Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

[sidensvans]

Om barn var som att skaffa kattunge/hundvalp, d v s dom blev lite klokare, men stannade på ca 5-års-nivå. Skulle ni skaffa barn i alla fall då? Är småbarnsåren så roliga att man skulle vilja ha det så hela livet, eller skulle barn tappa hela poängen om dom inte blev vuxna?

Konstig fråga från nyfiken och barnlös ...

 

[ien]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Nej, jag skulle inte vilja ha småbarn hela livet . Jag skulle inte heller vilja sitta fast i någon annan livsfas hela livet, i alla fall inte av dem jag testat hittills - även om de alla haft sin charm (och sina avigsidor)

 

[klockmalva]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Ja, för en del föräldrar blir det ju så.
Alla barn är inte friska och normalutvecklade ...

För mig är en del av charmen och det spännande att se dottern utvecklas och lära sig nya färdigheter. Hon är ju underbar där hon är "just nu", jag tänker tillbaka på tex första tiden och ler saligt- men jag skulle inte vilja vara där med just henne - just nu.
Däremot vill jag ha fler barn...

 

[TinyWiny]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Jag älskade den tiden så ja, jag hade nog gjort det men jag skulle ju självklart inte vilja att mina barn var sjuka eller så så att det var därför de stannade i utvecklingen. Sedan är det ju också så att var sak har sin tid. Jag tycker att det är roligt nu när barnen är vuxna med att få följa dem precis som jag älskade att få vara med dem när de var små, i skolåldern och i tonåren. Men för mig var perioden innan de fyllde fem en väldigt rolig tid och hade jag kunnat välja så hade jag velat vara hemma med dem mycket mer än jag kunde för de var så himla roliga och påhittiga då. Det är underbart att få titta in i förskolebarnets värld.

 

[Got2Be]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Nej nej och nej. Jag har dock inga barn, men jag vill se utveckligen, jag vill inte behöva leva med småbarn resten av livet Då avstår jag hellre från barn

 

[sillysinta]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Nej det skulle jag inte.

 

[lady_mike]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Nej inte hela livet med småbarn.. Men skulle önska att de första 5 åren tog kanske 10 år ist..

 

[sidensvans]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Vad roligt med så blandade svar! Vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Det var väl kanske därför jag frågade ...

 

[Brandgul]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

En hund kan man iaf efter tre år låta vara ensam en stund hemma så man kommer iväg på bio, man kan be en hund vara tyst och lägga sig och inte störa, man kan lära en hund att inte peta och pilla på allt. Just nu nattar jag barn och det tar drygt en timma varje kväll. Det slipper man också med hund. Sova middag. osv. Så nej, inte småbarn för evigt.

 

[klockmalva]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

... dessutom: om man "råkar" skaffa sig en hund som är mer än vad man klarar av så finns ju alltid Blocket.se...

 

[StoraSystern]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Med två hormonstinna tonårsflickor i familjen så kan jag nog önska mig tillbaka till förskoleåldern ibland, men guuuud vad roligt vi har för det mesta!

För att inte tala om relationen till dottern som passerat 20-strecket...

Men om man inte visste om något annat (ungefär som med hund- och kattungar), att det var det normala att barn inte blir äldre än 5 år, så visst var det en ljuvlig tid, men varje ålder har ju sin charm.

Så mitt svar är ja! Eller nej! Eller jo förresten, fast kanske ändå inte...

 

[escodobe]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Ja, det som faktiskt skulle kunna göra mig intresserad av att skaffa barn vore just för att se dem växa upp och bli vuxna!
Skulle man råka få ett barn som är såpass skadat att den aldrig kommer uppnå "vuxen" stadiet i utveckligen så skulle man givetvis älska det, inte snack om annat. Men jag kan verkligen inte förstå varför någo skulle skaffa barn om de aldrig (i normalfallet då) inte blev vuxna.

 

[Piglet]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Aldrig! Småbarnsåren är överskattade. Det fantastiska är att få vara med när ungarna växer upp och blir, som mina två grabbar, vuxna.
Det är så häftigt att jag (och min man) har lyckats uppfostra två så bra individer. Vettefan hur det gick till

 

[Björk]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Om barn var som att skaffa kattunge/hundvalp, d v s dom blev lite klokare, men stannade på ca 5-års-nivå. Skulle ni skaffa barn i alla fall då? Är småbarnsåren så roliga att man skulle vilja ha det så hela livet, eller skulle barn tappa hela poängen om dom inte blev vuxna?

Konstig fråga från nyfiken och barnlös ...

