/rädda hundar då de istället får en positiv känsla för situationen

 

[linnsan]

Tyvärr är det så här jag upplever unghunden beter sig mot min äldre hund. Unghunden kan absolut hoppa på den äldre när han ligger och sover. Ofta för att ställa sig och jucka. Ibland ställer han sig på bakben och sedan smäller han ner överkroppen i min sovande hunds huvud. Jag vet inte hur allvarliga de oprovocerade attackerna var på din hund, min hund gör det inte på blodigt allvar. Men det är ju jätteotrevligt för den äldre hunden oavsett Sedan händer det också att unghunden flyger på den äldre på allvar om det finns någon som helst resurs inblandad. Han går till attack trots att den äldre hunden backar undan.

Jucka är ju ofta bottnat i stress och att försvara resurser på det sättet du beskriver tolkar jag faktiskt som osäkerhet. Att hunden inte känner sig bekväm eller trygg i situationen helt enkelt. Tycker bara du beskriver mer och mer en hund som är just osäker.

Men men. Testa motbetingning. Det är ju väldigt "safe" att testa även om du själv inte tror att det bottnar i något sådant Antingen så funkar det eller inte liksom

 

[Dust n bones]

Ja alltså svansvift betyder ju bara att hunden är "engagerad". Den kan ju vara vrålförbannad samtidigt

Klart en hund kan bli arg och slåss av andra anledningar än rädsla. Men någon retning måste det ju finnas. Hunden måste ju känna att den behöver försvara sig själv eller någon resurs.

Det är dock väldigt vanligt med osäkerhet i hundmöte. Om det sen är på nivån "vad ska jag göra nu?" eller "Ta bort den där jävla hunden!!!" beror ju helt på.

Alltså. Klart det finns hundar som tycker det är "kul" att slåss och hatar andra hanar eller tikar. Och klart att den kan koka över i stressade situationer som utbryter bråk osv. Men så som du beskriver din hund, en liten sällskapsras som blir helt blockerad och stressad bara över lukten av en annan hund. Plus att han har ett större ägande och ryker ihop med tikar som jag förstod det i trängda situationer? Jag tolkar det som en hund som är osäker i just de situationerna. En självsäker hund behöver liksom inte göra så mycket och föra så mycket väsen. Om du förstår vad jag menar? Just ägande spelar ju lite på osäkerhet. Hunden är rädd att förlora det den har.

Sen vet jag inte om vi tolkar ordet osäkerhet olika? Obekväm då? Det finns ju massor med nyanser i uttrycket tycker jag.

Sen behöver det såklart inte vara ENBART osäkerhet. Kan ju vara frustration över en mängd saker. Men ja, jag tycker helt enkelt att mycket tyder på att hunden inte känner sig helt trygg i situationen. Motbetingning är jättebra på just osäkra/rädda hundar då de istället får en positiv känsla för situationen

Han är visserligen en sällskapsras av mindre storlek, men rasen är inte den kanske inte den första man tänker på när man hör ”sällskapshund”. Men det är rätt oviktigt egentligen. Sen nej, han har bara rykt ihop med en tik - hans kompis, och har varit under lek. Andra tikar kan säga till honom hur skarpt som helst utan att han blir arg tillbaka. Skillnaden är att de tikarna aldrig leker med honom. Han backar dock inte heller undan för att ge dem lite space, han forsätter att göra lekinviter. Jag kan få honom att sluta med det och gå fint bredvid tikarna när vi går promenader tillsammans, men han får alltid några ryck igen där han försöker få igång dem till lek. Det jag tycker är jobbigt är att han inte lyssnar på tiken och backar. När hon blir arg så ska han visa hur snäll han är och att han bara vill leka. Han fattar att tiken blir irriterad av honom men han verkar inte förstå att hon inte vill leka alls, även om han gör sig extra snäll.

