Om ni möter någon som är hundrädd...

[Migo]

Sv: Om ni möter någon som är hundrädd...

*kl*

Jag ger kommando "bakom" så att jag hamnar mellan hundarna och de mötande. I övrigt knallar jag på som vanligt.

På vandringsleder så lägger jag hundarna plats en meter från stigen och låter de mötande passera. Tycker inte att de ska behöva trängas med främmande hundar i oländig terräng.

 

[Sel]

Sv: Om ni möter någon som är hundrädd...

Jag bor i ett samhälle som tar emot många invandrare/flyktingar i väntan på asyl.... så gott som alla har varit rädda för mina hundar (som är under knähöjd och väger sisådär åtta kilo)när jag har med dem till jobbet på campingen där de tillfälligt får bo.
Naturligtvis har jag dem alltid kopplade i början numera, men det brukar inte dröja länge innan de flesta familjer smälter och börjar le åt småjyckarna som travar med mig in och ut genom tvättstugan.

Bland de invandrare som INTE är hundrädda kan jag däremot också ofta se skilnad i sättet att behandla djuren; det är mycket rappa fingerknäppningar, höga visslingar och kvicka händer för att fånga hundarnas uppmärksamhet.
Barnen klappar i händerna, viftar med pinnar, skriker och jagar samtidigt som de ler och skrattar.

Naturligtvis ser jag till att hundarna inte råkar ut för detta (jag är mycket tydlig med de här människorna, och jag tror att de tycker det är bra) men det säger en del om umgänget med djuren i många länder utanför sverige..... Jag blir inte längre förvånad vid extrem hundrädsla (trots att min hund bara når tjugo centimeter över marken.) eller andra rätt främmande ageranden runt djur ... utan har istället insett att den enda som kan påverka är JAG.
MAO - jag går oftast en storkrok. Ofta också runt svenskar med lösa barn.

 

[Migo]

Sv: Om ni möter någon som är hundrädd...

jag går oftast en storkrok. Även runt svenskar med lösa barn.

Jag går också omvägar runt "lösa barn"!

 

[No1]

Sv: Om ni möter någon som är hundrädd...

....Vad gör ni då?



Fick erfara detta idag på en gångväg. Två vuxna och två barn ställde sig och vrålskrek, barnen började gråta, kvinnan blev hysterisk när de mötte mig och hundarna.

Jag och hundarna kom helt av oss och bara stos och tittade några sekunder, sen försökte jag fråga vad de ville att jag skulle göra? Mannen kom till sans, och började häva ur sig att det var då jävlar att de aldrig skulle kunna vara ifred från hundjävlar någonstans?! Men han kunde fortfarande inte säga vad de vill jag skulle göra

Ska tilläggas att hundarna var kopplade, vid min sida, de skällde inte eller gjorde något anant som kunde uppfattas som "farligt" De stod vid mig helt enkelt.

Jag hade passerat med ögonbrynen i hårfästet och tittat på dem som om de inte vore kloka i huvudet.

 

[Sel]

Sv: Om ni möter någon som är hundrädd...

Man har inte mycket annat att välja på... Det går ju inte att åberopa koppeltvång. ; )

 

[iNHALE]

Sv: Om ni möter någon som är hundrädd...

jag går oftast en storkrok. Ofta också runt svenskar med lösa barn.

Så gör jag också, speciellt om det är ungar på cyklar. Har blivit påkörd otaliga gånger av ungar på små cyklar med stödhjul som inte kan kontrollera sina små fordon än och som på något sätt lyckas köra på mig även om jag står halvägs ned i diket.

Åter till ämnet:
Om jag möter folk som är märkbart hundrädda brukar jag korta kopplet och bara gå förbi. Vår hund är en människoälskare och vill glad i hågen hälsa på allt och alla vi möter. Han är en pudel vilket gör att det där med att skutta och stå på bakbenen ligger nära till. Om han är riktigt besvärlig och hoppig och personen är märkbart rädd och kanske inte vågar gå förbi oss alls brukar jag ta tag i hundens halsband och hålla honom tätt intill mig, istället för att bara hålla i kopplet.
Möts vi på en smal liten stig kliver jag av stigen ett par meter om terrängen tillåter och väntar där tills personen gått förbi.
Går det inte att kliva av stigen håller jag hunden i halsbandet på motsatta sidan så jag är mellan personen och hunden.

 

[brandkattis]

Sv: Om ni möter någon som är hundrädd...

Koppla hunden, men skulle tyvärr inte hitta orsak nog till att strama upp kopplet.
Min hund skulle nog verkligen fundera över om det blir ett sträckt kopplel,
o detta skrikande folk.
Det skulle kunna leda till att min hund tror/tycker det är någon mer än bara konstigt med dessa skrikande människor.
O dessa tillsammans att matte stramar upp kopplet människor som hon inte känner skriker o gormar o gestikulerar...Hm...
Nä, självklart skulle jag ha henne i koppel, inte enbart för dessa människor,
utan även för hennes och min skull.
Men jag skulle gå den väg som var tänkt att jag skulle gå.
Jag må vara självisk, men jag börjar bli lite less på att man ska behöva be om ursäkt o inte finnas bara för att man har hund.
Men respekt skulle jag som jag tjatat om ge genom att ha min hund kopplad o fortsätta min prommis o på så vis även göra människorna den tjänsten att inte ge min hund funderingar över om de kan betyda fara.

 

[Snurrfian]

Sv: Om ni möter någon som är hundrädd...

Jag går också omvägar runt "lösa barn"!

Jag som har barn tycker att det är jättebra! Fast jag har haft problemet att yngsta barnet blev av någon andledning hysteriskt rädd för hundar, han hade alltså ren panik om vi möte en hund på stan. Detta trots att han är uppvuxen med hund och det finns många vänliga hund i närheten. Men jag höll på att gå i taket av alla "snälla" hundägare som skulle bota honom från hundrädsla. Medans jag försökte lära honom att bara stå still och slappna av eller gå rakt fram utan att titta på hunden, och rätt var det var kom det en ettrig hund i ett flexikoppel... Ungen kastar sig upp i min famn och gallskriker, hundägaren gallskriker att jag inte får skrämma upp barnet och hunden står och studsar och skäller...

Nu har vi med hjälp av en underbar taxfröken och andra hundar fått bort det mesta, vi har ju själva en riktig huligan här hemma, men fortfarande om vi möter andra hundar så väljer han helst att gå så långt ifrån den som möjligt.