Nej, det skulle jag inte vilja. Om man nu jämför med djur så är ju den stora skillnaden att katter och hundar inte når samma hjärnkapacitet som en 5åring ändå har =5åringen kan nog ställa till med mycket mycket mer "jobbigheter" än en vuxen hund/katt). De har dessutom en mer begränsad livslängd.

Att ha en 5åring hela resten av mitt liv skulle jag tycka vore rätt jobbigt. Eftersom barn också är människor ställs ju också andra krav på "barnhållningen" än "djurhållningen" om vi säger så. En besvärligare hund eller katt kan t ex stängas in så att den inte gör skada på inredning eller besökare; det vore knappast etiskt försvarbart gällande en människa.

 

[Petruska]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Jag tycker faktiskt att småbarnstiden har varit den utan jämförelse roligaste tiden som förälder (barnen är nu 22 och 25), och jag tänker ibland att det är lite synd att jag tycker att människor som som bäst vid tre, fyra års ålder.

Men inte ens jag skulle vilja ha en "evig femåring". En stor del i det som gör det intressant och utmanande att leva nära små barn, tycker jag, handlar just om att det man säger och gör kommer att ha betydelse för dem som vuxna. Om de vore eviga femåringar skulle man väldigt lätt kunna glömma eller strunta i att ta dem på allvar på samma vis och de skulle bli som något slags mellanting mellan husdjur och mascotar.

Så nej, hur gulligt och mysigt det än vore, så skulle jag inte vilja det. Plus att det nog blir rätt jobbigt när jag är tex 80 och barnen fortfarande måste passas hela tiden.

Jag har en nära släkting som har downs syndrom. Han är bara två år, men jag tycker att det är spännande att se hur även han mognar. Jag tror att han kommer att vara vuxen, om än en helt annan sorts vuxen, om 20-25 år. Inte som ett barn, utan som en vuxen med downs. Det är två helt olika saker.

Det ska också bli väldigt spännande att se om han fortsätter att vara så fantastiskt känslomässigt öppen som han är nu. Han har en emotionell begåvning som jag aldrig har sett maken till förut. Helt otroligt!

 

[smirk]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Jag gillade tiden mest när barnen var bebisar, dagisbarn, skolbarn, pubbeungar, tonåringar, gymnasieelever...

Det jag upplevde som jobbigt med att ha hemmavarande barn var att ha ständig standby, vara beredd på att man kunde bli tvungen att ställa in viktiga (jobb)saker med kort varsel, och typ alltid ha en plan b...
Pappan jobbade borta och jag alltid var tvungen att lösa allt själv. Vilket jag aldrig skulla ha gått med på idag, med facit i hand.

Men nej, jag skulle inte önska att barnen blivit konserverade vid 5års ålder!
Den tid jag uppskattar mest numera är egentiden; dvs att jag bestämmer själv över mitt liv, kan planera och boka in saker om jag vill och när jag vill. Och att jag får använda alla mina pengar till mej själv!

Och det är jättekul nu, när vi ses o fikar, käkar lunch, ser vuxenfilmer, pratar om böcker och inredning, shoppar och gör vuxensaker ihop.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Jag har inga barn, och man kanske ändrar sig när man själv blir mamma, men jag skulle inte vilja ha ett småbarn hela livet. Nu som ung och barnlös är det de där första fem åren jag fasar för mest med att skaffa barn, och jag har tveklöst lättare att ta ett lite äldre barn som det går att resonera med.

Sen kan det ju som någon annan säger bli så att man får ett småbarn hela livet på grund av något handikapp, men i "normala" fall ska ju barnet växa och utvecklas. Varje ålder har väl sin charm, även om jag själv förmodligen kommer se fram emot den dagen barnet blir lite mer kommunicerbart.

 

[CillaW]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

Absolut inte.
Mina barn är unga vuxna, och de har bara blivit bättre och bättre.

 

[Tajger]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

En vän sa till mig, "Det är konstigt, men för varje ålder min dotter är i säger jag att det här är den bästa." Och så har jag nog också tyckt. Det var jättemysigt med bebis, kul med två-fyraåringar som utvecklas så otroligt, roligt med skolbarn, spännande (?) med tonåringar, och nu som unga vuxna är de trevliga att umgås med

 

[CillaW]

Sv: Om barnen var små jämt - konstig hypotetisk fråga

En vän sa till mig, "Det är konstigt, men för varje ålder min dotter är i säger jag att det här är den bästa." Och så har jag nog också tyckt. Det var jättemysigt med bebis, kul med två-fyraåringar som utvecklas så otroligt, roligt med skolbarn, spännande (?) med tonåringar, och nu som unga vuxna är de trevliga att umgås med

Exakt så tycker jag med!
Varje dag har jag tänkt "nu är de som allra bäst!" och så blir de ännu bättre.