Det är mycket möjligt att vi tolkar ordet osäkerhet olika. Och det är inte helt lätt att beskriva alla nyanser av en hunds beteende. Hade han varit bekväm så hade han ju förstås inte behövt göra utfall alls, det håller jag med om. Men ja, jag tycker att han blir obekväm är en bättre beskrivning. Han blir också obekväm när han måste vänta på något, t.e.x. när jag förbereder hundgodis. Situationer där han måste vänta på något är ganska jobbiga för honom. Han blir lätt bli frustrerad och jag tror att det kan kopplas till den höga förväntan han har när något roligt händer. Det är lite av det beteendet som jag ser när han umgås med andra hundar. Förväntan - frustration - som ibland övergår till ren ilska.

Just när det gäller utfallen mot hanar så är problemet liksom inte att inget funkar med honom. Det är massa saker som funkar men det blir inte en konsekvent förbättring, att nu klarar han 25m avstånd, nu klarar han 20m o.s.v. Det är inte ovanligt att han klarar hundmöten på så nära avstånd att det inte finns plats att gå i en båge. Och det är inte heller ovanligt att han inte klarar det. Och utfall kan fortfarande ske mot en hund som går åt samma håll som oss fast jättelångt framför. Lukten av hunden kan störa honom hela sträckan. Då brukar han inte göra arga utfall, men han drar som en tok och ”flamsar” runt i kopplet.

Och ibland så gör han rasande utfall, men den arga delen är den kortaste delen av utfallet. Om ett utfall varar i fem sekunder, så är det kanske 30 sekunder innan och efter där han fortfarande har ett starkt intresse av den andra hunden, men det ser förväntansfullt ut, inte som att han vill ifrån den andra hunden, tvärtom. Det hade varit intressant att se om han hade velat gå fram till en annan hanhund efter ilskan avtagit. Ilskan är ju det som jag tycker är jobbigt med utfallen, men egentligen är det en ganska liten del. Intresset av andra hundar är det som känns svårt att avbryta. Ofta går det inte ens över i aggression.

Sedan är det ganska svårt för mig att se varje hund som han gör utfall/ inte gör utfall emot är tik eller hane. Jag brukade fråga alla andra hundägare vi mötte ett tag, och då var det nästan bara hanar som han triggades av. Kanske är majoriten av de hundar han inte gör aggressiva utfall mot tikar, men det är i alla fall fyra hanar i området som han har passerat utan att göra utfall. Och så finns det några hanar till som han ibland gör utfall emot och ibland inte.

 

[Dust n bones]

Och det du pratar om att din hund gillar "bråk" är ju en lek för hunden? Det är ju heller inte riktigt relevant att din hund går upp i högre och högre intensitet i sin lek när folk drar upp den och sen inte förstår hur de ska avsluta rätt utan drar upp den ännu mer?

Ja, det är lek för hunden. Men han ser det som lek även när människor blir riktigt allvarliga och säger till ordentligt. ”Leken” har blivit riktigt otrevlig mot hunden från en persons håll där h*n verkat skita totalt i om h*n skadar hunden. Hade jag sett hur h*n ”lekte” hade jag avbrutit långt innan det blev våldsamt mot hunden men jag var i ett annat rum. Jag hörde personen bli arg på hunden och gick in för att kolla. Personen uppträdde sig riktigt aggressivt mot hunden och det är nog väldigt få hundar som inte känner osäkerhet i en sådan situation, oavsett hur det uttrycks. Jag skulle säga att osäkerhet är en ÖNSKVÄRD reaktion i en situation där hunden faktiskt kan bli skadad. Men min hund busade fortfarande när jag tog honom ifrån personen. Han verkade inte det minsta rädd eller arg, och han blev inte hotfull mot personen vilket hade varit helt berättigat. Han visade inte heller några undvikande/aggressiva/osäkra/hotfulla beteenden mot personen i efterhand, vilket också hade varit berättigat.

