Om man inte får sin stora kärlek...

[clusia]

Jag tror det finns olika typer av kärlek och man älskar människor olika utan att det betyder att man tycker om någon mer eller mindre. Tycker det verkar extremt sorgligt om man bara skulle ha en the one. Som någon skrev, tänk om den dör.

Jag och mitt ex hade såndär himlastormande passionerande snudd på destruktiv kärlek. Det var röda rosor och rosa moln eller ett helvete. När vi gjorde slut tänkte jag bara att mitt liv var slut, hur ska man hitta någon som kan jämföras med den kärleken. Sen träffade jag min nuvarand sambo och vår kärlek är mer stabil, vänskaplig, mindre drama och vi gör varandra till bättre människor.

 

[Vallmo]

Personligen skulle jag däremot se det som ett fängelse och bli djupt olycklig av att leva med någon av huvudskälen att det är praktiskt och ekonomiskt, om det inte fanns en annan närhet med egentliga och ömsesidiga kärlekskänslor. Även om det var en normal och hygglig människa i övrigt.
.

Det där var så bra skrivet så jag har sparat det citatet. Hoppas det var ok.
Det definierar min nuvarande relation så mycket så det kändes väldigt träffande.
Så bra beskrivet! Tack!

 

[Vallmo]

Jag tycker man ska vara medveten om att det rent statistiskt är mindre chans än för någon som är yngre. Jag har dock flera bekanta som fått barn rätt lätt i den åldern så helt kört vill jag inte säga att det är.
Sen beror det ju på hur gärna man vill ha barnet. Vill man väldigt gärna vet jag många som lyckats i den åldern genom att göra äggdonation utomlands. Det kan vara bra för TS att fundera på hur gärna hen vill ha barn och vad man är beredd att göra för att uppnå det.

Jag blev gravid efter ett försök när jag var 42 år gammal. Så i mitt fall var det inte omöjligt.

 

[stjarnhimmel]

... Tilläggas ska att jag FÖRSÖKER träffa någon som jag kan bli kär i, men gör det inte och blir det inte. Och han som jag älskade vill inte ha mig.

Jag är mkt i din situation. Eller egentligen exakt samma, samma ålder till och med.
Jag tänker såhär;
Vad vill du helst?
Ok det är att hitta någon att bli kär i och skaffa barn med.
Sen måste man vara realistisk pga ålder. Så jag skulle även där prioritera. Dvs hur viktigt är det att få barn?
Om det är mindre viktigt kan du kanske vänta på att träffa någon och låta åren gå.
Men - om du känner att få barn är viktigast av allt så hade jag börjat fundera på andra alternativ för att få barn. En kompis har tex gett sig själv två år dvs om hon inte har en relation om två år kommer hon skaffa barn själv genom insemination. För henne ger det lugn dvs att veta hur hon ska prioritera.

 

[Kattennizze]

Bara för att man KAN få barn innebär det inte att det är lämpligt. På flera plan. Jag anser att barn som självförverkligande oavsettt ålder alltid är fel, och i synnerhet i den åldern och uppåt.
Jisses, om TS är 41 nu och innan processen är nådd till att man har ett barn i sin famn ganska lång. Jag förstår inte hur det ens kan vara ett rimligt alternativ att rekommendera.

Du är för härligt med alla dina fördomar om äldre mammor. Eller inte.

 

[stjarnhimmel]

Jag blev gravid efter ett försök när jag var 42 år gammal. Så i mitt fall var det inte omöjligt.

Ja precis.
Jag vet också folk över 40 som blivit gravida på första försöket. Så helt kört tycker jag inte man ska säga på förhand.

 

[honung]

Ja precis.
Jag vet också folk över 40 som blivit gravida på första försöket. Så helt kört tycker jag inte man ska säga på förhand.

Du är för härligt med alla dina fördomar om äldre mammor. Eller inte.

Eh..va? Fördomar? Vad jag vet finns det kvinnor som föder barn när de är över 50-60 och även uppåt men det får väl ändå ses som extremfall - men vad jag anser är att som ensamstående 40+ att sätta sig i de ökade risker det finns för såväl mamma som för barn samt att förutsättningarna för det emotionellt ganska fattiga föräldraskapet inte är de bästa. Jag skulle även tro att en 41-åring som verkligen VILL ha barn inte velar om saken oc ställer frågan på ett diskussionsforum för att ta ett moget beslut utan då tar tag i saken och ser till att det händer. och inte har behov av det stödet på ett diskussionsforum på internet Sen tycker jag personligen att det finns så många redan färdiga men föräldralösa och problematiserade barn i detta landet som skulle behöva ett moget föräldraskap och stöd som jag tycker denna barnlängtan kunde lägga sin energi på istället, är en annan sak. DÄR om någonstans behövs äldre mammor.

 

[Hyacinth]

@honung att man vill ha egna barn innebär inte att man är redo att ta hand om barn med problem. Det är viss skillnad på att ta hand om egna barn eller ta hand om barn med tungt bagage. De barnen förtjänar väl också en vuxen med rätt vilja och kunskap?