Hunden är tuff men det betyder inte att han aldrig någonsin känner osäker. När han blir osäker så får han en låg kroppshållning och han gör sig liten. Men alltså det tar alldeles för mycket för att han ska nå dit. Den här personen gick över gränsen och det känns inte som ett normalt hundbeteende att fortsätta busa i det läget. Vilken reaktion som helst hade varit acceptabel, men att han inte reagerar alls? Hunden lekte hårdhänt när jag kom in i rummet men med samma glädje som vanligt. Denna incident kunde mycket väl ha skapat en osäkerhet mot personen och människor i allmänhet. Jag är glad att min hund är opåverkad men ledsen att situationen uppstod överhuvudtaget.

 

[Snurrfian]

Han är visserligen en sällskapsras av mindre storlek, men rasen är inte den kanske inte den första man tänker på när man hör ”sällskapshund”. Men det är rätt oviktigt egentligen. Sen nej, han har bara rykt ihop med en tik - hans kompis, och har varit under lek. Andra tikar kan säga till honom hur skarpt som helst utan att han blir arg tillbaka. Skillnaden är att de tikarna aldrig leker med honom. Han backar dock inte heller undan för att ge dem lite space, han forsätter att göra lekinviter. Jag kan få honom att sluta med det och gå fint bredvid tikarna när vi går promenader tillsammans, men han får alltid några ryck igen där han försöker få igång dem till lek. Det jag tycker är jobbigt är att han inte lyssnar på tiken och backar. När hon blir arg så ska han visa hur snäll han är och att han bara vill leka. Han fattar att tiken blir irriterad av honom men han verkar inte förstå att hon inte vill leka alls, även om han gör sig extra snäll.

Det är mycket möjligt att vi tolkar ordet osäkerhet olika. Och det är inte helt lätt att beskriva alla nyanser av en hunds beteende. Hade han varit bekväm så hade han ju förstås inte behövt göra utfall alls, det håller jag med om. Men ja, jag tycker att han blir obekväm är en bättre beskrivning. Han blir också obekväm när han måste vänta på något, t.e.x. när jag förbereder hundgodis. Situationer där han måste vänta på något är ganska jobbiga för honom. Han blir lätt bli frustrerad och jag tror att det kan kopplas till den höga förväntan han har när något roligt händer. Det är lite av det beteendet som jag ser när han umgås med andra hundar. Förväntan - frustration - som ibland övergår till ren ilska.

Just när det gäller utfallen mot hanar så är problemet liksom inte att inget funkar med honom. Det är massa saker som funkar men det blir inte en konsekvent förbättring, att nu klarar han 25m avstånd, nu klarar han 20m o.s.v. Det är inte ovanligt att han klarar hundmöten på så nära avstånd att det inte finns plats att gå i en båge. Och det är inte heller ovanligt att han inte klarar det. Och utfall kan fortfarande ske mot en hund som går åt samma håll som oss fast jättelångt framför. Lukten av hunden kan störa honom hela sträckan. Då brukar han inte göra arga utfall, men han drar som en tok och ”flamsar” runt i kopplet.

Och ibland så gör han rasande utfall, men den arga delen är den kortaste delen av utfallet. Om ett utfall varar i fem sekunder, så är det kanske 30 sekunder innan och efter där han fortfarande har ett starkt intresse av den andra hunden, men det ser förväntansfullt ut, inte som att han vill ifrån den andra hunden, tvärtom. Det hade varit intressant att se om han hade velat gå fram till en annan hanhund efter ilskan avtagit. Ilskan är ju det som jag tycker är jobbigt med utfallen, men egentligen är det en ganska liten del. Intresset av andra hundar är det som känns svårt att avbryta. Ofta går det inte ens över i aggression.

Sedan är det ganska svårt för mig att se varje hund som han gör utfall/ inte gör utfall emot är tik eller hane. Jag brukade fråga alla andra hundägare vi mötte ett tag, och då var det nästan bara hanar som han triggades av. Kanske är majoriten av de hundar han inte gör aggressiva utfall mot tikar, men det är i alla fall fyra hanar i området som han har passerat utan att göra utfall. Och så finns det några hanar till som han ibland gör utfall emot och ibland inte.

Jag står fast vid mitt råd, sök hjälp av en hundtränare som kan hjälpa dig att se vad som händer, det är omöjligt att säga något över nätet och du kan få de redskap du och din hund behöver. Hundträning tar tid, det kam ta månader innan man faktiskt ser någon förändring i beteende.

 

[linnsan]

@Dust n bones Överdrivet fjäskande mot andra hundar på det sättet du beskriver är också ofta tecken på osäkerhet. Min schäferhane var lite likadan som ung. Överdrev sitt hälsande och blev bara mer intensiv om den andra hunden sa till honom. Behöver ju inte vara så allvarligt tänker jag Man får lära hunden att gå undan och att den inte har med andra hundar att göra. Att den inte behöver visa sig "glad och snäll" mot andra hundar helt enkelt

 

[Luff]

Osäkerhet och rädsla är ju inte samma sak. En kan ju vara tuff och osäker samtidigt. En säker och trygg hund reagerar inte på andra hundar på det sätt som beskrivs. Jag tror det är bra om han får helt slippa ha förväntningar på hundmöten och att matte styr hans interaktion med andra hundar till 100 % tills värsta hormonstormen lagt sig. Jag skulle inte låta honom agera mot sin hundbror heller. Ingen lek, inget styrande.

 

[Lingon]

Tyvärr är det så här jag upplever unghunden beter sig mot min äldre hund. Unghunden kan absolut hoppa på den äldre när han ligger och sover. Ofta för att ställa sig och jucka. Ibland ställer han sig på bakben och sedan smäller han ner överkroppen i min sovande hunds huvud. Jag vet inte hur allvarliga de oprovocerade attackerna var på din hund, min hund gör det inte på blodigt allvar. Men det är ju jätteotrevligt för den äldre hunden oavsett Sedan händer det också att unghunden flyger på den äldre på allvar om det finns någon som helst resurs inblandad. Han går till attack trots att den äldre hunden backar undan.

Det låter ju förfärligt! Hoppas att du ser till att unghunden inte får chansen att bete sig så illa mot din vuxna hund! Den vuxne måste ju få sova ifred. Unghunden låter riktigt jobbig. Jag blir riktigt nyfiken på vilken ras det är.

 

[Jwoe]

Nu har jag inte läst allt, men är du rolig när det är andra hundar i närheten? Om det tror att det är en förväntan som övergår i frustration kan du ju vända det till att förväntan riktas mot roligt med dig.

En lek som jag tycker är kanonbra är att kasta godis, när hunden tar godisen och tittar på dig för att få en till så är du jätteglad och berömmer och kastar en godis åt andra hållet. Då lär hunden sig att inte bara ta godisen och sen släppa fokuset på dig.

Du kan också kasta en godis och när hunden vänder sig för att kolla på dig så gör du massa roliga ljud och springer iväg, när hunden springer efter så kastar du en godis och upprepar.

Eller kasta en godis, när hunden tagit godisen och kollar på dig för att få mer så kalla på hunden, ge godis när den kommer, sen kasta iväg godis och upprepa.

Den här typen av lekar gör jag både hemma och lite då och då på promenader. När hunden "lär sig" lekarna kan ni börja leka på långt avstånd från andra hundar och sen sakta närma er. Till slut när han ser en hund kommer han kolla på dig för att du är roligare. Ps strunta fullständigt i den andra hunden och hundägaren, känn inte att du måste heja eller skäms för att studsa runt och göra roliga ljud. Jag brukar ha hörlurar med musik när jag tränar med hund, det hjälper mig att skärma av miljön och känna mig mer avslappnad.

Om han tittar på en hund utan att göra utfall kan du också berömma massor och belöna, han behöver ju inte titta på dig.