 

[stjarnhimmel]

Eh..va? Fördomar? Vad jag vet finns det kvinnor som föder barn när de är över 50-60 och även uppåt men det får väl ändå ses som extremfall - men vad jag anser är att som ensamstående 40+ att sätta sig i de ökade risker det finns för såväl mamma som för barn samt att förutsättningarna för det emotionellt ganska fattiga föräldraskapet inte är de bästa. Jag skulle även tro att en 41-åring som verkligen VILL ha barn inte velar om saken oc ställer frågan på ett diskussionsforum för att ta ett moget beslut utan då tar tag i saken och ser till att det händer. och inte har behov av det stödet på ett diskussionsforum på internet Sen tycker jag personligen att det finns så många redan färdiga men föräldralösa och problematiserade barn i detta landet som skulle behöva ett moget föräldraskap och stöd som jag tycker denna barnlängtan kunde lägga sin energi på istället, är en annan sak. DÄR om någonstans behövs äldre mammor.

Vad menar du med emotionellt fattiga föräldraskapet?
Hur ska man hjälpa föräldralösa och problematiserade barn menar du? När jag kollade så var det svårt att tex få vara fosterfamilj etc om man inte hade någon erfarenhet av barn.

 

[stjarnhimmel]

@honung att man vill ha egna barn innebär inte att man är redo att ta hand om barn med problem. Det är viss skillnad på att ta hand om egna barn eller ta hand om barn med tungt bagage. De barnen förtjänar väl också en vuxen med rätt vilja och kunskap?

Precis.
Och jag tror att för att klara av det så ska man verkligen vara motiverad och inställd på att det är det som man vill göra och att man har tillräcklig kunskap. De barnen förtjänar det bästa och inte bara vara något substitut för någon som egentligen ville ha något annat.

 

[ptr]

Kom att tänka på det...
Hamnade i att jag insåg att jag var över öronen kär, men det blev liksom inte vi och var nog inte menat så heller. Dessutom insåg jag nu inte detta förens när hon träffat en annan.
Men
På vägen insåg jag att kärlek till någon och att vilja någon man är kär i väl kan vara så mycket mer än det egoistiska privilegiet att få älska någon och att bli älskad av någon.

 

[cirkus]

Även fast det inte blev med sitt livs kärlek.

Jag gillar inte uttrycket "sitt livs kärlek". . Jag lever med nuets kärlek. Det har jag iofs gjort i snart 25 år och har inga planer på att ändra det. Det är bekvämt men det är inget negativt för mig, tänk om det var obekvämt? Det hade ju varit gräsligt.

 

[Hyacinth]

Att ha en behaglig vardag tillsammans verkar vara underskattat tycker jag. Det finns inte många jag uppskattar att träffa dagligen
Jag vill ha en dramafri, behaglig tillvaro med bra diskussioner och öppet klimat och högt i tak.

 

[Petruska]

Att ha en behaglig vardag tillsammans verkar vara underskattat tycker jag. Det finns inte många jag uppskattar att träffa dagligen
Jag vill ha en dramafri, behaglig tillvaro med bra diskussioner och öppet klimat och högt i tak.

Stora passioner verkar ta så himla stor plats och således lämna på tok för lite utrymme till annat i livet. Jag orkar inte vara i en relation som ständigt kräver mig.

 

[Hyacinth]

Stora passioner verkar ta så himla stor plats och således lämna på tok för lite utrymme till annat i livet. Jag orkar inte vara i en relation som ständigt kräver mig.

Nä, det känns utmattande. Jag har sagt det förut i sådana här trådar; min favoritsyssla med MAKEN är när vi sitter i varsin ände av soffan med varsin bok och ett glas rött (var...)och bara läser. Och båda är helt bekväma i det. Ibland frågar nån om den andre vill ha ett litet glas till eller en chokladbit. Perfekt!

 

[prinsessfeminist]

Fast tror ni att alla i er bekantskapskrets lever med sitt livs stora kärlek? Jag tror att många har förhållanden av bekvämlighet, ekonomi, whatever. Jag skulle önska att livet såg ut så att alla är med sitt livs kärlek, men i min bekantskapskrets ser det i alla fall inte ut så.

Nu är jag lite cynisk, men ganska många lever i halvdana förhållanden.
Och "mitt livs kärlek" kan vara lite av ett vågspel, dessutom. Det händer att denna livskärlek blir vardag och tråkig också.

 

[prinsessfeminist]

Stora passioner verkar ta så himla stor plats och således lämna på tok för lite utrymme till annat i livet. Jag orkar inte vara i en relation som ständigt kräver mig.

hehe
men om du kräver/åtrår din partner?

 

[Petruska]

hehe
men om du kräver/åtrår din partner?

Om jag aktivt kräver och åtrår stor del av tiden tror jag att det blir för mycket, helt enkelt. Jag skulle inte fullt ut tolka det som något bra, utan snarare problematisera det.

 

[prinsessfeminist]

Om jag aktivt kräver och åtrår stor del av tiden tror jag att det blir för mycket, helt enkelt. Jag skulle inte fullt ut tolka det som något bra, utan snarare problematisera det.

Ett väntat svar från dig!

Självklart, skulle du finna det otidsenligt och mycket förbryllande om detta inträffade, och därför sätta dig med block och penna för närmare analys.

Så var det med den passionen...

 

[Petruska]

Ett väntat svar från dig!

Självklart, skulle du finna det otidsenligt och mycket förbryllande om detta inträffade, och därför sätta dig med block och penna för närmare analys.

Så var det med den passionen...

Jag tror helt enkelt inte på passioner!

Och det är rätt ofta mina känslor lurar mig i stort och smått, så det är värt besväret att tänka över dem.